Lördag ....

Bilden från Malå, lite nedanför där vi bodde. 

Och så är allt som vanligt igen. Inte mycket till ork, vare sig hos pv eller mig själv. Fåglarna har fått påfyllning .., Sigge sover på soffan och jag tänker att ljuset snart har brunnit ut, det på bordet. Maria ringer. I eftermiddag är det gospelkonsert i kyrkan och dit ska hon gå, tillsammans med Lotta och hennes pappa Lennart. Såå mycket musik det är hemmavid!

Sjunde december. Pappas dödsdag - eller kanske mer rätt: dödsdatum - men för fyrtioåtta år sedan. Det var inte många vuxen-år jag fick med dig pappa, allra helst som vi flyttade söderut redan när jag var nitton år och tre år senare var det slut.

Tänker på alla fina möten hemmavid. Så där som när Berit Sandström helt  oförhappandes dök upp hemma hos Maria, mer som för att överraska. 

Sååå glad jag blev! Berit arbetade på Ica något år kanske och var som klippt och skuren för ett servicejobb; snabb, effektiv och omtänksam. 

Jag minns att jag föreslog vårt fackombud att Berit borde få samma lön som vi som varit där längre hade; hon gjorde precis samma jobb.

Nej, så blev det förstås inte, men det var vad jag tyckte. Kollektivavtal i all ära - jo, jag inser fördelen - men inte kändes det rättvist att denna klippa skulle ha såå mycket längre timpenning än t.ex jag själv.

Och ja, jag inser också svårigheten att få det rättvist ., att det är bra med någon slags morot. Vad gör Berit numera? Jo, hon sitter på ett kontor och dirigerar ut bärgningsbilar i Västerbottens län. Inte bara hon förstås, men hon vittnar om hur stressigt det är nu när halkan kommit och när det vräkt ner snö (dock inte när vi var på plats). Fina Berit.  (Tänk, hon köpte sig ett litet hus för 70 tusen sek för flera år sedan och hon säger att det huset har sån "själ" - det var i en utby någon mil från Malå!)

I postlådan här hemma väntade igår ett stort blått Postens fodrade kuvert och där inne låg detta fina! Avsändare visade sig vara Irene Lundmark Alm hemifrån (men som jag aldrig har träffat), men som ibland kommenterar här på sidan. Helt otroligt.

Nu gjorde jag bilden svartvit, då det blänkte så av färgerna .., och det var hennes svåger Hans Lundmark (inte längre i livet) som målat den lille flugsnapparen på en sten! 

(Hans var lillebror till Irenes man. Jag frågade om den senare var lika konstnärligt lagd? "Nej, men han är väldigt musikalisk! "svarade hon.)

Irene berättade att Hans använde sig av penslar med bara två tunna strån .., ja, till vissa (kanske alla ..?) delar av fågeln! Nu ska jag hitta ett BRA ställe att hänga upp den på. 

"Jag tänkte på dig och hur du matar fåglarna ...", förklarade Irene när jag ringde för att tacka henne. 

Sååå vänligt! 

Tack du rara Irene!

Lördagsfönstret ...

"Hej! Upptäckte ett fönster i eftermiddags när jag satt och pratade i telefon."

Vem skrev detta?

Jo, hedgrenskan i Trelleborg! 

Tack Kerstin!

Hemma ...

Gårdagen: Upp i ottan (kvart över fem) för att hinna få i sig åtminstone något lite, innan bussen från Malå skulle ta oss till Lycksele.  Det visade sig vara en "skolbuss" där elever som ska till Tannbergsskolan (gymnasium) åker dagligen till och från och bussen stannade lite här och där .., ja, i kolsvarta morgonmörkret stod någon pojke eller flicka i reflexväst och inväntade bussen. Många hälsade godmorgon till chauffören - han var för övrigt uppvuxen i Somalia -, det gladde mig, ja, att han tilltalades med godmorgon-hälsning. (Längs de första tre milen - smal och slingrig väg - mötte vi flera timmerbilar och jag tittade åt sidan och tänkte att detta går aldrig!)

Framme i Lycksele nästan tappade jag andan. Lycksele är en vacker stad, men jag hade glömt HUR fint där är och med Umeälven som rinner där vid infarten - bred och fin - och då hade vi även kört längs Vindelälven i flera mil! Tänk er rimfrostiga björkar .., snöglitter och en sol på väg upp i öster. 

