Dag 3 ....

Vaknar till detta. Nu har det kommit mera snö, den som är lätt och mer som bara flyger lite. Jag tar en promenad till affären - den där jag arbetade i tretton år - och där är Anette som tog över frukt, - och grönt efter mig och där är Cathrine som förr var i charken och där är rara kunder (kvinnor) som möter en med öppen famn och här åker jag genast i en tidsmaskin, för alla säger "men hej, ja, hä ä ju du ja, Elisabet Eikedahl som arbeta här förut!" 

Några av kvinnor har mössorna rejält nerdragna och då känner jag inte igen dem, men frågar rakt ut. Jaha, "Eva From, barnmorskan och släkt med Tommy på något vis!" 

Letar äppelmos, kycklinglårfiléer och lite annat, men innan dom sju dagarna har gått, kommer jag att hitta i butiken. Och alla är lika vänliga som förra gången. 

Maria har kvällspass och börjar vid halv 2 tror jag. Nu har jag förberett en grönkålssallad med äpplen, apelsiner, rödkål, samt solroskärnor. Till detta blir det lax för hennes del (hon har kvar av gårdagens middag som hon bjöd oss på .., lax med mango, - och fetabitar, hjälp, såååå gott!) och själv ska jag ta en skiva julskinka, plus kokt potatis till och så massor av salladen. 

Känner mig såå pigg och utvilad, ja, på gränsen till en ny människa!

Dagens fönster ...

... fångades utanför Sara Kulturhus i Skellefteå, byggt helt i trä och något så vanvettigt vackert på insidan!

Här ett utdrag från hemsidan. 

"Enligt Therese Kreisel, Skellefteås planarkitekt, består Sara kulturhus av 12 200 kubikmeter trä skördats inom en 6-milsradie runt Skellefteå. 

– Träden innehåller stora mängder koldioxid som lagras i träet tills det ruttnar eller bränns. Därmed blir den här byggnaden mycket klimatsmart, säger Kreisel. Mängden lagrad koldioxid motsvarar ungefär 13 500 personers flygresor från Stockholm till New York.

Kulturhuset, som upptar husets fyra nedersta våningar, har pelare och balkar av limträ, och tack vare arkitekternas innovativa planering har ingen betong använts, något som gav kortare byggtid och ett betydligt mindre koldioxidavtryck."

På återresan, om det blir tid över i väntan på flyget, tänker jag ta mig en närmare titt på denna skapelse.

Här en länk om någon vill veta mera om byggnaden.

Torsdag ....

Bilden: Torgny Lindgren högst uppe på väggen i Norsjös buss-station. Min favoritförfattare, alla kategorier. 

Framme i Malå, efter två resdagar som nästan kändes som en vecka! Hade mycket att göra innan jag lämnade Halland .., sen väntan i Göteborg, tågresan upp till Stockholm .., lätt att hitta rätt tunnelbanelinje, tung ryggsäck, ett värkande vänsterknä, övernattning och vaknade tre natten mot onsdag.  Upp i ottan i Danderyd, lätt att ta sig fram på Arlanda .,. säkerhetskontroll,  ny väntan .., 70 minuters flygresa till Skellefteå, flygbuss till centrum, ny väntan på Länstrafikens buss (som visade sig vara en skolbuss, där elever från Skellefteå lämnades av på säkerligen femton - tjugo ställen!) och med slutstation Norsjö, där det blev ny väntan, nu på bussen till Malå. Bussresan Skellefteå - Malå tog alltså tre gånger så lång tid som luftfärden mellan Arlanda och Skellefteå Air Port. 

Det finns ett snabbare alternativ på den sista sträckan, men då skulle det ha inneburit tre timmars väntan i Skellefteå i stället. Nu kom jag hem hit på pricken klockan fyra. Två dagars resande. Tack och lov för övernattningen hos Emma och Fabian, med Emil som gjorde oss sällskap med thaimaten och AP som skjutsade mig till flyget. Men ändå. 

