torsdag 4 oktober 2012

Lillrundan ...



Nästan alltid när pv rastar harry, väljer han Kvarntorpsrundan.
Då cyklar han längs grusvägen mellan två åkrar, svänger vänster rakt ner mot sommarstugeområdet vid hästhagen .., genom hästhagen .., längs lilla stigen, ner till båthamnen och så hem längs lilla vägen och havet på höger sida.

Jag går som regel åt andra hållet.

Först ner mot stranden och idag är detta vad jag ser .., en massa fåglar längst ute på lilla ön, men för långt borta för att jag ska kunna identifiera dem.

Havet är grått och vresigt.
Det dåååånar, fast vågorna inte är höga.

Från Jämtland och Norrbotten kommer de mest fantastiska bilder på höstfärger.
Det här är allt jag hittar.

Så här ser det ut nu .., borta är alla sommarblommorna!
Överallt ligger hästlortar och igårkväll hittade harry ett sälkadaver som han - överlycklig - rullade sig i, till husses ilska och förtvivlan.

Det blev till att duscha och få schampo i pälsen och jag hörde hur pv stod inne i badrummet och muttrade och gormade på harry ..., "varför ska du göra såna här saker .., fy, vad du luktar illa!"

Idag fick harry gå i koppel.

Och så vinklar vi av från grusvägen och går rakt upp för åsen .., kommer först till en fiskarstuga där någon klipper gräs .., därefter passerar vi fabrikör Johanssons bygge som nu är klart och inte en enda gång har vi sett någon människa där!

En välkomnande infart, måste man säga.
Eller inte.

Sen kommer nästa hus .., som är byggt 1809. 
Bakom det här huset finns ännu ett hus, mer som ett gårdshus, mycket lägre och enklare.

Två nästan identiska hus har tillkommit det senaste året.
Båda byggda av Haaks stenhus. 
Det här är det senaste bygget och här har ännu ingen flyttat in, men en av bilarna hade dekalen "Byggstädning" på ena långsidan .., så det dröjer nog inte länge nu förrän husägarna är på plats.

Och här är deras grannar.
Det här huset som har något år på nacken, har flera gångvägar fyllda med en slags singel .., och varje gång jag ser det tänker jag på hur obekvämt det måste vara att gå barfota där på sommaren.

Såna här gångar.
På åkern bakom springer rävar och små kaniner .., ibland går där en älgfamilj och så finns ju alla harar och rådjur, förstås.

Sen svänger vi vänster och passerar "polska ambassaden" och även där finns ett litet gårdshus.
Här, på gården, finns flera träd och alltid när man går förbi hörs flaxandet och tjattret från kajor, skator, duvor och andra fåglar.

På det jättestora lagårdstaket sitter ett sällskap och gör sig morgonfina.

Nästan hemma.
I det lilla röda huset som en gång var arbetarbostad (ligger just nedanför vårt gula .., eller pv:s), bor Elizabeth med z. Hon hyr huset och trots att hon har bott här i flera, flera månader, kanske ett år, har jag bara sett henne ett fåtal gånger!

Bakom det röda huset rinner bäcken ....

.., som passerar Eckes hus, det bortre är själva boningshuset, eller sommarstugan.

"Etthundrasextio år gammalt är huset", förklarade Ecke när vi senast möttes.

Såja, då är vi nästan hemma och nu ska jag tömma tvättmaskinen!


Boktips ...


Cosmos matte berättar om sina lästa böcker och då ska jag också komma med ett tips .., för det ska jag säga er .., att det var länge sedan jag läste en sån oerhört gripande historia.

Ytterst läsvärd!

Och tänk, av en ren händelse ramlade jag över den på biblioteket.

Ps. En blogg har hon också, författarinnan. Den hittar man här. Ds.


Så här ser det norska omslaget ut.

Nja, jag föredrar det övre.

Torsdagsfönstret ...


... finns i ett litet gult hus nedanför en kulle, allt uti landet Halland.

Där det bara regnar och regnar och regnar och regnar och regnar och regnar.

onsdag 3 oktober 2012

Apropå Åbergs Trädgård



... ja, dagens fönster var därifrån och jag skrev att Åbergs Trädgård, det är nästan som paradiset, ja, fast kanske lite överdrivet ...?

Den lilla videosnutten visar Kjell Åberg .., denne underbare man som är så varm och sätter sån prägel på hela trädgården! Och den undre bilden visar hustrun Lena .., driftig och energisk och påhittig och gladlynt!

Och så, apropå paradiset .., kommenterar annannan så här:

annannan sa...
"Nja, varför inte? Ett slags paradis i alla fall, ett exempel på hur man kan _åstadkomma_ ett paradis med hjälp av händer, hjärta och tankar. 
 
