Ungefär ....

Fotografering hos Ateljé Åke Burwall i Malå. 1958 kanske?


.... så här glad blir man efter ett besök på vårdcentralen i Getinge!

Jag åker dit i akt och mening att få blodtrycket kollat (vid egna mätningar visar det sig att utan piller så är det ändå så bra, så bra) och om det nu, mot förmodan, skulle behövas medicin, så vill jag väldigt gärna byta från eländiga Losartan till Cozaar.

Och jag får träffa en alldeles omåttligt vänlig läkare som heter Monika och är sextio år ("ja, jag förstår dig .,. heltid är inget att stå efter jämt och ständigt, man får förstås prioritera och kanske avstå från vissa saker, men hälsan är viktig ...", säger hon) och hon tycks inte det minsta stressad, utan sitter ner och har ett litet anteckningsblock framför sig där hon skriver ner lite av pratet.

Så där .., ja, hur min livssituation ser ut .., hur jag mår rent allmänt .., om jag trivs i landet Halland?

Sen blir det blodtryckskoll, EKG, det lyssnas på hjärta och lungor, hon känner igenom mina bröst ("stora bröst kan vara svåra att få grepp om, få se nu ...", förklarar hon .., jahaaaa, på det viset, tänker jag och smajlar för mig själv ..) och det tas en massa prover ("det var det värsta så svårstucken du är ..., har du gömt dina kärl!" utbrister sköterskan i lab.rummet, vi är jämngamla, hon har vackert, grått vågigt hår och svär tyst ("helvetes-jävla-skit") när hon inte hittar rätt med nålen och måste sitta och lirka och lirka och till sist så ordnar det sig och då smajlar hon brett av lättnad ..., och hon frågar förstås var jag kommer ifrån ("vilken glad dialekt!") och summa summarum visar det sig att jag blir helt friskförklarad!

"Nej, någon medicin behöver du inte, men fortsätt gärna att hålla koll på trycket ...", säger läkaren innan jag tackar för mig och går hem.

En stor kram får hon och att sen köra milen tillbaka till Stensjö går som en dans!

Just så var det.