Sista timmen hem på bussen, var som att befinna sig i ett julkort. Glittrig snö, rimfrostiga träd .., skolbarn som lämnades av mitt ute i ödemarken där ibland någon vuxen stod och väntade bland tall och gran och en sol som färgade himlen gulorange. 

I nästan varje hus var det pyntat med slingor och stjärnor och tänk, vad det lyser upp i mörkret! Och ändå .., så mycket ljusare än hemma i Halland! 

Alla bilar och framför allt bussen hade extralysen där framme och lyste upp omgivningen .., och det var inte långt ifrån att en renkalv hade upplevt sin sista stund, då den kom skuttande efter sin mamma som skulle över vägen - precis när bussen kom -! Det gick bra, men oj, så nära det var. 

Och så många såna här hus ute i ingenstans, hus som låg längs småvägarna där skolbussen körde. Vi kom till byar vars namn jag inte tänkt på eller uttalat på säkert femtio år. Det var liksom inte allfartsvägen nr 370, utan småvägar kantade av höga granar och jag tänkte att .., måtte vi inte få möte, ty vägen var inte den bredaste. 

Kom fram på pricken fyra, då var jag ensam i bussen, frånsett chauffören som var en till synes lugn och trygg herre som hade kört buss i femton år. 

Och nu .., kan jag inte sova. Klockan är snart halv 1. Pv ska stiga upp klockan sex och går till skolan klockan sju, Maria ska köra till Norsjö och besiktiga bilen och i morgon fredag åker hon de 22 milen till Umeå för en helg bland gamla malåkompisar och vi sköter hundarna. 

Utanför hennes dörr stod en pajform på golvet och i formen en liten post-it-lapp med texten: "Tack för lånet!" och så ett litet hjärta där nere i hörnet. Det var grannen en trappa ner (på marknivå, en socionom från Umeå som arbetar som konsult här i kommunen, som lånat formen) och en trappa upp, ovanför Maria, bor en familj ursprungligen från Peru av alla ställen. Familjen har lämnat Malmö och bosatt sig här; mannen är tandläkare och vad kvinnan gör vet jag inte. Två barn finns i familjen. Härligt! 

Sista bilden är från parkeringen vid Frasses Grill i Norsjö - alldeles där bussarna ankommer och går -. Log när jag såg Volvons extralysen där framme på grillen. Extraljus - används frekvent här uppe. Inte mycket till snö är det, men oj, så mycket ljusare det blir än söderöver. 

Ja, det var lite om resan upp. Återstår nu att vara här idag torsdag, så fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag och så hem igen torsdag. Bussresa till Skellefteå, flyg till Arlanda, övernattning hos Emma och Fabian och tidigt tåg hem till Halland. På lördag har pv körövning från 9 - 15 och på söndag är det adventskonsert. 

Ajöken, sa fröken. (Nu när klockan närmar sig 1 på natten, kom Maria och gav mig en insomningstablett. "Men mamma, inte kan du väl sitta uppe och skriva nu ...?" sa hon och kom med ett litet-litet piller och ett glas vatten.)

Dagens fönster ...

.... fångades i farten när vi passerade Skövde. Passade på att skicka ett sms till mianf i Falköping och som arbetar just i Skövde och som dagligen pendlar till och från jobbet. 

Tänkte på hur många gånger hur han rört sig här på perrongerna i Skövde.

Dag 1 ..., allmänna reflektioner.

Tåget från Göteborg till Stockholm ska avgå 13:19 och vi är många som står på perrongen. Jag står vid vagn B där min plats är bokad. Till min förvåning påminner det hela lite om när det är dags att visa boardingkortet och gå ombord på ett flygplan, ni vet, alla de som  r u s a r  upp och vill stå först i kön! Här står nu äldre kvinnor och nästan nuddar tågdörren som är stängd och två män tror att vi inte fattat att dörren är öppen (det är den inte) och går då myndigt fram och trycker och trycker, men inget händer. 

