Conny Eikedahls vänstra hand ...

Conny var sju år när jag träffade honom för första gången.

Då var han en nästan alltid solig liten parvel, yngst av fyra syskon, som älskade att fiska och när jag själv fick barn, såg jag klara likheter mellan vår Anna och hennes farbror.

Det är hos Conny och Carina vi övernattar den allra första semesterdagen.

Conny arbetar, precis som sin storebror Leif, på Volvo, men på en annan avdelning.

Dom tre bröderna och deras storasyster har samma mamma, men Conny har en annan pappa och det är nu några år sedan hans far dog.

Från en chiffonjé hämtar han, Conny alltså, gulnade tidningsklipp som handlar om hans släktingar i Jämtland.



Vi sitter vid köksbordet och läser dödsannonser och urklippet som handlar om Åke Bergström som ska konsertera i Ovikens kyrka, ja, det är länge sedan det.

"Åke .., han måste vara en bror till din pappa .., nej, en brorson till din pappa?" säger jag.

När jag frågar Carina vad hon tycker är mest typiskt för Conny, säger hon leende: "han är hjälpsam .., otroligt hjälpsam .., och så är han översocial och säger aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG, nej till en fest!"

Själv har jag ett annat minne av Conny.

Han arbetade i sin ungdom i skogsplanteringen hemma i Malå och bodde då hemma hos oss.
Det var tuffa dagar bland mygg och knott och upp i ottan och efter första dagens arbete stööööp han i säng vid sextiden och vaknade inte förrän det nästa morgon var dags att stiga upp!

När sommaren var tillända och planterandet överstökat, fick Conny sin lön.

Han satt vid vårt köksbord och sorterade hundralapparna i ordning .., lade dem i rad efter rad och så tog han bort mer än hälften av sedlarna och lade dem i en hög för sig.

"Dom ska mamma få, hon behöver dom ...", sa han.

Jag glömmer det aldrig.



// Conny är för övrigt Kräfta och har vänster tumme upp.
Alla fyra syskonen har mer än fyra år till närmaste bror eller syster och räknas därför som funktionella endabarn. Födelseåren är 1944, 1952, 1957 och 1963.

Leif Eikedahls vänstra hand ...

Leif är nummer två av fyra syskon, han är Oxe och har höger tumme upp.

Han är också min före detta svåger.

Leif arbetar åt Volvo och åker kors och tvärs världen över, ja, det finns liksom inga hinder för den mannen ..., och om någon, då, när han var en lite kaxig kille på elva, tolv år .., hade sagt till mig att jo, du förstår att Leif, han kommer att klara sig alldeles galant .., han klarar sig lika bra var i världen han än kommer", då hade jag nog ramlat baklänges.

En gång i världen dansade han balett.

Då höll vi också på att ramla baklänges.

Och han dyker med tuber och har tävlat i livräddning.

Hans storebror brukar säga att ..."jag vet nog ingen med sånt rättspatos som just Leif".

När jag frågar övriga vad dom tycker är typiskt för honom, säger dom .., "ja, han är generös".

Carina Holms vänstra hand ...

I Göteborg, i ett blått radhus där det för närvarande pågår renovering, där bor Carina.

Hon är min f.d. svägerska, gift med mina barns pappas yngste bror.

Carina är uppvuxen i Kiruna, hon är Jungfru och ytterst målmedveten.

Efter att i hela sitt vuxna liv ha arbetat som undersköterska, har den här madamen under tre års tid läst till arbetsterapeut och mellan varven har hon arbetat ihärdigt .., och i familjens bokhylla står en hel drös med litteratur på engelska, ja, det är från studierna det.

Nu är hon färdig och vikarierar i sitt nya yrke.

Det här med att vara arbetsterapeut, det är inte - som jag först tror - detta att sätta åldringar i arbete - typ virka grytlappar eller väva löpare -, nej, inte alls!

