Lördagsfönstret ....

.... fångades i Skivarp i Skåne (inte långt från Ystad) och det var den roadtrippande Ulrika som hade håven redo.

Tack Ulrika!  (Älskar det gröna mot det vita! Och är det inte några blå cikorior i allt det gröna, eller ...?)

Dagens fönster ...

... ja, det upptäckte jag ju igår, på S:t Lars Kyrkogata i Falkenberg.

Och målaren - tillika husägaren - heter Tobias och pratade inte halländska, men hade släkt från Halland och Falkenberg.

Titta, så vackert!

Idag ...

Vi bor precis mitt mellan Halmstad och Falkenberg och om jag skulle välja att bo i den ena eller andra staden, så skulle jag nog välja Falkenberg.
Inte bara för att den är mindre och mera greppbar .., där vimlar av vackra hus och där är så grönt och fint och det känns lite närmare havet just där.

Idag besökte vi just Falkenberg, i akt och mening att lämna in två väggklockor för reparation (om dom nu går att reparera). Nu ville det sig inte bättre än att klockmakaren hade tagit semester och inte skulle vara på plats förrän i nästa vecka. Nåja, det var ju inte värre än att vi kunde vända hemåt.

Mitt emot gatan där klockmannen huserar, finns en liten "park", fylld med olika sorters rosor och vid varje buske finns en liten skylt som talar om vad rosen heter. Sånt älskar jag!

Den här rosa skönheten doftade sååå gott, om än lite starkt .., ja, den påminde om parfym som mamma hade i min barndom. Lite väl söt, kanske. Rosens namn är Martin Frobisher och det fick mig att undra över vem denne herr Frobisher var. Jo, det kan man få veta här.
Och om själva rosen kan man få lite kött på benen här.

Det mesta jäklades för oss.
Klockmakaren var inte på plats och cykelverkstaden hade flyttat och vi kunde inte hitta den och cykelreparatören i Getinge, ja, han hade semester och när vi tänkte ta lunch på Strandstugan i Långasand, ja, då öppnar dom inte förrän klockan 18.00 om kvällarna.

Då gav vi upp och svängde i stället in i Ugglarp och handlade lite grönsaker.
Har ni sett vilken vanvettigt snyggt textad skylt!!

Och ytterst påhittig får man väl säga att den varit som fixat till en sån här varuavskiljningspinne!!
Kreativt, så det förslår!

Nånting att se fram emot ...

Först ut .., den 23:e september ...

Att se mera film, det var ett av mina mål när annorlundalivet skulle ta sin början.
Under uppväxten hemma i Malå var jag ganska flitig besökare på Forumbiografen och än flitigare blev jag under skoltiden i Lycksele. Där fanns två biografer - Sture och Saga - och jag kan säga att stora delar av mitt studiebidrag, det gick till filmtittande. (Så blev det si och så med bildningen också.Kanske mest si).

Nu har jag varit med om två säsonger av Halmstad Filmstudios program.
Det är tio filmer per termin och medlemsskapet kostar fyrahundra kronor.
Billigt, tycker jag.
Såg jag alla filmer? Nej. Sex av tio, kanske. Ibland arbetade jag måndagkvällar (fyra alternativa visningar varje måndag), ibland var vi bortresta, ibland skippade jag helt enkelt någon film som verkade helt ointressant.

Men det är ju just det .., att man kanske  t r o r  att en film är just icke-sevärd och så visar det sig att den är hur intressant som helst! Så var det i fjol! Innan filmerna visas får vi en kort presentation av det hela och ordförande i Filmstudion är Mymmel Blomberg, för övrigt mamma till pv:s dotter Hilda.

Det här - Leave no trace - var en av filmerna i våras.
Så bra!!

Och den här .., "Allt för min son", var nog den som grep mig mest.
Fullständigt suveränt skådespeleri, framför allt av den unge pojken - Thomas Gioria - som spelade sonen i det brustna äktenskapet. Titta bara här på några klipp! Mannen på bilden, ja, jag begriper inte hur man kan agera så att tittaren fylls av total avsky och aldrig i livet skulle kunna tänka sig att vara tillsammans med den mannen!!

Om en dryg månad är det alltså dags igen. Då kör filmsäsongen igång!

Först av allt bjuds vi på detta - "Heart Bound" - av Janus Metz och Sine Plambech.
(Ser nu när jag googlar att dom är äkta makar och att han var regissören till filmen om Borg-McEnroe).

