Fortfarande Grötvik ….
fredag 29 juli 2022
torsdag 28 juli 2022
Grötviks hamn halv åtta …
Vågskvalp .., barnröster .., dunk från någon bil - arabisk musik - .., irriterad pappa (”men LÄGG AV NU med dom här jävla dumheterna!”) och då går barnet - som är en pojke - till sin mamma och beklagar sig, ja, han får inte bada för pappa, säger han.
Vi funderade på Hamnkrogen, men valde Scans djupfrysta köttbullar + pasta och sallad. På detta sparade vi nog trehundra kronor. Pv var kock.
Och nu är Harry frisk och kry .., tornseglare flyger av och an och jag ska fortsätta med boken som jag lånat.
onsdag 27 juli 2022
Förberedelser ....
tisdag 26 juli 2022
Sol och regn och sol och blåst ...
Ungefär så har det varit mest hela dagen.
Vi åker till hamnen och tar halvtolv-kaffe .., pratar med båtgrannen Anders som visar ett slags trick med franska träskruvor (och det ska ni veta att franska träskruvar är nåt alldeles extra!) och det blåser något rent omåttligt .., det smäller i mastlinorna (som väl heter "fall") och det viner i stagen och man får se till att sätta sig vid vindskyddet, men det är knappt att det hjälper.
Räknar till tio ejdrar som simmar omkring i hamnbassängen.
Pratar med ett äldre par som har hemmahamn i Grötvik, vilken är vår närmaste hamn, lite söder (och öster) om Tylösand.
Nu är det äkta paret inblåsta här i Skallkroken och frun berättar att för några år sedan, då var det samma sak, men då i Ystad. Ja, just det ..., det kanske var samma år som vi själva blev kvar i nästan en hel vecka, just där. En sak är ju säker: det är absolut en klar fördel om den som tänker tillbringa sin semester på en segelbåt tillhör den icke-stressade-delen av mänskligheten. Samma sak gäller el-bilsägare. Detta att vara flexibel är inte så dumt; att inte haka upp sig på om vinden gör som den vill och förändrar alla planer. Man får helt enkelt laga efter läge.
Nåväl.
Kvinnan från Grötvik funderar på att ta sig ett dopp, men tvekar. Tycker kanske att det blåser för mycket? Hennes man har tagit på sig en blå regnrock.
Mest minns jag Oleh och pojken Sasja ....
De reser till platser som andra flyr ifrån. De ukrainska tågen har lagt undan tidtabellerna. De går när de behövs och dit de behövs, så nära fronten de kan komma. Konduktören Oleh ansvarar för vagnarna med de allra mest utsatta, sjuka, äldre och rörelsehindrade - människor som hittats i skyddsrum och källare när alla andra redan flytt. SVT har följt med på resan från fronten i östra Ukraina mot EU i väster, under allt större hot från ryska raketer.
Så står det i programförklaringen till denna SVT-dokumentär och det är en film såååå fylld av värme och omtanke - mitt i all sorg och bedrövelse -! Och när jag skulle prata med pv om det som visades, kunde jag knappt hålla rösten i styr ., inte för att jag var ledsen (jo, det är man också, över att människor tvingas lämna allt dom har för en oviss framtid i kanske ett annat land ...), men för att det finns män och kvinnor som osjälviskt ställer upp och hjälper andra - mindre lyckligt lottade -.
Programmet är 25 minuter långt eller kort och kan ses på SVT-play i två år framåt.
Här en länk till programmet.
måndag 25 juli 2022
Tv- tips ...
Jaha, nu strular det igen, så när jag lagt in bilden flyttar texten sig själv!
Nog undrar jag hur många gånger vi sett den här dokumentären - pv och jag själv - och vi tycker det är lika roligt var gång! Där är mannen (som på många mäns vis) tror att han är herre i sitt hus, men det vet ju dom flesta vem som egentligen för befälet. Just det.
I eftermiddag råkade vi - mer som av en händelse - ramla rakt in i programmet, men det blev verkligen ett kärt återseende. Det hela spelades in 2007.
Finns på SVT-play och kan ses dom närmaste dagarna och kan dessutom ses i hela världen.
Har du inte träffat Kerstin och Hans från Kiruna, så har du nånting trivsamt att se fram emot. Det var det första tipset.
Och här nedanför kommer filmtips nr 2.
Och har ni inget annat för er ....
.. och känner för att ta del av nånting som både är spännande och sååå fascinerande, då rekommenderar jag v e r k l i g e n att ni klickar in er hos Gebbe i Östergötland och läser om hans 100-årige pappas upptäckt under en promenad!!
Här är länken.
Ny vecka, ny giv ....