Numera handlar det om att t.ex. få strokedrabbade patienter att komma tillbaka .., att hitta rätt hjälpmedel och en hel massa annat.

Carina säger att hon älskar det här nya!

När jag frågar hennes man vad han tycker är mest typiskt när det gäller Carina, så funderar han en stund.

"Hon är himla hjälpsam .., ställer alltid upp, sån är hon", säger han.

Dottern Martina tycker att mamma är en sån som alltid studerar.

Och själv säger jag att hon är oerhört gästfri och generös.

Utan knot får pensionatsvärden och jag själv övernatta i det blå radhuset och vi bjuds lika generöst på härlig middag tillsammans med andra rara släktingar.

Sa jag att Carina har vänster tumme upp?

Nej, men det har hon i alla fall.

Söndagsfönstret ...

... kommer från ellem hemma i Västerbotten.

Ett dassfönster, med den vackra rallarrosen som slingrar sig längs väggen.

När jag var lillflicka, då repade jag ofta av dom rosa blommorna och så låtsasstekte jag dem i en gulemaljerad gryta som fanns i lekstugan och så bjöd jag mamma och pappa på låtsaslunch.

Hemlängtan ..

"Ja ...,. och vad är problemet med läkare som festar efter jobbet ..?" säger pv.
Det är väl det som kallas för nyhetstorka, kanske.

Från Alingsås styr vi kosan mot Borås.

Det är slumpen som styr .., vi säger helt enkelt att ja, ja, Borås blir nog bra?

Och vägen går längs John-Bauer-skog .., höga granar och mörkt, så där som i Småland ..., och väl framme i Borås ler jag åt en helt ljuvlig installation eller vad man ska kalla det .., det måste vara världens längsta klädstreck som hänger i luften, så där dubbelt och med hundratals klädplagg fastnypade, å, det är så finurligt!

Och på torget pågår auktion .., och vi tittar på underliga sittplatser av sten .., säkerligen tillverkade för människor med långa lår ..., fast sen ser vi att det finns andra varianter också .., och vi äter kryddstark mat från Thailändsk restaurang och sedan kör vi västerut, mot Varberg.


Kallbadhuset i Varberg - såå vackert -.

Två gånger har jag besökt Varberg, frånsett när barnen var små och vi åkte färja över till Grenå på Jylland.

Nu blir det visit på Varbergs Fästning och jag har redan i förväg bestämt mig för att titta på Bockstensmannen, något som jag finner så ofattbart intressant!

Tänk, där ligger kvarlevorna av en död man funnen i en torvmosse .., och där är ekpålen som stacks genom hans hjärta och i en monter hänger mannens ylleskjorta och där är hans knivar .., det är alldeles oerhört intressant, helt enkelt.

Som vanligt tar pv lååång tid på sig för att lyssna till alla hörlure-band där man får ta del av historien och jag uthärdar inte värmen, utan slår mig ner på slänten med utsikt över kallbadhuset, - det är det som syns på bilden -.



I Veddige, någon mil eller eller ett par innan Varberg, upptäcker vi en loppis.

I ett garage eller kanske nån slags förråd, bågnar det av tusentals vinylskivor och där är lampor och porslin, ja, allt man bara kan tänka sig.

Till min glädje hittar jag en LP-skiva av Thorstein Bergman, å, den skivan hade jag själv en gång i världen och nu ska den spelas på pv:s grammofon! En skomakarlampa - modell äldre - blir också min och pv köper fendrar till båten som vi ännu inte har skaffat oss, den vi ska fiska med.

Och nu är vi i Steninge i hans mammas sommarhus och vännen Kerstin från Trelleborg har ringt och berättat att hon är på jazzkväll i Smyge och tänk, där känner hon igen pv:s musikantbror Uffe, ja, honom har hon ju sett så många gånger här på bloggen, så hon vet precis ..., och där ska han spela ikväll.

Och i morgon, då flyttar vi hem till Stensjö.

På riktigt.