Dagens fönster ...

... kommer från Norrbotten.

Guy tog bilden som ju nästan påminner om en Zorntavla.

Nästan, alltså.

Till middag blir det rårakor ....


Och pv blir så glad, så glad.

Tänka sig, att riven potatis, morötter, lite squash, salt, peppar och två ägg, kan bli så himmelskt smarrigt!

Till detta rivs det vitkål och morötter.

Lingonsylt till.

(Alltsammans, potatisen, morötterna och squashen + kryddorna och äggen, bara rörs ihop. Häll bort allt vatten som blir av detta. Tjoppa ut matskedstora klickar i het stekpanna (smör/olivolja blandar jag ...), platta till med gaffel .., vänd efter en stund ... och så bara grädda så att det blir lite knaprigt.)

Idag ...

Höstsådd .....

Och där nere går hästarna ....

Också en insikt ...

Och hela tiden hör jag hästarna gnägga.

Ibland ser jag unga kvinnor (alltid kvinnor, alltid alltid kvinnor) som kommer promenerande längs lilla slingervägen och dom går med en hysterisk fart och armarna svänger fram och tillbaka likt väderkvarnar i orkanstyrka.

Blicken riktad rakt fram.

Nästan osynlig är den, ja, det är som att den unga kvinnan befinner sig i ett tranceliknande tillstånd.

Ofta (läs: alltid) sitter hörlurar i flickornas öron.


Och jag tänker att så där målmedveten skulle jag också vilja vara, i alla fall ibland, när man ser resultatet.

Spänstiga är dom och går med schwung.

Och inte behöver dom oroa sig för sitt BMI eller om midjehöjden har rätt mått.

Själv tänker jag ofta att jag också ska bli en ordentlig människa som går med schwung och som tittar rakt fram, hela tiden rakt fram.

Alltid blåst förstås, när man bor nära havet.

Men så blir det aldrig. 

För plötsligt upptäcker jag ett dike fyllt med gula blommor och där är små blåklockor och mot en mur; utblommad hortensia!

Och så glömmer jag bort mig och tar fram kameran och redan där är schwunget som bortblåst!

Och i en liten vattensamling står två hästar och drar upp sörjigt gräs och då blir jag stående där.

Och lite senare slår jag mig ner vid en bänk nära lilla båthamnen och så sitter jag där och har solen i ansiktet och det är bara så där så man nästan inte kan andas, för man tänker att bättre än så här kan det inte bli.

Och längre fram upptäcker jag ännu flera islandshästar.

Sju stycken är dom och en av dem har lagt sig ner .., ååå, han ligger utsträääckt på marken och jag sätter mig mot en stor sten och lutar mig bakåt och så blir jag sittande där i säkert en halvtimmes tid och bara tittar på hästen.

Ibland möts våra blickar.

Något schwung att tala om, finns inte.

Men å, så lycklig man blir!

Dagens fönster ...

... kommer även det från Portugal.

Helt ärligt drog jag efter andan när den här bilden dök upp bland flera andra från samma fönsterfångare.

Det här är för mig en sån ljuvlig bild, så det är inte sant.

Den har precis allt.

Inlägget som jag länkar till är fönsterfångerskans och det är inte nytt, tvärtom, men det är underbart.