Och det är rent ofattbart varmt och jag tar harry med mig och går ner till havet.
Först till klipphällarna, men det blåser rätt friskt och är såphalt där jag i vanliga fall försiktigt tar mig i vattnet, så jag vågar inte (ser mig själv ramla och slå bakhuvudet i någon sten och så blir jag liggandes där i timmar och harry blir förskräckt och springer vilse och hur ska pv hitta mig ...?) och efter en stund av velande går vi till "vanliga stranden", där det just idag är i det närmaste folktomt.
Och så bär jag ut harry tills vi nästan inte bottnar .., jag ser en plattfisk fly för livet ..., och harry simmar alldeles galant i land och i bakvattnet dyker jag och det är bara så helt ljuvligt!
Det är såna gånger man känner att man l e v e r.
Eller rättare sagt: vad som är viktigt i ens liv.
Efteråt ligger vi ihopkrupna på filten och jag somnar med harry på min arm.
I säkert en timmes tid blir vi liggandes där.
Så här ser han ut när han vaknar.
6 kommentarer:
Han är sååå söt!! Jag vill också ha en sån där strand..
Han är verkligen KOLSVART!
Fourmum: ja, det är ...., ja, det är ordet som börjar på u och slutar på t ,-)
baratradgard: precis kolsvart! Och så härligt slät i pälsen!
Ni har ett gott liv...
Tänk så vackra bilder det kan bli när man ger sig ner med kameran i marknivå.
Fint E!
Jag håller med, den översta bilden är jättevacker! Ja, Harry är ju också söt :)
Skicka en kommentar