Fyra äktenskap, tre generationer och två små samhällen på var sin sida klotet. I det lilla vindpinade fiskesamhället Thy bor det mer än 900 thailändska kvinnor. För 25 år sedan var det ingen, utom Sommai, en före detta sexarbetare från Pattaya. Hon gifte sig med dansken Niels och har sedan dess arrangerat äktenskap mellan kvinnor från sin hemby i Thailand och ensamma män i Thy. En hyllad och gripande dokumentär om människor som söker kärlek, frihet och oberoende.

Dagens fönster ....

I ett häbre utanför Östersund passade Ulrika på att ta fram fönsterhåven.

Tack snälla! säger jag.

Nästan midnatt ...

Har nu tittat på femte säsongens första avsnitt av Line of  Duty, den bästa och hemskaste polisserie jag har skådat. Det är en serie som är upplagd på så vis att man aldrig kan vara säker att nånting är som det ser ut. Den man tror är okej, visar sig vara falsk.
Poliser som är brottsliga.
Infiltratörer inom kåren.

Jag missade det ordinarie avsnittet i måndags och har nu sett det hela på play.
Det är knappt att jag vågar gå och lägga mig.

Här är dom.
Vem kan man lita på, det kan man fråga sig.

Recension av det första avsnittet i den här omgången finns här.

Skåne dag 2 och så hemåt.

Då tar vi sikte på Ystad och börjar med polisstationen.
Där, i receptionen bland passökande skåningar, lämnar vi en flaska champagne till receptionisten, ja, den är avsedd för mina barns pappa som då gör sin näst sista dag som polis. Rent omöjlig är han att få tag på, men jag skriver en hälsning från "gamm-frun" med sambo och så lovar den vänliga kvinnan att vidarebefordra presenten.

Vad gör vi mer?
Jo, vi åker till Saltsjöbadens hotell och parkerar bilen .., sen tar vi ett fullkomligt underbart dopp i havet och jag ligger kvar en bra stund och tänker att bättre än så här blir det inte. Det är som om havet kring Ystad är ett alldeles särskilt hav - så kan det ju inte vara - men känslan är just den.
Och där är ingen tång som snärjer sig runt benen och sanden är vitare än hemma i Halland och vattnet ibland turkosfärgat.
Sen kör vi vidare.

På väg längs Fridhemsgatan ropar jag högt: "Stanna!! Där är ju Jonas Nilsson!!"
Och jag  formligen  f l y g e r  ut ur bilen och det mest fantastiska är att denne Jonas, tidigare kund i lilla kvartersbutiken, han känner igen mig på direkten och ropar "men Bettan, är det du!" och det blir ett riktigt kramkalas där på trottoaren.

Om denne Jonas har jag berättat om flera gånger, men det finns kanske nån som inte vet vad det handlar om. Jo, så här är det.

När jag flyttade till Ystad och fick arbete som kassörska på Fridhems Livs, då hade jag arbetat i butik i säkert tjugo år, men det där att börja ett nytt arbete är ju alltid lite pirrigt. Det spelade ingen roll att jag kände mig trygg i min yrkesroll, det var ändå mycket som var annorlunda.

Liksom många andra som arbetade på Samhall, handlade Jonas i affären.
Han var - från sekund ett - så oerhört vänlig mot mig!
Alltid glad, alltid omtänksam.

När jag efter sjutton år i Ystad flyttade hit till Stensjö, letade jag reda på Jonas adress och skickade ett kort till honom och berättade vad all denna hans vänlighet hade betytt för mig. Och nu, det här helt oväntade mötet på trottoaren!! Ja, det var verkligen så roligt!

Jag fick veta att han fortfarande arbetar på Samhall (med grejer som finns i badrummen, sa han) och han såg glad ut, precis som han alltid gjorde tidigare och jag fick en puss på kinden  och pv satt i bilen och looog.

Jaså, du vill ha en liten ostbit Tara, men det får bli i smyg, så inte Rigmor ser det ..:, säger Birgitta.

Så sa vi hej och tack till Ystad för den här gången och körde till Västerstad 7105, där min äldsta syster bor och där min australiensyster tillbringat nästan fem veckor, precis som i fjol.
Nu skulle Birgitta återvända till Adelaide i morgon torsdag, så vi tänkte att då svänger vi förbi och säger hejdå. Ett par timmar var det tänkt.

