Väderleksrapport kl. 7.40

... ja, ni ser ju.

Från österfönstret kommer solen insmygande.

Och hur gick det till ...?


Igårkväll ägnades rätt mycket tid åt att leta efter kanal 10.

Det var ju där fotbollen höll hus.

Någon kanal 10 hittade vi minsann inte.

Däremot - och inte vet vi hur det har gått till heller- får vi nu titta på Smålandsnytt i stället för Västnytt.

Och det var ju inte meningen.

Dagens fönster ....

Är det inte vackert, så säg .., i all sin enkelhet!

Guy .., eller Jom, tog bilden.

Fortfarande för lågt blodtryck ...?

Lyssna till Studio Ett, det handlar om demensvård.

Eller bristen på vård.

Jag lovar .., sen behöver ni ingen blodtryckshöjande medicin.

(Programmet sänds just nu, men det kanske går att lyssna på via nätet? Annars repris ikväll 22.12.)

Vissa dagar ...

just där sätter man sig ...
det surrar som från en bikupa bland myntan


... är allt som det ska vara.

Då orkar man med precis hur mycket som helst.

Känns det som.

Och när allt är gjort, funderar man över var sekatören är, så där så man kan klippa små pinnar av den där nedsågade syrénen .., pinnar som är perfekta att ha när det ska eldas i vinter.

Man tänker att då blir pv glad.



Och efteråt, när man har gjort allt det där man tänkte sig; när man har tömt tre av lerkrukorna och flyttat lavendelplantorna till solskenrabatten .., då tar man kaffekoppen och sätter sig på stentrappan och från myntan hörs blomflugesurr och där är ingen katt i närheten - dom sover båda två på soffan Ektorp -, men hela livet är nära .., och man känner sig i balans.

Det är dagar när solen flödar, som det blir så här.

När det inte är för varmt, utan alldeles lagom.

Och när händerna är lortiga efter allt grävande i jorden.

När man är jordad.

Själsligen.

Såna dagar borde man spara.

När lågtrycken seglar in från väst, blir det nåt helt annat.