Ett kvällsfönster ...

... från Norrbotten.

Det är Storavan som skymtar där utanför det regnprickiga fönstret och då förstår ni nog vem som är avsändare.

Nej, inte Jom.

Men Ulrika.

Karin i Ystad ...

Barnmorska och härlig medmänniska.

Kund i lilla kvartersbutiken under alla åren där.

Varm och go och rar.

Östgötska från början.



Naturlig.
Jordnära.



Och med en inutistyrka som barnmorskor ofta har.

Och säkerligen måste ha.

Jaha .,. då var patienten hemma igen.

Och jag kan säga en sak .., det lönar sig i n t e att ni säger "men ååå, han måste ju ta det lugnt ...!" för det funkar inte med den mannen.

Han säger att nu känner han sig precis som vanligt igen.

"Vi kan väl turas om ...?"

... tror jag att pElle tänker.

Igår ...

... var det körsångövning precis hela dagen för pv och därefter uppträdande med kören Västanvind på Linehed, ett bostadsområde i Halmstad.

Och så, när sjungandet var över, cyklade han hem, de 22 kilometrarna.

Och började göra plommonmarmelad.

Sex burkar ljuvlig sylt .., kanelstång har använts .., och marmeladen blir så vacker.

På kvällen när vi låg där i mörkret och genom fönstret såg stjärnhimlen så klar, så klar, sa pv att åååå, vad han längtade tills idag, söndag.

"Tänk, då kan jag gå ut och segla lite med lilla båten och kanske dra upp makrill ...!"

Jo, jo.

Det var väl inuti-sprittet och tänket på allt det roliga i dag, som fick hjärtat att dubblera slagen.