M e n  .., det visade sig ha blivit ett missförstånd, så när systrarna och systerdottern fick höra att vi skulle åka hemåt senare på dagen, blev det ett ramaskri. Va? Vi skulle ju såklart övernatta och middag och allt var förberett och sängarna iordningställda och ....!

Och jag tänkte på Ulrika och Rickard som skulle övernatta på landet, nån mil från oss hemmavid och vi skulle äta middag på Göstas samma kväll!!  Huuuu, vilket elände!

Det blev en aning (lätt underdrift) spänd stämning ett tag och jag - som verkligen inte tycker om konflikter - (många tycker nog att jag är konflikträdd, ja, om man med det menar att man gärna undviker bråk, så då är jag det, men jag har också tagit konflikter när jag verkligen varit upprörd) -
ja, jag gick iväg och viskringde till Ulrika och förklarade och hon var en ÄNGEL och det beslöts att vi i stället skulle träffas dagen därpå - igår alltså - och så skulle dom äta middag här hos oss, då skulle vi ju vara hemma. Ååå, sicken lättnad!

Nåväl, efter suveränt god mat (lax på bädd av salt och en massa röror och annat) och lite gott vin, så lättade stämningen och vi hade så trevligt! Mina båda systrar är i mångt och mycket kompletta motsatser, ja, det är vi väl alla tre egentligen. Birgitta fyller sjuttiofem år i november och det hade firats i förväg med middag på nåt slott i Skåne. Hon är vad min mamma skulle ha beskrivit som "en glad skit". Rolig. Har alltid haft ett häftigt temperament, men är så himla snäll.

Tara - dalmatinern - är i vanliga fall en väluppfostrad hund som absolut inte tigger vid bordet.
Men ..., Birgitta brukar ge henne en liten ostskiva när det är frukost och det här vet förstås den prickiga, så när B nu återvände efter ett års bortavaro och den första morgonen satte sig vid frukostbordet, då visste inte Tara till sig av glädje och satt sedan vid B:s sida. Jo, jo.
Dessutom delade dom säng.
"Jag som inte ens lät Sophia ligga i sängen när hon levde!" sa Birgitta
Sophia var en liten hund, blandning mellan cocker och pudel och hade nog rymts betydligt bättre i sängen än en tämligen storväxt dalmatiner.

Min rödvitrandinga (numera mest blå) syster i Skåne, har en enorm tomt och efter åren där har hon och systerdottern (som bor på övervåningen, en egen lägenhet) gjort så fint på gården.
Det är som flera rum och ibland känns det som en liten djungel.

Här och där upptäcker jag större och mindre sällskap av blomster av alla de slag.

Dom här gula som finns på bilden längst upp i inlägget (och nu här, så slipper ni skrolla) är säkert två meter höga och kallas för nånting roligt .., typ kom och kyss mig över häcken eller nåt sånt.
Dom står i en stor grupp vid staketet och försöker verkligen ta sig över!

Ulrika i vacker klänning från Tant Grön. Rickard och hon är så lika varandra, dom kunde vara syskon.

Och så igåreftermiddag så dök då Ulrika och Rickard upp.
(Tänk er skägg på Ulrika, så hade dom varit tvillingar!)
Relativt nyförlovade och till synes väldigt lyckliga tillsammans.
Förälskade, kan man nog säga.

Den som läst här under många år vet att Ulrika var nog den första bloggaren jag mötte på riktigt och det har hänt såå mycket i våra liv under dom här fjorton åren.

Och precis som för Tommy som idag börjar sitt nya pensionärsliv, så blir det ett annat slags liv även för Ulrika. En gård har köpts på landet utanför Laxå .., där finns drömmar om alpackor, stickkurser, kanske uthyrning av stugor .., ja, allt möjligt sånt. Och höns!

Under besöket hann vi bada i havet .., vi pratade om mediciner, sjukvård, hönsen och alpackorna förstås, uppväxter, alkohol, syskon, hundar och katter, boende, barn, ja, ungefär så.

Pv visade sig vara en skicklig grillmästare och vid halvniotiden tackade herrskapet för sig och begav sig söderut, till landet Skåne. Lycka till med allt Ulrika och Rickard och tack som kom förbi! säger jag.

Nu ska här dammsugas och pv ska ge sig av till segelbåten och försöka reparera staget till masten.
Solen strålar!

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

... finns på växthuset och jag fascineras alltid över alla dessa spår som finns när det börjar bli sensommar och augusti. På morgnarna, förstås.

Hur det blev ....

