Tv-tips ....

Råkar halka in på ett program från Kunskapskanalen - jag har sett några tidigare avsnitt och tycker att huvudpersonen är en sån vettig människa -, nämligen Miriam Margolyes. I det här avsnittet besöker hon delstaten Victoria i Australien, närmare bestämt i Melbourne, där hon försöker utröna hur klassamhället ser ut just där. (I den delstaten bor min systers son, men i staden Portland).

Denna Miriam Margolyes - tidigare skådespelerska - född 1941, är så rättfram och ställer vettiga frågor, tycker jag. 

Ett himla intressant och sevärt program. 

Tack juli månad!

Juli blev en månad med många besök .., och det var tält ute på gården, crocketspelande, grannar på pajfika under ekens djupa grönska .., Maria, Emma, Charlie och Steven .., en lugn och fin norrbottning som heter Emil .., sex ungdomar (nåja, 26 år och uppåt) och en husbil nere vid vägen .., backgammon förstås .., småspöken som stängs in med hjälp av klädnypor, besök från Skåne, småttingar förstås, Tommy, Karin, och Anders och Maja. 

Nu väntar augusti. Födelsedag för äldsta dottern idag (53 år, så fort åren går, ja, jag vet, en klyscha, men så är det!), en lillkille i Skåne fyller 3 år i morgon och pratar om en pokémontårta .., och vi planerar segling - om vindarna blir bra - och det är roadtrip till Malå och körresa till Åland och flera dagar i Sthlm. Så många planer. Och såklart hänger allt på att vi får vara friska och krya.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var Turtlan/Annica: 

"Hej!

Häromkvällen körde jag ett lass till återvinningscentralen.

Där utanför den då stängda dörren till ”returbutiken” hade någon lämnat detta fina fönster.

Hoppas någon tar hand om det!

Annica."

Och så en bild, nej två, från Malå ...

Bilden togs igårkväll av Maria.

Så ock denna. Tänk, att man kan få hemlängtan av att se en sån här bild.

En hit-och-dit-dag ....

Ja, i alla fall väderleksmässigt. Soligt och varmt ibland och i eftermiddag, mörka, mörka moln och när jag pratade med friherrinnan, så sa hon att "nu mullrar det friskt här i Steninge!"

Det gjorde det inte i Skallkroken, där pv skötte hamnvärdskapet. 

Och hemmavid ...?

Sällan har vår Ingrid-Bergmanros varit såå generös med blommor! Hela tiden kommer det nya och det är sååå fint!

Så här ser det ut!

Mindre vacker är lavendeln (bild i morgon) som fullkomligt väller ut över gräsmattan. 

Jag vet inte hur mycket jag vågar klippa ner den .., det är ju så gamla och kala rötter nertill. De lavendelplantor som jag planterade i fjol och delvis i våras, har växt otroligt, så det blir nog fint.

Idag tog pv sig an den del av gräsmattan som vi låtit växa fritt under två somrar. Nej, det såg hemskt ut och där frodades väl miljoner fästingar och delvis också mördarsniglar.

Till en början slog han gräset med lie, men så föreslog jag att testa med trimmern och vips, så gick det ju mycket fortare. 

Någon äng i egentlig mening, nej, det har det heller inte varit.

När klockan närmade sig fem, gjorde jag pv sällskap till hamnen när det var dags för "jobb". Han hade fullt upp med gästbåtar som kom och lade till på lediga platser och någon skulle lämna sin båt i en hel vecka och ta tåget till Malmö, ja, den herrn och kvinnan skjutsade han till busshållplatsen någon kilometer från hamnen. 

Och så lyckades han ändra inställningsknappen på hamntelefonen, så all text blev på ARABISKA! Tur att kunnig båtgranne kunde fixa det hela.

Själv satt jag i båten och läste en bok och det började regna lite och såg hotfullt ut i söder .., lite mullrade det, men det hela passerade och innan vi åkte hemåt hade jag tagit mig ett bad i årets varmaste  hav - i alla fall utanför Skallkroken -. 

Så blev den här dagen.

Fredagsbilder ...

Först en säkerligen lite deppig Vickan som helt plötsligt fick en stor böld/cysta på ena benet. Cystan tömdes på vätska, men kom tillbaka direkt. Så blev det operation och tio dagar med tratt och utomhusförbud. 

Tratt! Ja, roligare kan man ha det när man är en katt som - tillsammans med sin syster - tycker om att gå ut och in genom kattluckan, så där lite som man behagar.

