lördag 21 december 2024

Vintersolståndet ....


Först .. man ska inte skriva inlägg och samtidigt titta på På Spåret, då blir det fel. I förra inlägget skrev jag att den alltid så rara skånska Ingar hade varit växeltelefonist i Malå, nej, nej, det var såklart i Malmö! 

Natten mot idag hände något fantastiskt: för första gången på tre veckor sov jag rakt av, fem timmar utan att en enda gång hosta, utan att stiga upp och ta en tablett eller nässpray .., behövde inte dricka vatten, nej, bara sov sååå underbart ljuvligt gott! 

Maria som på kvällen tog sikte på de dryga sjuttio milen till Malå (med hundarna som sällskap) hade utlovats pratsällskap, så där så hon skulle hålla sig vaken, men se, det pratet blev inte av förrän vid 5-tiden i morse och då var hon i närheten av Lycksele och hade inte så långt kvar. (Långt = 9 mil). Allt hade gått bra. Hundrastning i Tönnebro, i trakten av Sundsvall och slutligen i Lycksele. 

(Bilden här ovan visar en målning av Sophie Boutellier. Jag älskar den!)

Så här såg det ut på morgonen, när Maria tittade ut över balkongen. Jo, jo .., nu är det snö så det säkert går att åka skidor, men det är nu det. 

Överlycklig över att känna sig nästan som vanligt, tog jag mig an sekatören och gick ut och klippte ner tre torra spretiga klematis och räfsade undan diverse skrutt från rabatten. Eftersom komposttunnorna är fullproppade, hamnade allt detta i en sopsäck och får bida sin tid där. 

Tänkte att nu blir i alla fall dagarna inte "längre" - nu går vi mot ljusare tider -, även om det tar tid innan man märker någon verklig skillnad. Den här dagen borde firas lika mycket som Midsommarafton. Det är som att ha svingat sig över Kilimanjaro.

För många år sedan, just den här dagen, ställde vi upp en grillplats nere vid vägen och bjöd de som passerade på varm korv  med bröd och/eller glögg med pepparkakor och det var himla trevligt.

Inget nytt för övrigt. Jo, någon galning har kört in i en folksamling i tyska Magdeburg .., det tycks bli besvärligt väglag för julfirare på väg till fjällen, men här i Halland - i alla fall just här hos oss - (mitt mellan Halmstad och Falkenberg, 12 mil söder om Göteborg) ser det rätt fint ut. Skidskytte på SVT1 och jag har ringt min syster som tackade för påminnelsen och sa: "Alla tiders! Tack ska du ha!" Älskar henne.

Dagens fönster ...

Ja, ett fönster fångat av mamma någon gång på 40-talet, då hon arbetade som hembiträde/barnflicka hos en provinsialläkare och hans hustru, i Anderslöv i Skåne. 

Det var för övrigt den mannen som rekommenderade mamma att söka till sjuksköterskeskolan i Umeå, men först fick hon tillbringa något år eller två på Önnevads folkhögskola (även det i Skåne) och först därefter blev det Umeå och sjuksköterskestudier. 

Närmaste granne till läkarfamiljen (där fanns fyra döttrar, de hette Lovén i efternamn) var familjen Jönsson. 

Hos den familjen blev mamma nästan som en dotter och under min uppväxt kom deras dotter Ingar (arbetade som växeltelefonist i Malmö, hade fräknar och världens härligaste skratt!), ja denna Ingar kom ibland upp om vårarna och tillbringade några dagar eller någon vecka hemma hos oss. Ingar levde som "ungmö" till låååångt upp i åren, då hon, helt plötsligt, mötte kärleken i form av en  änkeman från Östergötland. Ingar lämnade Malmö och flyttade till Borensberg och jag minns att exet och jag själv hälsade på dem någon gång på 90-talet. Hon tycktes så lycklig och mannens dotter, som ju var vuxen sedan länge, var sååå varm och fin mot denna Ingar.

Jodå, jag är medveten om att jag skrivit om detta tidigare, men det är väl inte bara jag som blivit glömsk under årens lopp och skulle ni minnas alltsammans, är det ju bara att skutta förbi inlägget.

Så var det.

fredag 20 december 2024

Fredag ...

