"Se nu till att vara bestämd när dom ringer!"

För kanske två veckor sedan besökte vi ett av stadens byggvaruhus för att inhandla en glasvägg till badrummet.

Den som vi tittat på och ville ha, den gick inte alls att få fatt i, så valde vi en annan modell och det tog lite tid i kassan (läs: ohyggligt lång tid!) - just den varianten fanns inte heller hemma -, men den unga kassörskan lovade att det hela skulle ordna sig, ja, man skulle beställa hem just vår modell.

Pensionatsvärden, som annars inte är den som direkt jäktar ihjäl sig vid ombyggnationer, har nu gått och längtat sig halvt sjuk efter glasväggen.

Och så kom sms:et som meddelade att den hett efterlängtade varan nu fanns på plats i varuhuset och pv ordnade släp och åkte glad i hågen för att hämta glasväggen och nu minsann, skulle allt sättas igång!

Då visar det sig , när han öppnar paketet, att vi har fått fel vara.
Det här är en glasdörr!

Så från jobbet ringer pv till varuhuset och berättar vad som har hänt och får löfte att någon ansvarig ska höra av sig .., och så ringer han därefter hem till mig och säger att "jo, dom ska kontakta dig, nu får du verkligen vara  b e s t ä m d, vela inte, säg ifrån på skarpen!"

"Det tror jag inte ...", säger jag, som känner mig själv.

Klockan halv åtta nu på morgonen ringer telefonen.

Det är från byggvaruhuset och en man med norrbottnisk dialekt presenterar sig och ber om ursäkt för det som har hänt och han är vänligheten personifierad och vi pratar om norr,- respektive västerbotten och hur vi trivs här i landet halland och han säger att det har blivit ett misstag, vår glasvägg finns i varuhuset och det som vi har fått, det ska till Båstad.

Ett trevligt samtal blir det.

Och inte det minsta bestämd är jag.