Regnig lördag i slutet av mars, Galapagosöarna, om att lära sig sy och Hundarna.

Men igår var det fredag och då hade vi årets första våffelkalas i uterummet. 

Det KÄNDES verkligen som vår, ja, det blev till och med alltför varmt där inne och ett fönster fick ställas på glänt och vi hörde - och såg - ett sällskap tranor flyga förbi och jag upptäckte vårens första humla!

Det var Ecke, Britt och Birgitta (den senare som nu börjar flytta ut lite inför sommaren) och Eckes porslinsöga hade halkat lite på sniskan, men det gjorde ju inget. 

Mycket surr som vanligt. En hel del om Malå .., och Trump kommer man förstås aldrig undan. 

Ecke som i sin ungdom studerat och tillbringat några år i USA och därefter betecknat sig som USA-vän, vittnade om hur den vänskapen  - efter en viss presidents inträde på den politiska arenan  - tackat för sig. Jo, så kan det gå.

Och det blev prat om en av Birgittas söner som gått i pension och nu - tillsammans med goda vänner - tillbringat ett par månader till havs på en katamaran (eller kanske en trimaran) och bland annat besökt Galapagosöarna. Den 11:e januari var sonen klar med sitt yrkesliv och tio dagar senare tog seglatsen sin början, ja, för hans del. 

Då hade sällskapet dessförinnan gått någon slags kurs på Karolinska och lärt sig hur man syr ihop ett sår, ja, utifall att .., ja, säkert lärde dom sig annat också. Så  s m a r t! 

Sms:ade Birgitta och frågade hur många de var ombord. 

"Sedan Magnus gick ombord har de bara varit tre. Tidigare omgångar har de säkert varit 5-6 personer som hoppat av innan Magnus kom", svarade hon.

Ooch vi pratade också om SVT-serien "Hundarna" som vi tycker är så  b r a .., ja, det var lite sånt. På bilden visar Birgitta hur stort nånting var .., men jag kommer inte ihåg vad. 

Och  t ä n k .., blå himmel! När såg man den senast? Termosen på bilden är en present från körmedlemmarna i Malå och används ofta. Dom gröna assietterna (som jag helst vill stava med ett enda s ...) och den gröna skålen, fick vi helt apropå av Bettankax i Lund. Så där i farten bara, när vi var på väg till Bunkeflo.  Av henne fick vi också gröna bordstabletter i exakt rätt (för mig) grön nyans, men dom har tackat för sig och nu är det dessa gröna, som jag inte alls tycker lika mycket om. 

Och våffelgräddaren satt vid kortsidan så han skulle ha nära till våffeljärnet. Skjortan hade han köpt på Nystedts Kläder i Malå, den där klädaffären som även har en cafédel där man - bland annat - kan köpa sig en ljuvlig tunnbrödmacka till kaffet. 

Den guldiga saxen användes till att klippa våfflorna i mindre bitar. Att som helt blind kalasa på våfflor är inte det allra enklaste, inte om man på våfflan har vispad grädde och hjortronsylt. Jag ska testa själv någon gång .., så kanske man lär sig att servera våfflan på ett vettigare sätt. 

Innan pv skjutsade hem herrskapet Bengtsson, tog Britt en promenad ner till sommarhuset (som nu ägs av yngste sonen med fru) för att se hur renoveringen fortgått och av bara farten gick hon ner till havet och en bit längs vägen som följer samma hav. 
Hon såg glad och lycklig ut när hon återvände.

I tre timmar blev vi sittande i uterummet, allt medan två nyfikna katter lullade omkring och tittade in genom glasdörrarna. Allt kändes bra.

Dagens fönster ...

... fångades igår hos Antje i Skipås .., denna underbara kvinna som i så mycket påminner om en barndoms-granne och kanske - men bara kanske - är det därför som jag tycker så mycket om henne. 

Hon är lång och reslig .., man kan höra att hon kommer från Tyskland (född i Berlin) och skulle hon ha klänning när man tittar in i butiken, hade jag nog dråsat omkull. 

I lerkurkorna står Årets Pelargon (-ia) som fått namnet Hilma. 

Sååå vacker är den!

Och där utanför - men här står jag vid ett annat fönster - satt en liten brun-orangefärgad katt och höll koll. 