Mostern och jag var där för en och en halv månad sedan, en halvregnig halvvarm dag. Vi mötte Kjell Åberg direkt på vägen in och han (som inte känner oss mer än han känner någon annan kund) stannade och frågade om det var något vi undrade över.
 
(Det var det. Ifall caféet var öppet och vad som var lämpligt att plantera på en kyrkogård i slutet av augusti). Sedan åt vi himmelska kakor (som chokladbiskvier men med rabarberkompott i stället för smörkräm) och jag köpte mörkröda sirliga höstöga att sätta i krukorna vid trappan i föräldrahemmet. De är otroligt vackra mot stengrunden och den vitkalkade väggen. Om de är kvar nästa gång jag kommer hem ska jag fotografera dem.
 
Ett paradis som man kan ta med sig en liten bit av när man åker."

Dagens fönster ...

... fångades i ett av växthusen på Åbergs Trädgård i Ystad.

Paradiset på jorden, tänkte jag skriva, men det var kanske att ta i.

Men underbart vackert är det där.

tisdag 2 oktober 2012

DBIV för Cecilia N i Härnsösand ...

Det är nog att jag följde med maken ut i skogen i måndags. 
 
Vackert väder och det blev bär plockade också.
 
Det sket sig ....

Dom där tre hellediga dagarna som glittrade för mitt inre, dom försvann all världens väg.

I morgon blir det jobb från åtta till två .., torsdag fyra till åtta, men fredag, dåååå kanske ...!

Nåja, jag gör som mamma .., "lever med siktet inställt på lönen".

Hon brukade leende säga just detta och menade då förstås den himmelska lönen.

Själv tänker jag på nästa lönebesked.

På resekontot finns nu - efter äventyret i London - endast tusen kronor!

Jo, men då blir det jättebra med extrajobb.

På´t igen bara!

En vanlig tisdag ...

Glädjerader från Eva från Tyresö som vet att någon tycker om små fågelfjädrar ....
Då tejpar hon fast en sån.
Och hon berättar om svampplockning och våfflor.

Och björnbär.
Jag läser och blir varm i hjärtat.

En vanlig tisdag innan det är dags att åka till affären, kan man titta på underbara Katherine Hepburn och likaledes lika underbare Spencer Tracy!


Vilken film! 
Vilka skådespelare!

Innan man lämnar sängvärmen kan man läsa några sidor från låneboken och man tänker att med vissa författare är det så att man alltid känner sig hemmastadd.

Jorden runt på fem minuter ...

Hebergs Auktioner .. inte långt härifrån.
Oavsett om det gäller Anna i Sheffield som berättar om sin ofta hektiska vardag - varvat med de allra mest ljuvliga promenader -, eller Monica i Frankrike som tar oss med på svindlande åkturer över Alperna eller låter oss följa med in i doktorns väntrum .., eller en annan Anna, en som bor i Portugal och som berättar om kampen för att få forskningsanslag, eller som idag: Guy från Arvidsjaur - numera Thailand - som har var varit och tittat på en soffa, så är det alltid lika intressant!
 
Och sista raden i Guys inlägg - ååå - den fick mig att le stort!

Nu blir det frukost och därefter hyrfilm.

Ja, det kan man ägna sig åt när man arbetar kväll.


DBIV för Ulrika i Västmanland ...

 
Veckans bästa är också det bästa på väldigt mycket mer än en vecka: jag har varit på mina vänners bröllop. Bruden är en av mina allra närmaste vänner, och brudgummen är även han en mycket kär vän. Jag hade lyxen att få vara hos och med dem under hela helgen. 
 
Bodde hemma hos dem och hann umgås med dem och ett helt gäng andra underbara människor även utanför själva bröllopet, så att säga.
 
Själva vigseln skedde i deras trädgård och sedan blev det middag och fest i en lokal inte långt därifrån. Underbart underbart bröllop! Annorlunda och till 100% alldeles väldigt L & T. 
 
Och trots att gästerna kom från alla möjliga olika "världar" så kändes det (och inte bara för mig törs jag säkert påstå) som om vi alla känt varandra länge -helt enkelt en fantastisk stämning!

Dagens fönster ...

... finns i ett torp i trakten av Alingsås och där har Ulrika varit på "Världens Bästa Bröllop".

När jag tittar på den lite grovhuggne mannen på tavlan, tänker jag osökt på den här konstnären.

Ja. liiiite i alla fall.

måndag 1 oktober 2012

Emil från Småland ...