Vi ska alla åka med det gröna VR-tåget och alla har platsbiljett bokad och ändå är det sån stress att vara först i kön! Det var precis likadant när tåget hade nått Stockholms Central. Minst en kvart innan reste sig många och stod och höll i sig närmaste säte och ville vara först ut från tåget. Nu kan ju någon ha vanvettigt bråttom för att en bil väntar, men inte alla väl ...?

I lilla "restaurang/kioskdelen" arbetade en vansinnigt vacker färgad kvinna. 

Mannen som hade den största resväskan - som var illgrön och JÄTTELIK - trillade  på golvet och väskan gick av förståeliga skäl inte in på bagagehyllan ovanför sätet. 

Jag köpte en pappersförpackning med vatten förpackad som typ ... så där som Havremjölk är. I papp. När man skruvar upp förpackningen ser innehållet ut som VC-rent, den här isblå färgen som färgar toalettvattnet. Ska ta en bild i morgon, så får ni se. 

På det hela taget var det en trivsam resa. Hög medelålder på resenärerna, många kvinnor  - kanske hade somliga  julshopping i Stockholm i tankarna -.

Och här vid Franks korvkiosk med "gött mos", köpte jag mig en lång, smal grillad korv med hemgjort mos, som onekligen var godare än andra mos som man köpt på Statoil eller andra bensinstationer.

Dagens fönster ...

... skymtar där bakom högen av pennor och någon mascara och en tuschpenna eller två. 

Bilden måste ha tagits när det var sommar och fint  ute och den togs ju här hemma förstås.

 Glädje för pv ...

Så här skrev Maria: 

Carro skickade till mig, ”VISA THOMAS!”

Sista kvällen hemma på ett tag ...

Och jag får inte glömma att mejla iväg den här bilden till min syster Birgitta. Hon har i helgen haft besök av sonen och hans fru och Birgitta fick då äran att laga sonens jeans, som hade gått upp i sömmen. 

"Men han fick hjälpa mig att trä i tråden i nålen ...", skrev hon. 

Ja, det känns igen. Minns hur jag kämpade med detta när vi var hela familjen på Kreta. Elliot låg hos och mig och pv och jag frågade om femåringen möjligen kunde bistå sin farmor i nöden? 

"Javisst!" sa han och lät så säker. 

Tjopp, sa det bara, så var det fixat! Och så häpen jag blev!'

Och idag, för övrigt? Körde till Getinge för att tvätta bilen på f.d. Statoil, men den - tvättgrejen - var ur funktion och om jag kunde tänka mig att vänta en halvtimme, så skulle chefen komma och laga den. Nej, då struntade jag i det hela. 

Bläddrar i mammas dagbok från juni 1967 när hon först hade besökt Världsutställningen i Montreal och därefter tog några dagar i New York. Hon, uppvuxen i fjällvärlden, fullkomligt älskade New York. 

Hon var då 46 år och jag tyckte förstås - då - att hon var lastgammal. 

Pappa och jag (som då var 13 år)  skötte ruljangsen hemma. 

Eld i kaminen just nu ..., har det mesta klart, men inte allt. Lite snöglopp i luften. 

I morgon kväll den här tiden är jag nästan framme i Sthlm, om inget oförutsett händer.

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. 

Måste komma ihåg att köpa grön mossa att täcka jorden i krukan med, så blir det så mycket finare.

Kalas i trenne dagar ....

Ja, så blev det idag, när jag bjöd in Sonja och mig själv till friherrinnan, för lite lunchträff. Ja, som ett minikalas. Det var eld i kaminen och Friherrinnan hade som vanligt dukat vackert och jag hade med mig nygjorda västerbottenspajer med löjrom och räkor och till detta bjöds vi på gott alkoholfritt vin till den som så önskade (vilket chauffören tackade ja till och gott var det också, lär finnas på Hemköp) och till efterrätt en smarrig chokladtårta till kaffet. 

Sonja är alltid så svårbjuden, men jag stod på mig .., och oj, så trevligt hon tyckte att detta var! Eländigt är det med hennes allt mer sviktande minne, men hon är ju så glad och så innerligt snäll och det är ju bara att ta det för vad det är. Tids nog är man där själv. 