"Nej, det är inte vår katt .., men den här kommer dagligen på besök ...", förklarade Antje. 

Jag hade ställt bilen på gårdsparkeringen och inte långt därifrån finns skogen. Det var helt sanslöst som det kvittrade därifrån och jag blev stående som .., fastnaglad - och bara lyssnade. 

Tog In.

Helt ljuvligt var det. 

Och lite mera i närbild. 

Åååå, så fin katt! 

Och rosor i en vattenbunke ..., så vackert!

Fredag. 

Vaknar av att jag känner mig iakttagen. Jo, på golvet nedanför sängen, sitter den svartvita katten och stirr-glor på mig. Uppfordrande. Hon vill ha frukost. 

När jag så lämnar sängen, springer hon före nerför trappan och in i köket, men först vill hon ut och kissa. (Vi har kattlucka, men den är stängd nattetid så ingen obekant katt kan komma in och förse sig från matskålarna. En kattlåda finns också i pannrummet). 

Jag fixar frukosten .., mitt ägg blir för löskokt .., tittar på panelen i Nyhetsmorgon ..., diskar bort ., allt medan pv går ut och tar reda på ännu mera gammalt virke från Ecke och Britts sommarhus. 

Idag ska jag vara honom behjälplig och bära in det rostiga gallret (rutmönstret) som ska ligga ovanpå all frigolit och på värmeslingorna och när det är klart, då är det dags för gjutning av golvet. 

"Ja, det blir ju i alla fall inte innan påsk ...," sa gjutarmannen. 

Fyra plusgrader ute nu på morgonen. Är det verkligen möjligt att det ska kunna se ut så här i växthuset om ett par månader?

Idag blir det i alla fall våffelkalas i uterummet, tillsammans med Ecke, Britt och grannen Birgitta, hon som för övrigt hade födelsedag i helgen som var. 

Och igår eftermiddag hade vi besök av flickan som pv ska hjälpa med matten. Det var hon och hennes föräldrar och de satt alla i uterummet och pv sa, efteråt, att det nog skulle bli bra. 

Nu var detta det allra första besöket, så det var väl lite trevande och aldrig i livet att min pappa eller mamma hade fått vara i närheten om det här hade varit Elisabet Nilsson i fjortonårsåldern, men det tycktes inte bekymra henne. Å andra sidan ville de väl se vad det var för sorts människa dottern skulle vara hos, så det kan jag förstå. Trevliga och lättsamma var de i alla fall (jag serverade bara kaffe och katterna var nog nyfikna .., vad hände nu här på gården ...?)

Inget publicerat nyhetsbrev i DN än så länge. På ordtestet hade vi lika många rätt eller fel, men vi hade fel på olika ord. (10 av 12). 

För övrigt intet nytt. Ingen sädesärla, ingen gransångare, inga gravänder, ingen sjungande koltrast, men krokusarna tittar upp.

Vad som syns .... 

I lördagens DN stannade jag till vid den här bilden .., ja, det handlade om att den gråtande mannen gör comeback i litteraturen. 

Det var inte texten /rubriken som fick mig att stanna upp i bläddrandet; det var den - i mina ögon - vackra illustrationen. 

Försökte hitta illustratörens namn, men det fanns inte med på textsidorna och jag letade vidare. 

Tänkte att  .., men kanske här? Icke. Däremot får vi veta att Johan Kellman Larsson är författare till texten.

Men här .., nästan osynligt ..., där kan jag läsa att illustratörens namn är Annelie Carlström. 

Helt ärligt tycker jag att det är bedrövligt dåligt att  det är sådan skillnad på vad som syns och inte. 

Förr kunde man i t.ex DN få veta vem som redigerat sidorna. Det tyckte jag var intressant, då detta - hur sidorna sattes, hur bilder och text samsades .., ja, det betydde så mycket för själva läs-titta-känslan! 

(Sveriges Radio däremot .., där är det tvärtom. Där räknas hur många medarbetare som helst upp när programmet är slut).  Och det här exemplet i DN, det tycker jag visar på hur orättvist det är mot illustratörerna.

Här kan man läsa ännu mera om Annelie Carlström.

Dagens fönster ...

