Tisdag ....
Underliga drömmar mot slutet av natten.
Vaknar vid fyratiden, skriver ned drömmen för att inte glömma.
Känner mig "oriven" inuti.
Det är likadant med Harry.
Alldeles orolig är han .., gömmer sig under bordet .., vill inte komma nära.
Jag masserar honom i nacken och på ryggen ., går sen på ännu en promenad och då förstår jag.
Någon tik är i löpen .., då blir han så här.
Körde till affären vid halv åtta och köpte bröd.
På väg dit, bara efter några hundra meter, ser jag en rävunge som tittar fram i skogsbrynet, vid sidan av vägen.
Jag stannar ..., och så blir det några sekunder när våra blickar möts.
Räven är mörk i pälsen och ser lite tunn ut.
Blicken är vaken.
Blinkar med lyset till mötande bilister .., utifall att räven tänker sig att springa över.
Det gör den inte; den vänder om.
Alldeles varm inombords blir jag.
Ja, om jag tänker efter .., hur många levande rävar har jag sett i mitt vuxna liv?
Inte många, desto fler som legat överkörda på någon motorväg.
Och varför är det så många som inte tycker om rävar?
Särskilt jägare.
(Jo, jag fattar .., räven tar småvilt, och kanske även katter, men vi är många som äter kyckling, små kalvar, lamm och kossor ..., det blir ju bara en massa dubbelmoral!)
I butiken är det den där stämningen som man känner igen på morgnarna.
En slags koncentrerad tystnad.
Alla är upptagna med sitt.
Brödhyllorna är fyllda med nybakat bröd och mer håller på att gräddas .., Pernilla fyller på i frukten .., någon annan plockar upp charkvaror (undrar hur många hundra kilo livsmedelsanställda lyfter varje dag ..?) och i mejeriet står Karolina. Och se där, där är Klara som läser statsvetenskap i Linköping men nu - ännu en gång - ska sommarjobba i affären.
Kommer hem.
Läser ett mejl från min syster i Australien.
Så här skriver hon, bland annat (Rigmor är vår äldsta syster, f.d. sjuksköterska).
"En sköterska kom i morse och lade om mitt knä även om vi båda enades om att det ser helt läkt
ut. Efteråt åt jag frukost och gjorde mig i ordning för dagens utflykt, som var till shoppingcentret.
Där gick jag till posten och betalade några räkningar, till apoteket för mera medicin och sedan
veckohandlade jag . Det var nog tur att jag hade en shoppingvagn att hålla i för mot slutet
började mina ben vissna.......
När jag kom hem måste jag ju packa upp allt också, men allt gick bra, så nu är jag nästan NORMAL igen. På torsdag har jag fått tid hos min frissa för klippning för första gången sedan 30.5 - skall bli
jätteskönt!!!!
Nu skall jag bara slappa resten av dagen.
Har sagt åt Rigmor på skarpen att gå och röntga foten, men hon är ju som alla andra sjuksköterskor,
som av nån anledning inte verkar tro på vetenskapen.....".
Obs: hon går till posten och betalar sina räkningar! När upphörde detta i vårt land?
Nu ska jag dammsuga!
Over and out.