Jag låg på soffan och lyssnade till nyheterna.
Det var - återigen - gruppvåldtäkt i Malmö och en polisbil hade sprängts - även den i Malmö - och jag tappade sugen till själva livet.
Eller tilltron.
Och TT meddelade att en svensk medborgare var gripen i Belgien - det handlade om terrorhot -.
Ja, men vad är det för värld vi lever i!
Hur kan det ha blivit så här!
Och vad ska vi ta oss till?
Hur få stopp på det hela?
Det kändes totalt meningslöst.
Och jag var så upprörd.
"Kastrering vore ett bra straff! för våldtäktsmän" tänkte jag.
Sa jag.
Stupstock också.
Femton års fängelse för våldtäkt, ja, minst!
Det fanns liksom inga gränser för vilka straff jag ville utdela.
Ja, helt ärligt greps jag av de allra mest primitiva känslor.
Men så kom mejlet från Ulrika där hon undrar om jag kan lägga ut det här med rullatorönskningen och jag tänkte att aldrig att vi får ihop till hela summan och jag skyndade mig och kollade på begagnade rullatorer för utomhusbruk och jag åker till jobbet och när jag kommer hem har jag ännu ett mejl där det står att det behövs inte mer pengar - nu räcker det till som ska underlätta livet för en annan människa -!
Då, helt plötsligt, får man tillbaka tilltron till mänskligheten.
Ungefär som när vi gick samman och ordnade med utbildning till Em i Thailand.
Det fixade sig.
Nu kan man sträcka ut på soffan Ektorp och tänka att det ändå finns mer av godhet än av det motsatta. Så måste det vara. Det är bara så att det märks inte på samma sätt.
Inget som Rapport eller Aktuellt berättar om.
Till rullatorinsamlingen hann jag inte ens vara med, men till er som swishade iväg bidrag: så totalt underbara ni är!
5 kommentarer:
Det är ju så, man får aldrig höra om goda saker i nyheterna. Tyvärr, för det skulle göra världen gott om det var mer av den varan.
Godheten finns och den finns överallt.
Jag har grinat så mycket idag, för att det finns så fina medmänniskor där ute som vill hjälpa en människa de inte känner eller ens vet vem det är.
Jag har överlämnat pengarna ikväll och min vän är alldeles oerhört glad och tackar så otroligt mycket! Det blev verkligen en fin nyårspresent, lite extra så eftersom han är inlagd på sjukhus just nu och kommer få spendera även nyårsafton där.
Först tänkte jag köpa rullatorn och överraska honom med den, men nej, han vet bäst vilka finesser och hjul osv osv han har störst nytta av, så han får välja modell själv.
Alldels supervarm i hjärtat är jag ikväll. Återigen, tack!!!
Det är tillåtet att vara primitiv ibland.
Och det motsatta.
Då blir man komplett. Typ. ;-)
Härligt att höra att det blev en rollator ändå! Jag tänkte som du att 5000:- - det går aldrig, men många bäckar små...
Det är DÅ det händer när många går tillsammans för en gemensam sak och kan göra gott!
Tack, Ulrika, för att du gav oss chansen att få bidra med att göra livet så mycket lättare för någon. Det känns bra - win-win, som man säger!
Jag tror ändå på att människor innerst inne är goda och vill gott, men att omständigheter av olika slag gör att man inte alltid gör goda handlingar.
Håller med Bert! Det är faktiskt helt OK att vara primitiv ibland så länge man känner igen känslan och kan fundera på om det verkligen är bästa alternativet även om det känns så för tillfället.
Bert: ja, i alla fall är det kanske mänskligt ...?
Ruta Ett och Rexxie: det tror jag med, men det hjälper inte att jag får dom där känslorna. Men det är ju så svårt: tror jag att femton år i fängelse hjälper? Ja, för den tiden, men ingen blir förstås bättre av det.
Men vad är alternativet?
Jag såg en intervju eller ett reportage där unga män med flådiga bilar helt frankt sa att "varför skulle jag vilja ge upp det här livet, när jag tjänar mycket, mycket mer än alla Svenssons ...?"
Ja, vad säger man då?
Då spelar det ju ingen roll hur många fritidshem man har.
Såna gånger känner jag mig så BETRYCKT.
Och beträffande gruppvåldtäkter så vidhåller jag att kemisk kastrering vore ett alternativ. I alla fall ett tag.
Skicka en kommentar