I Lycksele hade vi 10 minuter på oss till nästa buss, som tog oss och andra till Umeå. Kanske skulle några till lasarettet .., några resa söderut? Från bussens högtalare kunde vi lyssna till Radio Västerbotten.

Så blev det byte i Umeå till Norrtåget fvb till Sundsvall och den här gången var Norrtåget av helt annan kaliber än det rätt bedagade Norrtåg vi åkte på uppvägen. Det tåget, gick alltså i inlandet. Kusttåget var mycket finare. Blev man förvånad? Nej. 

En timmes väntan blev det i ett isande kallt Sundsvall där vi köpte var sin hamburgare och så iväg på nytt tåg, ett Intercitytåg till Stockholm. Nästan fyra timmar satt vi på det tåget. 

Vi var sååå slut på när vi äntligen kom fram till Stockholms Central. Då blev det taxi till Långholmens hotell (trevlig chaufför som visade sig komma från Burundi) och väl framme och inkvarterade, orkade vi inte så mycket mera. Och pv var sååå eländig. 

Hur var boendet? Jo, tackar som frågar .., bor man i det som tidigare varit ett fängelse, så är inte rummen av det allra mest ombonade slaget, men helt okej ändå. 

Vårt badrum var handikappanpassat och fick mig att minnas covidvistelsen på Halmstad lasarett 2021. (På gränsen till ångestfyllt).

Men SÄNGEN .., var den skönaste jag sovit i på ett hotell! 

Och i alla andra utrymmen fanns olika sittgrupper eller soffor, ofta avskilda så att man kunde sitta där ostört och det var såååå fint julpyntat och så varma färger!

Den här tavlan hade Madeleine Pyk gjort.

Så här kunde det se ut. Så ombonat!

Och så här, vid receptionen. 

Hemåt idag vid 11-tiden. Smockfullt på tåget. Vi satt även nu vid ett fyra-bord och med en äldre-äldre kvinna mitt emot mig. 

Av hennes mobilprat att döma förstod jag att hon satt i styrelsen för något som hade med arkitektur att göra och hon var så .., konstnärlig hela  hon! 

Nästan hela vägen från Sthlm till Göteborg satt kvinnan och läste DN och det var inte direkt något förstrött ögnande .., nej, precis varenda artikel tycktes hon gå igenom.

I trakten av Lerum, började kvinnan plötsligt att kräkas, men hann rycka till sig en soppåse modell mindre och klarade det hela.

Vi hjälptes åt så gott vi kunde .., jag gav henne vatten och en halstablett för att få bort kräksmaken och den rara kvinnan intill henne - hon som skulle bo hos sin dotter med make och fyraåring för att vara tillhands när barnbarn nr 4 ska komma till världen - ja, hon letade raskt fram en våtservett som den illamående damen kunde torka sig med. Allt gick bra. 

Så blev det ytterligare en timmes väntan i Göteborg och sist av allt tåg till Falkenberg, där underbara friherrinnan väntade med vår bil. Och inte bara med bilen .., även med en form potatis/köttfärsgratäng och i kylen hemma hade hon lagt en färsk broccoli, en paprika och 1 liter mjölk, plus hennes hembakade bröd i skivor. Vilken ängel hon ändå är!!

Vad är nu kontentan av denna resa? Jo, att jag aldrig i mitt liv mött så oändligt mycket kärlek och värme från malåbor som jag inte sett på trettio år .., aldrig fått ta emot så många kramar och aldrig funnit Malå vackrare. Underbart att se hur bra Maria mår - vilket lugn som infunnit sig hos henne - och jag sa till pv att om det blir krig i vårt land, då vill jag bo i Malå. Lägg därtill alla dessa möten med människor från - om inte världens alla hörn - så från platser där jag aldrig satt min fot! Människor som vågat språnget. 

Men .., aldrig i livet att jag någon fler gång kommer att åka tåg från Falkenberg till Bastuträsk på en och samma dag! Aldrig. Detta var pv:s idé och kanske hade det varit enklare om vi inte blivit sjuka på uppresan, det förtog ju mycket. För övrigt tycker jag att tåg är fantastiskt, men inte i den mängden.

Så var det.

