Måndag ... 

Idag, på väg hem från Biltema där pv köpt något till elinstallationen i det nya ute/innerummet, upptäckte vi vitsippor precis i korsningen mellan Ejder, - och Kustvägen. På exakt samma ställe som alltid om våren. Det är därifrån bilden är tagen, men inte idag, utan för några år sedan. 

Och pv som kånkat hem ved på skottkärran, hade upptäckt blåsippor på marken nedanför Eckes syrénhäck. Man brukar se förbipasserande som liksom böjer sig ner för att titta om sipporna tittat fram bland löv och annat .., det är liksom ett stadigt blåsippeställe. 

Så .., det tar sig. Återstår nu lilla sädesärlan, den har vi inte sett skymten av ännu. 

Vaknade vid två-tre tiden natten mot idag och upptäckte då att valet i Ungern var avgjort. Orban förlorade och den unge Péter Magyar (född 1981) med sitt parti Tisza Party hade vunnit! Senare på morgonen kunde vi i tv:s nyheter se jublande ungrare (mest ungdomar) och det var så underbart, befriande, härligt och glädjande .., så där så man (jag) nästan ville gråta! 

T ä n k .., tänk att nånting här i världen går åt rätt håll! 

Och ja, det återstår ju att se hur denne Péter M (med lite underlig röst) tar sig an korruption och redan instiftade lagar och allt som hör till, men hoppas kan man ju. Nu kan jag verkligen tänka mig att besöka Budapest! Lycka till alla glada ungrare!

Dagens fönster ...

.... fångades av mig under ett besök i London. Det här var i stadsdelen Kensington.

Nästan så man känner sig lurad ..

För någon tid sedan beställde jag en klänning från nätet. 

Jag hade sett bilden på instagram och där såg den så fin ut. Billig också. 

Kontrollerade att där var returrätt, jo, då. 

Fick paketet. Blev otroligt besviken. 

Mejlade genast firman (Lintico) och frågade om dom kunde skicka retursedel, för såklart fanns vare sig en sådan eller någon kontaktadress till företaget. Ingen kundtjänst heller, förstås.

En Herr Nånting erbjöd mig då 125:- kronor i ersättning, så kunde jag behålla klänningen, men självklart skulle jag betala den ursrpungliga summan. 

Tackade nej, skrev att den dealen gynnar ju endast företaget. 

Har ännu inte fått något svar.

Går in på företagets sida och läser recensioner. Jag tycks vara den enda som är missnöjd. Förutom K Cunningham som skriver så här. 

Do not purchase. Horrible return policy. Poor quality merchandise.

Product was cheap, strange construction and fit. Does not fit to size guidelines. Expensive and now am forced to keep product due to very poor return policy. Highly encourage potential shoppers to purchase elsewhere. Couldn’t be more unsatisfied.

Victorias hjärta ....

Tittade igårkväll på alla tre avsnitt av SVT-dokumentären med samma titel som rubriken på det här inlägget. Victoria Dyring .., då tänker jag på Vetenskapens Värld i tv, men även olika intervjuer med nobelpristagare. Nu handlade de tre avsnitten om hennes egen upplevelse, då, när hon fick en ny hjärtklaff .., men också om vägen  d i t  och hur det blev efteråt.

I september 2021 fick jag, efter ett ganska ordinärt besök på Vårdcentralen i Slöinge (då jag för den kvinnliga läkaren i min ålder berättat om hur trött jag var .., hur tungt det var att promenera ner till havet etc), ett telefonsamtal från läkaren som uppmanade mig att omedelbart bege till hjärtakuten. 

Telefonsamtalet kom kanske 1 timme efter besöket på VC och jag förstod ingenting. 

Jo, visst hade jag en längre tid känt hur kraften tröt, mest när det blåste och det hände att jag då tänkte på min pappa Ivar som när vi t.ex gjorde sällskap till kiosken för att köpa kvällstidningen, hur han liksom i smyg smusslade in en Nitroglycerintablett under tungan. Han orkade inte heller. Inte riktigt. 

Nåväl. Besöket (efter att först ha tagit ett dopp i havet) på hjärtakuten resulterade i att jag blev kvar där och dagen därpå fick jag två stents inopererade och tillbringade väl kanske en dryg vecka på hjärtavdelningen. 

(Tavlan - bara så underbar - på bilden hängde där på väggen. Konstnär var Anita Carlsson Crantz.) 

Vistelsen på sjukhuset bland andra hjärtpatienter, kom länge - väldigt länge - att påverka mitt liv. Aldrig hade jag känt mig så levande, men även så  s k ö r, framför allt mentalt. 

