Lördag i Malå ...

Klockan är lite drygt nio och pv har givit sig av till körövningen, den som ska ta hela sex timmar! 

Själv är jag här hemma med hundarna och tittar på längdskidåkning, allt medan jag tittar ut mot Tjamstaberget och ser hur det vajar lite i tallarnas grenverk här utanför. 

Bilden visar verkligheten. Hundarna nära oss när vi sitter vid matbordet. Charlie inriktar sig på pv. 

Steven är helt klart keligare än sin pappa Charlie. Steven vill alltid vara nära-nära. Charlie, han ligger på Marias säng och väntar på att matte ska komma hem från Umeå, men se, då får han vänta, det blir inte förrän i morgon. Så ljuvligt med hundar i ens närhet! 

Fick igårkväll av Maja den allra mest underbara lilla videosnutt som visar hur gosigt det är att ha katt. 

Viggo förundras över hur långa ben katten har och hur skönt den tycker att det är att bli kliad på magen (något som Sigge HATADE). Så här fint ligger Blixten då! 

Jag är sååå glad över att det kom djur till familjen i Bunkeflo och man märker tydligt hur Viggo lärt sig att vara försiktig och inte så "våldsam" med nykomlingarna. Här är det han och pappa Anders som gosar, medan mamma Maja filmar.

Dagens fönster ...

... fångades här i Malå och tillhör det som kallas för "Museum Göta och Verner". 

Här finns mycket att ta del av vad gäller det här paret och framför allt handlar det om Göta. 

Huset ligger längs Storgatan och det enda minne jag har av ett besök där - i huset - var när pappa hade lämnat in en något för reparation och detta "något" skulle hämtas.

Eftermiddag ...

Andra hela dagen hemma. Grått och mulet på morgonen, men sen .., tog det sig! Oj, oj, oj, så vackert det blev!

Har tagit tre längre rundor runt samhället .., tittat in på Ica för att se om Släppträskbrödet kommit (hade det inte), besökte järnaffären och köpte en slags kottformad talgboll, då jag i det närmaste blivit uttittad av blåmesar och talgoxar, vilka suttit på fönsterblecket och närapå uppfordrande tittat in. Till slut stod jag inte emot längre och nu har det varit full fart .., och den talgkotten lär inte räcka länge. 

Tittade även in i kyrkan, då jag upptäckte att själva porten stod lite på glänt. 

När var jag där senast? Jo, i fjol, den här tiden, då vi lyssnade till sångaren från Boden .., å, nu kommer jag inte ihåg hans namn! Brolle, ja!

Inte har jag väl ansett Malå kyrka vara nåt att hänga i granen, men nu .., nu tycker jag plötsligt att den är riktigt fin! För många, många år sedan hade vi en exakt kopia av kyrkan, gjord i trä av en Bergströmare i byn .., den användes till advent, men gick sönder i flytten söderut. 

Till min förvåning upptäckte jag en björk intill kyrkan, en som ännu inte - i slutet av november - har tappat sina löv! 

Hade jag inte läst någonting om just det fenomenet? 

Jo, minsann. 

Kyrkan sedd bakifrån. Som på så många andra ställen är det mest gamla gravstenar på kyrkogården. 

En nyare kyrkogård finns på annat ställe i byn; där hade mina systrars mamma sin gravsten och där låg även pappa. Dom låg tillsammans.

Det var min sorg när jag väldigt ung .., för tänk, var skulle då mamma ligga när hon inte längre var i livet? Skulle hon få ligga alldeles ensam i en egen grav?

Och om bibelns löfte skulle stämma om återuppståndelse, vem skulle då pappa välja? 

Såklart sin första - unga - hustru! Så tänkte jag. 

Nu har pv kommit hem från dagens jobb. 

Hur har det varit? 

"Jo, den har varit enligt plan, på tyskan fick eleverna se och lyssna till en tysk film med svensk text .., nästa gång blir det nog det motsatta och för  övrigt har det ju matte för hela slanten."

Jag tipsade pv om att bjuda in hans körledare Denny, född i DDR men uppvuxen i Berlin och verkar vara en härlig prick .., ja, komma dit och prata tyska och presentera sig och lite annat? Det behöver ju inte vara så märkvärdigt, men säkert hälsosamt att få ta del av en riktig tysktalande person. 