Uppdatering: Det är ju såklart till stor del detta att vi blev sjuka redan på uppresan, som gjorde att tågresan kändes evighetslång. I trakten av Kramfors däckade jag totalt; fick sprängande huvudvärk och satt framåtböjd med huvudet mot mitt knä. Och sista sträckan hem, från Bastuträsk till Malå med Maria, då var det riktigt eländigt. Hade vi varit krya, hade det nog varit annorlunda.

Förunderligt ...

När jag i förrgår satt på biblioteket och bläddrade i den här lilla "boken" med sagor och illustrationer av elver i klass 4A, vårterminen 1964 (en klass jag gick i under hela grundskoletiden), blev jag så ..., förvånad, när jag läste mina egna rader. 

Så här var det: För kanske tio, femton år sedan fick jag av min älskade svägerska Elenor en stooor tavla som hon hade tänkt slänga. Det var en inramad teckning/målning som hon själv gjort i tioårsåldern, målad på vanligt brunt omslagspapper och visade stubbar och träd förvandlade till hemska troll. 

Själva sagan som det handlade om (om det nu varit någon berättelse till), fanns inte. Tavlan har sedan dess stått i en av våra garderober och bidat sin tid. 

Döm då om min förvåning när jag nu läser vad jag skrivit om, då som 9-åring!

Jo, om stubbar och träd som förvandlats till spöken och troll!

Och här är stubbarna. Jag ska ta en bild av Elenors tavla när vi kommer hem!

Det är nästan på pricken likadant som den Elenor målat. 

Så här ser bokens omslag ut och det tecknades av Annika Johansson, en av dem med klassens i särklass vackraste handstil under alla åren. Älskar "Vårt eget förlag".

Så här såg den andra handstilen ut och den tillhörde Gudrun Burwall. Hon har fortfarande samma jämna, fina handstil, om än i vuxen modell. 

Får precis meddelande från Gerd i Norsjö som undrar o jag portat henne från att kommentera, då det är helt omöjligt tydligen. 

Nej, du kära Gerd! Jag har aldrig blockerat någon på bloggen och vet inte ens hur man bär sig åt. 

Om det nu är likadant för någon annan  som vill kommentera, så skicka bara  kommentaren till min mejl bisse151@gmail.com, så lägger jag in den senare idag. Just nu ropar Maria på mig, vi ska ut och handla.

Kväller ....

Förstår ni förvåningen när jag i Icas bröddisk upptäcker vörtbröd bakat på Östras bageri i Halmstad! 

Något annat som förvånat mig är att priserna tycks vara lägre här på många varor; frukt, t.ex. Det hade jag inte förväntat mig. 

Och Pågens Levainbröd som vi ibland köper (pv älskar att äta det rostat) kostade idag 30:-, visserligen på extrapris, men så billigt brukar det inte sättas ned ens då, hemmavid. 

Hönökaka finns inte alls, i alla fall inte på Ica. När vi åker tåg hela dagen på torsdag, tänker jag ha tunnbröd med saltrulle i kylväskan. Och ja, jag vet att vitt bröd är icke-hälsosamt, men baka mitt grövre gör jag hemmavid. 

Idag när jag mätte hur lång det här stickade konstverket var, tog jag mig en extra-titt på detaljerna. (Nästan 120 cm).

Såväl virkat som stickat är det alltså. 

Och små broderade blommor längst ner! Underbart, tycker jag. 

Utanför konstnärinnan  Brittas hus, ja, där har hon låtit pryda lyktstolpen med den här stilige gubben. 

Nittio år .., och så kreativ! På fredag fyller hon nittioett. Hurra för dig Britta!

Och lite mera i närbild. 

Nu är klockan tjugo i nio och vi har faktiskt gjort kväll, eller natt. 

Har tvättat en maskin kläder ., gosat med hundarna .., pratat med Maria och oroar mig aningen för hennes höga blodtryck .., och idag - utanför Apoteket - mötte hon en bara några år äldre kompis, en man som visat sig ha förmaksflimmer! 

Minus arton ska det tydligen bli i morgon, så jag har letat fram stickemössan och den större ullhalsduken.

Vi måste upp vid femtiden på torsdagmorgon, så allt ska vara packat och klart i morgonkväll. Fem mil är det till Norsjö och busstationen, men det är ju ingen autostrada precis.

När det inte blir som man tänkt sig ...

Tisdag. Bara idag och i morgon kvar och pv har legat däckad mest hela tiden. 

