tisdag 27 juli 2010
I affären ....
"Men har ni ingen surströmming ...?" undrar jag.
Och den unge mannen letar och letar och letar.
"Nja, tyvärr .., vi har bara fjolårets ...", säger han och tar fram några burkar från mejerikylens innandöme.
En sån här hittar han.
Jag säger att det är ju alldeles perfekt, fjolårets är ofta minst lika bra som årets.
"Nä, det kan jag omöjligen tro .., nä, absolut inte .., titta, burken är ju jäst .., du får den gratis ..", säger mannen med ett tveksamt leende.
Men jag tar den.
Tacksamt.
Såja.
Nu kan herr Rindå och jag själv kalasa på Gösta Hannells Surströmming ikväll.
Gratis och allt.
Herr Pensionatsvärden, jo, han får äta räkgryterester.
"Men har ni ingen surströmming ...?" undrar jag.
Och den unge mannen letar och letar och letar.
"Nja, tyvärr .., vi har bara fjolårets ...", säger han och tar fram några burkar från mejerikylens innandöme.
En sån här hittar han.
Jag säger att det är ju alldeles perfekt, fjolårets är ofta minst lika bra som årets.
"Nä, det kan jag omöjligen tro .., nä, absolut inte .., titta, burken är ju jäst .., du får den gratis ..", säger mannen med ett tveksamt leende.
Men jag tar den.
Tacksamt.
Såja.
Nu kan herr Rindå och jag själv kalasa på Gösta Hannells Surströmming ikväll.
Gratis och allt.
Herr Pensionatsvärden, jo, han får äta räkgryterester.
Livet ....
Det var just innan jag flyttade till landet Halland, som hon berättade allt för mig.
En knöl i höger bröst .., en mamma och syster som båda har haft, eller har, bröstcancer.
Och oron som gnager henne.
Nästan jämngamla är vi.
"Fast jag tror väl inte ...?" sade hon.
Då.
Men så går mitt flyttlass och idag kommer jag att tänka på henne och av någon annan får jag höra att det var värre än kvinnan hade trott eller hoppats, jo, knölen visade sig vara just cancer.
Skräckordet.
Så jag ringer henne.
Och vi pratar, eller hon pratar .., och berättar att på fredag blir det operation och hon suckar och säger att "bara det inte har spridit sig ...", och ..."du förstår Bettan, jag ska snart bli farmor för första gången .., ååå, jag vill ju så gärna ..!"
Sånt.
"Är du sjukskriven nu ..?" frågar jag.
Nej, inte alls.
Hon har bara lunch från sitt arbete .., om en stund ska hon möta sina arbetskamrater och andra människor; hon ska stå där och smajla och se vänlig ut och prata om väder och vind och hur semestern har varit och tänk, inget regn på länge.
Ingen ska ana det minsta lilla.
Så kan det också vara.
Livet.
Det var just innan jag flyttade till landet Halland, som hon berättade allt för mig.
En knöl i höger bröst .., en mamma och syster som båda har haft, eller har, bröstcancer.
Och oron som gnager henne.
Nästan jämngamla är vi.
"Fast jag tror väl inte ...?" sade hon.
Då.
Men så går mitt flyttlass och idag kommer jag att tänka på henne och av någon annan får jag höra att det var värre än kvinnan hade trott eller hoppats, jo, knölen visade sig vara just cancer.
Skräckordet.
Så jag ringer henne.
Och vi pratar, eller hon pratar .., och berättar att på fredag blir det operation och hon suckar och säger att "bara det inte har spridit sig ...", och ..."du förstår Bettan, jag ska snart bli farmor för första gången .., ååå, jag vill ju så gärna ..!"
Sånt.
"Är du sjukskriven nu ..?" frågar jag.
Nej, inte alls.
Hon har bara lunch från sitt arbete .., om en stund ska hon möta sina arbetskamrater och andra människor; hon ska stå där och smajla och se vänlig ut och prata om väder och vind och hur semestern har varit och tänk, inget regn på länge.
Ingen ska ana det minsta lilla.
Så kan det också vara.
Livet.
På den f.d. dansbanan ...
.... den som har förvandlats till en altan, tänk ..., där växer nu små, små, små klasar med vindruvor.
Om man har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter .., då kan jag lova er att man man knappt tror sina ögon när man ser sånt här.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)