Ja, jag hade väl lika gärna kunnat skriva "En sorgens dag" som rubrik, men med tanke på vad som hänt i USA där ett tjugotal människor skjutits ihjäl av någon galen rasist, så bytte jag till "hur det blev". Det blev så här.

Plommonträdet som i så många år givit så mången god marmelad, det trädet började tappa farten för något år sedan eller kanske mera. I år har det varit helt dött; förmodligen angripet av någon svampsjukdom.

Så .., ajöss med kronan och en del av stammen (ser att vi får kapa lite mera), men inte allt, då jag absolut vill ha kvar möjligheten att ha tvättlinorna någonstans och där fyller ju trädet verkligen en funktion!!

Annat som hände igår.
Pv hörde nånting som lät som katter som slåss och jamar och skriker .., men kunde inte upptäcka vad det var. Så skulle han ta harry på promenad och då markerade Harry tydligt vid grannens nyponroshäck. Där inne fanns nåt som väckte hans intresse.

Jo, det visade sig vara en liten harpalt som snärjt in sig nåt hemskt i barnens fotbollsmål - i nätet, alltså - och oj, så den skrek när pv försökte lirka loss den!! Harry bands vid ett träd och jag som just hade klippt ner vildvuxna vinrankor, bistod med sekatören.

Det tog en stund och inte visste pv att harar kan  m o r r r r a .., och som den skrek i början.

"Lille vän, ta det lugnt .,. jag ska ju bara försöka hjälpa dig!" sa pv.

Så kom den då loss till slut och kunde skutta vidare .,. om än inte stukad. Hoppas att den klarade sig.
Pv hade ett år lagt nät över jordgubblandet, så rädd var han om gubbarna och jag tyckte att det var så girigt och dessutom lätt för fåglar att fastna i.

Jodå, så blev det!
Jag hittade en dag en koltrast som snurrat in sig nåt hemskt och oj, innan vi kunde befria den!
Ett sånt nät kommer aldrig mer på plats där jag bor!

Eftermiddagspass på jobbet igår.
Suveränt bra schemaläggning - vi var faktiskt precis så många som det behövdes - och dom tre kassorna gick mest hela tiden, fram till sex, sju ., när vi bara var två kvar, Emma och jag själv.

Det finns inte ord för att beskriva vilken rush det är i butiken!
I vanliga fall, förr om åren, långt mer än fördubblades väl försäljningen sommartid, men nu ...!!
Oj, oj, oj!

Innan Hampus och Kalle tackade för sig, bad jag Kalle hjälpa mig att fylla på frukt. Vi tog var sin vagn av det viktigaste och innan dess hade vi fyllt på redan färdiggräddat bröd, ty bröddisken var nästan  h e l t   tom!

Sista timmarna hade jag kassan och att stänga med Emma var kanon; hon arbetar det som var mina kvällspass (enbart kväll) och hade stenkoll på nya rutinerna (för mig) vid stängning och vi kunde tacka för oss i bra tid!

Och trevliga kunder, som alltid.
Hade på sluttampen en man i min ålder kanske som såg så ., ja, han hade sån .., positiv pondus kanske? Jag frågade vad han arbetade med och sa att jag var övertygad om att han var i nån slags ledande position.
Då log mannen och sa att han var officer, född 1958, hade för övrigt varit kurskamrat med Liberalernas Jan Björklund.



Det är så fascinerande tycker jag, det här att ledaregenskaper så ofta lyser igenom. Min pappa var en ledare ., ordförande i idrottsföreningen i mängder av år och ja, han hade också en slags pondus.
Mina barns pappa likaså. Pv brukar - snällt och med glimten i ögat - kalla honom för "Store Hövding" och så är det nästan, han är en man som också är en slags ledare och framför allt  v a r  han en ledare inom idrotten.

Annat som hände?
En kvinna i Emmas kassakö ville köpa en Trisslott och hennes dotter på kanske sju, åtta år, skulle få välja nummer och sedan få lotten. Emma nekade. Vi  f å r  inte sälja lotter om det är meningen att någon minderårig ska få den och får någon från Svenska Spel som just då är på besök i affären se detta, kan vi förlora tillståndet för spel och man kan ju inte ens tänka tanken vad det skulle innebära.

Kvinnan blev väldigt sur, för att inte säga  a r g  ..., och sa att då skulle hon återkomma nästa dag (idag söndag) och köpa av någon annan, det skulle nog gå bra.
"Ja, jag arbetar i morgon också ...", sa Emma.
Den tösen är inte den som är den.