.... finns i det rum som en gång kallades för "Gunnars Rum" och som så småningom blev "Maria och hundarnas rum" och nu är det helt enkelt bara ett vanligt gästrum. 

Eller mina-tröjor-rummet, men även det rum där Elliot och jag själv brukar sova när vi har besök från Bunkeflo. 

Döm om min förvåning när jag en dag för någon vecka sedan upptäckte något som nästan liknade ett spöke som tittade in i rummet! 

Vid närmare undersökning kunde jag konstatera att detta är den lilla ängel i trä som jag en gång för många, många år sedan förärades av äldsta dottern.

Den lilla ängeln hade förmodligen trillat ut genom ett då öppet fönster, hamnat i rabatten och där legat och bidat sin tid. Kanske hoppats på räddning?

Tidigare såg den ut så här, ja, den står längst till höger, alltså ..., så glad och ovetande om dess kommande öde. Måhända är det så som den övre varianten man ibland känner sig (oftast om morgnarna) när man råkar slänga ett öga i badrumsspegeln?

Apropå Trine ...

Det var några av bloggvännerna som så bussigt tipsade mig om tv-serien "Den danska kvinnan" , den som finns på SVT-play. När jag tittade på det första avsnittet, tänkte jag att detta var ju så totalt absurt och galet, så det var liksom inte klokt .., men jag tänkte att .., ja, jag fortsätter väl och det ska jag säga .., att så otroligt bra den serien är! Tack till er som föreslog detta!

Huvudrollen spelas av Trine Dyrholm (samma som i gårdagens film "Begynnelsen") och hon gör det med den äran. Manusförfattare visade sig vara Benedikt Erlingson. Sade till pv innan jag kollade upp vem det var .., att det MÅSTE ha varit en kvinna, men det är det inte alls; Benedikt är en man, f. 1969. 

Nu har vi sett 3 avsnitt och mellan varven skrattar man så att tårarna rinner, för att i nästa avsnitt sitta gravallvarlig. "Den danska kvinnan" har allt.

En kort sväng till Skåneland ...

Det var den danska filmen "Begynnelsen" som var den verkliga orsaken till resan till Skåne, men så kunde vi samtidigt hjälpa till att ta katten Blixten till veterinären, då lille Viggo återigen fått feber och kräktes och fick vara hemma med Maja.

Blixten skulle kastreras, chippas och vaccineras och enligt veterinären gick det galant alltsammas. 

På eftermiddagen tog jag buss nr 12 in till Malmö Central (sade till en ung stöddig man på bussen att hålla en vänligare ton och uppföra sig, han var så otrevlig och kaxig mot busschauffören och jag tänkte att nu åker jag väl på en propp när jag klivit av, men det gick bra ...,) och hann med en stunds strosande innan filmen tog sin början. 

Här en trailer, till densamma. 

Vi var väl ett 20-tal personer - alla kvinnor - och alla närmare åttio och där stod tre rullatorer vid utgången och de flesta damerna hade beställt småplock och ett glas rött vin (en liten bar finns i salongen) och oj, så mycket prat och skratt som hördes innan filmen tog sin början! Mer om biograf Spegeln kan få veta här. 

Hur var då filmen, som för övrigt regisserades av Jeanette Nordahl (född 1985) ? Jo, den var  b r a; helt klart sevärd. Direkt efteråt gav jag den full pott, men jag borde ha lärt mig att ta det lugnt innan jag berättar om ett betyg .., nu ger jag den 4.5 av 5. Trine Dyrholm suverän i sin roll som hustru (till otrogen man) och mamma till två döttrar (de två flickorna ...., jag säger bara det .., sååå bra skådespelare!) och som så ofta i danska filmer, känns inte pratet så teatraliskt.

Så här såg det ut Blixten kom från veterinären. Oj, så trist att ha tratt på huvudet och känna sig vimmelkantig. Elliot och pv kröp under köksbordet och gullade med honom lite försiktigt. 

Som vanligt kändes det mera som vår i Skåne än här hos oss. 

Såå många som var ute och gick barbenta .., så många som var ute och löptränade ..., så många som satt på bänkar och så många fragment av ord och meningar som flög genom luften, på min väg till biografen. 

Och så många som talade italienska!