En klar fördel är det att ha brorsöner som är utbildade till snickare, elektriker eller rörmokare.

Ja, i alla fall om man har ett hus som nu och då fordrar viss tillsyn.

Idag är rörmokaren Emil här och monterar nya element.

Sedan en tid tillbaka arbetar han, som så många andra ungdomar, i Norge, närmare bestämt i Bergen.

"Jag arbetar åt ett bemanningsföretag och det är mest irländare och svenskar .., irländarna är förresten himla trevliga ..., och haha , nej du .., jag är nog den mest rödhårige av dem", säger han. 

Två veckors hårt arbete, därefter en veckas ledighet.

"Helt perfekt, det passar mig bra ...", säger rörmokaren.

Och på den här veckans ledighet åker han således på jobb hos sin farbror.

Emil är Stenbock .., nr 3 av 4 syskon, har vänster tumme upp och ett filurigt leende.

Och så är han singel.

När fyra element är på plats (det bakom soffan får justeras senare .., det blir inte riktigt i synk med fönsterbrädan, men jag säger att det spelar ingen roll .., vi har ju alltid soffan stående framför fönstret ...), tar herr rörmokare paus.

Det gör även harry, som har busat våldsamt med vallhunden Sverker som har gjort Emil sällskap och finns utanför bild. pElle bryr sig inte ett dugg i främmande hundar .., han bara ligger där som en kung, precis som alltid .., viftar lite med kloförsedd tass när Sverker blir för närgången, men för övrigt är det helt lugnt.

DBIV för annannan i Portugal ...

Hej Elisabeth,

Den här gången har jag lagt in en massa länkar.

Och så skickar jag med en något märklig bild på scenen i Casa de Música innan kören kommer in.
Det är nämligen strängt förbjudet att fotografera under själva konserten och jag satt dessutom av en händelse vid sidan om en dam som går på samma yoga som jag och hade därför ingen lust att sticka ut genom att bryta mot denna bestämmelse.

Den här veckan kan jag inte välja mellan det här och det här och en ljuvlig stund i solen på lördagsförmiddagen när jag inte jobbade (till skillnad från lördagseftermiddagen och söndagseftermiddagen och förra helgen) och en mycket fin konsert med Musikhusets kör som sjöng renässansmusik a capella dirigerade av Paul Hillier (annan kör, annan kompositör men musik från samma epok).

Det var en bra vecka. Och den vecka som nu börjar har bara fyra arbetsdagar (fredag är helgdag här, till minne av att man den 5 oktober för 102 år sedan installerade republik i Portugal) och i morgon vid middagstid släpper jag greppet om en mycket krävande arbetsuppgift. Det blir också bra.

Hälsn
annannan
Måndagstankar ....

Man kan fundera över om män i allmänhet - ja, i Saduiarabien - är mer lättantändliga än andra .., ja, när kvinnorna i Ikeakatalogen helt enkelt har retuscherats bort - vips bara - så var dom försvunna från alla bilder! 
Oj, så enbarmligt dåligt! 

I Dagens Nyheter kan man läsa att kastrerade män i genomsnitt lever fjorton år längre än män som fått behålla sitt heliga.
Se där.
Hmm ..., man kanske skulle höra med pv hur han ser på sin framtid ?
Sen kan man ju fundera över, ja, huruvida kastrerade män lättare skulle tåla att läsa en ickeretuscherad Ikeakatalog?

Söndagkvällar kl.21.50 är numera Helig Tid.
Då sänds nämligen brittiska tv-dokumentären Akuten och jag har sagt det förut och säger det igen: jag tycker att den är helt fantastisk!
Så mycket värme, humor, allvar, sorg, glädje ..., allt på en gång!
Missar man programmet, finns alltid SVT-play.

Orkar man inte titta på hela Akut-programmet, kan man få en kortversion av livet på en - nej, inte akutmottagning -, men väl på en vårdcentral, genom att klicka in sig här.
Den doktorn var ju nästan före sin tid.



DBIV för Agnetha i Skellefteå ...

Det bästa som hänt mig i veckan är att Emelie, min yngsta dotter, kom hem på besök från Uppsala och hade med sig sin lilla kattunge.

Plus ett besök i Obbola i lördags för att fira min äldsta dotters födelsedag.
DBIV för Turtlan i Karlstad ...


Det kanske är en upprepning men min bästa blir söndagens båttur! Årets sista tur.

Sol, vackra höstfärger och vår fina båt. Vad annat kan bli bättre?

Vi åkte till min favoritö med den fina fyren. Pytt i panna med ägg som båtlunch. Sen en promenad runt ön som inte är stor så vill man så tar det högst 5-10 minuter. Men vi gick sakta runt över de fina klipporna med varsin kamera. Det var lugnt och stilla med ett vackert ljus.