Nåväl, det är som det är och jag är evigt tacksam att i alla fall halva styrkan - dvs jag själv - är på benen och känner mig pigg. Nu är det bara hostan kvar för min del. 

Ägnade delar av gårdagen åt att besöka biblioteket, där jag hoppades hitta det här häftet (eller mer som en bok) där vår klass i lågstadiet skrev var sin saga och med egna illustrationer. 

Rara bibliotekarier letade och letade, så till sist sade jag att jag är ju här även tisdag och onsdag och om den kommer fram ("vi ska titta på lagret"sa en av dem), så kunde dom slå en signal. 

Sparken på bilden stod parkerad utanför biblioteket och spark var nog en rejäl livförsäkring, ty det är rena isgatorna överallt! Även om det sandas, så får man gå med  m y r s t e g. Ska köpa broddar idag, det lär finnas på Apoteket som ligger bara fem minuters promenad härifrån. 

Precis när jag tagit bilden av sparken och var på väg in i biblioteket, ropade en pojke i 10-årsåldern: 

"Du, du tappe handsken!" 

Underbart, bara detta att han ens brydde sig. 

Det var många barn där inne och bibliotekarien förklarade att den klassen hade "Bibliotekstimme". 

En pojke hämtade ut en hel packe med lånade böcker och själva lokalen var så .., ombonad på något vis. 

Kom att samtala med en man från Eritrea som satt vid en låne-dator ... Yemane var hans namn och han arbetade inom åldringsvården.

Vilka kontraster! Från Eritrea till Sverige till Lappland.

Gick sedan vidare till Ica och där blev det nya möten. Där var Susanne, Cathrine och kvinnan i kassan som jag inte kunde placera, men hon kom ihåg mig (alla känner apan) och så nya ica-chefen Robert, som såg ut att vara en trevlig prick. 

Numera (detta förekom aldrig i min uppväxt ..) syns även skyltar på samiska på anslagstavlor och andra offentliga inrättningar. 

Det skulle vara intressant att veta hur många här som talar någon av dessa varianter? Ja, det borde man ju kunna ta reda på. 

Under hela min skoltid i Malå fanns där två klasskamrater med samisk bakgrund. 

Mats, vars mamma dessutom var lärare i samiska och så Ing-Marie. Nej, nu kommer jag ihåg ännu en: Lilian, som bodde på andra sidan sjön.

Ännu har ingen snö i mängder kommit, faktiskt inte minsta lilla snöfall, men vänta bara .., det kommer nog på torsdag klockan 07.00 när vi sitter på bussen mot Umeå ,-).

För egen del spelar det heller ingen roll. Det är trivsamt att vara här hos Maria och hundarna .., och att oförhappandes träffa bekanta från förr.

Har man varit hemifrån under lång tid, ser man (i alla fall jag själv) det med andra ögon. 

Allt som förändrats och allt som ändå är som förut. 

På agendan idag står ett besök på Burwalls Bok & Pappershandel och även till Tidlösa Design som tycks ha mycket fint och en del blommor .., och jag ska mäta det stickade konstverket och spela in en hälsning till Ingrid i Falun. 

Det är väl ungefär vad som finns på agendan.

Dagens fönster ...

"Fångade det här fönstret  från tåget på väg ut ur Porto söderut." 

Så skriver annannan, och tack! säger jag.

Dagens fönster ...

"Hej!

Fönsterhåven är med på helgens lilla hur till Sunne.
Lunch på jättebra lunchstället Saffran och vitlök som ligger bakom biblioteket mitt i orten.

Lunchbuffé. Soppa, bröd och idag två olika rätter välja på. Sallad och kaffe ingår.

På vägen ut fångade jag fönstret som nu flyger iväg norröver denna gång 

Annica/ Turtlan"

// Tack Annica! säger jag.

Söndag i december ...

Och här sitter jag i soffan och ser småfåglar flyga fram och åter till talgbollen som i formen liknar en mindre ananas och tycks omåttligt populär. 

2 plusgrader. Ser människor promenera nere längs isen .., hundrastare och vanliga motionärer. Rimfrostiga björkar coh tallar. 

Än så länge tomt i slalombacken. 

Det har varit en hemsk natt, med väldigt lite sömn. Till sist satte jag mig soffan i vardagsrummet och halvsatt-låg, då äntligen fungerade det. Och pv ångade av svett! Illröd om näsan efter allt snytande och på inköpslistan stod halstabletter. Den påsen ligger nu på bordet här intill. 