(Det visar sig i undersökningar att barn som tidigt kommer i kontakt med spel, oftare än andra utvecklar spelberoende som vuxna, det är ju det allt handlar om. Unga män, invandrare, människor med låg utbildning och sämre ekonomi, tillhör riskgrupperna. Det är ju tämligen logiskt. Har man dålig ekonomi borde man kanske inte spela, men så finns ju förstås drömmen om att kunna förändra sin tillvaro, att håva in den där Stora Vinsten. Allt detta enligt Svenska Spel. Ja, jag gjorde certifieringen i början av veckan, där stod allt detta).

Mera ...?
En kvinna kom in och var alldeles förfärad, ty hennes systers son på elva år, hade varit försvunnen i fyra timmar och nu var det stort pådrag med polis och hela rubbet. Anna, en ung tjej som arbetar i mejeriet, fixade omedelbart (med hjälp av bild på pojken) lappar som sattes upp i butiken, med bild på pojken och beskrivning av klädsel och vart människor - om dom skulle träffa på honom - skulle höra av sig. Usch, jag fick rent hjärtsnörp, så hemskt var det!
Pojken skulle ha gått längs stranden ett par kilometer till sin mormor, men kom aldrig fram.

Senare visade det sig att han helt enkelt börjat leka med några kompisar ..., och mormor, hon glömdes bort! Underbart att det slutade bra!

Nu morgonkaffe.

Dagens fönster ...

På väg till Grinda i Stockholms skärgård och ombord på den 120-åriga båten Norrskär, ja, då tog Turtlan fram fönsterhåven! Bilden kom hit i slutet av juni och nu dyker den upp här!

Tack snälla Turtlan!

När katten själv får välja ...

Då är en korg med gammalt trädgårdsavfall helt perfekt att sova i.
Torra kvistar .., gamla löv, helt perfekt!

Först - jag stod då en bra bit ifrån och beundrade hur pv sågade ned det stendöda plommonträdet - trodde jag att det var en kanin .., eller möjligen en stor rätta .., som bökade omkring i korgen, men se, det var det inte.

Det var Sigge Nilsson.

Lördagmorgon ....

Å, det tycks bli ännu en sån här fin dag!
Vaknar som alltid (när vi är lediga) före pv .., duschar, tvättar håret .., går ner och gör i ordning kaffe .., och Falu Rågrut med bredbar leverpastej och smörgåsgurka. Lycka.

Sen ut en sväng på tomten.
Upptäcker att sigge tillbringat natten i uterummet där dörrarna stått helt öppna och han verkar ha haft det skönt - ett eget rum, ja, men det var ju inte illa -!

Vi sitter och småpratar en stund .., han tycker om att bli kliad på huvudet, men nåde om jag pillar honom lite på magen, nej, det är förbjudet område! Fina Sigge som varit med i tio år nu. Han har aldrig varit sjuk (vad vi vet) och har - allt eftersom han blivit äldre - börjat tycka om det här med social samvaro. Men ännu har han aldrig hoppat upp i någons knä, så där utav sig själv.
Nåja, det behöver man inte göra heller.
Alla är vi olika.

Tar mig en titt in i växthuset.
Vi är sannerligen inga perfekta odlare. I fjol hade vi drivor med tomater (och ansåg oss vara lika usla odlare även då), men det får bli som det blir. Och vackert är det ju! Gröna paprikor får vi i alla fall och det är skott från friherrinnan! Och pelargonian stortrivs på sin upphöjda plats längst inne!

Älskar blåregnets stam!!

Och i år har den  verkligt brett ut sig och satt fart!
Jo, jag vet att frukterna är giftiga, men ännu har där inte varit några "frukter" och när den dagen kommer så får vi väl se hur vi löser det. Titta, så fint bladverk!

Blåregn är för mig Ystad och innergården hos det som en gång var Z-Hanssons möbler och Engelska Bokcaféet. Det var min första sommar som ensamseglare och det var musik på caféets innergård och  på själva gården - helt täckt av kullersten - där var en nedsänkning, som en stor grop .., och vi fick veta att där ställde man förr i världen hästarna när dom skulle göras i ordning, så behövdes ingen pall eller annat att ta sig upp på. Finurligt!

