Och sjuklingen ....

... har vaknat till liv.

I alla fall en liten stund.

Lite trevligare att kolla saldot ...


Om man på eget bevåg säger upp sig från en fast tjänst, då stundar 45 dagars karens från a-kassan.

Eftersom helgerna inte räknas in i dessa dagar, blir det nio veckors avstängning allt som allt.

Helt okej, tycker jag.

Men nu, nu är dom nio veckorna avklarade.

Liiite skönare känns det allt.

Ska jag säga er.

Morgon i landet Halland ....

... och himlen är blå, fåglarna kvittrar och i postlådan ligger Göteborgs Posten och väntar.

Pensionatsvärden är grå i ansiktet, sängliggande, men förhållandevis pigg.

I alla fall piggare än igårkväll.

och tänk, att man kan älska en ytterkruka!

Nu kokas fisk till sigge nilsson och pElle ... och över matbordet strålar morgonsolen.

vitlök ger mig sömnproblem, när klockan är 03.00 har jag ännu inte somnat.

Och jag läser vidare om Norma Jean Baker, ja, halva natten blir jag liggande på soffan Ektorp och vänder blad efter blad efter blad och det är inte långt ifrån att jag mår illa - att följa med på den här livsresan är som att ta sig upp på bergets högsta topp och sedan upptäcka att där inte finns någon väg tillbaka - och inte behöver man smygtitta i slutet heller, för det vet man ju redan hur det blir.

Att fortsätta att läsa blir ångestfyllt.

Man vill ropa "stopp!"

Just nu ska jag börja läsa på sidan 445.
Så här lyder första raderna.

"Jag vill gå ut med henne."
Den före detta idrottsmannen var nästan fyrtio. Det var många år sedan han svingade sitt sista slagträ i en stor baseballmatcfh, gjorde sitt sista frilopp och log blygt blygt då sjuttiofemtusen beundrare jublade."


Det är alltså detta som ska hända.

Och snart är Norma Jean uppe på toppen av berget och man vill man ropa till henne att vända om!

Att gå ner igen.

Ja, mest av allt vill man ändra på slutet.

Dagens fönster ...

.... finns i Gallejaur, fönsterfångarnas paradis tydligen.

Gallejaur ligger i Norrbotten, inte långt från Arvidsjaur.

Lördagkväll ...

storebror

Och hemifrånfrämmandet har givit sig av, norrut. 

Själv är jag ute timmavis och kapar grenar från träd som pensionatsvärden har fällt och mellan varven sitter jag på altanen och småpratar med pElle.

pv har, sedan igår, varit i mörkaste Småland och hjälpt till med ett sommarstugeprojekt hos sin storebror och kommer hem - totalt däckad - och har hög feber, ja, det nästan ångar om honom!

Vilken tur att jag har renbäddat i sängkammaren, den som i ett huj förvandlas till sjuksal.

Nu väntar sigge nilsson och pElle på nykokt fisk, på rumsbordet står tända ljus  .., och snart ska jag lägga mig på soffan Ektorp och läsa Joyce Carol Oates och känna mig lycklig.