Krya på dig, Vickan!

(AP tog bilden).

Det här med katter ..., ja, i bilen på väg hem från biblioteket, sade jag till pv att det är inte klokt hur mycket jag saknar Sigge. Det var ju egentligen först sedan Harry dog som Sigge på riktigt blev kelig och tyckte om att vara nära. 

Och när jag nu sitter ute och tittar på småfåglar som dricker vatten från betongfatet, då kommer jag ihåg hur Sigge brukade komma lullande och snurra runt benen på mig, för att slutligen hoppa upp och kura ihop i mitt knä.Tänk, att det kunde hända!

Och t ä n k, så tomt det kan bli utan ett katt i huset!

Bert i Luleå berätttar i sitt inlägg om hur han uppfattar bristen på fjärilar i sommar. Nu har Bert mycket finare bild på den här finingen - försök att böja det rätt .., en eller ett påfågelsöga låter ju lite underligt - , men vi konstaterade igår att här vimlar det av små fjärilar! 

Denna var en av dem.

I den marockanska och snart helt utblommade myntan, där kunde vi se små kålfjärilar, nässelfjärilar, denna och någon sort som jag inte hann bli presenterad för.

Slutligen en gårdagkvällsbild från Malå. Maria har inte ord nog att tala om hur vackert där är just nu och varmt har dom haft det också, men ingen mygg.

Ingen bild blir det på resultatet av fredagens nyhetsquiz hos DN, men jag kan berätta hur det gick. Pv hade 6 rätt och jag själv 7. Det lever jag länge på. (Hade fel på fråga 6, 9 och 10.) 

Och den suveräne Morgonstudie-programledaren Johan Pisoni, han som skötte det hela igår, han var försvunnen idag. Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... även detta fångat under onsdagens utflykt till Galtabäck.

På skattjakt ....

Tidigare i somras när Emma var här på besök, föll hon pladask för några av de loppisassietter som jag köpt under årens gång. De allra finaste är från Rörstrands porslinsfabrik, lite småblommiga så där. Gulliga, skulle jag säga.

"Ååå, mormor ..., så fina dom är, såna vill jag försöka få tag i!" sa hon och jag bara  h ä p n a d e. 

Jodå, så var det. Igår när vi så ändå var på utflykt, tittade jag in i Antikhuset i Slöinge, samt hos Röda Korsets Kupan i Falkenberg, allt för att kanske hitta några liknande assietter. 

Icke, sa Nicke. Mina köpte jag på en loppis utanför Ängelholm och för endast 5 kr stycket och jag verkligen älskar dem! 

Däremot upptäckte jag det här rara lilla fatet; lite väl slitet, men ändå .., så fint! 

Frågade mannen som driver butiken (den i Slöinge) vad den skulle kosta (ingen prislapp) och han vände lite på fatet .., mumlade lite och sa .."kan du möjligen tänka dig 40 kronor?"

Det kunde jag. 

Väl hemkommen försökte jag tyda den urblekta texten på fatets baksida - stört omöjligt - men visade bilden på instagram och innan jag ens tänkt tanken, fick jag svar av AP. 

Porslinsfabriken som tillverkat fatet hette Crown Devon Pottery och på ebay hittade AP ett liknande fat + en skål (bilden), allt i ett, vilket betingade ett  pris på drygt 400 sek. 

Ja, då var ju mitt fat för en tiondel av priset, inte så farligt. Jag tycker sååå mycket om det!

Mysteriet löst ...

Så här är det: I nästan en veckas tid har jag, var gång jag ätit en smörgås, känt hur det krasat mellan tänderna. Känslan var exakt likadan som när man hade amalganfyllningar och dessa börjat krackelera och fastän jag inte har några sådana längre, kom en slags panik krypande. Hjälp!

Berättade om detta för pv, som sade sig uppleva samma fenomen! Då blev det ju än mer underligt!

Den här veckan har vi haft Östras bröd och Östras har sitt bageri inne i Halmstad och det har skrivits mycket om hur dåligt där har varit med hygien och annat (sånt litar jag inte alltid på, särskilt om beskyllningar sker anonymt) och jag började tänka att ..., kan dom tappat bröddegen i golvet eller hur kan det vara så här ..? 

Nu säger jag: förlåt den tanken Östras Bageri, ty igår slog det mig att vi i kylskåpet har Bregott med havssalt (kvar sedan ungdomarna var här) och när jag då smakade enbart av smöret, förstod jag ju .., det var SALTFLINGORNA som orsakade "kraset"/känslan av små, små sandkorn i munnen!

