Nya områden ....

Och så åker vi till Sonja och hälsar på. Det vill säga .., vi köper var sin vaniljbulle från närbelägna Östras Bageri (nära Sonjas boende, alltså) och har med oss kaffepulver. 

Lite läskigt är det, att när pv är klar med arbetsterapeuten och vi är på väg från sjukhuset, tar jag sikte på Nymansgården där Sonja bodde för några veckor sedan. Pv hinner hojta i tid! 

"Men vad gör du ....!?" utbrister han häpet.

Ja, det kan man fråga sig. 

Sonjas nya boende, det där hon - enligt egen utsago - "väl ska bo tills döden kommer", ligger i en del av Halmstad som är tämligen obekant för mig. 

Många av hyreshusen intill är byggda i den där stilen som är så vanlig numera .., jag tycker om den! Och vilken vacker dörr och vilket enkelt och vackert handtag!

Grå betong kan verkligen vara fint, tycker jag. För att inte tala om typsnittet på husnumret. Sonja bor på nr 23, alltså mitt emot. 

Och tänk vad det betyder  med några gröna träd och buskar intill trottoaren och grindstolparna med "lock" som i färg matchar betongen! Snyggt!

På nätet kan jag läsa att de flesta husen är byggda på 1990 - 2000-talet. 

Här ett exempel på hur en bostadsrättslägenhet kan se ut. Ja, där skulle man väl kunna tänka sig ....

På intilliggande Stationsgatan var det grönt och gult i mittremsan. Säkerligen mindre kostsamt än blommor i oilka färger, men det ger ju i alla fall ett mjukt och lummigt intryck. 

Men allt är inte vackert. År 2017 tilldelades Skanskas kontorhus det mindre åtråvärda Kasper Kalkonpriset som Sveriges fulaste byggnad. 

Det huset ligger på Gamleullsgatan, som är en fortsättning på Stationsgatan. 

Hur var det då med Sonja? Jo, tack bara bra! Vi drack kaffe inne i hennes lägenhet, bland fotografier av barn och barnbarn. 

Två från personalen kom in och frågade henne om något .., den ena var från Somalia, hade bott i Sverige i tjugo år, de första två åren i KIRUNA, av alla ställen! S o m  hon hade trivts, bland snö och kyla! 

Den andra, betydligt yngre kvinnan, hade tagit studenten förra året, påbörjat en förskollärarutbildning och sommarjobbade nu för att få tillskott i kassan. Båda två tycktes rara och fina. Den senare hade vid 1 års ålder kommit till Halmstad tillsammans med sin mamma, ja, mamman och morföräldrarna var från Skåne.

Glimtar från Sonjas liv, då, när allt begav sig. Sonja, uppvuxen i Markaryd, yngst bland 12 syskon. En av syskonen, Arthur, dog endast 3 år gammal. "Men sen kom en ny Arthur", berättade Sonja. Bilden längst uppe till vänster .., skulle inte Sonja ha kunnat vara född i Italien? Vilket leende! Så vacker!

Att Sonja arbetat som distriktssköterska (jag berättade) kom som en överraskning för de båda kvinnorna och jag såg hur Sonja liksom lyste upp lite .., plötsligt var hon inte enbart en 93-årig kvinna på ett gruppboende, utan blev nånting mera. Det blev mera personligt. 

S o m  jag önskar att det utanför varje lägenhet satt ett litet anslag med det som varit viktigt för personen ifråga; intressen, yrkesval, ja, sånt, om man nu godkänner det. Tänk kvinnan på mammas gruppboende i Ystad, hon som hade en mörk, vacker röst och visade sig ha varit vårt lands första radiohallå! 

Jag frågade hur stor personalen är på arton patienter. Jo, en i köksavdelningen och tre övriga (där

ibland en ung man). Nu hade tydligen några gått hädan bland de boende, så då vankas det nya lägenhetsinnehavare

När vi lämnade Sonja, gick hon med sin rullator in i allrummet och slog sig ned i "sin" fåtölj; "den som har en kudde som jag kan ha bakom ryggen ...", förklarade hon och det märktes att där kände hon sig hemma. 

