... går vi inte på begravning, nej, vi tittar in hos Pelle och Maria som driver Galleri Stensjö, bara snett över kustvägen och själva galleriet är beläget i ett alldeles underbart gammal hus (eller stall eller nånting) med vitkalkade väggar och på vissa ställen tegelgolv.
Ååå, så fint där är!
Levande ljus överallt .., och vackert dekorerat.
Handlar vi nånting?
Ja, somliga.
Jag, till exempel.
(Pv har lika mycket i plånboken när han åker hem, som när han kom dit).
Jag köper till exempel en jullimpa som Maria har bakat + hennes svärmors rosenkyssar .., som ska visa sig smälta i munnen!
Och ett litet armband som Marias dotter Frida Halling har gjort, hamnar också i påsen.
Det är armbandet längst till höger om Fridas hand .., det med en snäcka i mitten.
"Du förstår .., den snäckan, den plockade jag under ett besök i Karibien ...", förklarar Frida som är lillasyster, Kräfta och tycker att livet är ungefär en åtta just nu.
Hon har ettt underbart tjockt, härligt hår!
Fridas farfars far, Birger Halling, var förstås också konstnär.
Den här tavlan som han har gjort, ja, den hade jag gärna haft på nån vägg hemma, om den bara passat in! Om Birger Halling, som en gång ställde ut tillsammans med Picasso, kan man läsa här.
Och så köpte jag en alldeles ljuvlig ljusstake i keramik - den har jag ingen bild på just nu -.
Lavendelpåsar sydda av Marias mamma ...., ja, vad annars ...!
Jodå, några såna fick följa med hem.
En av dem ska lottas ut.
Där fanns även tavlor av Olle Weman.
Inalles fem stycken.
Olle är en bra bit över åttio år och redan när det i våras var vernissage i galleriet, föll jag för hans lite underliga tavlor .., ja, inte underliga sååå, men dom är ju i alla fall inte traditionella.
I våras kostade den här tavlan 1500:-.
Nu var det så att herr Weman hade meddelat att den som var intresserad helt enkelt fick lämna ett bud och så gick intäkten rakt av till Läkare utan gränser. Jag frågade pv vilken av dom fem alstren han tyckte bäst om .., och han pekade på två stycken. Jag valde inte någon av dem, utan denna, det är ju typiskt.
För fyrahundra kronor blev den min.
Nå, men hur kommer det sig att jag tycker om dem?
Ja, säg det.
Jag bara gör det.
Nu är jag x antal hundralappar fattigare, men känner mig alldeles oändligt rik!
3 kommentarer:
Jag blir alltid så snål när jag är iväg sådär. Likadant på loppisar. Nästan alltid ångrar jag mig efteråt. Ja, att jag inte köpte den där saken som jag fastnade för alltså.
Tavlan tycker jag om! Den påminner mig om en liten norrbottnisk by på vintern.
Skicka en kommentar