En fin dag som förgylldes med de här tre små fina sommarblommorna där på en ö ute i Vänern.

Nu får vi längta till nästa båtsäsong.

Turtlan

Dagens fönster ... och några hyrda filmer.

.... finns i Halmstad bibliotek och det ska jag säga er .., att har ni vägarna förbi Halmstad, då är ett besök i biblioteket ett "måste", i alla fall för den som är det minsta intresserad av arkitektur.

Vilken rymd där är!
Sååå vackert!

Där tittade jag in igår - det var när vi var på väg till Sonja och Gösta - och jag hyrde tre filmer och några böcker, så nu har jag nånting att syssla med under veckans lediga dagar.

Här är filmerna: 

1. Adams revben.
Jag ÄLSKAR dom här skådespelarna och jag älskar filmen!

2. Brief Encounter - har jag mig veterligen inte sett tidigare -, 3 Oscarnomineringar fick den -.

3. Broderier - också helt ny för mig -. Verkar intressant.

söndag 30 september 2012

"Nä, men gode värld, Gösta!!"



Och denne åttioårige gentleman, tillika morbror till pv, är fylld av entusiasm!
Nu ska han minsann lära sig!

Ett mailkonto fixas ("lägg in din adress Elisabet, så kan jag skriva till dig och här är en till som vi ska ha med, han heter Ulf  ...!" säger han upprymt) .., vi ordnar med bokmärken .., och med oförställd förtjusning läser han kommenterarna på bloggen där några bloggvänner kommenterar bilden av Gösta i hängslen.

Alldeles extraglad blir han över qi:s rader ,-)

Så här lyder kommentaren från den nyblivne lap-top-ägaren:

Anonym sa...

tack snälla alla för de vänliga
kommentarerna om mig!
hälsningar till alla i Elisabets
trevliga och goa bloggaregäng.
hälsningar morbror Gösta.

Men det är kämpigt ..., nej, inte alldeles enkelt och hur ska man nu skriva adressen och ...?

Gösta, om du vill se filmen igen, klicka då här.
DBIV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan har utan tvekan varit dagens skogstur. 
Ett första försök till personspår. 
 
Vackra höstfärger. 
Mustig höstdoft. 
Vågskvalp. 
Varm choklad. 
Glad hund. 
Underbar make.
Precis så.

DBIV för ellem i Skellefteå ...

Hej! 
 
Igår, lördag, var jag och plockade tranbär tillsammans med min arbetskamrat G. 
Skönt väder även om det var mulet. 
Massor av de sagolikt vackra bären. Som röda pärlor uthällda i mossan! 
 
På kvällen  kom G och maken till oss och åt middag. 
Maken, som hade slaktat älg på dagen, hade med en stor påse köttben. 
Så nu kokas det ben till älgköttsoppa. Delikatess!
 
ellem
DBIV för Anne i Mantorp ...

Hej!

Den här veckan har jag varit på bio med min familj.
Vi var 7 stycken som bänkade oss på bion och såg barnfilmen Modig.
Alla tyckte filmen var bra, en del till och med jättebra.

För mig var ändå största behållningen att få göra något kul tillsammans med barn och barnbarn,
så biobesöket får bli mitt bästa den här veckan.

Anne i Mantorp

Landet Halland ...

Det tog mig flera år att ens tänka tanken att lämna Skåne.

Eller, rättare sagt: Ystad.

Nu tycker jag att det här - aningen kärva - landskapet, är helt underbart.

Och igår, på väg till bilen som stod parkerad nära stranden i Ugglarp, tänkte jag att det hela påminner om Irland.

DBIV för Kerstin i Trelleborg ....

Det bästa i veckan för mig var som vanligt döttrarna.
 Telefonsamtal från äldsta dottern där hon fullkomligt bubblar över när hon pratar om gården som lilla familjen snart ska flytta till, hästarna de ska ha - "Åh, mamma, en som ska hyra en box har en häst vi får rida hur mycket som helst och den är PRECIS rätt till dig!!!" och sen IKEA-besök med minstingen med påföljande myskväll. God mat, spännande film.
Och ett sms från mellantjejen: "Mamma! Jag sitter och käkar rostade mackor med din rabarbermarmelad! Nomnom!".

Välsignad, det är vad jag är....

hälsar Hedgren

Dagens fönster ...

... finns i ett rött hus nära havet, allt uti landet Halland.

lördag 29 september 2012

Stranden vid Ugglarp ...

Där uppe på toppen gick vi.