En tv-apparat var påslagen .., och en kvinna satt vid ett bord intill. Köksavdelningen var belägen alldeles i närheten och där stod en ur personalen och bakade kakor - det doftade riven citron -. 

Den kvinnan visade sig ha kommit från forna Jugoslavien. 

Ja, jag säger det igen .., hur skulle åldringsvården (eller vården öht ..) klara sig utan alla dessa kvinnor vilka likt flyttfåglar kommit till vårt land och valt att bli kvar. Att ha vågat språnget. Detta att börja ett helt nytt liv. 

Ja, detta var lite nytt från den här dagen, den tionde juli 2026.

Ps. Om nu någon vänlig själ skulle vilja skicka ett litet vykort till den alltid så rara Sonja, så är hennes adress Sonja Pehrson, Villa Hertig Knut, Westerbergs Gata 23, 3 trp, 302 26 HALMSTAD. Ds.

Dagens fönster ...

Ett fönster med gardin från Österbotten i Finland, det fångade ellem, ni vet, ellem som bor i Skellefteå, men har rötter i systerlandet i öster.

Tack! säger jag.

Fredagmorgon och Sommar i P1 ...

Vaknar tidigt. Lyssnar klart till Ann Heberleins Sommarprogram som var så sakligt och som jag tyckte mycket om. Därefter blir det Marie Göranssons tur .., en helt annorlunda variant på Sommar, men helt ljuvligt! Hade ingen aning om att hon var barnfödd i Linköping. 

Har även lyssnat till SVT:s före detta klimatkorrespondent Erika Bjerström. Tre helt olika program, men åtminstone för mig sååå intressanta. Tycker att det är ren skandal att någon som vittnar om hur klimatet påverkar oss människor ska överösas av hot och hat, garanterat mest av män. (Det senaste en killgissning från min sida).

SR:s USA-korrespondent Ginna Lindberg  är - enligt mitt sätt att se det - alltid värd att lyssna till, liksom Martin Kragh. (Rysslandsexperten). 

Lyssnar lite hit och dit .., förkortar oftast musiken och det slår mig att röstläget betyder mycket för mig.

Ärkebiskopen Martin Modeus har jag prickat in i  "Vill-gärna-lyssna-till-listan", ja, det får bli lite allt eftersom. 

Ungefär så är det. 

Pv, som numera sitter uppe längre än sin sambo och tittar på VM-fotboll -  och därför också sover längre - nämner Olof Wretlings Sommarprat. 

För övrigt? Tänker på i förrgår när vi var i Bunkeflo och Elliot och hans kamrat själva fick gå till lekparken och ut på stora ängen .., vilken oerhörd känsla av frihet för dem! Natten till den dagen låg E hos pv i tältet och lite rädd var han allt, inte bara att det skulle åska, det finns ju så mycket annat otäckt .., monster och ja, ni vet

"Vill du kanske hålla mig i handen ...?" frågade pv. 

Jo, det ville sjuåringen och sov sedan gott. 

Dagen därpå ..., känslan av att få utforska världen tillsammans med en kompis.

Dagens fönster ...

"Tänkte direkt på dina fönsterbilder när jag såg fönstret. På Bra & Begagnat i Sydnärke ligger caféet på fjärde våningen. Borden står bland alla hyllor av böcker och ger känslan av att befinna sig i ett bibliotek. Utsikten är sannerligen inte att klaga på."

Avsändare var mossfolk som var på utflykt. Tack! säger jag.

Onsdag i juli ....

Vaknar till ljust blå himmel och  -  i n g e n   v i n d -! 

Pv sover i tält tillsammans med Elliot i Skåne .., jag är - förutom katterna - ensam i huset. 

Det är skönt det också. Ensamtid ska minsann inte föraktas.

Fixar frukost .., läser inlägg från familjechatten, ser en liten film där han som snart fyller 4 år är på besök hos sin alldeles egna kompis (första gången, utan vare sig mamma eller pappa som sällskap) och de två kompisarna lyfter små hantlar och "snackar muskler" och jag tänker att detta hände aldrig någonsin när vi hade döttrar i samma ålder. 

Upptäcker att nu är spindelvävens tid här. Värst är det på köksfönstret. 

