Elisabet

Torsdag vid halv tio.

Jaha, nu har vi checkat ut fraan hotell Mercer, vars stora, stora saeng aer den absolut mest ljuvliga jag naagonsin har sovit i; man skulle kunna tro att enbart madrassen har en hoejd paa minst en halvmeter!

Hotellet ligger inte laangt ifraan Grafton Street daer det vimlar av fina butiker och till inneomraadet Temple Bar tar det kanske tio, femton minuter.

Vaart rum ligger paa 5:e planet (jag foersoeker att undvika prickiga bokstaever ...) och det var hur lugnt och fint som helst och att inte frukosten var en toppsuccè (toast .., marmelader .., youghurt i pyttiga byttor .., ja, ni vet ...) kan man ju ta och vill man bli proppmaett, gaar det ju att betala 7 euro, daa faar man den irlaendska frukosten ....

Igaar blev det kilometervis med promenader .., vi strosade bland annat i S:t Stephens Park som ligger alldeles intill hotellet och oh, saa vackert det maaste vara daer sommartid!

Och vi passerade parlamentet och jag fraagade en gentleman var man fyllde i kolbitarna foerr i vaerlden och han visade en lucka paa gatan och sa att ..."daer .., och saa hamnade kolen i en slags kaellare ..." ..., och vi passerade underbart vackra tegelhus med doerrar i alla de varianter .., och sist av allt hamnade vi i Temple Bar.

Daa hade jag ont i mitt ena knae ... och var HUNGRIG, (laes: utsvulten!) och humoeret boerjade svikta lite ..., men bara lite .., och pv vet precis .., men saeger det inte .., saa mitt foerslag om att snippa in paa den indiska rest. som bara var mer som ett litet krypin .., sade han inte nej till.

Aaaaaah, vilken god mat!

Foer 13 euro fick man vaelja fraan tre olika menyer .., det var "starters" (gudomligt .., en slags friterad groensak och pv tog kycklingbitar ... plus det chipsliknande broedet ) och till huvudraett tog vi var sin gryta .., jag lamm, han biff ... hur smarrigt som helst!

Vi bordet intill oss satt en kvinna och en man och jag taenkte att hennes satsmelodi naer hon talade engelska laet ..., som min.

Mera taenkte jag inte.

Vid ett annat bord satt en annan herre, en Carl-Olof-Sjoelund-typ och daa vet alla hemma vad jag menar .., skaegg .., ser snaell och nallebjoernliknande ut .., och mannens hustru hade en stickad kofta som var som en oljemaalning.

Naer paret intill oss reste sig foer att gaa, stannade kvinnan till, log saa varmt och sa naanting paa svenska till oss och vi bara gapade!

Jo, det visade sig att hon, Maggie (Margareta) var fraan Dalarna ursprunligen, men bor nu i Goeteborg och under sin tjaenstgoering i Kosovo traffade hon Gareth fraan Irland (hon har titel medical officer, han aer engineer ...) och nu pendlas det friskt mellan Irland och Sverige ..,)

Det blev hur mycket prat som helst och mannen med skaegget .., han looog och sa att han minsann ocksaa hade anknytning till Sverige, han arbetade aat Ericsson ..., men nu var han pensionaer .., och vi slog foelje med Gareth och Maggie till en pub intill daer det var live music och absolut packat med folk (puben heter just Temple Bar) och saa blev vi daer nagra timmar och jag har bilder paa det foeraelskade paret, men i min kamera.

Nu aer det tvaa minuter kvar av min tid haer.

I dag aaker vi till Galway, med train.

Bara saa ni vet .,-)

Ha det!

Elisabet