måndag 7 december 2009

I förändringens tid


Nu blir inget riktigt som det varit förr, en älskad som alltid har funnits, finns inte längre.

Utom i våra minnen, men där finns det alltid rum.

Tänk, alla ni bloggare, så underbart snällt ni skrivit nu när mor inte längre finns.

Jag har läst och gråtit av tacksamhet över all den värme som strömmat mot Halland de senaste dagarna.

Och allra mest har jag gråtit över allt det som Elisabet skrivit, så alldeles underbart fint har det varit.

Så ett stort och från hjärteroten kommande tack till er alla.

Thomas.

10 kommentarer:

Bonita sa...

Känner med er.

Anonym sa...

Känner verkligen med er o deltar i sorgen, den väcker ju som alltid även minnen från våra egna sorger.
Ta hand om varann i landet Halland o kramar.
Fru Grå

Evas blogg sa...

Varm tanke och kram. Det blir tomt efter en älskad människa. Tomt och ledsamt. Ta hand om varandra i sorgen. Känn att ni har varandras stöd, en hand att hålla. Det kan ge tröst i svåra stunder.

Anonym sa...

Kram på er båda tre...
/gunnar i vaplan/

Sven Teglund sa...

Skänker er en varm tanke i sorgens stund. Livet är förunderligt, det kan så fort förändras.

Du skrev så fint, att det gäller Att Ta till Vara. Det är jag också verkligen fått erfara, när sjukdomen slog till.

Ingela sa...

Oj, vad fort det gick... Fast så vill jag nog själv ha det när det är dags.

Thomas: Jag tror att din mor varit mycket älskad, både av er barn och av Viking. Det måste kännas bra i slutet av livet att veta det.

Ta hand om varandra nu, särskilt E om T.

Bloggblad sa...

Åh, det är tungt när den som såg en allra först inte finns längre... det är en viktig länk bakåt som gått av och det tar tid att ställa om.

Ingen tröst finns, men sorgen är viktig att släppa fram.

Elisabet skrev så att det känns som om vi kände din mamma allihop!

Kram
Marianne

anna of sweden sa...

Jag är så ledsen för er skull.

Varma kramar till er båda!

Tankevågor sa...

Åh så ledsamt! Känner så med er i er sorg nu.

...det första jag gör när jag kommer hem efter flygresan från London är att leta mig in här på Elisabets blogg. Måste läsa hur det är med Gunvor och er...har tänkt så på er.

Sitter här nu med tårar i ögonen när jag läser vad som hänt. Delar er sorg.
Varma kramar och tankar till er.

qi sa...

Thomas, jag är så glad att jag fick tillfälle att träffa din underbara mamma vid bloggträffen i somras. En fantastiskt människa! Jag förstår din sorg och saknad. Mitt varmaste deltagande med dig och din familj. Det känns bra att du har Elisabet hos dig nu.

Kram från qi