
"Ska vi inte ha nån midsommartårta ...?" säger pv förvånat.
Jaha, ja ..., det har jag inte tänkt på.
Jag tillhör ju dom som skulle kunna äta varm korv med bröd på midsommarafton.
"Men det är ju bara du och jag .., ska vi
ändå ha en tårta ...?" frågar jag.
Jodå, det tycker han.
Minsann.
Det är kanske tur att en i sällskapet håller på tradtionerna.
För mig är midsommarafton inget särskilt.
Som lillflicka följde man pappa (mamma arbetade alltid) till Hembygdsgården och det var lotterier, dans kring stången och miljoners mygg och sen hem igen.
Som tonåring blev det väl Borgen med någon känd orkester, typ Sven-Ingvars.
Och som nittonåring var jag själv mamma, bodde i Kungsängen och nu blev det ny hembygdsgård och nytt firande, dvs, när vi inte tillbringade den här helgen på Tjörn i Bohuslän.
Hur många midsommaraftnar som helst har jag arbetat, eller så har man arbetat dagen därpå, så något våldsamt firande har det sällan varit.
Tillsammans med pv blev det Samlad Tropp och dragspel och gitarr och massor med sång, tills Gunvor gick hädan och nu står sommarstugan där och väntar på rätt köpare och själva firar vi på stillsamt vis .., pv klipper oxelhäcken och jag har bakat tårtan och så ska jag läsa boken av Anne Tyler som jag har påbörjat och DN:s korsord blir det nog också.
Men alla ni som följer traditioner och har stora kalas och hela rubbet .., ha nu så jättetrevligt!
Själv njuter jag av lugn och ro.
Från radion strömmar musik och det är prat om Saab
(helt ärligt, skulle någon komma på idén att be regeringen stötta Ica eller Konsum om dessa vore nära konkurs ... - en biltillverkning som inte har burit sig på många år och än mindre nu ... -, nej, det tror jag inte på, fast jag själv är en stor fantast av bilmärket Saab) och Ulf Lundell sjunger om kärleken som förde oss samman.
Ett fönster står på glänt.
I soffan Ektorp ligger pElle och sover.
Jo, det känns bra.