Fint väder, om än rejält blåsigt, men det är ju det vanliga här på västkusten. Efter en natt med sprängande hvuudvärk (enbart bakom höger öga) och någon slags halvångest - då Sigge hoppade upp och kurade alldeles intill mig, nära, nära ... - och en morgon när vi bestämde oss för att avboka kvällens julbord tillsammans med friherrinan, gjorde jag pv sällskap till hamnen. 

Det är det ständiga jobbet med att hålla presenningen på plats, den som ska täcka överdelen av båten. Och typiskt är det ju att när det är dags att förstärka, det är såklart när det blåser och man kommer ihåg att kolla hur det ser ut. Nåväl, det ordnade sig. 


Därefter till Ugglarps Grönt som har utförsäljning inför stängningen inför vintern. 

Köpte grön - och rödkål, samt potatis av sorten Solist, vilken lär ska vara perfekt till Janssons frestelse. 

Sist av allt en sväng till Solhaga Bageri i Slöinge (ja, när vi nu ändå var i närheten). Köpte ett "Sillabröd" - mörkt rågbröd - som är himmelskt gott bara som det är med smör på - eller ost, eller ägg eller ägg och sill. 

Det var där, vid bageriet, som jag föll för den vackra dörrkransen. Nå, den var inte till salu, men såå fin var den!

Gläds sååå åt julpost som låg och väntade i postlådan! Ett vitt kuvert med Britts omisskännliga dialekt handstil fick mig att ana vad det handlade om, men inte riktigt ändå. Britt och Ecke som var jul eller påsk brukade skicka ett brev till Harry och med en inplastad korvbit eller lite skinka som present och t ä n k, såååå glad och sprallig han blev när han kände doften av såväl innehållet, som säkerligen också doften av Ecke eller Britt. 

Idag var raderna och skinkbiten till Sigge Nilsson. 

Så här såg det ut för fyra år sedan när Harry fått egen post. 

Jag kan säga att idag hade jag nära till tårarna, när jag läste raderna, författade av Britt (och kanske Ecke också). 

Vilka underbara människor detta är!

Nu hemma igen. Stekhet om kinderna. Tänkte - och sa till pv att .., jaaa, nu har jag nog hög feber. Jo, verkligen. 35.8. Kanske håller man på att kallna. Pv kollade sig själv också. Exakt samma - 35.8. Nej, det måste vara  något galet med den termometern.

Pv:s goda lever till middag och i skrivande stund ännu ett fint naturprogram från Lappland i SVT1. Titeln är Äventyr på vinterfjället och här en länk om någon är intresserad. 

Så roligt med skidturister från Frankrike och Nederländerna .., starka kvinnor som vågar sig på de svenska fjällen!

Apropå fransyskan Gisèle Pelicot .., i New York Times publicerades idag namnen på alla de män som haft sex med den helt nerdrogade kvinnan. Vilken skam för dem!

Dagens fönster ...


... ett helt gäng faktiskt, fångade i fina Höganäs där vi låg inblåsta i somras. (Jaha, nu blev det två dagens fönster, ja, ja, det är ju inte hela världen).

Där hade jag aldrig varit, inte kommit med båt, alltså .., men blev såå positivt överraskad! 

Fina möjligheter till bad/dopp i havet .., välordnat i centrum, mängder med vackra planteringar och trevlig småbåtshamn att ligga i.

Det var i förrgår ....

.... ja, som WalkaboutSweden i en kommentar här på sidan menade att hon ibland kände för att mer eller mindre dra till skogs .., att hitta ett ödehus där hon kunde dra sig undan allt elände som vi översköljs av. 

Såväl igårmorse som idag på morgonen har vi råkat hamna hos SVT 2 som visar fjällbilder, det påminner nästan om Älgvandringen .., långsamhets-tv i ordets rätta bemärkelse och i någon timmes tid kan man via drönarbilderna, tro sig ha hamnat i något som liknar paradiset. 

Idag fick vi följa med från Norge över till vårt land .., och det är så vackert så det är nästan ofattbart. 

Här är en länk till dagens program som har titeln "Vandringar". 

Det är - i alla fall i mina ögon - ett program som lugnar själen.

Dagens fönster ...


Tänka sig, att jag igår under promenaden i Falkenberg upptäckte Pettson och hans vänner, ja, det var alldeles intill rådhuset. 

Ser ni fönstret ..? 