I slutet av april 2005 skrev jag följande på Malåsidan:
Engelska Bokcaféet är mitt smultronställe i Ystad. Det är som himlen; ja, det kan knappast, enligt mitt sätt att se det, vara bättre där? 
De första åren i stan, huserade Alina Högasten just här och drev själva café-delen, jämte biblioteket där medlemmar får låna hem böcker på engelska eller bara sitta och läsa eller bläddra, medan man dricker kaffe. 
Alina hade ett livsöde värt en film: utsmugglad just i tid för att klara sig från nazisterna .., kom till England .., åkte till Italien, på tåget träffade hon Hans Högasten .., gifte sig med denne mycket äldre man från Ystad och tillsammans var dom så driftiga; hade Z-möbler, konstgalleri och så detta då. Alina dog i cancer för flera år sedan; tänk, hon gick precis som mamma, lite framåtlutad och med full fart.  

Just så var det.

Dagens fönster ...

"Här kommer ett fönster från MS Stormvind i Skelleftehamn, där vi åt en god lunchbuffé med rökt fisk ....", ja, så skriver ellem i Skellefteå.

Tack snälla! säger jag.

(Fönstret kommer in lite sent, jag glömde rent bort fönsterbilden tidigare idag).

Fredag ....

Betydligt lugnare (för egen del) på jobbet idag. 

Dels så var passet bara hälften så långt, men sen tillbringade jag den bakom kassa 1 och även om det hela tiden finns nånting att göra, så är det ju inte tillnärmelsevis så tungt som i frukten. 

Men tänk, i går var jag helt utslagen fysiskt - hade värk precis överallt - fick lite starkare Alvedon av friherrinnan .., låg i flera timmar .., gick i säng ganska tidigt och vaknade och var totalt bra! 

Ljuvligt.

Vid halv två körde jag till stranden i Skallkroken, nån kilometer bara eller kanske två, från affären. 

Där, i segelbåten, befann sig då pv som kämpar med fästet till staget (som håller masten) och jag låg på stranden .., somnade nästan .., det blåste så där lagom och vattnet var varmast hittills i år. 

Som i Grekland! tänkte jag flera gånger. 

Det var gräsligt mycket illaluktande tång (som gammalt surströmmingsspad) närmast vattenbrynet och när man gick i, ja, då sjönk man flera decimeter .., huvva, så äckligt! Men sen blev det som ebb .., helt sanslöst och då bildades det som en halvö av sand och då slapp man ju den här geggan.

Nu stundar nytt arbetspass i morgon; det fjärde på raken, halv tre till halv nio och nu börjar vi vara färre som arbetar. Många av sommarjobbarna - särskilt dom som varit med i flera år - återvänder snart till sina lärosäten; Linköping, Lund, Örebro och Göteborg. Somliga pluggar och praktiserar på andra ställen, ja, som mera speglar vad dom senare ska arbeta med. 

Lina är på ortopeden .., Madde på hjärtintensiven.

Och ungdomarna som är på "golvet" och enbart fyller in varor, börjar snart skolan. En vecka till är det sommarlov. Då börjar även pv ett nytt läsår; en fast tjänst, måndag till och med torsdag, ledig fredagar. Perfekt. Inget inhoppande bara, så där som det var i våras och förra hösten.

En egen tjänst, inte att vara enbart resurs - det var inte någon höjdare, tyckte han -. 

Pv fyller ju inte sextiofem förrän nästa år i september och tar enbart ut sin allmänna pension just nu, men det går bra. 

Mina barns pappa - Tommy - han räknar ner. 

Två ynka arbetsdagar kvar, sedan är han friherre. Han i sin tur har arbetat två år extra och ser nu verkligen fram emot ett annat slags liv. Polisuniformen - om den öht använts dom senaste tio åren - går nog till förbränning kanske? Måndag och tisdag återstår, sen kan han öppna den där grinden som jag så längtade efter att få ställa på vid gavel. 

Av hela hjärtat önskar jag att han får vara frisk och kry, så där så han verkligen får njuta av all frihet.

Eller får möjligheten att göra nånting annat. Han tycks ha anbud från flera håll och kanter. 

Den här grinden, menar jag. 

Bildlikt talat.

Ni  a n a r   inte hur härligt det är i den hagen!

Nu mot sängen! Jag har ätit så mycket tzatziki ikväll så oj, vilka mardrömmar jag ska få!

Och idag är det Maria ....

... som fyller år .
(Eva Grelsson igår!)

Tre år kvar till femtio ., oj, oj, oj .., det känns som om hon snart är ikapp sin mamma, men så blir det väl när man får barn vid arton års ålder!

