måndag 16 augusti 2010

Morgon i landet Halland ...



Det här lugna livet på landet gör underverk.

Min tidigare relativt höga puls, är nu nere på - för mig - rekordlåg nivå, 66 slag ..., och blodtrycket är jättefint.

Alldeles tydligt känner jag själv hur allt liksom hamnar i b a l a n s.

Att bo på landet .., att lyssna till vindsus i stället för hetsig biltrafik .., att fixa frukost stående vid köksfönstret och på gräsmattan upptäcka en Gröngöling som också tänker på frukost och letar maskar i gröngräset ..., att se lakanen fladdra i vinden .., det är för mig maximal livskvalitet.
(Jag borde ha blivit frikyrkopredikant, ser jag, allt som fattas är era hallelujarop!)

Och att på morgonen släppa in en mjauuujamande sigge nilsson .., att ge honom mat .., att sitta vid frukostbordet och lyssna till P1 .., vilken förmån!

Ja, så länge det nu varar.

(Bäst det är blir man kallad till arbetsintervju och sen får man ställa väckaren på 04.30 och därefter pendla i två timmar och då kommer jag inte att tro att jag har varit med om det här livet ...).

Och pv, som igår var så pigg och alert, går idag som en gammal farbror .., han är krumryggig och har såååå ont i såret som sträääcker och drar.

"Det håller nog på att läka, du var ju så ihärdig igår .., det är säkert därför ..?" säger syster nilsson tröstande.

Efter frukosten går patienten och lägger sig, alldeles färdig och våt av svett.

Och tänk, idag kommer ende sonen på besök!

Klockan tolv ska jag hämta honom på stationen i Halmstad.

Åååå, sicken glädje!

(Nu borde jag egentligen ha med nånting eländigt här på slutet, det får inte bli för puttinuttigt och lyckligt och saligt, då kan läsaren bli kräksjuk .., så ni kan ju tänka lite eller mycket på Pakistan och Kina, och glöm för all del inte att ett stort antal av världens grodor håller på att försvinna - deras hud släpper inte in syre som förut - och snart är det riksdagsval och för hälften av vårt lands befolkning kommer det, oavsett resultat, att kännas förfärligt eländigt .., och det är långt till nästa semester och om inte alltför lång tid så kommer dessutom snö och dimma och säkert halka också. Såja. Nu känns det väl genast lite bättre? )

Måndagsfönstret ...



... finns i ett gult hus på en kulle, i landet Halland.

söndag 15 augusti 2010

Bra karl ...



.... reder sig själv.

Eller nåt sånt.

Och dessa underbara möten ...


Eva och Magnus och den nybakade sockerkakan.

Den här sommaren går till historien - i alla fall min historia -, som bräddfylld av härliga möten!

Och där finns t i d att mötas, inte minst.

Mitt på söndagen kommer bloggmadamen från Medelpad, men just nu på liten holiday i landet Halland, och med sig har hon make och son och det blir bara så trevligt!


Evas vänsterhand.
Mer om Eva, Magnus och sonen Lucas, finns här.

Det är första gången vi träffas.

Jag har bakat sockerkaka, pv har vispat grädde och där finns vaniljglass och så sitter vi ute på altanen, under det gröna parasollet, och allt möjligt hinner vi prata om.


Fast pv pysslar också om.
"Ååå, husse .,. du vet då verkligen vad jag tycker om!"

Det blir prat om yrkesval .., sjukdomar ., (borde alla människor kallas till hälsokontroll vid 45 års ålder, eller blir det då bara en anledning till oro ...?), vi pratar om pElle och katten Morris och om en brusten blindtarm under en resa till Island .., och det surras om Getterön, om en förutseende morfar, om händer som liknar andra släktingars händer .., och vi pratar om glädjen i att arbeta.

Och tvärtom.



Någon strålande sol är det inte, men bra ändå.

Mest hela tiden blir pElle ompysslad av Eva - hon är en kattmänniska, det märks -, och sigge nilsson som har hållit sig borta, han kommer lommande från övervåningen så snart gästerna har åkt sin väg.

Och han strääääcker på sig och tycks tänka .., "jaså .., vad då .., har ni letat efter mig ..., ja, men jag låg ju där uppe och vilade mig bara ...!"

Just så var det.

En guldstjärnestund.

Ovälkommet besök ..., och välkommet.



Som ett led i rehabiliteringen, tänker pv också göra krusbärsmarmelad.

Gissa hur snopen han blir när krusbärsbusken mot norr ser ut så här.

Totalt kal!

Men lätt som en plätt att plocka krusbären, förstås, ty likt ljusgröna julgranskulor hänger dom på kala grenar!


"Ja, men titta! Där är ju en kamrat!" kanske den tänker, den lille krabaten.

Och snabbt tar han med sig en av förbrytarna och googlar.

Jo, se där .., det är herr Krusbärsstekel som är den skyldige!



Så här vacker är den i närbild.

Men sen ringer telefonen och då får vi veta att vi får underbart välkommet besök!

Åååå, tänk .., idag ska jag få träffa den här madamen!