Harry sprang efter små kaniner och jag upptäckte en stege ner till havet från klippan längst ute.

Härligt!
Alzheimer ...

"Men ska du inte gå till skolan idag ..?" säger kvinnan som är närmare nittio.

Hennes dotter är snart sjuttio.

"Nej, men det är ju lördag idag ...!" svarar dottern.

"Ja, men då går ni väl halvdag ...?" fortsätter mamman som är orolig för dotterns skolgång.

Och frågan upprepas gång på gång.

På gång.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.
DBIV  för mig själv ...

Fem kilometer härifrån ligger Ugglarp och ändå är allt så annorlunda.
Där finns klippor. Bulliga, runda klippor och stranden är bred och helt olik den i Stensjö.

Dit åker vi, när regnet för ett ögonblick har upphört.

Vi går norrut, längs stranden, men vänder efter en stund om och går upp över kullen (varifrån man har utsikt över stranden söderut) och harry blir som galen och springer ut och in under vindpinade enbuskar som - totalt ogenomträngliga - ligger efter marken ..., och pv säger att jag måste vara försiktig när jag kasar mig ner för hala klippor och han räcker ut handen och säger "håll i här, jag vill inte att det händer dig nånting!"

På södersidan upptäcker vi två röda stugor.
Det här är en av dem.
Ack, vilken sinnlig lycka att sitta där och blicka ut över havet och stranden och kitesurfarna, vars segel åker upp och ner i skyn.

Vid stugknuten.
Rester av sommaren.

Motljusbilder blir mörka .., men ååå, så vackert där var!
Och det doftade .... hav.
Och porlade från det lilla deltat.

På norrsidan ser det ut så här.

På vissa ställen är sanden täckt av musslor och snäckor .., det krasar under fötterna när man går!

Och det var uppe på den här bumliga berghällen som vi tog oss och där, på toppen, växte mest enris!

Små och större harpaltar sprang hit och dit och retade nästan livet ur en allt mer flåsande harry.

Jo, det här var nog veckans bästa, tror jag.
DBIV för Eva på Frösön ...

Oj, är det redan dags!

Veckorna går så fort och nu sitter jag och funderar över vad som varit bäst denna vecka. Jag minns inte riktigt vad jag har gjort, tycker att varje dag flyter in i varandra.

Jag bestämmer mig för att dagens inköp varit det bästa.

Jag har väldigt "besvärliga" fötter, att hitta skor som passar är inte lätt. Nu har jag länge sökt efter ett par kängor som jag kan ha året om. Som är bra att vandra i, på gator som på fjäll. Jag har provat och provat men inte funnit några som suttit skönt. Vill man ha ett par riktigt bra kängor så kostar de mycket, väldigt mycket och då måste de passa bra.

Men idag hittade jag ett par, på "Gå och löpkliniken" i Östersund.
Jättetrevlig personal som tog god tid på sig att hjälpa mig, kunniga människor.

Och tänk, nu har jag gått med kängorna inne i flera timmar och de är helt underbara. Nej, de är inte snygga men det var jag inte heller ute efter. Jag vill kunna gå utan att få ont i fötterna, det är det viktiga. Så nu laddar jag inför långa promenader med min hund. Det härliga med detta var att jag hade sålt en tavla så jag kände att jag kunde köpa dessa dyra skor. Underbart!

Kram Eva.
DBIV för Ann i Göteborg ....

Det bästa förra veckan var absolut Helsingborgstrippen. 
Den innehöll enbart trevligheter.

*Övernattade hos en gammal klasskompis och blev inbjuden på knytkalas med Janssons frestelse, öl och Gammeldansk och skånsk äpplekaka (som blev mitt bidrag). Mycket prat, många skratt och varm stämning långt in på småtimmarna.

* Kalvlever Anglais intogs hos ovannämnda klasskompis enligt tradition. Suveränt! Mycket prat och skratt till långt in på småtimmarna.
*Nätverkslunch på mysig restaurang, Madame Moustache (ett besök där kan varmt rekommenderas). Där träffade jag några företagare, som jag “känner” sedan tidigare via Facebook, och flera nya bekantskaper gjorde jag också. Det var roligt!
* Innan bussen gick hem igen till Göteborg hann jag med att gå in i finaste garnaffären “Tant Thea på Möllegränden (bara namnet!). Elisabeth, som har affären, hälsade mig med :

-Nämen, STORARTAT! Vad roligt att se dig igen!  och stoooor kram på det.

Man kan inte annat än bli glad av ett sånt bemötande. Vi har bara träffats en gång tidigare och det var på förra årets Stickstämma, men vi har bloggat ihop länge.