Maria är bullbakerskan nummer 1 (hennes bullar är legendariska och påminner mer om wienerbröd) .., ingen fixar till fest - dukar bord och ordnar mat - snabbare än den tösen .., hon har en promenadtakt som är hemsk; hon går i raketfart och  hon älskar sitt arbete på Karolinskas intensiv. Djurvän, har hunden Charlie som promenadsällskap och nästan bästa kompis, han låg på hennes säng och bara väntade när Maria med co. var på After Beach i Tylösand. Inte en sekund att han vek från sängen.

När Emil var liten skulle dom i lågstadiet beskriva sina föräldrar. Om Maria skrev han följande: "Mamma älskar ägg och sin mormor".

Ja, det är inte det sämsta.
Och ja, hon tycker fortfarande väldigt mycket om ägg.

Grattis Maria!

Kom hem ....

... efter en kämpig dag i affären.
Började vid halv sju .., ägnade stor tid åt att rensa all frukt och grönt (såna här platta persikor som ligger i en förpackning, är hopplösa .., blir ofta mögliga!) och sen kom leveransen och jag drog ett djupt andetag när jag såg hur högt staplade dom två lastpallarna var.

Nåja, det gick bra, men oj, så tungt!

På morgonen kom Charlotte från kassan förbi mig där jag stod vid tomaterna och hon frågade försiktigt om jag visste hur det går till i frukten? Jag sa att det tror jag nog att jag gör, eller stryk "tror", frukt och grönt var min avdelning under säkert femton år, men allt förändras ju.

När jag var klar för dagen kom samma Charlotte förbi samma avdelning, gapade stort och gjorde tummen upp.
"Men Bettan!!!" sa hon leende .

Ååå, det kändes skönt .,. lite som att "även om man är pensionär så kan man göra nåt bra".

Kom hem vid halv två och lade mig en stund på soffan. Sen tog jag mig knappt upp .., ååå, så stel jag var och svullen och hade så ont i ländryggen så jag tänkte att det här går aldrig, jag hade dessutom lovat att arbeta från halv sju till tio i morgonbitti.

Men .., efter lite strong pills (inte världens starkaste) från friherrinnan (tack!!) kan jag nu röra mig rätt så bra och ska strax krypa i säng. Upp halv sex igen. Det här att det är få timmar, det är bara bra, det spelar ingen roll. Härligt att ha hela dagen fri sedan.

Joakim är  s u v e r ä n på att klyva melonerna och sedan plasta dem fint!
Ni tror kanske att det är en enkel sak, men det kan ni glömma. Det gäller att få plasten så snäv kring melonen som möjligt; annars kommer den att halka omkring och så blir det bara en enda sörja.

Det här med rejäla exponeringar det gör sååå mycket!
Mycket säljer mer, det vet alla som arbetar i butik.
Vi tar 15:- kilot för delade meloner och säljer jättebra av dem. En hel melon är förstås billigare, men hur många rymmer en hel melon i sitt kylskåp? Inte vi.

Annars?
Vi hade besök av Hilda, Patrik och lille Edvin på eftermiddagen och det var som alltid trevligt.
Jag låg ju pladask och innan sällskapet tackade för sig, gick dom lång-lång-långrundan längs havet, in i hagen och så rundan hemåt igen. (Jag började tro att dom gått vilse). Jättefina bilder därifrån kan man . om man vill - hitta hos hildadean på instagram .

Nu blir det bingen, så jag orkar upp i morgonbitti.
Återstår sen lördagsjobb (em-kväll), men sen är det nog fritt ett tag. På måndag åker vi till Skåne för att säga hej då till min australiensyster och senare på dagen/kvällen, få vi besök av Ulrika och hennes likaledes flitigt badande pojkvän Rickard. Eller dom är ju förlovade numera. Spännande!

Over and out!

Dagens fönster ....

"Ett fönster, grå vägg, från det garveri från förra årtusendet som fortfarande har sina lagerlokaler nära min lägenhet." 

Ja, så skriver Guy i Arvidsjaur.
Ett fönster som jag näsan på förhand hade kunnat räkna ut vem som tagit det.

Tack Guy!

Dagens fönster ...

... kommer från Monet, numera i Norrtälje.

Fönstret finns på hennes och maken Bengts inglasade balkong.

Tack snälla! säger .

Hemma ....

