Det är mitt i frukosten som jag plötsligt upptäcker ett fönster i pv:s ljusgröna tekopp!
Ja, det är förstås någon slags sjukdom ..., den där fönstertittarsjukan .., och raskt åker kameran fram och vips, är fönstret på plats.
Lite till höger i bilden skymtar harry som noooosar efter sigges mat .., och till vänster håller pv just på att skära sig lite herrgårdsost.
Själv är jag överlycklig!
Igår på jobbet kunde jag omöjligen sträcka ut mitt knäprotes-ben .., jag gick som vore jag låghalt och det var otroligt tröttsamt - dessutom snedbelastar man ju den övriga kroppen - med höftont som resultat.
Chefens schemaläggarfru Bodil bleknade när hon sig mig.
Jag förstod precis .., hon såg sommarschemat raseras!
När vi någon halvtimme senare åkte hemåt, sa jag att .., "jag ska nog ta mig ett samtal med Vår Herre, han har minsann ordnat större saker än krånglande knäproteser!"
Chefen log.
Han har nog inte vuxit upp med söndagsskola, tänkte jag.
Vid sänggåendet hade jag så ont så det var stört omöjligt att somna, så jag gav efter .., och den alltid så omtänksamme och snälle pv hämtade en Citodon, - för mig en stark tablett som jag inte tagit sedan jag fick min protes -.
Och så knackade jag på dörren till Vår Herre och småpratade lite med honom .., sa att jag är dålig på att höra av mig, förlåt, - det är mest i nödfall kontakten tas - och jag förstod ju att han var upptagen med all världens problem .., det är kravaller i Istanbul och säkerligen många som är före i prat-kön med Vår Herre och hans personal, för att inte tala om Syrien och alla som har fått svåra besked, men tack ändå, sa jag.
På morgonen fick jag den sedvanliga Citodonmardrömmen - nu var jag på samma flygplats som i alla drömmar tidigare - och tillsammans med Leina skulle jag flyga till New York men hade glömt såväl pass som resväska!
Ångest - ångest!
Vaknade någon timme senare av doften från stekt bacon och jag låg där under täcket och hörde äggröre-vispet ..., klev så småningom upp och kände att benet bar .., och halleluja .., jag kan gå nästan som vanligt!!
Satte mig vid köksbordet .., pv mitt emot .., skickade lyckönsknings-sms till töserna i affären som idag ska på b a l och längtar så våldsamt till detta och sen ...., ville jag bara gråta av tacksamhet.
Så var det.
8 kommentarer:
OJ och AJ! och usch så jobbigt! Stor varm kram från mig! Och du, jag vet att du pratat med Karin - blev du klokare på det? En kram till PV också, måtte han ha rättat färdigt nu!?
Annika: men jag förstår inte vad du menar riktigt ...? "Pratat med Karin ...?"
Karin, min väninna som också har problem med sitt knä.
Annika: jaaa! Jo, men jag ringde henne, hon var så himla rar och trevlig och lättpratad .., och jag loooog, för hon är tusen gånger mer bestämd än jag själv! Hon hade KRÄVT att få det fixat å det snabbt, för hon skulle ju ut och resa ,-)
Men det visade sig att vi hade det på olika vis .., men ändå intressant! Tack som gav mig hennes telefonnummer .., det blev ett himla bra samtal!
Tänk jag anade det när du skulle jobba så länge.
Det vill inte knät.
Ja citodon är stark ---hur går det idag då?
Vi skall till Mjellby och se på Ekströmtavlor.
Men vilken tur att knäet var bättre idag. Och jag känner igen det där. Jag räknar mig inte som troende och går aldrig i kyrkan. Men ändå, när det verkligen är något, då skadar det ju inte att prova, om utifall att. Och då är det liksom på sin plats att ursäkta lite att man hör av sig så sällan och passa på att tacka för allt som har varit bra och så.
Eva i Tyresö: fast jag hade sett fel på schemat, jag började två, inte tolv, så det blev sju timmar istf nio. Idag går det bra ,-) Liiite stel, men jag ska verkligen lita på att det håller.
mossfolk: ja, det är väl den sämsta sortens troende det .., dom där halvljumma som han ska spy ut ur sin mun .., tror jag att det står i Bibeln. Huvva!
Citodon och en bön till Gud - det måste ju vara det ultimata tillfriskningsreceptet. ;)
Å jag känner väl igen den där tacksamhetskänslan som infinner sig när ett smärttillstånd går över/släpper.
Varma kvällshälsningar!
♥
Skicka en kommentar