Kom hem till huset på kullen och katterna som roat sig själva. En låg i uterummet, en var i vardagsrummet. Och Paddan hade fått en fästing bakom sitt vänstra öra. Den (fästingen) plockade pv bort. Det har alltså börjat nu.

För övrigt? Bland alla andra orosnyheter fick vi i alla en trevlig nyhet på morgonen. Jo, den tidigare rödlistade långbensgrodan (Rana dalmatina) visar sig nu vara på frammarsch. Långbensgrodan hade jag - helt ärligt - aldrig hört talas om, men nu vet vi att denna raritet kan man kanske träffa på om man beger sig till naturreservatet Ljungavången i Tomelilla kommun. Grattis till dig, lilla groda! 

Och i Danmark är det val och min gissning är att Mette Fredriksen vinner och förblir statsminister. 

Solen, som vi mötte i Skåne, ser vi inte skymten av idag .., pv sitter med lördagens DN-korsord, elden brinner i kaminen och jag lärde Elliot den alfabetsramsa som min mamma tragglade med mig i unga år. Någon som kommer ihåg den? (Och vilken tidsmarkör det är! Råttmor är hemmafru förstås ...).

Oskarp bild .., men jag lånade den från Elsa Beskows bok "Nu ska vi läsa" från nätet. 

Ett sent söndagsfönster ...

..... som kom från Ulrika någon gång i mitten av mars 2012. 

Sååå läckert med speglingen, tycker jag.

Kom ihåg ....

Åker man bil och sitter med motljus mot ansiktet ...

Se då till att det finns en rakhyvel i bilen.

Avklarat ...

Såja, då är "bomsläppet" avklarat och det går allt smidigare för var vår. Lägg därtill att en i gänget är ägare av en kranbil och nu lyfter den kranen bommarna som ingenting, vänder dem åt rätt håll och så får två man se till fästa dem med två bultar. 

Ni kan ju tänka er så tungt detta var tidigare!  Det tar ungefär lika lång tid, men är betydligt mindre fysiskt ansträngande. Räknade till sju husbilar (av tio möjliga) på parkeringen. Helt otroligt, nu när det är dimmigt och kyligt ute! 

Redan nu beslutades att bomupptagning blir den 14:e november.

Väl hemma skulle pv ta sig an att byta den vänstra lampan på bilen, ja, där framme. 

Han hade sett på nätet hur enkelt det skulle vara, en bagatell, rent av! 

Så blev det inte. Jag ombads komma ut och hjälpa till. 

"Du har mindre händer än jag själv .., försök du!" sa han. 

Rent hopplöst var det och jag sa att mannen på mobilfilmen torde väl ha varit någon finlemmad indier med pianofingrar. 

"Nej, nej, tro inte det, det här är en stor och kraftig amerikan!" sa pv med någon slags bitterhet i rösten. 

Jag föreslog en tång, men pv kämpade vidare .., jo, till slut hämtades en polygrip och då äntligen fick han fatt i glödlampan och kunde få den på plats. Halleluja! 

Tittade tidigare idag på den intervju som NRK visade, ja, med den norska kronprinsessan . Det var ingen lysande föreställning, enligt mitt sätt att se det. Att umgås med denne Epstein .., bo i hans i flotta villa i fyra dagar .., låta sig bjudas på restaurang och att låta honom betala hennes besök hos frisörskan  .., nej, jag tror inte på att det var så oskyldigt som hon vill få det att låta. 

Och detta att hon i mejlet till honom skrivit att "googlade dig och det ser ju inte så bra ut" (ungefär så)  och en smiley efteråt .., nej, i intervjun kom hon absolut inte ihåg vad det var som inte "såg så bra ut". 

Ja, ja. Tur att man inte är kronprinsessa.

Lördagsfönstret .... 

... finns i gula huset på kullen och nu ser jag ju att jag  å t e r i g e n  har missat att ha ungefär likadana ytterkrukor .., det blir alltid lite hipp som happ. Älskar ampeln som inhandlades på Blomsterlandet i Falkenberg. 

Och solen har vi inte sett skymten av idag. Enbart dimma som vällt in från havet. Sååå isande kyligt blir det!

Dagens fönster och nästan helg ...

Kylig morgon ute och jag är glad att dom nyligen inhandlade vårblommorna bäddades in sent igårkväll. Nu är solen på väg upp. Kanske blir det en fin dag?

