Guldstund på burk ....

Det är eftermiddag i London i slutet av november.

I flera timmar har jag promenerat i Hyde Park och nu är jag trött i benen och upptäcker en servering och jag köper en kopp te - vars smak jag alltid ska komma ihåg - och själva ögonblicket etsar sig fast i mitt hjärta.

Så här skrev jag då:

"Oeverallt springer hundar och leker med varandra .., maen och kvinnor joggar och flaasar .., naagon s t r e t c h a r ..., smaabarn busar .., ja, det aer saa ..., ja, saa haerligt, helt enkelt.

Tog en ginger/lemon/tea och en bulle i hoernet av parken .., satt i solskenet .., duvor flaxade omkring benen och gick paa bordet (taenkte omedelbart paa LindaLotta ...) talade med Bettankax och Torun och kaende mig glad .., tog sedan tunnelbana till Covent Garden .., strosade omkring .., vilade benen i den vackra S:t Andrews in the Fields .., daer det just daa paagick en kantonesisk gudstjaenst, ja, det spelade ingen roll .., det var varmt och skoent och flera hemloesa och saa jag och de kantonesiska saellskapet."

Långt senare, väl hemma igen, ska jag försöka få fatt i just det här teet, utan att lyckas.

Jag tänker att det kanske är själva känslan jag vill åt - och det är det förstås -.

Men så ..., i Köpmansgården i Halmstad ..., berättar jag för expediten om den där stunden i Hyde Park och hon står där bakom disken och ler så vänligt och så säger hon: "ja, men jag tror att det här kanske kan vara ...?"

Tänk, att så är det!

Och i en liten grön burk finns nu minnet av den där ljuvliga stunden.

Teet heter "Savannen" och är en blandning av citrongräs och ingefära.