Jag gick runt i hennes fina butik och klappade garner och suckade och fastän jag (nästan) bestämt mig för att inte köpa nåt med mig hem, så blev det lite grand i alla fall. Det går inte att motstå fina garner i silke, merinoull, ullgarn från Lana Grossa, som bara finns hos Tant Thea i hela Sverige, bananfibergarn...och...och...och...

Det blev garn till minst 2 sjalar och ett roligt turkos garn som ser ut som rastaflätor.

OM ni inte varit hos Tant Thea och får tillfälle...gå in där eller läs hennes blogg och titta på hemsida. Hon skickar gärna beställningar också över hela landet.
Heja Tant Thea!!!

Naturligtvis kostade det mycket energi, men det var det sannerligen värt!
kram Ann




Tycker jag om ...

Sånt här.

Till exempel.

DBIV .....

Veckorna bara susar iväg .., nu är det dags igen att leta fram den här veckans bästa stund!

Det där ögonblicket som har etsat sig fast.

Så här är det: det finns bloggvänner som tycker att dom har vunnit för ofta och som därför inte vill skicka in sitt bidrag - så himla artiga är dom -så den här gången blir vinsterna enbart sånt som har kommit som sponsorpresenter, då behöver ni inte känna på det viset ,-)

Vill ni vara med?

Mejla då till bisse151@gmail.com och gärna bild till.

Förra veckans vinnare blev Monet (som fick fyra kort från Olga Magnusson - tack igen Olga! -) och tröstpriset, ett kort inhandlat i London, gick till STORARTAT i Göteborg, dvs, Ann.

Tre ytterst kreativa kvinnor samlade på två rader ...(här ovanför), inte illa!!

Eva från Tyresö var först på plats den här gången; hon har hittat svamp!


DBIV för Eva från Tyresö ...

Ett veckans ögonblick hände nyss.
Jag hittade två fjällskivlingar!
Hjärtat hoppar alltid till när jag ser de vackra skapelserna.
De var helt larvfria och blir så oemotståndligt  goda.
Det fanns KarlJohan smörsopp kantkremla och kantarell också.
Alldeles i dikesrenen.
Hösthärligheter.
Kram från Eva just nu i Haverdal

Lördag ...


En kamin ska installeras i vardagsrummet och äntligen, efter månader av prat som utmynnat i inget-beslut-alls .., börjar vi komma till skott.

Pv ringer skorstensmannen och säger att vi nu är i det närmaste klara, ja, vi har valt kamin och nu är det upp till honom när han kan börja arbetet med skorstenen och själva installationen.

Grå eller svart ...?
Täljsten ..:?
Gjutjärn på toppen, så där så man kan värma en kastrull?
Alternativen tycks oändliga.

Mellan varven läser jag DI:s helgdel Weekend.

Ett reportage handlar om advokater som är mer inne än andra.
På sidan 10 står det så här: " I Norge ställde några stajlade pressfoton nyligen till rabalder inför rättegången mot massmördaren A.B.B. På bilderna poserade försvarsadvokat Geir Lippestad och hans tre biträden i en glassig studiomiljö."

Som illustration till texten har man valt bilden här ovanför. 
Geir Lippestad sitter längst till vänster. 

Men ..., "glassig studiomiljö" ...?



En gång ...

... skrev jag ett mail till redaktören från Namn och Nytt - sidan i DN och berättade att en av anledningarna till att jag tycker så oerhört mycket om DN, det är dom små notiserna som Åke Ekdahl skriver.

Jag blir alldeles överlycklig över att få ta del av hans krumelurtankar när det gäller småfåglar.

En gång hade han författat ett brev från en fågel som givit sig av till Afrika och jag tog kopia på texten och lade den i den jättelika bingen med solrosfrö som vi har på jobbet och det fanns kunder som tog sig tid att läsa och då såg man hur dom drog på munnen.

Idag är en sån dag när jag tackar min lyckliga stjärna för att DN kommer i vår postlåda och det är helt och hållet herr Ekdahls förtjänst.

Och nu lyssnar jag till Rödhakens "knäppande" med en annan insikt.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och där satt en pensionatsvärd och studerade dagens tidning .. mest handlade det om de olika partiernas upp, - och nedgång och han sa ..., "ja, för Annie Lööf går det inte så bra ...".



Hos doktorn ...

Alltid lika intressant är det.

Lite jämtländsk reklam ...


Hej hej..!

Köp sommarens härliga honung från Vaplan.
Honung skördad av byns egna blommor...!

Välkommen hem till mig på Kustvägen 12 i Vaplan.
Eftersom jag är en "glad pensionär" så är jag är hemma här på gården mest hela tiden ;-)

Ring gärna och boka:  070 - 516 63 10

Skynda fynda - är det slut så är det slut ..!