Snart är juli tillända och vid midnatt trillade pensionen in på kontot. Upptäckte att jag inte hade betalat hundförsäkringen - den som ökat så i pris - och skyndade mig att få det avklarat. Upptäckte en stund senare att den inte ska vara betald förrän den artonde a u g u s t i!
Ja, ja. Då är det gjort i alla fall.
Så pratade jag med den förstfödda som börjat arbeta efter flera veckors ledighet. Mycket att göra på jobbet .., läkare under utbildning vilka under sommaren praktiserar/jobbar som undersköterskor och man tänker kanske att det är ju lätt som en plätt, men så behöver det inte vara. Nu var hon ute på sedvanlig morgonrunda med hundarna och skulle sedan sova, inför kvällens/nattens pass.
söndag 24 juli 2022
Vi åker söderut ....
Dagens fönster ....
Det var i förrgår det, den 22:a juli.
Och tidningen skriver vidare: "Ett tåg som lämnade Mora klockan 16:23 på fredagen blev stående i Gagnef från cirka 18.00 på fredagen till 03:30 på lördagen, då tåget rullade vidare mot Borlänge. Där fick resenärerna ta in på hotell."
Och hon som hade fönsterhåven redo skrev: "Kan inte ha varit roligt att bli fast på stationen bredvid mig. "
Bilderna av stationshuset tog hon vid midsommar och vi får veta att huset varit igenbommat sedan många år tillbaka, men att någon bor på övervåningen.
I Gagnef alltså och tänk, där har man varit och suttit hemma hos fönsterfångerskan Kerstin och hennes katt! Jag minns att jag aldrig i mitt liv sett någon som haft sån enorm ordning i sitt badrum, ja, inte ens min före detta svärmor Eva kom upp i den nivån och det vill inte säga lite.
Och Kerstin hade ordning överallt i sin lägenhet. Titta bara på trådrullarna som satt på parad i syrummet!
Är det någon annan som inte vet var man skickar dem, så är det bara att mejla bilderna till bisse151@gmail.com.
lördag 23 juli 2022
Lördag ....
Dagens fönster ....
Ännu fler bilder från systerlandet i öster; från Österbotten, alltså.
Så här skriver ellem :
Här bodde Jokkas Hilma förr. De nya ägarna har rustat upp huset ordentligt. Här går man förbi när man ska till havet och bada."
Tack!! säger jag och funderar lite över dessa människor .., Jokka och Hilma. Hur såg deras tillvaro ut?ellem skriver att Hilma var gammal redan när ellems mamma var barn, så vi får bara gissa. Och vilka frodiga ormbunkar och vilket vackert hus!
Ps. I en kommentar skriver ellem så här: En gång för länge sen när jag var på Coop, var det två karlar som demonstrerade charkvaror från Oravais. Det ligger nära ”vår” by, så jag började prata med dem förstås, för jag tycker så mycket om dialekten. Det visade sig då att den ene av dem var pappa till kvinnan som köpt Jokkas Hilmas hus! Ds.
fredag 22 juli 2022
I slutet av juli ....... är det mer som kaos i båda rabatterna.
I den mot väster upptäcker jag nykomlingar som bara tjoppat upp så där oförhappandes och det är ju trevligt att dom känner sig välkomna och inte behöver dom söka uppehållstillstånd heller .., inga krångliga blanketter som ska fyllas i, nej, dom kan få bo kvar där bland allt det övriga. Allra mest välkommen är en blå, högrest skönhet.
I rabatten mot söder där har dom flesta växterna drabbats av någon slags hybris och drar iväg mot skyn i världens fart! Aklejan har sedan länge blommat ut .., gurkörten är e n o r m .., rosorna har vissnat .., daggkåpan är på väg att tacka för sig (det vill säga: blommorna) och jag vet inte varför jag en gång tyckte att just daggkåpa skulle vara så vackert? Pilen visar eländet.
Och aldrig i livet har jag haft vackrare pelargonior än i år! (I blomlådan vid dörren).
Vid ytterdörren växer mynta - såväl marockansk som vanlig kattmynta - och även om det är lite hipp-som-happ .., så doftar det gott när man ibland slår sig ned på stentrappan och gosar lite med Sigge. Och det är ju för Sigges skulle som kattmyntan är på plats, men också för att jag förknippar den med den alltid så rara Lena Rydén i Ystad, mamma till sonens bästa kamrat Jonas. Deras trädgård låg i lä (dom hade ett gatuhus) och kattmyntan var meterhög nästan och påminde mer om lavendel!
På altangolvet (bilden längst till höger i översta raden) dyker det upp skott från några buskar. Jaha, välkomna ska ni vara! Och mitt livs första dahlia uppenbarade sig nu på morgonen. Söt, men nja .., jag är nog ingen dahliamänniska, tänker jag.