Nu är vi ensamma med hundarna ., Maria har kört till Umeå (22 mil enkel väg) och pv kom precis hem med en säck ved. Fattas nu bara att han lägger ut en fäll framför kaminen och får för sig nånting .-). 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...och en mindre härdsmälta.

I mindre samhällen med sviktande kundunderlag, ja, då gäller det förstås att inte bara satsa på en enda sak, utan att bredda sortimentet. Nystedts Kläder t.ex, är samtidigt ett mysigt café .., blomsterbutiken är begravningsbyrå, men säljer också heminredning och på Ica Supermarket (som en gång hette Nilahallen) där finns en avdelning med "special", med allt från porslin till leksaker, textil och annat och på Malå Järnhandel, där kan man köpa läppstift och örhängen och sådant som hör till, t.om produkter från Rituals.

Bilden togs inne på Ica igår och visar utsikten mot parkeringen och julgranen på torget, hade tydligen kommit på plats.

Var det ljust och fint ute igår, är det helmulet idag. Tittade in hos SMHI och såg att solen går upp 9:16 här i Malå, alltså en hel timme senare än i Stensjö. Det har snöat natten mot idag .., snön ligger som vit bomull överallt!

I gårdagens inlägg berättade jag ju hur pigg jag kände mig. Det varade inte länge. Vid sextiden däckade jag totalt, så där som det ofta blev förr om åren. 

"Det är lugnt, det är bara mentalt ..., det är någon slags härdsmälta i hjärnan/hjärtat över alla känslor som susat runt", sa jag till pv. 

Piggnade till senare på kvällen och nu på morgonen är allt som vanligt.

Spridda skurar från en dag i Lappland ... och en kortis från pv.

Tog lång promenad idag längs hemtama gator .., kom plötsligt ihåg alla de som hade bott i husen som passerades .., ja, tyckte mig nästan skymta den i fönstren. Så många människor som kommit att sätta avtryck i ens liv och även om dessa inte finns kvar rent fysiskt, så finns dom ändå. 

Och mitt barndomshem där i mitten av bilden och höga plogpinnar i jämförelse med de halländska. 

På anslagstavlan. Så många olika körer i Malå.  

Besökte biblioteket tidigare idag och där utanför såg det ut så här. En spark hade t.om ett renskinn på själva sittdelen. Fick ett bibliotekskort och lånade en bok, ja, så där för att kunna ha något att ägna mig åt, om det blir alldeles på tok för kyligt. Träffade en kvinna som jag kände igen från förr om åren och vi kom att surra lite vid lånedisken. 

"Jag tänker ofta på din mamma ., hon var så vänlig när man besökte sjukstugan", sa kvinnan och jag blev så rörd. 

Fick sms från pv innan han gick hem idag. Så här skrev han: "Sitter och förbereder dagens tyska lektion. Problemet är att här, i den här delen av landet, kan man säga "Du kan hem komma hem till jag klockan sju". Då blir det svårt införa mich och dich i tyskan. 

Mera från biblioteket .., här skulle eleverna skildra katastrofer av olika slag. Titeln på denna var "Hus i jordbävning."

Det visade sig att bibliotekarien - en man i sina bästa år - var sprungen från Göteborg.

Så har den här underbara dagen varit.

 Dag 3 ....

Vaknar till detta. Nu har det kommit mera snö, den som är lätt och mer som bara flyger lite. Jag tar en promenad till affären - den där jag arbetade i tretton år - och där är Anette som tog över frukt, - och grönt efter mig och där är Cathrine som förr var i charken och där är rara kunder (kvinnor) som möter en med öppen famn och här åker jag genast i en tidsmaskin, för alla säger "men hej, ja, hä ä ju du ja, Elisabet Eikedahl som arbeta här förut!" 

Några av kvinnor har mössorna rejält nerdragna och då känner jag inte igen dem, men frågar rakt ut. Jaha, "Eva From, barnmorskan och släkt med Tommy på något vis!" 

Letar äppelmos, kycklinglårfiléer och lite annat, men innan dom sju dagarna har gått, kommer jag att hitta i butiken. Och alla är lika vänliga som förra gången. 

