Fredag och första maj.
Den tappade kraften från igår, återfanns aldrig och utvecklade sig till nån slags influensa.
Alldeles själv får pv åka till Gyltige för traditionsenligt majfirande med hyllning till våren, bland annat av kören Västanvind, den han ännu inte kan vara med i, då rösten inte bär fullt ut.
Men lyssna kan han ju göra. Och träffa alla vännerna.
(Jag hörde honom testa röstresurserna i någon majsång, det var när han stod i duschen ...).
Jag blir kvar hemma.
Ligger på soffan, tillsammans med hundarna.
Fryser så jag skakar.
Tänker på nattens drömmar .., på kalaset hos Hans och Christina och min linneklänning som fick trycksvärta på sig - allt i drömmen -. Ibland tycks allt så verkligt, så där så jag tänker att antingen har man levt nåt slags tidigare liv eller så lever man parallella liv? När drömmen upphör och jag vaknar, vilar en slags sorgsenhet över det hela.
Och jag tänker på att nu stundar arbete sju dagar i följd.
Lördag - fredag.
På onsdag, då jag egentligen har ledig dag, är det postutbildning.
Och jag tänker också på att nu är det bara fem veckor och två dagar kvar tills min semester börjar.
Det går undan nu.
10 kommentarer:
Det där med konstiga drömmar känner jag till! Och värst är de där som lämnar ett vemodigt stråk kvar i sinnet. Per vet aldrig om att han drömmer, minns aldrig något från någon dröm, medan jag är med om de märkligaste händelserna.
Du stannar väl hemma och sjukskriver dig om du inte mår bra? Ingen tackar dig för att du sliter ut dig, och kroppen glömmer inte en nochalerad influensa...
Bloggblad: precis! Vissa drömmar är så verkliga och blir så vemodiga, så jag har svårt att ta mig ur dem. Dom sitter i l ä n g e.
Nej, jag blir nog inte hemma .., det är mer Förlorad Kraft, men det brukar bara ta nån dag så kommer det tillbaka. Ofta väderbaserat. Min kropp är så underlig.
Krya på dig! /smålandstjej
Smålandstjej: tack snälla !
Hoppas verkligen du blir pigg till i morgon!?
Det beror på vilken virus det är.....
Eva i Tyresö: jag tror inte att det är nåt virus .., i hela mitt liv har jag fått såna här dippar ibland .., det brukar gå över på nån dag, men jag blir alldeles kraftlös.
Undersöktes på Skellefteå las. när jag var nio, tio år .., det var samma sak då. Men det går över.
... och för mig är det knappt åtta månader till mitt afrikaäventyr ;-)
gunnar i vaplan: men visst är det underbart att få längta!
Om det nu inte är ditt eget kraftlöshetsvirus, tänk då på hur många du smittar ner genom att sitta där i kassan. Det här har du förstås hört hela ditt liv och "enjängd" som du sjäv beskriver dig som. så hjälper väl inga argument. Jag kan bara säga att jag skulle bli oerhört irriterad över att möta just en kassörska med typiska "influensasymptom" när jag skulle betala. Och ännu värre skulle det bli om jag själv blev sjuk någon dag senare.
Exakt det här har mina åldriga föräldrar råkat ut för. Fruktansvärd vinterkräksjuka, självklart förmedlad genom någon inom hemtjänsten eftersom de inte träffar några andra just nu. Det gäller väl faktiskt att också ta sitt eget ansvar för att inte föra olika smittor vidare? Själva kan vi just nu trots många Europamil, inte träffa barnbarnen vi inte sett på ett år pga bältros och det är ju bara att acceptera, hur tråkigt det än är.
Stanna hemma när man är sjuk är det som gäller, allt annat är i min bok helt fel. Sorry Elisabet, men med effekterna av det du beskriver blir jag upprörd! För mig är det inte det minsta heroiskt, precis bara tvärtom.
Skicka en kommentar