Igår på promenaden längs sjön, ja, på en sliten vägg till tvättstugan (förmodligen tillhörande pensionärslägeheterna/husen intill) upptäckte jag alster förfärdigade av Britta Holmlund. 

Så helt fantastiskt fint och påhittigt! 

Britta är känd för att dekorera lyktstolpar och annat längs Kärleksstigen. Nittioett år. Det är inte dåligt det. 

Är den inte vacker, så säg?

Ingenting på agendan idag, förutom att rasta hundarna. Igårkväll blev vi överraskande bjudna till en av AP:s klasskamrater, vars mamma en gång var arbetskamrat med mig på Ica i Malå. Inte en susning hade om vi detta och jag sade som det var, att nu fick vi hålla oss från varandra så gott det gick. Bjöds på risotto med ugnstekt spansk skinka och till efterrätt en pannacotta gjord på naturell yoghurt, mango och apelsin. 

Det blev oerhört mycket surr och skratt och minnen och sjukdomar och dödsfall och barn och barnbarn, åldringsvård och skilsmässor .., allt hanns med på inte alltför lång tid, jag kände att det gick utför med mig. När vi sedan kom hem, däckade pv. Han låg på soffan hela natten och jag hostade mest hela tiden. Nej, det blir nog inte någon konsert med Brolle för oss. Måtte vi bli bra innan vi sätter oss på tåget till Stockholm på torsdag! 

Hos den yngre generationen tycks tv-apparater numera mest likna biodukar och här, där jag nu sitter, har jag nästan skidåkarna i famnen! Otroligt vilken bild det blir!

Dagens fönster ...

"Glad Advent .., och Och gott nytt kyrkoår. 

Här skiner solen in genom fönstret i sakristian i Gideå. Kantorn övar på dagens psalmer: just nu på Bereden väg för Herran.

Allt gott!"

Så skriver Cecilia N och tack och bock! säger jag, som inte hade något söndagsfönster inlagt.

Dagens fönster ...

Från Själland och Ordrupgaard kommer det här fönstret och det var Madame Hedgren i Trelleborg - men just då på vift i systerlandet i väster - som hade håven redo. 

Vilken tur! 

Tack Kerstin!

Lördagmorgon i landet Lappland ...

Utsikten från soffan i vardagsrummet, i alla fall om man sitter där pv slagit sig ner. själv ser jag talltopparna. Lite över sju i morse körde Maria till sjukstugan för jobb till fem. Jag tycker att det är helt fantastiskt, detta att dom har öppet även på helgerna och t.om på julafton och juldagen! Å andra sidan är det ju som närmast 9 mil till ett akutsjukhus (Lycksele) och 22 till Umeå om det är riktigt allvarligt läge. 

Underbart att ha hundar omkring sig igen. Och det är ju helt obegripligt, men när jag alldeles nyss satt och tittade ut på allt det vita, så tänkte jag .., "ja, men här skulle jag nog kunna tänka mig att bo." Kanske har jag blivit förvirrad? 

Vi tittar på skidåkning/prologen från finska Ruka just nu. Pv tog precis fram en karta på mobilen och bad mig placera kartnålen där jag trodde att Ruka var beläget. Jag gissade på högt i norr, men inte ovanför polcirkeln. Gissa, vem som vann. Just det. 

Ha en fin lördag, hälsar segrarinnan!

Dagens fönster ...

 

I söndags lämnade AP och Micke Bunkeflo och tog tåget till Stockholm. 

Klockan 22.12 kom den här bilden susande genom rymden. 

"Hemma", stod det.

Då förstod vi.

Och vi var också hemkomna. 

Här och nu ....

När Maria har givit sig av till jobbet, blir det bara pv, jag själv och hundarna hemma. Och så hör jag att grannen ovanför (M hyr alltså ett plan i ett "vanligt hus") kommer hem och det just som jag fejs-tajmar med Anders och pojkarna, så jag tar mobilen och vinklar den upp mot trappan och då kommer ovanpågrannen som heter Börje ner och jag får en stor kram och han säger "men hej Elisabet, du ser ju ut som när du flytte härifrån!"och då inser man att Börje är svårt synskadad eller har dåligt minne,  men det struntar jag i och blir glad och uppeppad. Vita lögner är minsann inte det sämsta. 

