Under mammas alla år i Argentina och Bolivia brukade hon berätta om hur fantastiskt det var, detta att när hon i stod i begrepp att ta någon patient till ett sjukhus för att ordna med ben, - eller armprotes - och så hade hon inga pengar egentligen till det hela - så, på något förunderligt vis, ja, så ordnade det alltid sig.
Pengar kom.
Från privatpersoner eller från förskoleklasser eller föreningar av olika slag.
Hon var otroligt trosviss.
"Jag litar på Herren", sa hon och på nåt finurligt sätt, så funkade det hela.
Ungefär så är det med fönsterleveranserna.
Ibland är det torka i fönstermappen; då kommer det plötsligt susande en hel svärm med fönster från Västmanland eller annorstädes ..., och sent igårkväll, då kom ett mejl med fem fönster från USA.
"Ja, om du har fönstertorka nån gång ...", skrev avsändaren.
Det här är det första och det kommer från Sag Harbour ( norr om New York) i USA och avsändare var Kjelle.
Ett till, tar vi.
Titta, så underbart med hundarna som ligger där och sover så gott!
Och Kjelle, det är han - ni vet - som tillbringar vintermånaderna i Västdindien, ja, ombord på sin segelbåt och som sommartid är nån slags pensionatsvärd i Borgholm på Öland.
Hos honom kan man hyra rum ..., och sedan kuska runt på ön lite som man vill.
5 kommentarer:
Det sista med hundarna som sover är verkligen mysigt. Sitter och tittar på det länge, länge. Vilken skön plats för hundarna....och sköna kuddar och filt......och så de helt oväntade fiskarna! Kan inte låta bli att fundera över den där bläckfisken. ;-)
HÄRLIG fönsterbild!
Det där ser inte precis ut som Västindien?
Fint! Svenskarna som utvandrade gjorde avtryck ser jag:-). Och din mamma, när du blir pensionär:-) kan du väl skriva den där boken om henne?
En sak som jag glömt men som var väldigt finurligt av henne var hur hon provade ut glasögon, det får du gärna berätta igen.
Och det där ölandsboendet såg inte dumt ut alls, då vet man det, på Öland har vi hyrt hus då och då men detta kan vara ett alternativ.
Tankevågor: ja, jag blev så glad över den undre bilden! Det ser sååå skönt ut, så där så man skulle vilja krypa upp där själv ,-)
Monet: han kanske är på väg hem?
Monica: jo, det var sannerligen finurligt! Danska Lions från Århus skickade hundratals, kanske tusentals med begagnade glasögon. När en ny laddning skulle delas ut blev det ju problem, för många - dom flesta - av indianerna, ja, dom var inte läskunniga och då hittades det på att dom fick en nål och tråd och så¨skulle dom trä i tråden då .., och när det funkade, att dom såg hålet bra, då var det bara att ta med sig glasögonen till hyddan ,-)
Skicka en kommentar