Och mitt i alltsammans ringde den underbare Ecke och ville höra att jag var vid liv och hade det bra. Å, vilken människa! Tänk, så många fina människor det finns!

I tre timmar blev vi där. Skjutsade hem Sonja som då var rejält trött och de fem trappstegen från entrén upp till hennes port, åå, det kändes nog tungt för henne.

"Hur är det, har du ont i höften Sonja ..?" sa jag, som inte kunde undgå att se hur hon kämpade för varje trappsteg. 

"Ja ...", svarade hon och jag tror att det är första gången hon - i alla fall för mig - erkänner att hon faktiskt har ont. 

Ringde henne nyss för att höra att allt gått bra och passade då på att påminna om att hennes rara dotter Maria (och den kör hon är med i), sjunger i Steninge kyrka den 21:a december och då hämtar vi Sonja så kan hon följa med. Sonja älskar att sitta långt framme, helst LÄNGST fram .., och det är min fasa, men har vi tur är där redan upptaget av kören ,-). 

Så berättade friherrinnan att hon och A-M ska fira julafton i Steninge sockenstuga, alldeles intill den fina kyrkan. Det hela är så fint .., de som anmält att de ska komma, får först en kall jultallrik, därefter en varm som serveras i folieform (så den som blir mätt av den första tallriken, kan ta med sig hem och värma upp - omtänksamt -!) och så är det  julklappsutdelning med vettiga klappar (kaffe etc). Första gången F och A-M var där, var där sju personer som anmält sig, i fjol sjutton! Allt är gratis. Peppade Sonja .., tänk, så roligt för henne och inget bekymmer om att ta sig dit eller hem, hon har ju färdtjänst! 

Nu ska jag packa lite .., återstår endast i morgon. Ska bli så roligt att återigen träffa Emma och Fabian och på onsdag morgon även AP som så vänligt erjbudit sig att skjutsa mig till flyget.

Söndagmorgon ...

Fyra plusgrader ute, men blåsigt. Då blir det genast svalare här inomhus. 

Vaknar tidigt och medan jag äter frukost, tittar jag på ett program som heter "SVT bakom kulisserna". Programmet spelades in för ett par år sedan och säkert har mycket förändrats, men ändå, sånt här älskar jag att ta del av! Man får följa redaktionsarbetet, hur det går till när program direkttextas ...., när det ska översättas .., ja, allt möjligt! Här finns en länk om någon är intresserad. Det är inga långfilmer, Rapport-programmet är bara drygt 5 minuter långt.

Bilden visar Karin Karlsson Hutt, som är just direkttextare hos SVT. (Och ser man på ..., ännu en garderobsblomma!)

Och detta är hennes tangentbord! Om hur det fungerar och hur lång tid det tar att kunna hantera ett dylikt, är sånt man får veta i programmet. Det finns även "Bakom kulisserna" på t.ex Bäst i Test, På spåret .., med mera. 

Nu ska jag skicka ut lite värme här i huset!

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som även idag är annannan: 

"Här bor någon med intresse för avantgarde-inredning!" 

Tack! säger jag.

Glömde berätta ....

... att igår, när Birgitta bjöd oss tre kvinnor på lunch, så pratade vi inte enbart om olika baltiska länder, nej, Sonja (vilket vackert namn!) kom av någon anledning in på Västra Sallerups kyrka .., i Skåne, jo, men denna Sonja hade ju bott i Eslöv i många, många år, det var väl därför! Kyrkan är från 1100-talet .., tänk, kyrkan hemma i Malå invigdes officiellt 1852! 

Letade på nätet på den förstnämnda kyrkan och blev så glad, då det sannerligen inte är ofta som kyrkor är öppna mitt i veckan, så där på dagtid. Men det är tydligen Sallerups kyrka och den ska jag absolut besöka! 

Sonja berättade också om när hon och maken var i Thailand och hon plötsligt en morgon upptäckte att ena handen bara hängde rakt ner och kändes som vore den tiodubbelt så tung som i vanliga fall. När maken sedan lyfte upp samma arm, då försvann även känseln upp till axeln! Hon hade alltså drabbats av en stroke, men av detta märktes nu intet.

