Fyra dagar kvar ...
Spelar julmusik. Det är Bing Crosby som sjunger och jag tänker på det jag läst om honom .., hur han bland annat agade sina barn, framför allt de från första äktenskapet.
Läser följande:
"Gary claimed his father regularly beat him with a lether strap or a heavy studded belt for minor transgressions, taunted him with cruel nicknames likes Fatso and Bucket Butt, and enforced a harsh, rigid household discipline. Gary stated the beatings continued until he bled."
Det tänker jag på när herr Crosby önskar oss "A merry Christmas".
Nej, jag byter jag låt. Nu blir det John Rutter´s "The Lord bless you och and keep you".
Idag i affären träffade jag en äldre man som egentligen är från Norrbotten. Vi stod och surrade en stund och han berättade att han i höstas - precis som pv och jag själv - gjort en rejäl rundtur hemmavid, totalt 140 mil.
"Vet du Bettan, jag kommer ihåg första gången vi träffades, du stod i kassa 1 och jag frågade dig vars soppåsarna låg och då sa du ..., säger du vars, då måste du nog vara från mina hemtrakter, och så var det ju.
Och så berättade han vidare att när han sålde huset i Boden, då var köparen från Malå och hette Lars Wiklund.
"Jaså, Lars!" sa jag häpet.
Lars pappa hette Birger Wiklund och var slöjdlärare på skolan i Malå .., känd för att vara hetlevrad, men hade ett hjärta av guld. Min egen pappa Ivar hade Birgers pappa Hjalmar som lärare i småskolan i Kalvträsk och denne Hjalmar hade tydligen också ett hett humör.
Birger Wiklund sitter längst uppe till vänster; han ser ut som en buspojke. Mannen i slips och kavaj var min lärare i tyska och engelska, hette Carl-Olof Sjölund och var sträng men underbar; den bästa lärare jag har haft! (Läste många år senare in gymnasiepsykologi och där var C-O också lärare). Mannen i vit skjorta kallades allmänt för "Sotar-Kalle" och då förstår man vad han sysslade med. I sin ungdom var han omåttligt grann och säkerligt även omåttligt populär bland Malås unga damer. Det måste ha varit någon slags prisutdelning när bilden togs, jo, alla var nog idrottsledare på något vis. Längst nere till vänster sitter Björn Stenberg som tog över "Sigges El" efter sin pappa.
För övrigt har jag idag övningskört in till grannen Birgitta som vintertid bor i lägenhet på Torsgatan i Halmstad. Ja, jag kollade bara så att jag skulle hitta dit utan att virra omkring. Nu blir det endast Britt och jag som åker dit - Ecke blir hemmavid -. Lätt som en plätt visade det sig vara och ååå, så skönt!
Kom hem med en vacker amaryllis .., och tänkte - när jag sedan körde hem - på kvinnan (i min ålder, kanske) som jag mötte utanför Ankaret, hon som berättade att hon drabbats av cancer, behandlats för detta, men nu hade man hittat ännu mera av detta elände som inte skulle vara i hennes kropp. Åh, vilken oro för henne!
Jaaa, så kan en vanlig torsdag i november se ut. Tänk, så mycket man får ta del av.
Ps. När jag letar bilden på Birger, hittar jag även den här som visar lärare i Malå Realskola i början av 60-talet. Någon du känner till Gunnel ...?" Ds.
Här några kommentarer Gunnel. Ingen tycks ha namnen på dem alla, men se, din kusin Elon med det varma leendet, var tydligen allmänt bekant: Nedre raden 3:a från v Britta Piuva, längst till höger Elon Hermansson. Sedan fanns det någon Birgitta Hedberg o Hans Welander???
Nere till vänster var kanske Åke Lidström??
finaste Elon Hermansson
Nere fr v Åke Lidström, Thorsten Hedman, Britta Piuva, Elvy Lidström, Hjördis Renberg (tror jag) och Elon Hermansson.
Obs! Uppdaderat! Tala om att kvinnorna har lärt sig hur man ska sitta fint med benen. Den kursen har jag tyvärr inte gått.



.jpg)
4 kommentarer:
Vad kul att få se den här bilden. Han som sitter längt till höger är min favoritkusin Elon Hermansson, vi bodde grannar i Mörttjärn, haft kontakt genom åren, senast vid en kusinträff 2018. Elon dog för några år sedan. De två herrarna som står högst upp känner jag också väl igen men minns inte namnen. Tror att han med flugan hade ett tyskt namn och att den andre hette Lindberg. Väldigt irriterande att man tappar namn. Vet du vad de heter?
Minnet vaknar så smått. Läraren med fluga och tyskt namn hette Grassman och han bredvid hette David Lindberg.
Världen är inte så stor. Ibland.
Sannerligen! Det tycker jag mig ha upplevt hur ofta som helst.
Skicka en kommentar