"Börje, du kan få smörgåstårta om du vill, vi har mycket över!" säger jag. 

Jodå, det låter bra, tycker han. 

En stund senare kommer Börje ner och jag brygger kaffe och tar fram smörgåstårtan och efter ytterligare en stund dyker grannen intill upp; han heter Tommy, var klasskamrat med Maria under hela skoltiden och har hjälpt henne med hundarna och ställt upp på alla möjliga vis, då, när hon arbetat långa dagar och inte kunnat ta ut Charlie och Steven. Jodå, han smakar gärna av smörgåstårtan och pv som varit ute på samhället och försökt få fatt i skidvalla, han ansluter också och så blir vi sittande i köket alla fyra.

I köksönstret står en liten skål med lock innehållande skumtomar .., det locket öppnar Tommy och han säger "men ser man på, här har Maria lite godis ...", och pv säger att i vårt sovrum står en likadan skål och han kallar tomtegubbarna för c-vitaminer. Och smörgåstårtan är populär och allt möjligt pratas det om. Om de ovanligt höga dödstalen i Malå i år .., om att kommunen har brist på arbetskraft och detta att ungdomarna som studerar vidare, ofta flyttar till större städer. 

Börje är same och tycks ha tusen järn i elden. Han tar emot grupper av fransmän, britter och tyskar som vill uppleva det här med det samiska och det bjuds på det som har med renar att göra .., dom får åka hundspann och skoter och för gästerna berättar han om sitt dagliga liv som renskötare och hur detta ser ut och vi får veta att han har en stor kåta som rymmer 50 gäster och där kan det bjudas på souvas eller stekt fisk och vi får veta var kåtan finns. 

"Du vet, du kör förbi vägskälet till Adak och så ...", säger denne pratglade herre som är son till mannen som i Malå allmänt kallades för Zeb Macahan (ni vet, han den långe, gänglige med mustasch från tv-serien med samma namn). Efter en stund tackar Tommy för sig; han ska hem och titta på hockey (han håller på Luleå) och Börje, som ska ut med sin jämthund, får ta med sig smörgåstårta till sambon som kommer hem senare ikvälloch nu är det enbart pv, hundarna och jag själv här hemma.

 Borta, men ändå hemma ...

Vilken resa! Efter att ha klivit upp 03.15 och suttit på tåg eller i vänthallar i såväl Göteborg som på Stockholms Central och äntligen kommit till Bastuträsk halv nio igårkväll .., ja, då var i alla fall jag totalt stendöd. 

Redan i trakten av Härnösand började det gå utför. 

Jag blev sååå trött och fick huvudvärk och satt framåtböjd med huvudet på det lilla fällbara ryggstödsbordet, men lyckades inte somna. 

Och jag tänkte på hur långt det var kvar. Först till Umeå .., och sen Vännäsby, Vindeln, Hällnäs och det kändes som en evighet. 

Sa till pv att det finns ju trots allt en anledning till att man uppfunnit flygplan. Och ja, jag vet .., det är bättre miljömässigt att åka tåg, men just den här gången tyckte jag bara att det var hemskt. (Det tyckte dock inte herr Göransson). Och Norrtåget var som ett rappel .., fuktskador på bagagehyllorna, en list hade rostat sönder .., slitna säten. Stor skillnad om jag jämför med VR-tåget från Göteborg, eller SJ-tåget till Umeå. 

I Bastuträsk (då fortsatte Norrtåget till Luleå) väntade Maria i sin bil och de sista milen hem (i ett vitt landskap med liiiite snö, men ändå så vackert och vi mötte kanske en bil på åtta mil eller blev omkörda av två!) blundade jag mest hela tiden. Stööööp i säng i gästrummet, hade sprängande huvudvärk (tog en våt handduk över pannan), men lyckades till sist somna! 

Och idag: mår jag så mycket bättre!

"Titta mamma! Här  nere har du skärbrädor och annat ...!" säger den äldsta. 

Bjöds på frukost (Släppträskbröd, rökt fläsk, långfil .., med mera) och tittade på skidåkning från Rukka i Finland, (älskar fortfarande Finland sedan Natogrejset och blev själaglad när  Niskanen vann herrloppet!), duschade och vid halv tolv tog Maria oss på biltur med hemlig destination. Ja, alltså bara i samhället. 

