Fredagsfönstret ...

... finns i det lilla landet Småland, närmare bestämt i Fallnaveka.

Där bor pv:s storebror med sin familj.

En bild till ...

... den här madamen.

Det är nog hon som har fått mig att se det som är rostigt.

Ett kvällsfönster ...

... som speglar sig i min barndoms köksklocka.

Den som nu hänger på väggen i ett gult hus på en kulle.

Inne i klockan ligger min mammas dödsannons.

Båt-debut ...

"Ja, jag är lite halv ........ skraj."

Jag är en himla räddlivad människa.

Så är det.

Under en stor del av min uppväxt följde jag min pappa ut under tidiga höstmorgnar, för att ta upp nät.

Vi bodde alldeles vid sjön och hade båten där nere .., det tog inte ens tio sekunder att gå dit.

Det är inte en sjö av Ladogas storlek vi pratar om, men ändå, ingen liten pjutt heller, men aldrig någonsin var jag rädd.

Ikväll lossar pv båten från kajen och så ror jag ut (jag vill själv) och helt lugnt är det .., tills vi kommer ut genom gattet och på öppet hav och då blir jag jätteskraj .., det gungar friskt och jag hinner tänka hur det KAN bli när vi ska ta upp näten .., och tänk om man blir sjösjuk och börjar kräkas!

Det är vad jag tänker på.



Och så här såg det ut när pv tog över och rodde hemåt, så där så jag kunde filma.

Ojdå ...

"Vad vill du ha till middag ..., resterna av lammsteken eller köttfärssås och pasta ...?" säger jag till pv som ringer hem, ja, just innan han ska cykla de tjugotvå kilometrarna hem.

Svaret kommer bums.

"Jag vill ha D I G !"

Ja, ja.

Det är väl bara i början det låter så.

Kan man tänka sig.