Maria har kvällspass och börjar vid halv 2 tror jag. Nu har jag förberett en grönkålssallad med äpplen, apelsiner, rödkål, samt solroskärnor. Till detta blir det lax för hennes del (hon har kvar av gårdagens middag som hon bjöd oss på .., lax med mango, - och fetabitar, hjälp, såååå gott!) och själv ska jag ta en skiva julskinka, plus kokt potatis till och så massor av salladen. 

Känner mig såå pigg och utvilad, ja, på gränsen till en ny människa!

Dagens fönster ...

... fångades utanför Sara Kulturhus i Skellefteå, byggt helt i trä och något så vanvettigt vackert på insidan!

Här ett utdrag från hemsidan. 

"Enligt Therese Kreisel, Skellefteås planarkitekt, består Sara kulturhus av 12 200 kubikmeter trä skördats inom en 6-milsradie runt Skellefteå. 

– Träden innehåller stora mängder koldioxid som lagras i träet tills det ruttnar eller bränns. Därmed blir den här byggnaden mycket klimatsmart, säger Kreisel. Mängden lagrad koldioxid motsvarar ungefär 13 500 personers flygresor från Stockholm till New York.

Kulturhuset, som upptar husets fyra nedersta våningar, har pelare och balkar av limträ, och tack vare arkitekternas innovativa planering har ingen betong använts, något som gav kortare byggtid och ett betydligt mindre koldioxidavtryck."

På återresan, om det blir tid över i väntan på flyget, tänker jag ta mig en närmare titt på denna skapelse.

Här en länk om någon vill veta mera om byggnaden.

Torsdag ....

Bilden: Torgny Lindgren högst uppe på väggen i Norsjös buss-station. Min favoritförfattare, alla kategorier. 

Framme i Malå, efter två resdagar som nästan kändes som en vecka! Hade mycket att göra innan jag lämnade Halland .., sen väntan i Göteborg, tågresan upp till Stockholm .., lätt att hitta rätt tunnelbanelinje, tung ryggsäck, ett värkande vänsterknä, övernattning och vaknade tre natten mot onsdag.  Upp i ottan i Danderyd, lätt att ta sig fram på Arlanda .,. säkerhetskontroll,  ny väntan .., 70 minuters flygresa till Skellefteå, flygbuss till centrum, ny väntan på Länstrafikens buss (som visade sig vara en skolbuss, där elever från Skellefteå lämnades av på säkerligen femton - tjugo ställen!) och med slutstation Norsjö, där det blev ny väntan, nu på bussen till Malå. Bussresan Skellefteå - Malå tog alltså tre gånger så lång tid som luftfärden mellan Arlanda och Skellefteå Air Port. 

Det finns ett snabbare alternativ på den sista sträckan, men då skulle det ha inneburit tre timmars väntan i Skellefteå i stället. Nu kom jag hem hit på pricken klockan fyra. Två dagars resande. Tack och lov för övernattningen hos Emma och Fabian, med Emil som gjorde oss sällskap med thaimaten och AP som skjutsade mig till flyget. Men ändå. 

Sista timmen hem på bussen, var som att befinna sig i ett julkort. Glittrig snö, rimfrostiga träd .., skolbarn som lämnades av mitt ute i ödemarken där ibland någon vuxen stod och väntade bland tall och gran och en sol som färgade himlen gulorange. 

I nästan varje hus var det pyntat med slingor och stjärnor och tänk, vad det lyser upp i mörkret! Och ändå .., så mycket ljusare än hemma i Halland! 

Alla bilar och framför allt bussen hade extralysen där framme och lyste upp omgivningen .., och det var inte långt ifrån att en renkalv hade upplevt sin sista stund, då den kom skuttande efter sin mamma som skulle över vägen - precis när bussen kom -! Det gick bra, men oj, så nära det var. 

Och så många såna här hus ute i ingenstans, hus som låg längs småvägarna där skolbussen körde. Vi kom till byar vars namn jag inte tänkt på eller uttalat på säkert femtio år. Det var liksom inte allfartsvägen nr 370, utan småvägar kantade av höga granar och jag tänkte att .., måtte vi inte få möte, ty vägen var inte den bredaste. 