Så var det.

Dagens fönster ...

... fångades igår, under besöket i Galtabäck söder om Varberg.

Är man intresserad av fåglar, så finns där ett fågeltorn/utsiktstorn där man kan stå och spana ut över det grunda havet. 

På Wikipedia kan man läsa följande: 

"Vid Galtabäck ligger den långsmala havsviken Lerjan, som är en betydande rastplats för vadarfåglar. 

Spovsnäppor, småsnäppor, kärrsnäppor, sandlöpare och ibland även myrsnäppor, brukar rasta i viken. 

Pilgrimsfalken ses emellanåt jagande vadarfåglarna."

Tur och retur ...

Så tar vi bilen och kör till Varberg, där det är torgmarknad var onsdag och lördag. Vädret är perfekt och har man turen att ha el-bil, behöver man inte snurra runt och leta p-plats i all evighet, då finns så gott som alltid en ledig p-ruta alldeles vid muren, den vid torget. Ladda kan man förstås också göra.

Vi delar på oss, pv och jag själv. Jag hittar en linneskjorta med fickor, nästan exakt som den jag fått fläckar på (som inte går bort), men ändå inte helt och fullt. Färgglada klänningar hänger här och där och en äldre kvinna som förestår det hela, säger att om man provar ett plagg, prutar hon 100:-, vilket ju är ett försäljningsknep. Har man väl dragit av sig det ordinarie klädesplagget och bytt till det nya, är ju halva affären i hamn. Nej, jag köper inte hos henne.

Vid ostståndet är det lång kö och tur var det -  i alla fall för min plånbok -. De flesta sommarblommorna lyser med sin frånvaro, nu är det buketter med dahlior och där är eterneller och annat vackert och även där är kön lång. 

Kyrkklockan ringer. Kanske är det begravning? 

Och vi är klara och stannar till vid Bertilssons bageri och pv kommer ut med två påsar; en större och en mindre. Ni kanske kan gissa vem som är hans? Jo, den flottigare. 

Så kör vi vidare och stannar till vid Galtabäck, söder om Varberg. Där är så fint och svalor flyger fram och åter mellan fiskarstugorna och ett större sällskap kvinnor kommer cyklande och har nog tänkt att ha picknick, men ack, snart ska solen gå i moln och det ska komma lite regn, men det anar dom nog inte. 

Inte vi heller, för den delen. 

Vi sitter vid bordet (övre bilden) och när det är dags att ta fram termosen med kaffe, uppdagas att den - termosen - glömde pv i sin ryggsäck, ja, hemma alltså.

Men jag har en flaska vatten och det går det med .., min smörgås är dessutom jättegod!

Några ställbilar står på andra sidan hamnen och på ett anslag läser vi att allt sköts ideellt och husbilsgäster får gärna bidra med 150:-/natt. 

Sen hemåt. 

Pv ringer till Ulf och Sonja och berättar att hans och brödernas faster i Bjärlöv har lämnat jordelivet och därmed är sista länken bruten i syskonkedjan, den, där bland annat deras pappa Viking var en av dem. Även Maj-Britt, den nu bortgångna, var musikalisk och spelade bland annat dragspel. 

Ett långt liv fick hon och kanske lika skönt att få somna in.

Och här: soligt och molnigt om vartannat.

 "Mellan liv och död ..."

Fick tips om en sjukhusserie som garanterat skulle intressera mig och det kan jag säga att den gjorde. Serien visas på Netflix och heter "Between Life and Death" och där får man får följa olika patientfall - alla traumatiska - det är väldigt många motorcykelolyckor, någon har blivit svårt misshandlad av en man med ett järnrör som svingats mot huvudet .. en egen företagare (glasmästare) snavar och får ena armen genom två tunna glasrutor .., ja, det tar aldrig slut! 

Här en trailer som visar ungefär vad det handlar om.

I programmen som är cirka 47 minuter långa, får man följa patienten från traumarummet till operationsbordet och det är inget för den som inte vill se blod och rakt in i olika kroppsdelar. 

Själv kan jag absolut inte titta på när en nagel dras ut och väjer gärna med blicken när spetor ska plockas ut från småpojksfötter, men se detta, när människor är sövda och platsikkirurger pusslar ihop senor och artärer och rent mirakulöst räddar livet på människor (oftast unga män), det är så vansinnigt intressant. 

