Elisabet

En onsdag i bilder ...

Först ett besök hos tandhygienisten.
Det är ett år sedan sist och jag har närapå ångest innan det är dags, men ack, jag hamnar hos en ängel i vita kläder .., hon visar sig heta Eva Hallström och är född och uppvuxen i Trelleborg ., jämnårig med mig och talar en mjuk skånska; kanske är det därför som jag genast tycker om henne?

Eller så är det för att hon  i n t e  använder sig av ultraljudsgrejen för att ta bort tandsten, utan den vanliga gamla varianten och inte ett dugg känner jag.
Dessutom säger hon att "du håller verkligen rent mellan tänderna!", bara en sån sak!

Porten till innergården ...

Därefter raka spåret till landet Skåne.
Skåne är - jag vet, jag har sagt det tusen gånger -, som att komma hem.
Inte riktigt som att komma körande vid Åkroksbron hemma i Malå, men nästan.
På ett annat sätt.
I Malmö bor sonen och han säger att han älskar den stan .., att kunna gå ut mitt i natten om man så vill och där är alltid människor .., ja, pulsen och själva livet där.

Och vi dricker pulverkaffe och han som nyss har haft födelsedag får hjortronsylt och pv:s nybakade havreflarn och vi tittar på bilder från resan till Ghana .., pv frågar vad som satt mest spår hos min reskamrat .., han tänker efter en stund, säger ..., "jaa ., det var nog fattigdomen".
Jag säger .., alla kontraster.
Alla ljud.

På en vägg hos sonen hänger ett inramat brev, skrivit av hans mormor, då när ättpajötten bara var ett år. Jag läser och ler.

Och jag tänker att hon skriver som till en vuxen och hjärtat fylls av en sån innerlig värme .., kanske är det så att jag minns mamma mest genom alla hundratals brev som kom under hennes tjugo år i Sydamerika?

Sen blir det, precis som i fjol, födelsedagslunch i Limhamn, nere vid hamnen.
Sonen är chaufför och när vi passerar olika gator säger han .., "ja, här var det skottlossning ...", eller ..här mördades en kvinna med mängder av knivhugg ..." och jag tänker att våra liv är så annorlunda.
Min tillvaro handlar om mejeribeställningar eller plu-nummer, pv försöker lära ut matematiska formler och han som nyss har fyllt år, berättar om hjärt-lungräddning på en nyligen skjuten man.

Och så är vi framme i Limhamn.

Det blåser friskt, men vi har tur och regnet håller sig borta och eftersom vi sitter ute på verandan får hundarna följa med, ja, där är ännu en liten hund och där är vänliga människor - en äldre farbror med käpp klappar harry och säger att han också har haft hund .., nu känns det bra att få klappa en .., och jag tänker att människor i Skåne är så vänliga och öppna.

Just nedanför "verandan"har det iordningställts som en liten strand med solstolar och parasoller.
U n d e r b a r t!
Och bron över till Danmark syns där uppe till vänster.

Och vi kör vidare mot Ystad och han som nyss har fyllt tjugonio gör oss sällskap; ja, han får vara chaufför och Nelly hamnar längst bak i bilen, där ligger hon och surar i sin koja - vad är nu detta!! - hon vill också vara i baksätet tillsammans med harry, men bilen är liten och jag stoppar in min vänstra hand i kojan och säger att "snart blir det bättre ..., det är bara fem mil till Ystad och ...", och till slut kurar hon ihop sig och somnar.

Vi lämnar av Anders hos goda vänner och hans lille gudson Hugo .., dom bor i ett pepparkakshus byggt 1890 som ligger i Sandskogen och där har jag cyklat hur många gånger som helst .., och det är så vackert så jag nästan får ont i magen!

Det blir en kort sejour i Ystad .., vi svänger förbi och lämnar ännu en födelsedagspresent; nu till Karin, gift med mina barns pappa och hon har nyss jubilerat men är inte hemma .., kanske är vi inte mer än en timme i stan .., sen mot Lund och lite mer utanför .., till pv:s lillebror - han trummisen - och där, kring köksbordet, sitter hans son Hannes med flickvän och deras kompis Zacke, en ung man som är så vacker så han lätt kunde bli filmstjärna - och Hannes är ju brorsonen som sedan barnsben varit passionerad fiskare och precis som i fjol ska han och flickvännen ha ett stånd på Malmöfestivalen och sälja fish´n chips och fisksoppa och nu gäller det att leva upp till fjolåret, då dom fick högsta betyg på sin mat, ja, av någon av kvällstidningarna.
Fiskey Business heter företaget och i år ska man även finnas med på Kiviks marknad.

Alldeles enkelt kan det inte vara .., det gäller att planera och gissa rätt!
Hur många kilo torsk ska köpas in ...?
Och bara att ställa upp i Malmöfestivalen; att ha ett matstånd där, kostar över 60 000 kronor!
Betydligt billigare är det i Kivik.

Och så åker vi hemåt.
Lyssnar till reprisen av Sommar i P1 och det är knäpptyst i bilen .., knappt att vi säger ett enda ord.
Av alla program är detta det som satt dom djupaste avtrycken.

Så var det.
Igår.