Kom fram på pricken fyra, då var jag ensam i bussen, frånsett chauffören som var en till synes lugn och trygg herre som hade kört buss i femton år. 

Och nu .., kan jag inte sova. Klockan är snart halv 1. Pv ska stiga upp klockan sex och går till skolan klockan sju, Maria ska köra till Norsjö och besiktiga bilen och i morgon fredag åker hon de 22 milen till Umeå för en helg bland gamla malåkompisar och vi sköter hundarna. 

Utanför hennes dörr stod en pajform på golvet och i formen en liten post-it-lapp med texten: "Tack för lånet!" och så ett litet hjärta där nere i hörnet. Det var grannen en trappa ner (på marknivå, en socionom från Umeå som arbetar som konsult här i kommunen, som lånat formen) och en trappa upp, ovanför Maria, bor en familj ursprungligen från Peru av alla ställen. Familjen har lämnat Malmö och bosatt sig här; mannen är tandläkare och vad kvinnan gör vet jag inte. Två barn finns i familjen. Härligt! 

Sista bilden är från parkeringen vid Frasses Grill i Norsjö - alldeles där bussarna ankommer och går -. Log när jag såg Volvons extralysen där framme på grillen. Extraljus - används frekvent här uppe. Inte mycket till snö är det, men oj, så mycket ljusare det blir än söderöver. 

Ja, det var lite om resan upp. Återstår nu att vara här idag torsdag, så fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag och så hem igen torsdag. Bussresa till Skellefteå, flyg till Arlanda, övernattning hos Emma och Fabian och tidigt tåg hem till Halland. På lördag har pv körövning från 9 - 15 och på söndag är det adventskonsert. 

Ajöken, sa fröken. (Nu när klockan närmar sig 1 på natten, kom Maria och gav mig en insomningstablett. "Men mamma, inte kan du väl sitta uppe och skriva nu ...?" sa hon och kom med ett litet-litet piller och ett glas vatten.)

Dagens fönster ...

.... fångades i farten när vi passerade Skövde. Passade på att skicka ett sms till mianf i Falköping och som arbetar just i Skövde och som dagligen pendlar till och från jobbet. 

Tänkte på hur många gånger hur han rört sig här på perrongerna i Skövde.

Dag 1 ..., allmänna reflektioner.

Tåget från Göteborg till Stockholm ska avgå 13:19 och vi är många som står på perrongen. Jag står vid vagn B där min plats är bokad. Till min förvåning påminner det hela lite om när det är dags att visa boardingkortet och gå ombord på ett flygplan, ni vet, alla de som  r u s a r  upp och vill stå först i kön! Här står nu äldre kvinnor och nästan nuddar tågdörren som är stängd och två män tror att vi inte fattat att dörren är öppen (det är den inte) och går då myndigt fram och trycker och trycker, men inget händer. 

Vi ska alla åka med det gröna VR-tåget och alla har platsbiljett bokad och ändå är det sån stress att vara först i kön! Det var precis likadant när tåget hade nått Stockholms Central. Minst en kvart innan reste sig många och stod och höll i sig närmaste säte och ville vara först ut från tåget. Nu kan ju någon ha vanvettigt bråttom för att en bil väntar, men inte alla väl ...?

I lilla "restaurang/kioskdelen" arbetade en vansinnigt vacker färgad kvinna. 

Mannen som hade den största resväskan - som var illgrön och JÄTTELIK - trillade  på golvet och väskan gick av förståeliga skäl inte in på bagagehyllan ovanför sätet. 

Jag köpte en pappersförpackning med vatten förpackad som typ ... så där som Havremjölk är. I papp. När man skruvar upp förpackningen ser innehållet ut som VC-rent, den här isblå färgen som färgar toalettvattnet. Ska ta en bild i morgon, så får ni se. 

På det hela taget var det en trivsam resa. Hög medelålder på resenärerna, många kvinnor  - kanske hade somliga  julshopping i Stockholm i tankarna -.

Och här vid Franks korvkiosk med "gött mos", köpte jag mig en lång, smal grillad korv med hemgjort mos, som onekligen var godare än andra mos som man köpt på Statoil eller andra bensinstationer.