Minns hur jag började gråta när jag i sjukhuskorridoren upptäckte min f.d. arbetskamrat Lina (bakom covidmask och sjukhuskläder, hon praktiserade då på hjärtavdelningen). Och långt senare satt den där skörheten i.

(Bilden här t.v. visar dagen då denna Lina slutade på Hemköp för att börja läsa till läkare. Nu arbetar hon på VC i Steninge och friherrinnan är så nöjd när hon träffat henne där.)

Om bland annat detta, men också om hur hjärtoperationer rent fysiskt går till och om mycket annat, handlar tv-dokumentären "Victorias hjärta" om. Så naket och så ärligt. Och med Victoria Dyring som vittnar om sin hjärtresa och en betydligt yngre Johanna som vittnar om  s i n  upplevelse. En så bra dokmentär, tyckte såväl pv som jag själv. Helt klart sevärd.

Här en länk om någon är intresserad. Programmet kan ses i hela världen. 

Söndagsfönstret ...

.... just det, finns här i det gula huset på kullen. 

På bordet: Lilla Paddan.

Helg ...

I orostider, så där som när jag låg på sjukhuset i covid, lyssnade jag via hörlurar på reprisen av Naturmorgon, om och om igen. 

Orostider är det väl nu också .., med allt elände i Mellanöstern, USA och det ungerska valet .., tänk, om Orban blir omvald! Hu, så hemskt.

Då blir P1:s Naturmorgon ett sätt att mentalt jorda sig. 

Programmet har ett lugnt tempo och handlar om det är som jordnära. 

Eller som idag: Strandnära. Om Kärrsnäppor och Skärfläckor, till exempel. (Bilden - en målning av Lars Jonsson - visar just skärfläckor; denna så vackra vadarfågel! 

Tack Naturmorgonredaktionen, vill jag säga!

Medan detta skrivs, råkar jag titta på Nyhetsmorgon i fyran och ett inslag som handlar om intarsia. En ung kvinna (det går ju inte att spola tillbaka, så jag vet inte hennes namn) visar upp några av sina alster och det är så vackert så det är inte sant! 

Nu ska jag ut och titta på pv som är på taket. Måtte han inte dråsa i backen!

Lördagsfönstret ...

Ja, det finns här i det gula huset och som ni ser har jag nu snöat in på amplar och detta är väl bara början. Det är inte första gången i mitt liv som det blir så här .., kanske var det på 70, - eller 80-talet som jag också hade det så här.

Och detta att jag aldrig lyckas ha likadana ytterkrukor .., ja, det struntar jag snart i.

Här och nu ....

Fredagmorgon. Eld i kaminen. Verkar bli en fin dag. 

Vid 5-tiden i morse hörde jag en fågel kvittra på ett helt annorlunda vis .., nu får jag försöka spela in lätet för att - om möjligt - få veta vad det handlade om för fågel. 

Något helt annat. När vi i förrgår hade besök av Eva från Tyresö med familj, berättade hon och maken lyriskt om SVT-dokumentären "Demenskören". 

Igår gick jag in på play och såg några avsnitt och det kan jag säga, att det var helt totalt underbart och så befriande! 

Jo, dessa modiga människor vilka drabbats av olika former av demens och som ändå ställer upp för att sjunga i kör, med allt vad det kan innebära med att lära sig texter och hur musiken ska låta .., ja, jag var så fylld av beundran!

Men inte enbart för att dom vågar ge sig på detta, nej, mest för att deras sjukdom inte smusslas undan .., och detta att offentligt våga berätta om hur svårt det kan bli .., om rädslan att bli dumförklarad .., och att sakta glida bort till en annan verklighet. 

V i l k e t  program! Och Anders Bagge och den kvinnliga körledaren Sofia Lilja, ja, men sååå mycket mänsklig värme dom har och delar med sig av! (Trist att programmen enbart kan ses av oss som bor i Sverige! Bente, du får nog flytta över gränsen!)

Dagens fönster ...

"Anders, du kan väl fånga något fönster nu när du ska tillbringa några dagar i Warszawa ...?" bad jag sonen i förrgår. 

Igår kom detta till familjechatten och det kanske inte alls var tänkt som Dagens Fönster, men jag tar det som ett sådant. 

Det är bara att välja! 

Och vilka lustiga röda tak i förgrunden! 

Det som slår mig - verkligen! - är att jag på bilden knappt ser ett enda tegeltak! Men i Gamla Stan .., där finns det massor av dem!