På vardagsrumsbordet står den lilla buketten med gulmåra, rosenvial och några grässtrån och den är så fin, så fin och plockades på Stora Ängen i Bunkeflo, den där vi brukade rasta Harry.

Om oro i världen vittnar Nyhetsmorgon .., på instagram ser jag en film där Trump säger (innan matchen mot Belgien) att om nu laget från USA skulle förlora, ja, då är det väl med det som med det amerikanska valet när Biden vann, då är matchen riggad. Det är ett så urbota dumt uttalande, så man tror inte sina öron! Heja Belgien! Det gjorde ni bra.

Dagens fönster ...

 

Fönstret fångades av min underbara systerdotter Rita, som nu har varit på cykelsemester på Själland. 

Bilden togs i Gilleleje, som var målet, men det blev ju en massa krångel innan allt klickade. 

Älskar skylten: "Hund i snor (koppel), lort i pose (använd hundbajspåse), karma: balance."

Dagens fönster ...

... fångades av Emma som just nu befinner sig på Kreta, inte långt ifrån där vi var i fjol i oktober. I Agia Marina, tror jag bestämt. 

Fyra dagar ensam är hon, därefter kommer pojkvännen Fabian som varit i New York för "Fotbollsmorgons" räkning. 

Som bildtext hade hon skrivit: Ton logariasmo, parakalo, vilket betyder "kan vi få notan tack". 

Det lärde hon sig när vi reste tillsammans till Kefalonia i Grekland, Emma och hennes mormor som är jag. Emma var 11 år och den där frasen stod skriven på en bordstablett och tänk, det fastnade!

Tack du underbara Emma!

Igår och idag ...

Igår: Körde ner till Skåne efter en närapå helt sömnlös natt. Piggnade till mot slutet. Tjugo mil enkel väg, men mycket trafik och från Helsingborg och söderut, gäller det att vara alert, då ökar trafikintensiteten nåt hemskt. 

Pv - som sov en stor del av tiden - hjälpte sedan till med entrébygget i Bunkeflo, precis som Tommy som kommit med tåget från Ystad. 

Middag på restaurang Spazio på kvällen - god mat och så trivsamt -! 

Elliot sov över hos morfar och mormor .., pv gick i säng tidigast av oss alla och sov gott i tältet. 

Hemresa för min del idag, men först gjorde jag Maja och pojkarna sällskap till Malmö, där nya passfoton skulle tas till de yngsta i sällskapet. 

Där VIMLADE det av reslystna skåningar, varav många var barnfamiljer och vi fick nog vänta i en timmes tid, trots att det var bokad tid och ren tur att jag kom ihåg att flytta fram easy-park-avslutet, annars hade det måhända blivit ett dyrt besök. 

Och de som skötte fotograferandet hade fullt upp. Unga kvinnor/flickor kom sminkade och tjusiga .., någon hade rejält välfyllda läppar och olika poser testades innan det skulle fotograferas. Viggo, snart 4 år, stod spikrak i ryggen som en soldat och Elliot fick skriva sin namnteckning - E L L I O T -. 

Vid halv tolv, när allt var avklarat, körde jag hemåt igen - pv är kvar och hjälper till - och det var lika mycket trafik den här gången, många tyska bilar med flera cyklar baktill .., polska, danska och nederländska bilar också .., och skyfall och nästan dimma, sol igen och mera regn! Det tog nästan en halvtimme längre än vanligt att komma hem! 

Såg stooooora omåden med rallarros .., två överkörda grävlingar och även en död hare. 

Kom hem. Handlade till friherrinnan och mig själv .., drack kaffe och tog en halv macka med grevéost hos den nämnda friherrinnan, men så kom regnet och jag jag skyndade mig hem. 

Nu är jag trött. 

Måtte jag inte behöva hämta pv i morgon .., nu vill jag vila ut som chaufför, åtminstone en dag.

Dagens fönster ....

Så här skriver ellem, som antingen befinner sig i finska Österbotten, eller nyligen har varit där: 

"Här kommer fönster från från Kantlax, mammas hemby, i Nykarleby. 

Här är tyvärr många ödehus, en del mer öde än andra. 