Dagens fönster ...

... skymtar där bakom högen av pennor och någon mascara och en tuschpenna eller två. 

Bilden måste ha tagits när det var sommar och fint  ute och den togs ju här hemma förstås.

 Glädje för pv ...

Så här skrev Maria: 

Carro skickade till mig, ”VISA THOMAS!”

Sista kvällen hemma på ett tag ...

Och jag får inte glömma att mejla iväg den här bilden till min syster Birgitta. Hon har i helgen haft besök av sonen och hans fru och Birgitta fick då äran att laga sonens jeans, som hade gått upp i sömmen. 

"Men han fick hjälpa mig att trä i tråden i nålen ...", skrev hon. 

Ja, det känns igen. Minns hur jag kämpade med detta när vi var hela familjen på Kreta. Elliot låg hos och mig och pv och jag frågade om femåringen möjligen kunde bistå sin farmor i nöden? 

"Javisst!" sa han och lät så säker. 

Tjopp, sa det bara, så var det fixat! Och så häpen jag blev!'

Och idag, för övrigt? Körde till Getinge för att tvätta bilen på f.d. Statoil, men den - tvättgrejen - var ur funktion och om jag kunde tänka mig att vänta en halvtimme, så skulle chefen komma och laga den. Nej, då struntade jag i det hela. 

Bläddrar i mammas dagbok från juni 1967 när hon först hade besökt Världsutställningen i Montreal och därefter tog några dagar i New York. Hon, uppvuxen i fjällvärlden, fullkomligt älskade New York. 

Hon var då 46 år och jag tyckte förstås - då - att hon var lastgammal. 

Pappa och jag (som då var 13 år)  skötte ruljangsen hemma. 

Eld i kaminen just nu ..., har det mesta klart, men inte allt. Lite snöglopp i luften. 

I morgon kväll den här tiden är jag nästan framme i Sthlm, om inget oförutsett händer.

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. 

Måste komma ihåg att köpa grön mossa att täcka jorden i krukan med, så blir det så mycket finare.

Kalas i trenne dagar ....

Ja, så blev det idag, när jag bjöd in Sonja och mig själv till friherrinnan, för lite lunchträff. Ja, som ett minikalas. Det var eld i kaminen och Friherrinnan hade som vanligt dukat vackert och jag hade med mig nygjorda västerbottenspajer med löjrom och räkor och till detta bjöds vi på gott alkoholfritt vin till den som så önskade (vilket chauffören tackade ja till och gott var det också, lär finnas på Hemköp) och till efterrätt en smarrig chokladtårta till kaffet. 

Sonja är alltid så svårbjuden, men jag stod på mig .., och oj, så trevligt hon tyckte att detta var! Eländigt är det med hennes allt mer sviktande minne, men hon är ju så glad och så innerligt snäll och det är ju bara att ta det för vad det är. Tids nog är man där själv. 

Och mitt i alltsammans ringde den underbare Ecke och ville höra att jag var vid liv och hade det bra. Å, vilken människa! Tänk, så många fina människor det finns!

I tre timmar blev vi där. Skjutsade hem Sonja som då var rejält trött och de fem trappstegen från entrén upp till hennes port, åå, det kändes nog tungt för henne.

"Hur är det, har du ont i höften Sonja ..?" sa jag, som inte kunde undgå att se hur hon kämpade för varje trappsteg. 

"Ja ...", svarade hon och jag tror att det är första gången hon - i alla fall för mig - erkänner att hon faktiskt har ont. 

Ringde henne nyss för att höra att allt gått bra och passade då på att påminna om att hennes rara dotter Maria (och den kör hon är med i), sjunger i Steninge kyrka den 21:a december och då hämtar vi Sonja så kan hon följa med. Sonja älskar att sitta långt framme, helst LÄNGST fram .., och det är min fasa, men har vi tur är där redan upptaget av kören ,-). 

Så berättade friherrinnan att hon och A-M ska fira julafton i Steninge sockenstuga, alldeles intill den fina kyrkan. Det hela är så fint .., de som anmält att de ska komma, får först en kall jultallrik, därefter en varm som serveras i folieform (så den som blir mätt av den första tallriken, kan ta med sig hem och värma upp - omtänksamt -!) och så är det  julklappsutdelning med vettiga klappar (kaffe etc). Första gången F och A-M var där, var där sju personer som anmält sig, i fjol sjutton! Allt är gratis. Peppade Sonja .., tänk, så roligt för henne och inget bekymmer om att ta sig dit eller hem, hon har ju färdtjänst! 