Honungsburkarna innehåller ca 400 gram härligt god honung som är inhämtad från närområdet ca 3 km radie.
50:- / burk + ev frakt. Gärna kontanter men det går även att sätta in pengarna på ett bankkonto.

VÄLKOMMEN!

PS - Till alla ni som redan har bokat honung - burkarna finns att hämtas.


Gunnar Rindå
Kustvägen 12    830 40 Nälden.
070 - 516 63 10

fredag 28 september 2012

Gösta ...

 - pv:s underbare morbror som i höstas fyllde åttio - har just köpt sig en dator.

Hans livs första.

Å, så jag älskar den mannen!


Gösta i unga år.
Yngst av fyra syskon, Lejon, född i Ljungby, väldigt orädd - "ger sig på allt möjligt", säger pv -, enveten, musikalisk, social. Slutade röka vid åttio års ålder.

En driftig ung man som kom att bli duktig på främmande språk .., och han är otroligt allmänbildad och framför allt: himla snäll!

Vi brukar låtsas att vi bor i Frankrike och så kindpussas vi lite så där - dutt-dutt - när vi träffas.



Och så några eftermiddagsfönster ....

Här kommer en fönsterbild till dig som jag hittade nyss. 
 
Den är inte tagen i Frankrike utan i vintras när vi besökte Stockholm för att träffa då nyaste lilla barnbarnet. 
 
Vinterblekt och kallt var det och tyst och stilla i hus och på gatorna. 
Typiskt svenskt hus från femtiotalet.
 
Hälsar
Monet

På väg hem ...

... från havet, där harry har fått rusa av sig och hämta pinnar ute i vågorna, upptäcker jag Ecke som sitter i solskenet ute på tomten.

Så jag låter harry få komma loss och han springer genast fram till den här långe mannen som han tycker så mycket om och Ecke småpratar med harry och klappar honom på huvudet .., så där "klapp-klapp-klapp" och säger ..."jäääa, du är fin du harrrry, du har blitt vuxen och douktig ..!"

Ecke, åttiotre år, är uppvuxen i Ystad och pratar en för mig ljuvlig skånska.

Nu har han nackspärr.

"Vet du hur man botar sånt ..?" säger han.

Nja, det vet jag väl inte.

"Ja, ja, det finns värre saker här i livet än nackspärr ..", säger Ecke tröstande till sig själv.

Igår, när jag körde akut till Folktandvården och tänkte att nu åker nog den här tanden och jag kände mig ledsen över vilka konsekvenser det skulle få .., då tänkte jag på samma sätt - att det trots allt finns det som är bra mycket värre -.

Min svåger väntar på besked från sin läkare - har han en elakartad tumör eller inte - och systersonen, även han i Australien, har förlorat sin ungdomskompis sedan första klass .., 35-årige Steven drabbades av flera tumörer i hjärnan och nu blir det begravning och hans hustru, som nu är änka, är bara tjugonio år.

Sett i det perspektivet .., ja, vad är då en förlorad tand?

Rakt intet! 

Tänkte jag.                                                   

                                    

Till intresseföreningen ...

Den nya blodtrycksmedicinen består av små, söta, rosafärgade piller.

"Valsartan Krka", heter dom.

Jag tycker att dom är på gränsen till söta, dessutom är dom pyttesmå, mycket mindre än på bilden!

Det kan ju faktiskt hända att vi kommer att trivas riktigt bra tillsammans.

Ett möte ...

Det var 60-tal när hon kom till familjen, dom som hade den där underliga tingesten i badrummet - den som jag långt senare förstod var en bidé - och mamma sa att den lilla tösen med det blonda håret var adopterad.

Jag tror att hon låg i en ljusblå barnvagn, men jag är inte säker.

Ibland var jag barnvakt åt den lilla tösen och hennes storebror, som för övrigt också var adopterad.
Faktiskt kände jag inte till någon fler som kommit till en familj på det viset.

Och nu har det gått femtio år och det är fredagförmiddag när hon ringer.
Av en händelse har hon - för ett bra tag sedan - ramlat över min blogg och där känt igen sig .., framför allt minns hon min mamma, som för den då unga tösen blev till en slags trygghet.

Så här skriver hon i en kommentar:

"Men det är nog inte så många mammor som lånat ut sig och förmedlat något så starkt till många andra barn som din mamma!!!! Jag vet då att av alla andras mammor som jag träffat på genom livet så har din mamma en alldeles speciell plats hos mig och jag har förstått att jag inte är ensam. Jag gick på en kurs i början på veckan som handlade om samspel mellan vuxna o barn och då kunde man berätta om ngn vuxen som man som barn minns speciellt. Det var väldigt fina historier bland oss 14 som var med och bland alla historier var din mamma med som en vuxen som jag själv minns väldigt starkt!!!!!" 

