Några timmar i frihet innan det är dags att åka till affären.
Det blir som vanligt lång promenad med harry.
("Hundägare håller sig friskare!" läste jag på någon löpsedel igår. Jag håller det inte helt otroligt, för oj, så mycket mera utomhusliv det blir och oj, så mycket mera motion!)
Det är som den allra bästa av höstdagar när vi ger oss av.
Knallblå himmel.
Ulliga moln.
Molntussar.
Inte en endaste svala eller tornseglare hör jag .., ingen lärka.
De senaste dagarnas ihärdiga regnande har gjort marken vattensank!
Så här ser det ut på en av åkrarna.
I drygt sex veckor har harry varit hos oss .., nu vet han precis vägen!
Och ännu .., har han inte givit upp hoppet om att kunna fånga en liten fjäril.
"Det kommer att bli svårt att få till bra skidspår här i vinter, halmstubben är så pass hög ...", konstaterade pv för en tid sedan.
För det är här, ute på stora åkern, som han har sitt inför-vasaloppet-träningsspår.
På väg ner till inhägnade området (som är jättelikt) träffar vi ett äldre par som är ute och rastar sin boarder-terrier.
Det visar sig att mannen har arbetat som jurist åt ett skogsbolag i Sundsvall ("jo, vi trivdes jättebra, men jag är ju från Göteborg och min fru från Falkenberg, så det kändes bra att flytta hit, till Halland, vi bor nere i det röda huset nära havet", säger han) och kvinnan har varit allt från sekreterare till hushållslärare.
Aldrig har jag pratat sååå mycket med grannar och sommarboende som sedan harry kom i huset!
Och nästan hemma möter jag ännu ett par och mannen böjer sig ner och klappar den ivrigt svansviftande valpen och säger ..., "men så fin han är, vad är det för ras ..? å, vet du inte riktigt .., haha .., men han kommer att bli så vacker!" och då blir jag förstås alldeles till mig av nån slags stolthet som inte är det minsta befogad.
Men säg ..., glädje då?
Och överallt syns ljung och här och var hittar jag några kvarglömda björnbär som är syrliga och ljuvligt goda och nu är himlen gråmulen och vänta bara .., det ska nog hinna regna rejält innan jag ger mig av på min Hooper!
7 kommentarer:
Ja, men precis så är det. Man både kommer ut och möter så många fler människor på en hundpromenad! Kanske är det en enkel ingång. Någon hälsar på eller ställer en fråga om hunden och det leder till ett litet samtal.
Och det är så kul att få följa med på era promenader, fast fy så hundlängtig jag blir varje gång jag läser :)
Säkert, men det gäller nog inte alla hundägare.
En del som jag ser när jag är ute på promenad rör sig så sakta med sin hund att det nog inte kan räknas som motion.
Men socialt är det ju.
Ha det gott!
Det är mysigt med hundpromenader :) Att gå ut och gå själv är inte samma sak, speciellt inte om man är lite mörkrädd och har livlig fantasi..
SoF: jag kan ju egentligen bara tala för mig själv och då är det så här att jag går tiodubbelt oftare nu, än tidigare ,-) Inte i racer-fart, men jag rör mig mycket mera och är ute längre perioder. När det är mörkt vill jag helst inte alls gå, för här finns knappt någon gatbelysning, vi bor ju så nära havet. Å andra sidan är här knappt någon trafik, då det är återvändsgata och inte många året-om-boende längs gatan.
Fourmum: haha .., och jag har gott om livlig fanasti ,-)
Under de lååånga tre månaderna som vi var hundlösa saknade jag hundpromenaderna, men inte bara för att komma ut och få luft. Nej, mest sörjde jag faktiskt just de där små spontana pratstunderna om allt och inget. Just de som bara blir när två hundägare möts och deras älsklingar bekantar sig - eller motsatsen - med varandra.
Med Sickan har jag kommit in i gamla vanorna och banorna igen och tänk så många NYA människor jag mött. Inte bara de gamla godingarna.
Sickan gör som Harry, hoppas att hon kan hoppa sig till en fjäril någon gång. Hon hoppas på alla fyra så att säga, liksom studsar. Allt medan fjärilarna fladdrar i väg i lagom retlig höjd från de hotfulla käftarna som alltid slås igen i tomme.
Kesu: ja, precis så är det! Om jag vore ensamstående och led av svår ensamhet, då skulle jag absolut skaffa hund, för sen blir det så många nya kontakter!
Och så många grannar som jag inte visste om fanns, som nu stannar och surrar - oftast dom som själva har hund - ,-)
Härliga bilder från ett öppet landskap! Förstår att du njuter på dessa hundpromenader! Jag tror också att jag skulle gilla att ha en hund. Vår katt håller sig numera mest undan- Ikväll har han sovit ute i en stol på altan, i mörkret. Jag tycker att han ska komma in i stället och ligga i soffan med mig :)
Skicka en kommentar