Och så kom vi att prata om dödsannonser. 

"Det är inte så många kors numera i annonserna ...", sa Sonja och så var det pratet igång. Och jag kom ihåg att jag hade sparat den här, till vänster.

För att inte tala om den här ....

Sånt kom jag plötsligt ihåg ikväll, när nu jag sitter här i min ensamhet och slötittar (men fascineras allt mer ...) på ett program i SVT 2 som handlar om Radiokören.

Kväller ....

Det var knappt att jag hann fånga det allra sista av solen, då när jag körde förbi Skallkrokens hamn. Två husbilar - båda svenskregistrerade - stod uppställda och jag tänkte att det kan komma att bli mindre trevligt, då det hade börjat blåsa rejält just då. 

En lugn lördag har det varit. Börjar bli knappt om ved till kaminen, nästan så jag funderar på att köpa en säck, så jag har tills jag åker norröver. Till stora pannan är det inga problem, men alla är för långa och det är kaminen jag mest eldar i.

Och som vanligt har underbare Ecke ringt och kollat om allt står bra till. Det gör det.

Dagens fönster ...

Från Portugal och Porto (tack annannan!) kom två bilder ikväll. Så här skrev hon: "Fönster med höstlöv! Välj mellan "med människa" eller "med körskolebil. Härligt väder här idag!"

Jo, jag valde med människa, mest för att då kom också lite av väggklockan med.

Lunch på bortaplan ...

 På Torsgatan, i en ljuvlig lägenhet med gott om ljusinsläpp och ett hörnfönster i köket (vilken lycka!), där bor sommarhusgrannen Birgitta. Det var idag som hon bjöd på lunch och vilken lunch sen! 

Först en toast med löjrom .., därefter en underbart god köttgryta och sist av allt en lika smarrig tårta. Alkohofritt vin i glasen eller öl, som det passade. 

Sonja, som sitter till höger på bilden, var född och uppvuxen i Halland, hade med sin make bott i Eslöv i trettiosex år (där fanns då hur många företag som helst!) och nu inne i Halmstad. Britt är född i Nässjö i Småland, Birgitta är någon slags rumpmas (men har även bott i Linköping)  och jag själv, ja, det torde ni väl veta. 

Mycket surr blev det. 

Två damer som närmar sig 100 år, skärpta och tämligen pigga. Och ser man på, är det inte en garderobsblomma som står där på det lilla, runda bordet!

Vad pratade vi om? Allt möjligt! Resor .., Estland, Lettland, Litauen, Polen .., om att drabbas av en stroke när man befinner sig i Thailand .., om Eslöv och hur otroligt många företag som fanns där när Sonja (t.h) bodde där med sin man! Hon räknade upp en hel drös, men mest känt är väl (i alla fall för mig) Felix fabrik. Här en länk om detta. 

Om jag nu inte visar bilden av middagen, så tror ni kanske att jag bara hittat på det hela ..., nej då, så här såg det ut på min tallrik. Köttgrytan gjord på högrev som fått puttra länge.

Nu är det kväll. I morse var jag uppe klockan 06:00 och pillade med löjromstoasterna och nu är jag tämligen slut som artist. 

Och Ukraina utsätts för världens utpressning av Ryssland/Putin. Mitt tidigare hat mot Putin har inte förminskats, tvärtom.  

DN-quizzen gick si så där. Såväl pv Pv som jag själv hade 8 av 10 rätt på nutidsquizzen, själv hade jag urdåligt på orddelen, knappt jag vill berätta det .., 7 av 12. Förmodligen hade pv inte så bra heller, eftersom han inte skrivit resultatet, men jag ska nog påminna honom! Jo, han hade 11 av 12. Hjälp!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var Turtlan i Karlstad: 

"Hej! Fångade detta juliga skyltfönster på väg till jobbet i morse. Det är stadens mest välsorterade belysningsbutik som har skyltat om inför advent och jul. Gediget jobb av butiken att fixa allt detta varje år. Vink-vink från en solig Solastan! 