(När vi besökte Riga, upptäckte vi att där ju fanns en badstrand mitt i stan! Men så helt ljuvligt! Det var där jag kom att prata med en bensprattlande äldre herre som gymnastiserade hejvilt vid strandkanten. 

Men även i Warszawa finns en strand, ja, vid floden Wisla. Här kan man se hur den ser ut.)

Det ena ger det andra ...

En fin dag. Vinden är kylig, men håller man sig i solen och någorlunda i lä, känns det bra. Friherrinnan ringde igår och undrade om jag kunde skjutsa in henne och A-M till affären idag. Så det gjorde vi.  Damerna storhandlar 1 gång per vecka och det blev många kassar att ställa in i bilen. Därefter en sväng till Skallkroken där pv tvättade båten och skrapade bort havstulpaner och jag hade tagit med fikabröd och så bjöd han oss på kaffe, ja, vi satt i ett vindskydd och fick sträcka på våra halsar för att få sol. 

Jag ställde mig upp. Fick varma solstrålar mot ryggen och nacken. 

Kom hem .., översköljdes av trötthet (ja, är man uppe och tittar på spännande dansk film till två på natten, får man skylla sig själv.) Satte mig i den fällbara trädgårdsstolen .. ansiktet mot solen och Paddan hoppade upp i min famn och ville - som alltid - bli kliad på magen. Länge låg hon hos mig och jag hörde de två byggarna nere på Alexandras hustak småprata med varandra. 

"Vet du vad jag drömde i natt ..?" sa den ene. 

Räknar hammarslagen när det spikas. Ofta fyra i rad. Pang-pang-pang-pang! 

Det känns tryggt att höra andra som surrar lite och - eller - arbetar. Efter någon timmes tid kommer pv och säger att det är nog mest att jag stänger munnen när jag sover, annars kan jag få besök av en humla som tänker sig att bygga bo där inne i gapet. Själv väntar han besök av flickan i årskurs åtta, hon som behöver hjälp med matten. 

Bilden, som togs i april för många år sedan, visar pElle, då, när han hade livet inom sig. Sååå ofta som jag kallar Paddan för pElle! Samma färger, samma storlek, men pElle hade slät päls. Eller så håller jag väl på att utveckla någon slags demens.

Dagens fönster ....

I april 2011 kom det här fönstret från "Fru Hansson", som då hade råkat halka in på bloggen och upptäckte att oj, då .., här visas det fönster! 

Bilden togs av samma Fru Hansson sommaren dessförrinnan, alltså i april 2010. 

Tack till dig Fru Hansson (för övrigt samma efternamn som min mormor hade som ogift).

Torsdag ....

Och den här morgonen bjuder på sol och blå himmel och när jag går här ute och tittar till påskliljor och  penséer (framför allt de senare), tycks de ha klarat sig. 

Nja, aningen frostnupna, men inte så mycket. 

Den som slagit följe här på bloggen under årens lopp, vet att jag ofta blivit halvt galen på Herr Gransångares enveta sång. 

Men tänk .., att det skulle hända att jag började sakna den! Inte en enda strof hittills .., ja, tills igår. Då .., helt plötsligt, hördes den sjunga lite trevande och det i precis samma veva som vårens andra citronfjäril fladdrade förbi borta i slänten! Stor glädje! 

Men .., ännu ingen sädesärla på vår gräsmatta.

Och just intill där pElle och Sigge är begravda, där blommar nu nunneörten!

Så snart jag kommer mig till någon plantskola ska jag införskaffa mig en ny Rosenrips-buske. SOM jag älskar den! Vår tidigare som givit så mycket glädje, den bara dog - lugnt och förhoppningsvis fridfullt - och utan att vi vet varför. Rör man vid bladen, doftar det vinbärsbuske. 

För övrigt? Våffelkalas igår tillsammans med Eva och den halvlånge från Tyresö, tillsammans med deras dotter Maja (kunde tas för att vara en italienska med sitt mörka hår), maken/sambon Ted och dottern Karin. 

Så här såg det ut när två av herrarna diskuterade texten på den - delvis skinnklädda - termosen vilken pv förärades av körvännerna i Malå. 

Alltså .., vilken breddgrad Malå ligger på (den 65:e) och hur långt det egentligen är till Malå från Stensjö och lite sånt. 

Vi var sju personer runt bordet i uterummet och då var det skönt att ha fått låna friherrinnans våffeljärn (1-våfflad) så kunde pv därmed grädda tre våfflor åt gången. Perfekt!