Så här såg det ut för ett par år sedan - eller flera år sedan kanske - . Tänk, så fint om kvällarna när dom här "snöbollarna" lyser upp lite.

torsdag 19 december 2024

Från boken "Jag kommer ihåg"...



Glädjepiller ...

Att få en liten pjuttfilm på familjechatten som visar minstingen i Skåne som för första gången kissat på pottan! Hurra, hurra, hurra! ropar han och pappan. Ja men oj, så lycklig den där lillpojken tycks vara.

Övergrepp på äldreboenden ...

Ja, det bara fortsätter, detta att man aldrig slutar att förvånas över mänskligheten och då mest hur män är funtade. Kvinnor vilka närmar sig 90-årsstrecket blir utsatta för övergrepp och jag är så oerhört  imponerad av kvinnornas mod, att offentligt våga berätta om detta! 

Men tänk .., tänk på alla kvinnor som inte  k a n  berätta! De som tappat orden. Kvinnor eller män - det finns säkert även män som är utsatta - som är dementa och därmed helt utlämnade! Skulle jag själv vilja  ha ständig tv-övervakning i mitt rum på ett boende? Nej. Men vad är alternativet? Och att utdrag ur belastningsregistret borde vara en självklarhet för människor vilka ska arbeta på daghem, förskolor och inom äldrevården, det tycker jag är en självklarhet.

Och i franska Avignon förklarades nu på morgonen den man (Dominique Pelicot) som låtit ett femtiotal andra män våldta hans egen (då av honom drogade) hustru - Gisèle Pelicot - ja, han förklarades skyldig. Och hur modig har inte denna kvinna varit? Vilket civilkurage! Hoppas nu att de andra männen också får sina straff. Ja, ibland tycker jag att skampåle inte vore så dumt.

Dagens fönster ...


Ögonblicksbild fångad nu på morgonen klockan 09:01. 

Bilden visar ett skånskt caféfönster och den som fångade det hela var annannan. 

Och jag tänker att det måste vara så alldeles oerhört mycket krångligare när man bor hundratals mil från sina - till åren komna - föräldrar. 

Tack som tog dig tid, du flitiga fönsterfångerska!

onsdag 18 december 2024

Fler funderingar ...

Astronauerna vilka skulle tillbringa åtta dagar i rymden, riskerar nu att bli kvar där tills någon gång i april. I ett halvår ungefär har dom då blivit kvar där uppe. 

Då tänker jag så här: men om någon av dem blir akut sjuk? 

Svårt sjuk? 

Vad händer då?

Onsdag ...

I väntan på att julskinkan ska griljeras, sitter jag i soffan Ektorp och skrollar lite förstrött, så där som man väl inte bör göra. Jag har hamnat i ett fullkomligt  s t i m  av filmer där människor - oftast i USA - går in i butiker, roffar åt sig allt som går, sliiiiter och drar i klädställningar och hela tiden står vakterna passiva och får tydligen inte ingripa. Ingen annan ingriper heller, de flesta står och bevittnar det hela. 

Jag kokar inombords. 

Mera filmer! Fyra svartklädda/huvförsedda unga män i London kommer farande på el-cyklar med tjocka däck och när någon av dem passerar en promenerande människa med mobiltelefonen i sin hand, ja, då rycks mobilen från handen och ajöss med den! "Snatchers" kallas tjuvarna vilka försvinner i rasande fart .., kryssar mellan taxibilar och strosande flanörer .., och tycker sig väl vara tuffa värre.

Ännu mera! Tunnelbanan i Paris .., en kvinna bär sin handväska vid sidan av kroppen .., då kommer fyra unga kvinnor och omringar den äldre kvinnan .., den ena av de yngre stoppar ner handen i damens handväska, men upptäcker att hon blir filmad och slutar då tvärt. Men hur många blir upptäckta?

Så där fortsätter det och jag vill bara slänga mobilen i soptunnan, då detta gör mig vansinnig. Kanske är man extra känslig när man arbetat i butik och vet hur ofta det stjäls och av alla grupper i samhället .., men på filmerna på nätet är det i huvudsak unga män, ja, kvinnor också för den delen. 

Men   h u r  kan världen ha blivit så här? 

Lugnar ner mig med en bild hemifrån.

Dagens fönster ....