En smörgåstårta hämtades och så det kanske två timmars småprat hos hennes barndomskompis mamma - Birgitta -.  (Ja, dom är fortfarande kompisar , döttrarna). 

Birgitta arbetade på Malå Färghandel under våra år i Malå. Hon var alltid så trevlig som expedit och hjälpte till när man skulle välja tapeter eller läppstift eller vad som helst och otaliga gånger ringde jag hem till dem och bad Birgitta eller Lennart att skicka hem Maria, då det vankades middag. 

Nu är allt annorlunda. 

Birgitta (jämnårig med mig) bor sedan en tid tillbaka ensam i sitt hus vid sjön .., ty maken drabbades av det som så många andra har drabbats av - även min mamma - och bor på Sörgården och är tydligen helt sig lik, förutom minnet. En glad prick! Och precis som den där företagsledaren i Skellefteå som på sitt demensboende försökte ha styrelsemöte med andra boende i samma situation, (som dock inte brydde sig det minsta om företagsledarens ordförandeskap), pratar Birgittas man om  väghyveln och tror sig vara på jobbet. Och, tänkte jag, precis som jag själv kanske en gång kommer att tro att jag befinner mig på Ica eller Hemköp och sitter i kassan.

Om körsång blev det också prat. Birgitta är med i såväl Malå kyrkokör som gospelkören, och en dag i veckan är det typ "sjung för alla!", där är hon också med! Och där ska vi också vara med på torsdag. Ett bra sätt att kanske träffa bekanta, tror jag. Hyacintbilden är från besöket hos Birgitta. Den gruppen hade hon själv förfärdigat. Så kreativ .., det var hon även på jobbet.

På väg hem - utanför Konsum - hoppade jag ur bilen och hälsade på två bekanta, dels Britta Holmlund (pratar skånska) och därefter Östen Lundgren, gift med mammas kusin Anna-Lena. Det visade sig att även denna A-L drabbats av Alzheimers sjukdom, men är man tre år från nittio, så är det kanske inte så ovanligt. Östen själv sade - lite stolt - att han var nittioett år och det kan jag säga, att det trodde jag inte! Jag kände igen honom på gången, bakifrån. 

Det slog mig när vi väntade på SJ-tåget från Sthlm till Umeå, att det blev en helt annan sorts resenärer där på perrongen. Inte så eleganta. Mer vanliga. Jag kände mig direkt som hemma. Och tågvärden pratade nån slags väldigt bekant dialekt och vi var många som looog när han sa "nu säger jag för TREDJE gången att den resenär som tog med sig en cykel in i tåget, ja, den cykeln har jag nu ställt ut på perrongen!" 

Hela resan upp till Umeå lät det hemtamt från högtalaren. 

Man kan fråga sig vad sådant betyder? Ja, för mig betyder i alla fall mycket.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är ellem i Skellefteå (eller hon skrev det i förrgår): "Ett adventsfönster från Stiftsgården där vi åt jättegoda räkmackor idag. Solen kom inte högre. ellem."

Tack ellem! säger jag.

Kväller ....

 Så här såg det ut tidigare idag. Hade funderningar på ett dopp, men det blåste rejält och pv var hemma .., så det fick vara. Fibblar med det sista. Ska stryka några plagg. Kolla så att det mesta är på plats. Vi hämtar upp friherrinnan kvar över fyra i natt, hon skjutsar oss till tåget och så får hon ta vår bil hem till sig, då hennes har "racklat", som man sa hemmavid, då i min ungdom. 

Vapenvila i Libanon. Hoppas att det varar. Och det går tydligen bra för Ryssland .., de tar sig längre och längre in i Ukraina. Det kinesiska fartyget som misstänks ha släpat ett ankare på botten och därmed saboterat viktiga kablar .., det fartyget har alltså passerat här utanför.

Grannen intill ser till huset och friherrinnan tar hand om Sigge. Reserv är pv:s kusin Maria, utifall att något skulle hända. Tack alla rara, oumbärliga vänner!

Ungefär så är det här.

Onsdag ...

Ja, så här såg det ut igår eftermiddag, då, när solen var på väg att sjunka ner bakom horisonten. Nu, när ekens löv är borta, blir det så mycket ljusare här inne i vardagsrummet. 

"Vi kan alltid såga ner den ...?" säger pv ibland och föreslår något annat i trädväg. 