Vi sitter i vardagsrummet och tittar på morgon-tv.  Det är som vanligt mest elände och det får väl anses som ett smärre mirakel att man lyckats hålla vettet i behåll .., att människor drabbas av psykisk ohälsa på grund av oredan i vår värld, ja, det förvånar mig inte. Det vore väl egentligen det allra mest logiska? 

Nåväl. Man "lever på" och gläds åt det lilla. Åt krokusar och snödroppar vilka tittat upp i slänten .., åt utomhuskaffe med vanlig limpmacka med god ost som pålägg ..., åt katterna förstås som gör mig så otroligt lycklig .., enbart detta att ge dem mat på små fat .., eller att ha någon av dem i sitt knä medan man tittar på elden i kaminen. Sånt.

Och fredagmorgon innebär DN:s nyhetstest samt orddelen och pv vinner nyhetsdelen och jag orddelen och en stund senare förundras jag - som så ofta annars - över företag vars tv-reklam visas ett oräkneligt antal gånger per dag! Hur har företagen RÅD med detta? Tänk Trivagoreklamen med den evigt smajlande mannen som lyckats få ett billigare hotellrum .., eller idrottsstjärnor vilka har inmundigat VitaePro i hur många år som helst, för att inte tala om pappan som vill att dotterns pojkvän ska ansluta sig till familjens  mobilabonnemang! Eller "jämför-jämför-jämför!" när det gäller penningalån.

Ja, jag fattar det inte. 

Mera tv. Ikväll 23:20 släpps ännu ett avsnitt av SVT-serien Hundarna, som vi båda tycker är så vansinnigt bra. 

Skidåkning via tv:n blir det också idag. Skidskytte kl 16.15, samt längdskidåkning kl 18.00, samt 20.00.  Att titta på gårdagens skidskytte där damerna tävlade, var ren och skär glädje! Såååå duktiga dom var! Vilka skyttar!!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är ellem: 

"Nu är sommarstugan nåbar, även om det är mycket snö kvar. 

Har tagit mått på fönstret som ska få nya gardiner, gröna av ett nött satänglakan. Gillar att återbruka textilier! 

Fruktfaten är en rullgardin. ellem."

// Tack ellem! säger jag. Och simma lugnt i kallvattnet!

Männen på taket ...

Så här såg det ut igår på grannens tak. Två män i sina bästa år är det som är där uppe och ska ta bort alla spånbitar. Igår var det på det här viset. 

Idag mitt på dagen, hade de kommit så här långt. Jag stod nere på vägen och följde arbetet .., såg hur mannen bröt med något verktyg och fick loss stora sjok och "båsset/småstickorna" blåste han på så allt det samlades längst ner. 

När arbetsdagen var tillända för de båda herrarna, ja, då såg det ut så här. 

Tidigare idag körde vi till Falkenberg och lämnade en del bråte och där var en serviceminded anställd på återvinningen som gick omkring och hjälpte oss kunder när vi blev osäkra vart allt skulle slängas. 

"Det där är det som förr kallades brännbart ...., nej, den där ska till klädda möbler!"sa mannen och log vänligt. 

Vi var ovanligt få besökare, de flesta i vår ålder eller äldre, det är väl vi som har möjlighet att besöka återvinningen mitt på dagen. Alla dagar utom tisdagar, stänger man klockan 16.00 och det tycker jag är urdåligt. 

Men Klockan fyra .., det är ju då många slutar för dagen, om ens det! På tisdagarna är det öppet till klockan 19.00. Lördagar och söndagar 9- 15, ja, men då är det ju helt okej .., alltid är man väl fri någon av helgdagarna.

Medan pv fyllde släpvagnen med rockwool och regelvirke, föll jag pladask för vårblommor. Tre små ulliga kycklingar fick också göra oss sällskap hem. 

Bilden av en ung Lisa Larsson togs av en okänd fotograf på Svenska Dagbladet. Vilken otroligt vacker kvinna, tycker jag. 

Tittar precis på dokumentären om Lisa Larsson, keramikern. Den sänds på SVT 2, men finns säkert på SVT-play. Den filmen såg jag på Spegeln i Malmö för flera månader sedan, men jag var så trött, så jag hade all möda i världen att hålla mig vaken under de nitto minuter som filmen visades. (Bakom mig satt en äldre-äldre herre och snarkade). 