Nu ska jag packa lite .., återstår endast i morgon. Ska bli så roligt att återigen träffa Emma och Fabian och på onsdag morgon även AP som så vänligt erjbudit sig att skjutsa mig till flyget.

Söndagmorgon ...

Fyra plusgrader ute, men blåsigt. Då blir det genast svalare här inomhus. 

Vaknar tidigt och medan jag äter frukost, tittar jag på ett program som heter "SVT bakom kulisserna". Programmet spelades in för ett par år sedan och säkert har mycket förändrats, men ändå, sånt här älskar jag att ta del av! Man får följa redaktionsarbetet, hur det går till när program direkttextas ...., när det ska översättas .., ja, allt möjligt! Här finns en länk om någon är intresserad. Det är inga långfilmer, Rapport-programmet är bara drygt 5 minuter långt.

Bilden visar Karin Karlsson Hutt, som är just direkttextare hos SVT. (Och ser man på ..., ännu en garderobsblomma!)

Och detta är hennes tangentbord! Om hur det fungerar och hur lång tid det tar att kunna hantera ett dylikt, är sånt man får veta i programmet. Det finns även "Bakom kulisserna" på t.ex Bäst i Test, På spåret .., med mera. 

Nu ska jag skicka ut lite värme här i huset!

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som även idag är annannan: 

"Här bor någon med intresse för avantgarde-inredning!" 

Tack! säger jag.

Glömde berätta ....

... att igår, när Birgitta bjöd oss tre kvinnor på lunch, så pratade vi inte enbart om olika baltiska länder, nej, Sonja (vilket vackert namn!) kom av någon anledning in på Västra Sallerups kyrka .., i Skåne, jo, men denna Sonja hade ju bott i Eslöv i många, många år, det var väl därför! Kyrkan är från 1100-talet .., tänk, kyrkan hemma i Malå invigdes officiellt 1852! 

Letade på nätet på den förstnämnda kyrkan och blev så glad, då det sannerligen inte är ofta som kyrkor är öppna mitt i veckan, så där på dagtid. Men det är tydligen Sallerups kyrka och den ska jag absolut besöka! 

Sonja berättade också om när hon och maken var i Thailand och hon plötsligt en morgon upptäckte att ena handen bara hängde rakt ner och kändes som vore den tiodubbelt så tung som i vanliga fall. När maken sedan lyfte upp samma arm, då försvann även känseln upp till axeln! Hon hade alltså drabbats av en stroke, men av detta märktes nu intet.

Och så kom vi att prata om dödsannonser. 

"Det är inte så många kors numera i annonserna ...", sa Sonja och så var det pratet igång. Och jag kom ihåg att jag hade sparat den här, till vänster.

För att inte tala om den här ....

Sånt kom jag plötsligt ihåg ikväll, när nu jag sitter här i min ensamhet och slötittar (men fascineras allt mer ...) på ett program i SVT 2 som handlar om Radiokören.

Kväller ....

Det var knappt att jag hann fånga det allra sista av solen, då när jag körde förbi Skallkrokens hamn. Två husbilar - båda svenskregistrerade - stod uppställda och jag tänkte att det kan komma att bli mindre trevligt, då det hade börjat blåsa rejält just då. 

En lugn lördag har det varit. Börjar bli knappt om ved till kaminen, nästan så jag funderar på att köpa en säck, så jag har tills jag åker norröver. Till stora pannan är det inga problem, men alla är för långa och det är kaminen jag mest eldar i.

Och som vanligt har underbare Ecke ringt och kollat om allt står bra till. Det gör det.

Dagens fönster ...

Från Portugal och Porto (tack annannan!) kom två bilder ikväll. Så här skrev hon: "Fönster med höstlöv! Välj mellan "med människa" eller "med körskolebil. Härligt väder här idag!"

Jo, jag valde med människa, mest för att då kom också lite av väggklockan med.