Först var där en björk som han planterat, men den blev för hög, så ajöss med den och i dess ställe kom då eken. Enbart sedan jag kom hit (det är ju fjorton år sedan) har eken vuxit otroligt och framför allt brett ut sig och även om pv kapat lite här och där, så tar den plats. Men just nu .., å, så den släpper in ljus! (För övrigt tog han ner 10-15 björkar vilka stod på tomten, varav 3 alldeles vid köksfönstret!).

På tv4 just nu: "Hur mycket pengar behövs per månad för att man ska vara lycklig?" och på detta ska Micael Dahlen svara. Femtio tusen, tydligen. 

Själv skulle jag svara att det beror på hur stora utgifter man har.

Irriterar mig på mig själv, som - under 3 månader - tog en billig digital prenumeration på Svenska Dagbladet och glömde att säga upp den i tid, så nu fick jag en faktura på 349:-.  Nåja, då har jag tidningen till årets slut och får väl glädja mig åt den saken. SvD är en bra tidning, tycker jag. 

Mycket att göra idag. Korta av en klänning, köpa några presenter, skjutsa grannen Annelie till tåget i Falkenberg, besöka Ugglarps Grönt och packa inför morgondagens resa norrut.

Dagens fönster ...

Från Louisiana Museum of Modern Art på Själland (alldeles intill lilla småbåtshamnen i Humlebaek där vi lade till i somras ...), kommer den här bilden och en hel drös med fönster! 

Själv är jag ingen jätte-fan av modern konst (är man enjängd så är man), men däremot ÄLSKADE jag själva museet i sig och omgivningarna! 

Så till synes enkelt och så vackert!

Här en länk till det hela.

Den som var där på besök, det var min systerdotter Rita och det var såklart hon som höll i håven. 

Tack Rita!

Dan före dan, före dan ...

Idag och i morgon kvar, därefter väntar upp i ottan (vid halv 4) för att ta oss till järnvägsstationen i Falkenberg. Dessa resor som så förgyller ens tillvaro! Bilden visar när vi  hade lämnat Dikanäs och här tog vi paus .., det var just efter midsommar 2013 och smörbollarna blommade och jag upplevde en sån hemkänsla, så det var inte sant! 

Men nu är det ..., ja, mer som höst än vinter och termometern visar på 8 plusgrader här i Halland, just idag den 26:e november. Friska vindar dock. Och vad ska den här dagen bjuda på ..? Ja, pv har hämtning av Edvin från förskolan (och då blir det sedvanlig grädda-pannkakor-till-middag hemma hos Edvin och Hilda) och därefter stundar körövning inför adventskonserten i Enslövs kyrka, några mil från Halmstad. Måhända kan vi hjälpas åt att få upp de sex nedsågade popplarna, de som ligger nere vid vår uppfart, därefter är alla på plats, om än inte sågade i bitar. (Pv glömde motorsågen i Bunkeflo). 

Snubblade över den här bilden av Harry och hjärtat snörptes åt. Bilden togs när vi var bjudna på middag hos Eva och hennes halvlånge, ja, i Haverdal. 

Tänkte också att Sigge har på något sätt tagit över en del av Harrys beteenden. När jag går i säng om kvällarna, hoppar Sigge ner från soffan och följer mig uppför trappan, men gör exakt som Harry gjorde, det vill säga, ökar takten när vi är halvvägs uppe och springer före in i sovrummet. 

På det som en gång var pv:s sida av sängen har jag lagt en ullsjal och den "trampar" han på en stund, ja, innan han kurar ihop sig, ganska nära mig. Med min ena hand kan jag klia honom lite ., eller stryka över tassarna och tänk, han ligger där hela natten rakt av! När jag vid 3-tiden steg upp och gick till badrummet (i pv:s sovrum) för att dricka ljummet vatten (hes i halsen), tittar Sigge upp - precis som Harry gjorde - men blir kvar i sängen!

Vid 7-tiden går vi ner i köket .., han får mat och därefter är det raketfart ut för honom, då är han nödig! Då vill han A B S O L U T  inte ta vägen via kattluckan, utan då ska man öppna ytterdörren för honom och så springer han iväg med våldsam fart!

Dagtid ligger han gärna i pannrummet eller i gästrummet. Kanske har han då fått nog av mänsklig kontakt?

Men .., nog är det väl otroligt att en katt kan förändras så till den milda grad; från att ha varit mer eller mindre asocial i fjorton års tid, till detta!