Nu är jag betydligt piggare och kan känna hur mycket jag tycker om hur det är filmat och allt annat. Här  en betallänk till filmen (kostar 59:-). En kortare och gratisversion finns tydligen på svt.play. 

Har förresten idag köpt biljett till den här filmen. Det blir på måndag nästa vecka och vi åker ner mitt på dagen, övernattar och hem tidigt på morgonen nästa dag. Katterna får kanske hålla sig inomhus då. Trine Dyrholm har jag sett i så många danska filmer och tycker alltid att hon är sååå bra. Det tycker jag för övrigt om de flesta danska skådespelare.

Om ljud ... 

Den 22:a mars 2012 berättade bloggvännerna (på den tiden var det gott om dem) om ljud som fastnat i minnets arkiv. Å, jag tyckte att det var så underbart roligt och intressant att få ta del av dessa minnen!

En av dem som delade med sig, var Eva i Tyresö. 

Så här berättade hon och bilden var hennes egen. 

"På vår gård i Norrköping såg det ut så här på vintern.

Längst till höger skymtar en trävägg.

Det var piskrummet. Det var väggar runt om och där inne fanns flera piskställningar för mattor.

Det var stort.

På våren hördes dom - alla mammor som piskade mattor.

Jag såg aldrig någon pappa där.

Det rök och dammade otroligt där inne och vi fick inte leka där.

Hela vinterns damm piskades bort med mattpiskaren.

Mattorna var tunga och ingen hiss fanns.

Vi bodde högst upp-tre långa trappor.

Hon bar väl upp dem????

Hur orkade mamma?

Kortet är tagit från vårt köksfönster.

Glad vår från Eva som ristar av mattorna ibland utanför dörren men sällan piskar.

Året var ca 1950."

Dagens fönster ...

Det var då det .., jag hade tittat in hos Ecke och Britt i sommarhuset här intill och på väg hem igen - med Harry i släptåg - passerade jag ett av deras fönster och tog upp min kamera. Det var i mars år 2012.

En vanlig dag i månaden mars ...

Det är inte bara här hos oss som det sågas, spikas och hamras, även hos mitt-emot-grannen Alexandra är det likadant. 

Hennes lilla hus + Birgittas hus och vårt (pv:s) är alla byggda på samma sätt och tillhörde en gång Stora Stensjö .., ja, detta var väl som arbetarbostäder?

Alexandras hus har inte byggts ut , men nu ska i alla fall spåntaket/sticktaket tas bort. Under teglet är ju vårt likadant och borde också bytas ut, men Rom byggdes ju inte på en dag. 

Hela dagen har två män arbetat flitigt med att rensa och ta bort, ja, allt detta underlag ska bort och oj, oj, vilket mastodontarbete det blir! 

Jo, det höll männen med om .., det blir liksom stickigt och smått och tar framför allt  T I D. Men tänk ändå, så roligt det är att se och höra andra människor .., det händer inte ofta här omkring under vintermånaderna. 

Lagom till 11-kaffet visade sig  s o l e n! 

Å, det kändes som en evighet sedan sist och jag gjorde i ordning kaffe och smörgåsar och vi satt i var sin solstol (det var just dessförinnan som jag hörde tranorna!) och jag sa till pv att vi borde skaffa ett lägre bord, att ställa mellan solstolarna, för oftast är det ju bara vi två. 

Innan jag hämtat ett rejält lägre bord; det som stod utanför växthuset, hade pv ordnat med ett provisorium, helt enkelt två bitar regelvirke, ja, där vi ställde muggarna. Ja, det gick det med.

När vi satt där i solskenet pratade vi om rumsbygget och efteråt fick jag hålla i och hjälpa till att lyfta in väggskivorna - "Nä, Thomas, inte en chans i världen att den går in genom den lilla öppningen !" sa jag, men han framhärdade och vinklade åbäket och vips, var den inne i rummet. Aj då. 

Och hela tiden medan vi satt där, eller när jag skottade upp lösgruset som traktormannen - den vänlige Erland - föst samman nere på grannens tomt vid vägen, då när det snöat så mycket .., lullade katterna omkring lite så där på måfå. Intressant med småfåglarna förstås, men dessa är så modiga (alt. dumdristiga) och flyger bara upp några grenar, medan katterna sitter där och tittar på dem. 