Nu ringer hon alltså och jag ligger på soffan Ektorp och har en yllepläd över benen och det blir en massa prat om allt möjligt, men nästan allting är viktigheter och har med våra liv att göra.

Hon berättar om hennes livs resa och jag får höra om letandet efter hennes biologiska mamma ("jag gick till sist till pastorsexpeditionen och kvinnan bakom disken tog fram en bok och när hon för ett ögonblick inte var närvarande, hängde jag liksom över disken och såg då namnet på min mamma ...."), och hon berättar om mötet när hon verkligen träffar sin mamma .., hon berättar om ett telefonsamtal (då har mamman avlidit) där en man i andra änden av luren säger att hon nog bör sätta sig, "för jag tror att jag är din bror".

Det är som att lyssna till en följetong i radio eller att få vara med om programmet "Du vet inte vem du är".

Jag frågar om hon någonsin hittade sin biologiske far?

Jo, det med.

Och hon berättar om det allra första mötet .., och hur snäll och rar han var - och är - .., att han är lång ("det kan förklara varför jag var huvudet längre än min mamma, jag som aldrig varit lik nån, jag som alltid känt mig vilsen ...!") och jag får veta vilket yrke hennes pappa har haft och att hans fru inte är så värst förtjust i uppdykandet av en dotter, född långt innan hon (frun) kom in i bilden.

"Och han visste inte ens att jag fanns .., till och med för sina syskon hemlighöll mamma sina två barn som genast lämnades bort för adoption!" säger hon.

"Men tänk, att han som är min biologiska pappa, hans två döttrar har likadana namn som mina två flickor...!" säger hon med en slags förundran i rösten.

Vi pratar också om hur våra liv har sett ut.

Hennes: först en framgångssaga med en stilig man och gott om pengar och flådigt leverne .., och sedan uppbrott, ny man och ett veritabelt helvete ("ja, jag läste det du skrev i ett blogginlägg om kvinnor som misshandlas av sina män, såväl mentalt som fysiskt .., och att du inte för ditt liv förstod hur man kunde stanna kvar ..., jag läste det och tänkte att .., ja, jag ska inte skriva, men jag visste ju ...", säger hon) och sedan, äntligen, ett slags lugn och ro och också en slags försoning med livet som det har varit och en massa bearbetande förstås.

Och känslan av skuld.
Och också av att ha kommit hem.

Hela tiden med vi pratar, ligger jag och noppar ludd från pläden.

Hennes liv är så diametralt olikt mitt eget .., och ändå finns det beröringspunkter som blir till igenkänning.

Är det inte så det är - egentligen -, att dom flesta av våra känslor är så oerhört allmän-mänskliga .., det handlar om att känna sig älskad och bekräftad, det är väl ändå det viktigaste av allt?

Den där känslan av att vara del i något större.
En Familj.
En pusselbit.
En släkt.

Noppet. 

Ja, jag förstår mycket väl varför jag blir så glad när jag ser gamla fotografier av sedan länge döda Westerlundare och Bergmän .., det är just den där känslan.

I säkert en timmes tid pratar vi.

Jag får veta vad hon arbetar med - hon kommer från en familj där det var viktigt med utanpåverk och detta att man skulle vara lyckad -.., och så hittar hon sin biologiska familj ..., och vi pratar om syskonkontakt .., och jag frågar vad hon gör när hon är ledig?

"Njaa... jag pysslar mest .., jag tycker helt enkelt om att vara här ute på landet", säger hon. 

Sist av allt frågar jag hur det ser ut där hon sitter .,. är det på en stol eller ....? och då gapskrattar hon och säger att "ja, jag sitter på ett fårskinn  i en dimblå soffa av märket Dux Playboy, vi köpte den på Blocket för 1500 kronor, mest för att jag tyckte att det skulle passa så bra här med en hörnsoffa och sambons föräldrar hade haft just en sån .., och han gick med på att hämta soffan, ja, faktiskt på direkten fixade han med släp och ..." säger hon och jag hör leendet genom luren.

Och så får jag veta att hon är Vattuman.
Eller kvinna.

Efteråt, när vi har slutat att prata och sagt att vi förstås ska träffas och gå på café, då, när jag åker söderut, känns det som om jag har varit ute på en lång, lång resa.

Och ja, jag har fått löfte att berätta om detta.