Jag gick idag en slinga på en nästan igenvuxen väg, för att se hur det förändrats sen jag var barn."

Hon skrev också  apropå den här bilden:  "I solregnet står jag i dörren till det stora huset, mammas barndomshem. När jag är här bor jag vid fönstren längst ut på hörnet. Där hade de förr 1-2 kor."

// E: Kan berätta att Kant(a) betyder udde, eller landtunga mellan två vatten och lax betyder vik.

Om ärtsångarens öde ....

Jag vet inte många som skriver så ..., ja, så ..., med ett sånt mjukt flöde, som Gebbe Björkman. 

Rent rörande var hans inlägg som handlade om den lille ärtsångaren.

Hur det känns ... och ett tårtrecept.

Halsbandet förärades jag av Elliot och används när jag ska vara lite fin. 

Jo, söndagar känns som göra-sig-redo-för-jobb-vecka och detta fastän jag varit pensionär i åtta år! Å andra sidan är det ju inte så underligt .., har man arbetat i fyrtiosju år totalt, så sitter väl känslan i ryggmärgen. 

Blåsigt och ännu mera blåsigt ännu, men dagen bjöd även på solsken. Den bjöd också på lunch på Göstas tillsammans med Sonja, hennes dotter Maria, sonen Mats med sambo och vuxne sonen Martin och så vi själva då. Sonja stod generöst för kalaset! 

Hon tycktes glad och pigg och var så fint klädd och tyckte att pannbiffen med tillbehör var jättegod. Efteråt blev det supergod paj med glass/vaniljsås/vispad grädde hemma hos Maria i Harplinge. 

För övrigt en lugn och stillsam dag. Jag har förberett tårtbotten och gjort allt klart förutom att vispa grädde och garnera tårtan .., den ska tas med till Bunkeflo i morgon, för att i efterskott fira Anders som fyllt fyrtio för några dagar sedan. Pv blir kvar, jag kommer hem tisdagmorgon någon gång. Sommarhusgrannarna kollar katterna.

Receptet som kommer från Ica, är suveränt bra och innehåller 5 ägg och 2.5 dl strösocker som ska vipsas rejält, därefter blandas 1 1/4 dl vetemjöl, 1 1/4 dl potatismjöl, 1 1/4 tsk bakpulver (jag har även i 1 1/5 tsk vaniljsocker) som siktas i det som vispats och vänds i försiktigt och så gräddas det hela i 40 minuter i 175 graders värme i nedre delen av ugnen. Tårtan blir hög och är lätt att dela i tre delar. Obs! (Jag hade även i 2 dl hasselnötter vilka hackats med hjläp av en stavmixer). 

Kan berätta att nu blommar almöke/rallarros i mängder, liksom praktlysing (nere vid det som varit pv:s potatisland) och så kungsljusen förstås. Just utanför friherrinnans sovrumsfönster, där står ett högrest kungljus och mallar sig lite. Bilden visar kungsljuset som i fjol fanns vid stranden i Skallkroken.

I skrivande stund spelar Norge åttondelsfinal mot Brasilien och pv sitter bänkad .., Vickan ligger på toppen av soffan, rejält ihopkurad som alltid och i växthuset, i en sliten trädgårdsfåtölj av trä, där har Paddan ett eget boende, i alla fall mellan varven. 

Jag har gjort fint .., bäddat lite mjukt och med ett gammalt bomullslakan att ligga på. Fullkomligt  ä l s k a r  att dom nu kommit in i sina egna rutiner; att dom läser av oss så bra och tycks ha funnit sig väl tillrätta.

Dagens fönster ...

Avsändare är Monet, som skriver så här: 

"Hej Elisabet,

Som en liten uppdatering från oss skickar jag dig några fönster från Bengts nya boende sen en tid. Både utanför den egna takterrassen och från den lilla lägenheten i det särskilda boendet han nu flyttat till. 

Mitt i hans uppväxts Djursholm på 1950-talet så han både trivs och känner sig hemma. Här uppvaktad på 86- årsdagen för en vecka sen.

Hälsar Monet."

// Tack Monet! säger jag och du får gratulera Bengt i efterskott. Hoppas att allt blir till det bästa för honom, i det nya boendet.