Kanske grundlades det här intresset när jag som lillflicka satt på ryamattan med mammas sjuksköterskelitteratur och tittade på utvikningsbara bilder av underliga åkommor, men se detta .., det är ju rena trolleriet .., tänk, vad skickliga kirurger kan åstadkomma! 

Och tänk .., vad pv har förändrats! Innan jag skulle få min första knäprotes, var det första jag gjorde att titta på en youtube-film som visade hur en knäoperation går till och då, för sexton år sedan, kunde han inte ens titta en sekund på den filmen, så hemskt tyckte han att det var. Nu fixar han det mesta vad gäller sånt här.

Dagens fönster ...

.... finns i uterummet i det gula huset. 

Det där rummet som pv plötsligt fick för sig att bygga - mestadels av utrangerat byggvirke som kasserats och slängts i en container; tänk, det räckte till hela rummet!

Kom ett meddelande på mejlen ...

... att den bok jag reserverat nu hade kommit till Harplinge bibliotek. Det irriterar mig lite att man inte får veta VILKEN bok det är som kommit .., men det är ju en bagatell i det stora hela. 

Det var i alla fall den här boken. 

Hämtade den idag och läste ut den alldeles nyss. Efter att i några dagars tid haft en norrbottning - uppvuxen i Jokkmokk - i huset, kan jag säga att jag hörde hans röst hela tiden medan jag läste. 

Det är större skillnad än man tror, rent dialektalt, mellan språket i t.ex Malå (med bara någon enstaka mil från gränsen till Norrbotten) eller i Luleå (som ju nästan är som rikssvenska) eller som i boken, där huvudpersonen är från utkanten av Kiruna.

Boken har fått jättefina recensioner och jag tyckte oerhört mycket om den. Här berättar SR:s Nina Asarnoj om vad hon kände när hon läste samma bok.

Jag är urdålig på att recensera böcker, det fick alltså ovanstående journalist göra. Författaren brukar tydligen också medverka i Tankar för dagen , vilket jag inte hade en aning om.

Inga hoppjerkor där inte ... 

Liten förteckning över gruvarbetare hemmavid. Adakgruvan låg bara några mil hemifrån och försörjde åtskilliga familjer, innan gruvan helt enkelt avvecklades. 

Många jämnåriga från högstadiet åkte skolbuss från Adak till Malå och en av dem var Nils-Erik Eriksson - Nisse - han som alltid var så snäll och gav komplimanger till kvinnor och gjorde det på ett så fint sätt. Nisse som inte längre är i livet.

Dagens fönster ...

Ett grönt-är-skönt-fönster - men två stycken - fångat av Ulrika. Det var för elva år sedan som det visades på bloggen, men jag blir fortfarande glad av bilden.

Om man söker kunskap ...

Det är inte så ofta jag är inne på Facebook, men några grupper har i alla fall lockat mig och fått mig som medlem. En handlar om fåglar. Jodå, jag har säkerligen lärt mig något om våra bevingade vänner, men lika ofta blir jag bara förvirrad. 

Igår en bild på en tornseglare som klamrar sig fast mot en husvägg. Då kommer kommentarerna. Jag har medvetet tagit bort namnen på de som kommenterat. Det handlar alltså om ett flertal som svarat. 

"Tror det är en svala ..., släpp iväg den från hög höjd." 

"Nej, och nej."

"Sluta gärna ge råd när du inte har kunskap. Man släpper ALDRIG en fågel från hög höjd. "

"Svalor kan inte lyfta från marken!"'

"Svalor kan lyfta från marken. Den på bilden är en tornseglare, ingen svala ....". 

"Det är en tornseglare, behöver hjälp med att lyfta."

"Nej, det klarar den galant alldeles själv!"

"Jag räddade en här om dagen slängde upp den i luften så den kunde flyga ..."

"Man ska inte slänga upp dem, om de inte kan flyga ramlar de ju ned i marken. Lyfta upp dem högt är det man ska göra".

Så där håller det på. Hela tiden olika råd från de som kommenterar och alla vet och kan bäst.

En man skriver: "Ja, jag vet inte alls .., Vill inte ge några råd heller då jag inte vet. Vet bara vad jag skulle göra .." (E: förmodligen skriva en kommentar och tala om att han inte vet).

Förvirrande, är ordet. 

Efteråt ...

Tidig morgon. Det blev en natt i min egen säng, sen kom småttingarna och vi fick i alla fall två hela dagar tillsammans. 