Annica."

Bemärkelsedag ....

Just idag har friherrinnan födelsedag! Sjuttiofem år har hon hunnit bli och kanske har jag känt henne i femton år och arbetat tillsammans i kanske fyra, eller fem av de åren. 

Hon hade önskat sig en härlig födelsedagsmorgon med champagne och löjromstoast och när klockan var sex i morse steg jag upp och började fixa med toasten. 

Inte en enda gång i mitt snart sjuttiotvååriga liv har jag gjort dylika .., pv ringde och vi fejs-tajamade och han sa "aj, aj, du har glömt citronskivor på två av dem!" och det hade jag verkligen gjort. 

Och så körde jag de fyra kilometrarna till Steninge, dörren hade hon låst upp och så låg hon där i sängen och jag sjöng lite - men bara lite - och sedan satt vi runt matbordet i vardagsrummet, ungefär som på bilden (då i Steninge, när vi vinterbadat, jag tror vi firade vintersolståndet) och katten Tiger, denna underbara katt, kurade på mattes favoritplats och det var eld i kaminen och tända ljus. 

Så här såg det ut. 

Oändligt många stranddagar tillsammans har det blivit och nästan var gång har friherrinnan letat sina bilnycklar när det är dags att packa ihop och åka hemåt. Här i Särdal. 

Och här efter bad i Steninge och bilnycklarna upphittade! 

Det var likadant på jobbet ,-).

På besök i segelbåten och mer än fika ombord - vid land - blir det inte, då damen i fråga har lätt för att bli sjösjuk! 

Mycket har hänt under de femton år som jag känt henne. Det är armar och handleder som brutits och en axel som havererat efter ett fall och hon har flyttat från sitt barndomshem och bor nu kanske 200 meter bort och trivs gott. 

Från vardagsrumsfönstret kan hon se solen gå upp i öster. Hon älskar katter .., tycker om god mat .., är berest, hoppas på storvinst när hon spelar på hästar (har vunnit ett flertal gånger), har kollat till Sigge när vi varit ute till havs .., var innerligt älskad av Harry .., och var en noggrann kassörska. 

Är hon på picknick, ja, då har hon med sig en duk .., och hon tycker om att bära hatt och långa klänningar, har fina broscher .., ja, ungefär så. STORT GRATTIS på födelsedagen kära Lena!

Ännu mera pv berättar ...

Ofta när pv ringer (vi talas vid många gånger per dag!) frågar jag hur dagen har varit? Något särskilt? Nu undrade jag om det var något han lagt märke till, så där lite mer än annat. 

Jo, hur olika ord används. T.ex att ordet det blir "hä", typ .., jo, men hä gå bra - vilket betyder jo, men det går bra. (Som synes faller r:et bort i ordet går). 

Och den, kan bli såväl han som hon. "Du kan he han på bänken - du kan lägga den på bänken, t.ex kniven. Klockan är "hon" - hon är tjugo över två -. Bilen är han - "Ja ha ställt han på parkeringen". 

Och ordet "he" blir alltså dels lägga, men kan också betyda kom .., som t.ex: "men he dig hit!", vilket betyder snabba dig och kom hit! 

Själv kan jag tillägga att ibland vänder man på en mening. "Jag har snö fulla skorna!", låter ju underligt, men så sade jag ofta själv. 

Och så undrade jag hur fördelningen män/kvinnor är bland lärarna. Så här blev svaret: 

"Med mig är vi fem män och så är det kanske tio, femton kvinnor. Och förresten, vet du att musikläraren Robin, han har spelat ihop med Per-Erik som var på bloggträffen i Steninge och som bodde med sin Anitha i Skåne under en period. Sen har vi Fredrik som har hand om trä, - och metallslöjden, och så är det Jonas, Jakob och jag själv i matte och naturkunskap."

Sen var det godnatt!

Fyra dagar kvar ...