På kvällen, när gästerna tackat för sig (och Maja fått punktering på sin cykel - det skedde i Steninge - tittade vi på två avsnitt av danska polisserien "Uniformen".  När klockan närmade sig 23.00, då orkade inte pv längre (han är nästan alltid i säng före mig), men jag fortsatte och när klockan närmade sig halv två, då var det slut. 

Sicken  sevärd serie!

Köpte ny vaxduk till uterummet igår; den skymtar på bilden. Det är inte alldeles enkelt att hitta enfärgade vaxdukar, men den här var vårligt ljust grön och helt enfärgad. Billig också, inhandlad på Fynda i Falkenberg för 57 kr/metern, om jag minns rätt. Så var det.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Och titta, en liten cocker spaniel är där ocskå! Kanske är husse och matte på jobbet (eller vilken formation nu matte eller husse lever i, eller kanske är det bara en enda människa den väntar på?) och lite trist är det nog att ligga där och titta ut .., men så kommer ju annannan promenerande och stannar till lite .., ja, men det piggar nog upp. 

Tack som tog dig tid med håven! säger jag .., som en gång i världen var matte till cockern Linte, allmänt kallad Linte-Pinte.

Här sitter Linte tillsammans med min mamma Ann-Gerd. Det var dagen innan hon skulle återvända till Bolivia och jag ville väl ha en bild av henne. 

Bilden togs i Bjäresjö, på trappan nära ytterdörren. Det är helt omöjligt för mig att komma ihåg vilket år bilden togs. 

Mamma kom hem 1998, då var hon 77 år, men det här måste ju ändå ha varit tidigare? (Vi flyttade till Skåne 1993 .., till Bjäresjö 1994. Kanske 1996 .., att det var då bilden togs.

Upp och ner och upp och ner ...

Bilden togs den 8:e april 2013 alldeles här i närheten och vittnar väl om idogt arbete. Lite enformigt kanske, men ack, så viktigt. 

Idog har pv också varit precis hela dagen! Nu när stormen Dave tackat för sig, tog sig husets herre an solfångarna. Det sitter fyra stycken i en kvadrat på taket och den längst ner till höger, den fungerar inte. Oj, så pv har försökte klura ut var det läcker och varför och hur ska han kunna få det till att fungera. Undrar just hur många gånger han tagit sig upp och ner från taket och försiktigt lyft ner ett antal tegelpannor (som jag fick ta emot) och så klättrar han på takbrädorna, byter ut kopplingar och har sig.

Ett under att han band fast sig i ett rep och att han inte hade träfofflor/träskor på sig! Idag var det rejäla sportskor. 

Nej, helt okej är det inte .., kanske får han lyfta ner den fjärde delen och undersöka närmare, men så länge kanske de tre som fungerar orkar leverera varmvatten om vi har tur. (Det blir ju i alla fall 75% och det borde gå bra). 

Den 11:e april 2009 såg det ut så här, då, när solfångarna kom på plats. Bra med kusiner med respektive som hjälpte till. Från vänster Sonja och Göstas äldsta dotter Ann och hennes make (Ann finns tyvärr inte mera) och så Anns bror Mats med randig tröja och hans sambo Kerstin. Pv stod på taket och tog emot. 

Ikväll är det körövning för pv och jag eldar i vedpannan .., ger katterna mat .., skickar ett postens vykort till en f.d. arbetskamrat från 80-talet som drabbats av cancer och ska opereras .., ja, lite sånt. Gjorde rårakor till lunch (gott med stekt bacon och lingonsylt), har skjutsat friherrinnan till vårdcentralen i Getinge (hon skulle lämna prover), småpratade med en äldre man i väntrummet .., han som alltid, alltid ser så glad ut och har sån  u t s t r å l n i n g , så där så det liksom lyser om honom. 

För något år sedan eller ännu längre tillbaka mötte jag honom vid mejerikylen på Hemköp och sa just detta till honom, ja,  att han faktiskt är självlysande! 

Tänk, vad det betyder med såna människor!

Bilden har inget att göra med texten. Den visar en del av min lilla lägenhet i Ystad och fönstret ut mot Mariagatan. Det var på den gatan många scener i Wallanderfilmerna spelades in. På det lilla bordet ligger pElle och sover och uppenbarligen hade jag mitt skrivbord som matbord och på datorskärmen syns en bild av pv ombord på sin segelbåt. 

Världsläget orkar jag inte ens tänka på, men skulle ändå bli överlycklig om president Orban, denne trogne Putinvän .., skulle förlora det stundande valet i Ungern. Sån tur har man nog inte.

Dagens fönster ...