I Roslagens famn där bor Babsan och så här fint har hon pyntat i köket! 

Det får bli onsdagens fönster. 

Tack Babsan! säger jag. 

(Och upptäckte genast de gröna plastlocken i kryddlådan! Aromat!! Det fanns alltid hemma i Malå .., själv har jag Trocomare/Herbamare, men även det finns i byttan, ser jag.)

tisdag 17 december 2024

En vanlig tisdag ..

Då blir det besök på vårdcentralen i Slöinge. Får gå in bakvägen, ungefär som när det blev skjuts till lasarettet (covid) och ambulansen stannade på det som kändes som källarnivå. 

Munskydd på. Sköterskan som öppnar ytterdörren visar sig vara kund från affären. "Hej-hej, oj har du klippt dig!" säger hon.

Jag hamnar i "chefens rum" som mest liknar ett vanligt kontor, frånsett bokhyllan med allehanda medicinsk litteratur. 

Har tagit på mig finaste halsbandet, det som Elliot en gång gav mig i present. Tänker att jag borde köpa mig en representations-behå, alltid redo att ta fram. 

Läkaren säger att vi (iaf jag själv) inte är smittsam efter tre veckors hosta och elände och att det nog ska läka ut av sig själv. 

"Vet du om att du har ett blåsljud på hjärtat ..?" frågar hon. Jag säger att det vet jag. Det har jag haft sedan evigheter tillbaka.

Känns ju tryggt ändå att det finns lektyr för läkaren, utifall att hen blir osäker.  Tvåhundra kronor kostar besöket och flera patienter sitter i väntrummet. Ute på parkeringen - i bilen - sitter pv och väntar eller mobilpratar med sin yngre bror, han som drabbades av en stroke i början av augusti. Nu är hans röst som vanligt, men helt bra är det inte. Och pv har även hunnit prata med vännen-sedan-skoltiden, han som bor i Limhamn .., och får veta att denne och hustrun i början av januari susar iväg till ännu en resa till Indien. I tre veckor blir dom borta.

Under tidigare resor till Indien kom de allra mest ljuvliga vykort susande genom rymden. Det här var ett av dem. 


Efter besöket på VC, svänger vi förbi Hemköp. Där utanför, bland högen av alla granar - stora som små - står friherrinnan och A-M och väljer och vrakar, eller egentligen är det väl den förstnämnda som letar, hon vill nämligen ha en liten gran bara. 

Själv postar jag ett paket till Knivsta; till en kvinna som råkade hamna på min blogg när hon letade efter en kaffeburk och den fanns på bild på min sida. Kunde hon möjligen få köpa den? Det kunde hon, mot en frivillig insättning på Operation Smile. Burken är skruttig värre, men hon säger - när jag berättar om hur den åldrats - att det är bara bra med lite patina. Kvinnan verkar - av mejlen att döma - vara av den mer rara sorten.

Och så hemma. 

Hälsar på hästarna i hagen .., de har varit osynliga för mig ett längre tag, men nu räknar jag till tre stycken och den här nyfikna krabaten var en av dem. Pv hade tänkt sig ut på en cykeltur, men kände att det skulle han inte orka, så det blev Johanssonrundan i stället och han kom hem trött och slut på. Nu tittar han på någon krim-tv-serie på sin laptop. 


Och här intill mig ligger Sigge och sover. Får han kokt fisk till lunch, då är det sovläge i x antal timmar efteråt. 

Så har vi det här i det gula huset.

Ett tolv år gammalt fönster ...


Den bilden snavade jag över när jag åkte tidsmaskin baklänges och avsändaren av bilden skrev så här: 

"Detta lok står på slutstationen  av järnvägen som japanerna byggde under andra världskriget för att sammanbinda Thailand med Burma - den s.k. Dödens Järnväg -. "
Avsändare var Guy i Arvidsjaur.

måndag 16 december 2024

Måndag, ny vecka ...

Man kan märka det på många sätt .. detta att man kanske  ä n t l i g e n  börjar bli frisk igen, det tänkte jag på nu på morgonen när jag rörde mig på ett helt annat sätt! Mer spänst i steget! Vilken lycka. Och pv tog även idag Johanssonrundan och säger att "det gick väl bra, tror jag ...?" Kanske ändå. 