Men först - igår alltså - hämtade pv Anna på Arlanda och vi hann äta en kaloririk paj (skinka, broccoli, ädelost, vanlig riven ost och grädd/mjölk) och katterna som varit ytterst ovilliga till kel (ja, den här svartvita blev som förvandlad när det blev svalare väder, dååå kom hon och gosade!) kom hem förstås; den spräckliga när vi hade åkt.

På en klädställning i det som var gästrummet, hänger Annas klänningar.
Mer än en gång log jag för mig själv när jag tittade på det som fanns på galgarna. Det hade precis lika gärna kunnat vara min mammas kläder och framför allt: min mammas val av färger och mönster!

Själv är jag väldigt förtjust det som är enfärgat eller i alla fall näst intill, men det kan man glömma när det gäller mellandottern. Där går generna igen. Och jag själv a v s k y r  det som knäpps i halsen, det finns inte på kartan att jag har en blus som knäpps ända upp. Det älskar Anna och det hade mamma också.

Den här kattmadamen - Vickan - hon har verkligen visat att hon på intet sätt tänkt bonda med oss.
Det har hänt under dom nio dagarna, att vi kunnat hålla i henne i ungefär tio sekunder, men då har det varit motspänstigt. När Anna just kommit hem, var hon borta, men vi hade väl bara kört i nån timmes tid förrän den ena bilden efter den andra kom till mobilen.
Nu var Vickan hemma!
Och se maken till kelig kisse hade man väl aldrig skådat!!
Jo, jo .., det är till att göra skillnad på folk och fä. Vi tillhörde tydligen fä-avdelningen.

I Boxholm stannade vi till och jag klev ut och fotograferade den finurliga reklamen för Boxholms gräddost. Genialiskt placerat!

På väg in i bilen igen höll jag på att trampa på en stor snäcka eller snigel eller en snigel i ett stort snäckskal. Den låg farligt till, nästan på vägbanan, så jag lyfte upp den och sa att det vore nog bättre om den höll sig lite vid sidan om. På undersidan var den alldeles skräpig och det hade fastnat barr och annat, så det blev lite frisering och så önskade jag den lycka till och flyttade till lite grönare områden.

Det pausas tämligen frekvent när vi har harry med oss.
I Stavsjö, t.ex.
En skylt förklarade att detta inte var en brygga för allmänheten, men jag tog mig en titt ändå.
Då förstod jag. Tog man ett kliv ut på den bortre bryggdelen, hade man nästan dråsat i vattnet.

Men vackert var där.
Hundra meter bort låg den riktiga badplatsen, med bryggor, lekplats för barnen och torrdass.
Hur man tänkt att någon skulle kunna ta sig dit med bil, övergår mitt förstånd, för från stora vägen och ner till badet fanns inga parkeringsplatser. Måhända är det bara tänkt att dom boende just i närheten ska använda badet?

Och alldeles intill .., denna idyll!

Vid ett annat stopp, inte långt från Värnamo och en avstickare från den ordinarie rutten, hamnade vi på nånting som hade kunnat vara en skogsbilväg, om den nu inte hade varit asfalterad.
Pv tog harry på promenad .., jag hukade i dunklet av lingonris och några buskar ..,. där fanns ett älgtorn av den mindre sorten och med endast en bräda att sitta på för jägaren.

Och i dikesrenen var det som en äng av blommor! Rölleka, almöke, smörblommor, kungsljus, blåklockor ..., ja, det var sååå fint!

Vaknade tidigt .., tänkte att det är lika så gott att jag fixar certifieringen av Svenska Spel, men när jag någon timme senare kom på jobbet för att leta efter min blå (dyra) poncho (kanske kvarglömd i personalrummet .., nej!) upptäckte jag att det var ATG som skulle certifieras. Elva dagar har jag på mig. Nåväl, lika så gott att göra det  på en gång. Ska arbeta från tre till sex idag, men jag har glömt för vem - kassajobb är det i alla fall - jo, för Elin!

I morgon blir det en  u n d e r b a r  arbetsdag, då jag arbetar förmiddag tillsammans med Malin. Vi kamperade alltid tillsammans på måndagkvällar tidigare. Malin läser till sjuksköterska och är så effektiv och en himla rar arbetskamrat. När jag i morse vid sju dök upp, sopade hon som bäst vid kassorna och i foajén och gjorde fint, tömde papperskorgar och annat Å, så jag älskar sånt!

Nu ska jag ringa Göstas Café och höra om jag möjligen glömde min poncho där, men det tror jag inte.
Hej å hå.