Jag är en sån där människa som alltid har haft svårt att välja, ja, i allt utom resmål.
Står jag vid en korvkiosk och det snart är min tur att beställa, kan jag drabbas av svåra kval.
Grillad eller kokt korv?
Ostburgare eller den vanliga varianten?
Varje kväll frågar pv om jag vill ha en kopp te?
"Nätack ...", säger jag då, men ångrar mig alltid inom trettio sekunder, ty då har jag för min inre syn sett den där tekoppen och
kanske en macka till, och då blir det ett "ja, tack", i alla fall.
Likadant är det med resan till Ystad.
Egentligen är jag förkyld och borde kanske stanna hemma, men å
andra sidan .., vill jag ju så förfärligt gärna hälsa på i affären och träffa alla rara arbetskamrater,
för att inte tala om kunderna .., och det där att ligga på hotell .., och strosa omkring på stan ..., och åka tåg och se en massa människor ..., ååå, så härligt det skulle vara ..., och då blir det genast så mycket svårare.
Jag har nog hunnit ändra mig fem gånger redan och klockan är bara elva minuter över sju när detta skrivs.
Men nu har jag bestämt mig.
Det
blir en resa till Ystad.
Punkt.