Trappan till övervåningen skurade han också. U n d e r b a r t! 

Jag har väl berättat i omgångar om Sigges ständiga jamande vid fyratiden om morgnarna; då, när han anser att det är dags för utspisning av frukost. Igårkväll bestämde jag mig för att göra en rockad. Kattmatsburken, en assiett + en gaffel togs med upp till sovrummet och när Sigge nästan på minuten fyra kom våldsamt jamande, fick han till sin förvåning frukost i närheten av min säng! Han såg ut att inte tro sina ögon! 

Därefter lugnt och tyst - själv behövde jag då inte tända flera lampor och hasa mig ner i köket - och Sigge - mätt och belåsten - kurade någon halvmeter ifrån mig på sängen. Allt var frid och fröjd.

Kunde inte somna direkt och råkade då få ett tips av radiohallåan, nämligen "Juljazz med Nisse Landgren" och det ska jag säga, att vilken härlig, vilsam julmusik! En gång i världens begynnelse lyssnade jag till denne herr Landgren plus hans dåvarande kompanjon Johan Norberg, vilka uppträdde i Forumbiografen hemma i Malå. Landgren spelade trombon och J. Norberg gitarr. Jag glömmer det ALDRIG. Här en länk till programmet!

För övrigt? Rejält blåsigt ute .., gröna gräsmattor och nästan 9 plusgrader.

Nu till affären för att hämta ut ett paket från Spelexperten. Stekt kolja till middag och snart utblommade hyacinter på bänken i köket.

Dagens fönster ...

Från Porto kommmer den här bilden. Ser ni frisersalongen till höger ...? Så här skrev annannan, som var den som hade håven redo: "En gång var det P:s gudfars frisersalong, den på bilden. Han fortsatte att klippa och raka tills han var upp emot nittio år. Men även om han var långlivad, så var han inte odödlig, så nu är det någon annan som har verksamheten."

//Tack annannan! Tänk, så många bilder vi har fått från Porto under årens lopp!

söndag 15 december 2024

På väg söderut ... 

... är äldsta dottern idag, tillsammans med Charlie och Steven, hundarna alltså. I nästan en veckas tid blir hon i Stockholm för att hälsa på Emma och Emil och vänner och bekanta, då hon själv arbetar julafton och framåt hemma i Malå.  

Någonstans i trakten av Granö i närheten av Umeå ringde hon och berättade om en vy som var så otroligt vacker; men det var inte den här. Då var det soluppgång i öster och fullmåne i backspegeln och vitt och fint, om än inte så mycket snö. 

Här är det alltså lite mera gryning.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett juligt fönster från Filipstads blomsterhandel - fångat av Turtlan - då, på besök hos sin mor. 

Så omtänksamt med en klocka i skyltfönstret, tänker jag. 

Stora klockor var vad jag ofta saknade under resan norrut, ja, på järnvägsstationerna. Kanske har dessa - vägguren - rationaliserats bort när alla människor ändå mest går hela tiden och tittar i sina mobiltelefoner?

Varken pv eller jag själv bär armbandsklockor - har aldrig gjort heller - och på jobbet var det inte några problem och till vardags lärde man sig att liksom känna vad klockan var. 

Den känslan verkar åtminstone jag själv ha tappat bort. I alla fall till viss del. 

Tack Turtlan! för att du tog dig tid att stanna upp vid skyltfönstret, nu är det nästan så att jag känner mig lite hemma just där vid blomsteraffären!

Utanför Filipstad ligger Långbans gruvby som är - håll i er! - en av världens mest mineralartrika platser och det var där, i Långbans gruvby, som uppfinnaren John Ericsson och hans syskon är uppväxta. (Googlade på hans namn och hjälp, så mycket där fanns att läsa!)

År 1611 fick Filipstad stadsrättigheter och uppkallades då efter Karl den IX:es son Karl Filip.

Ännu mera: I Filipstad lämnar dagligen 400 000 påsar OLW-chips fabriken och ger sig ut på äventyr till olika butiker i vårt land.  I Filipstad tillverkas även Wasa knäckebröd.

lördag 14 december 2024

Och så ett eftermiddagsfönster ....


.... fångat av hedgrenskan, just då på besök i Köpenhamn. 

Ett i sanning verkligt juligt fönster! 

Tack Kerstin!