Spelar julmusik. Det är Bing Crosby som sjunger och jag tänker på det jag  läst om honom .., hur han bland annat agade sina barn, framför allt de från första äktenskapet. 

Läser följande:

"Gary claimed his father regularly beat him with a lether strap or a heavy studded belt for minor transgressions, taunted him with cruel nicknames likes Fatso and Bucket Butt, and enforced a harsh, rigid household discipline. Gary stated the beatings continued until he bled." 

Det tänker jag på när herr Crosby önskar oss "A merry Christmas". 

Nej, jag byter jag låt. Nu blir det John Rutter´s  "The Lord bless you och and keep you". 

Idag i affären träffade jag en äldre man som egentligen är från Norrbotten. Vi stod och surrade en stund och han berättade att han i höstas - precis som pv och jag själv - gjort en rejäl rundtur hemmavid, totalt 140 mil. 

"Vet du Bettan, jag kommer ihåg första gången vi träffades, du stod i kassa 1 och jag frågade dig vars soppåsarna låg och då sa du ..., säger du vars, då måste du nog vara från mina hemtrakter, och så var det ju. 

Och så berättade han vidare att när han sålde huset i Boden, då var köparen från Malå och hette Lars Wiklund. 

"Jaså, Lars!" sa jag häpet.

Lars pappa hette Birger Wiklund och var slöjdlärare på skolan i Malå .., känd för att vara hetlevrad, men hade ett hjärta av guld. Min egen pappa Ivar hade Birgers pappa Hjalmar som lärare i småskolan i Kalvträsk och denne Hjalmar hade tydligen också ett hett humör. 

Birger Wiklund sitter längst uppe till vänster; han ser ut som en buspojke. Mannen i slips och kavaj var min lärare i tyska och engelska, hette Carl-Olof Sjölund och var sträng men underbar; den bästa lärare jag har haft! (Läste många år senare in gymnasiepsykologi och där var C-O också lärare).  Mannen i vit skjorta kallades allmänt för "Sotar-Kalle" och då förstår man vad han sysslade med. I sin ungdom var han omåttligt grann och säkerligt även omåttligt populär bland Malås unga damer. Det måste ha varit någon slags prisutdelning när bilden togs, jo, alla var nog idrottsledare på något vis. Längst nere till vänster sitter Björn Stenberg som tog över "Sigges El" efter sin pappa.

För övrigt har jag idag övningskört in till grannen Birgitta som vintertid bor i lägenhet på Torsgatan i Halmstad. Ja, jag kollade bara så att jag skulle hitta dit utan att virra omkring. Nu blir det endast Britt och jag som åker dit - Ecke blir hemmavid -. Lätt som en plätt visade det sig vara och ååå, så skönt! 

Kom hem med en vacker amaryllis .., och tänkte - när jag sedan körde hem - på kvinnan (i min ålder, kanske) som jag mötte utanför Ankaret, hon som berättade att hon drabbats av cancer, behandlats för detta, men nu hade man hittat ännu mera av detta elände som inte skulle vara i hennes kropp. Åh, vilken oro för henne! 

Jaaa, så kan en vanlig torsdag i november se ut. Tänk, så mycket man får ta del av.

Ps. När jag letar bilden på Birger, hittar jag även den här som visar lärare i Malå Realskola i början av 60-talet. Någon du känner till Gunnel ...?" Ds.

Här några kommentarer Gunnel. Ingen tycks ha namnen på dem alla, men se, din kusin Elon med det varma leendet, var tydligen allmänt bekant: Nedre raden 3:a från v Britta Piuva, längst till höger Elon Hermansson. Sedan fanns det någon Birgitta Hedberg o Hans Welander???

Nere till vänster var kanske Åke Lidström??

finaste Elon Hermansson 

Nere fr v Åke Lidström, Thorsten Hedman, Britta Piuva, Elvy Lidström, Hjördis Renberg (tror jag) och Elon Hermansson.

Obs! Uppdaderat! Tala om att kvinnorna har lärt sig hur man ska sitta fint med benen. Den kursen har jag tyvärr inte gått.