.... fångades av Turtlan under besöket i Eskilstuna på husbilsvisningen. 

Tack, Turtlan .., säger jag.

Annandag påsk ...

Klockan är 07.00 och huset står kvar, trots en kväll och natt då man trodde att taket skulle tacka för sig och blåsa iväg. Vi satt i vardagsrummet, hade eld i kaminen och funderade på hur högt vattenstånd det skulle vara nere vid havet, men då var det becksvart ute och vi blev kvar inomhus och fick fortsätta att fundera. 

Tidigare igår påskmiddag tillsammans med Sonja, dottern Maria och hennes pojkar Alfred och Elliot. Vi satt i uterummet hela tiden och försökte bland annat övertala Sonja - som i juni blir 93 år - att inte sluta äta efter klockan 12 på dagen, men se, det tyckte den rara Sonja var helt onödigt. 

Eftersom såväl min mamma som min äldsta syster arbetat som sjuksköterskor och eftersom Sonja dessutom varit distriktssköterska (en yrkesgrupp som mamma beundrade mer än övriga i sjukvården .., det var starka kvinnor som var vana vid att fatta egna beslut och ofta - i alla fall i västerbottens inland - inte alltid hade läkare att snabbt konsultera i fall det blev problem) .., jo, med denna min dock begränsade erfarenhet av just sjuksköterskor, så vet jag att dessa kvinnor inte låter sig ledas så enkelt. 

Så visade det sig bli med Sonja också. 

I flera timmar blev vi sittande i uterummet (som värmts upp av solen) och Maria som väl drömt om att sönerna skulle dela hennes intresse för teater och musik, ja, hon har som så många andra föräldrar fått finna sig i att barn - precis som sjuksköterskor - gör som dom vill. 

Den ene tränar jiu-jitsu, den andre bågskytte.

Själv har jag ju - hittils förgäves - försökt att få alla tre barnen och numera även barnbarn och bonusbarnbarn att intressera sig för fåglar, men det tycks dömt att misslyckas.

Nu är klockan snart halv åtta och ännu ingen pv som vaknat. 

Själv hade jag väckning halv sex .., gick ner till köket och gav katterna mat och släppte ut dem (vi har kattluckan låst på nätterna, så ingen främmande katt kommer in ). 

Båda katterna stod länge och  t v e k a d e  inför all blåst och hur det liksom  d å n a r   ute bland träden och framför allt, från havet till, innan dom tog språnget.

Lyssnade till Europapodden nu på morgonen som handlade om de stigande energipriserna. En kvinna någonstans i Storbritannien vittnade om hur hon nu får gå med sticketröjor och ta fram filtar att värma sig med inomhus ..., och i Frankrike protesterar lastbilsförare inför höjningen av diesel. 

Europapodden har bytt programledare ett otal gånger; den senaste heter Catarina Spåre Gustafsson och jag tycker att hon är så bra! Här en länk till det senaste avsnittet om någon är intresserad.

Dagens fönster .... 

.... finns i målningen som gjordes av Ellen Trotzig. 

Här kan man - om man så önskar - få veta mera om denna Ellen.

 Påskaftonsfönstret ...

.... fångades här i köket hos oss själva. Såna här illustrationer går rakt in i mitt hjärta!

Olika, år från år ...

Tog mig en titt på bloggen och upptäckte att i fjol, den artonde mars, skymtade jag sädesärlan ute på vår gräsmatta. I år - i alla fall här hos oss - inte en endaste en. Hittills, alltså. 

Nåväl. Rödhaken sjunger som hade den blivit salig. Det tackar man för. 

Från den annars så trogne gransångaren - den som kan göra mig halvt galen ibland - hörs inte ett pip.

Aprilskämt ...

Fullkomligt  ä l s k a d e  aprilskämtet från bibliotekarierna i Malå! 

Texten löd så här: "Från och med idag kontrollerar personalen att du faktiskt har läst böckerna som du lämnar tillbaka. Vid återlämning av böcker får du kort redogöra för handlingen och nämna huvudpersonerna. Har du inte läst boken, får du ta hem den igen, läsa den ordentligt och komma tillbaka, redo att besvara frågorna. Allt för att motverka slentrianlån, såklart."

Så var där en bild med text: På bilden vår kontrollant i full gång med dagens första förhör.

Och hade jag nu bott i Malå, hade jag säkerligen fått bannor. Det är nämligen dags att lämna igen mina lån och jag har slarvat en hel del med Göran Greiders bok och kan visserligen redogöra för hududpersonernas namn, men mycket annat hoppade jag över.