Vilken present! Man får vardagskänna varandra utan att någon mamma eller pappa är med. 

Att ge fåglarna mat tillsammans .., bada i havet tillsammans, hålla i en hand när någon är orolig att till havet återbördade krabbor ska bita honom i foten.

Och detta ständiga krabbfiske som förenar olika åldrar!

Och Viggo som - enormt exalterad - fick två krabbor på en gång och hojtade högt av glädje. 

Idag återgick allt till det vanliga. Pv tog Edvin (nyss fyllda 7 år) och åkte till High Chaparall för en heldag tillsammans och själv har jag legat däckad och känt mig så vissen. Hittade ett covid-test - inte för att det gör någon skillnad vad man drabbats av - men se, den - testen - hade nog förändrats, för det lilla, lilla röret som ska fyllas med vätska, ja, det kom ingen vätska alls från pipetten, den var alldeles tom. 

Bettankax har födelsedag idag - GRATTIS, grattis du härliga kvinna -!

Klippte ner humlen i ett försök att få frisk luft, inte all humle, men det slingriga som snärjt in sig i bland klematis och även i blomlådorna .., plockade undan lite .., stöp sedan på sängen i pianorummet och har blivit liggande där resten av dagen. 

Fick sms från Maria. "Hemma", stod det på meddelandet. Anar känslan av att komma hem till sitt. 

Läser nyheter på nätet. Det polska ovädret Karl-Heinz är på väg in mot vårt land och stora mängder regn väntas komma in över Gävle och därefter dra sig vidare norrut. Och så tittar jag på ett program med titeln "I Svennis skugga", som handlar om Tord Grip. Pv inleder sitt hamnvärdskap ikväll, 17-19 varje kväll hela veckan och det brukar han tycka om.

Och så saknar jag min gröna linneklänning, den som insomnade för kanske fem år sedan.

Dagens fönster ...

... .finns här i gula huset. Så tacksam jag är för att pv följde min önskan om att djupa fönsternischer, ja, inte som i gamla-gamla hus, men ändå. Här ryms stora blomkrukor och mycket annat.

Kväller ....

EM-final på tv och hemresan för småpojkarna gick om intet, då det blev utryckning/extrajobb för Anders som skulle hämta dem. Nu får han sova över här och så blir det hemfärd i morgon i stället. 

"Farmor ..., farmor .., då har vi sovit här FYRA nätter?" fråg-konstaterade Elliot och så blir det. 

Efter flera timmar i Skallkroken (bad-bad-bad och lika mycket krabbfiske) däckade Viggo i bilen på väg hem och då var klockan bara halv fem. Nu är klockan halv åtta och han sover ännu. Elliot som besökt Svedinos Flyg och Bilmuseum i Ugglarp idag, han somnade utan knot halv sju! Det är  så enkelt att se när han börjar däcka .., då flackar han med blicken och rycker till lite och då vet man .., nu, nu är det nära. 

Att vara ensam hemma med Viggo, var ovanligt, men väldigt trevligt. Han pratar i princip nonstop och pratar han inte, så sjunger han. Idag var det julsånger.

Bilden visar hur han spärrat in alla små, - och storspöken som han tror gömmer sig i den lilla källaren, den som jag ännu efter femton år i huset aldrig har besökt.

Fyra klädnypor .. det skulle göra susen, menade han.

Och tänk, om en klädnypa eller två kunde kurera min förkylning med ur-jobbig skrällhosta och heshet Den här gången kan jag i alla fall inte skylla på gästerna, för det är ännu bara jag som är drabbad. 

"Har du inte reflekterat över hur ofta du är förkyld, ja, sedan du hade covid ...?" skrev min syster i Australien i dagens mejl.

Nej, det har jag inte tänkt på, men öht är jag ju i betydligt sämre form efter covid än innan. Nåja, jag klarar mig och angående hostan så finns ju Vicks Honung frisk, som hjälper till så gott det går. För övrigt har Eckes son Anders (hjärtläkare från Lund) också drabbats av något liknande, med påföljd att han helt tappat rösten och inte bara en enda dag. Från mitt öppna sovrumsfönster har jag hört honom hosta dag som natt, stackars krake.

Åt delikat middag idag - Barilla pasta gnocchi med riven parmesanost till -. Mer behövdes inte. Såå smarrigt! Äldsta dottern lever mest på kvarg, keso, färsk mango och lax, men det pallar jag inte. Eller kanske skulle man testa ..?

För övrigt inget nytt.