Pv berättade för övrigt att han sett ett tjugofemtal människor - alla i gula reflexvästar - gå i samlad tropp ner mot havet till .., många använde stavar och var mest troligt ute på någon slags längre runda. 

"Jo, det var dom och så kom dom Tre Vise Männen också, om än idag endast två av dem ...", berättade han. 

Så ringde äldsta dottern och var glad och lättad .., nu är allt klart med nattjänsten på Civa i Solna och hon börjar i september. Hur mycket hon än trivs med jobbet i Malå och alla underbara vänner, längtar hon efter mer vardagskontakt tillsammans med son och dotter och såklart alla vänner där nere. Det blir säkert hur bra som helst. 

Dagens fönster ...

.... finns här i det gula huset på kullen. 

Som ni ser är det en sannerligen inte någon enhetlig stil bland sakerna på fönsterbrädan. 

Där är en ljusstake i järn (så tung!) inhandlad under ett besök i Skagen på Jylland .., där är också en iittala-islykta .., och där är en  ljusstake i keramik som blev min under ett besök hos grannen Pelle på andra sidan kustvägen .., han brukar ha påskvernissage och ljusstaken var gjord av en vänlig kvinna, vars namn jag glömt.

Att allt har fösts samman, beror på att där brukar någon av katterna sitta och hålla koll på pv:s arbete med nya rummet. Väldigt spännande är det.

(Upptäckte en sådan vacker och ömsint dödsannons i hemtidningen. Det är bilden som gör det.)

Och så blev det kväller ...

Det är som hos Bert i Luleå, vissa dagar händer inte så mycket, men det behöver det väl heller inte göra? 

Pv kämpar på med bygget och är idog värre .. det känns sååå skönt. 

Själv fick jag idag två tavlor på plats; två som bidat sin tid för sig själva, ja, dom har stått i ett hörn och bara väntat. 

Igår - helt från ingenstans - kom jag  på det! Ja, i trappan upp till övervåningen, där finns det plats och dessutom finns en spotlight längre upp som går att vinkla, helt perfekt! 

Så glad jag blev! 

Är den inte helt underbar?

Konstnärens namn var Gert Aspelin och kanske var detta hans döttrar som fick agera modeller?

Köpte tavlan på loppis och älskar den!

(Den andra tavlan är en akvarell av en björktrast .., också svart ram och den är målad - inget träsnitt - och den köpte jag av den här mannen/bloggaren.  )

Så här ser den ut, hela tavlan, den förstnämnda,

Klockan är lite över sex på kvällen när detta skrivs. Pv har givit sig av till Hamnföreningens årsmöte .., jag har eld i såväl kaminen som i vedpannan och har känt mig sååå trött idag. Har pratat med Eva i Tyresö; hon var på besök hos sin rara dotter Maja som ropade i bakgrunden att hon läst eller fått en broschyr eller sett på nätet om en annons som lockar vårdpersonal till bl.a. sjukstugan i Arjeplog. Fritt boende och fri resa upp för familjen om jag förstod det rätt. Hon lät lite sugen.

Här kan man läsa lite (bland all reklam) om den - åtminstone hemmavid - kände Lappmarksdoktorn Einar Wallquist son verkade i just Arjeplog. Om denne doktor läste jag en hel del av, då, i min ungdom. Han var inte enbart läkare, han var även konstär och författare. Och minns jag inte fel, så grundade han även Silvermuseet i Arjeplog, men det vet kanske Solveig i Dalarna vet mer om?

Ringde även till min äldsta syster som lät pigg - ovanligt pigg - men har så ont i sin ankel sedan hon dråsade ur sängen för ett par veckor sedan. Jag berättade om katterna och hur roligt det är att ha dem. 

"Men hur går det då med er hund ..?" frågade hon. 

Jag sa att Harry ju var död sedan två år tillbaka.

"Oj, det har jag helt missat!" sa min syster häpet

Så är det. Så ledsamt. 

På så många plan.

Måndagsfönstret ...

.... som egentligen är en hel svärme med fönster, fångat på Malmgårdsvägen i Stockholm. 

Tack Turtlan!