 |
| Hos min rödvitrandiga syster ... utsikt genom rumsfönstret. |
Ja, det får bli lite hipp-som-happ den här omgången .., vi kör veckan ut!
Men mitt bästa - hittills - blir ändå lillejulafton.
Stunden i uterummet som invigdes tillsammans med Karin, Tommy och Anders ...,den lyckade förrätten (jag som aldrig gör förrätter!) och allt pratet. En känsla av trygghet.
Och senare på dagen när Mymmel, Hilda och Patrik anslöt .., då fortsatte den där känslan av en utökad familj .., och den där tryggheten i att vi finns där, även om vi inte ses dagligdags eller ens månadsvis!
Och det var så lättsamt och jag kände en sån oerhörd tacksamhet mot tillvaron eller livet eller vem man nu ska tacka. Kanske sin lyckliga stjärna?
Jo, det blev mitt bästa!
(Det bästa är också att julhetsen är tillända. Arbetar man i butik är det lätt att dras med i den där stressen och det var alla paketen och jobbet som nästan kändes övermäktigt och kunder som glömde plånböcker, bankkort eller rent av matvarorna! Med stigande ålder står det alltmer klart för mig, att vardagar är min melodi. Det vanliga livet. Det alldeles vanliga livet).
3 kommentarer:
Tycker också att det är himla skönt att julstressen är över och snart är det nytt år med.
I love you! ;)
♥ ♥ ♥
Jag stressar ju inte vid jul och känner aldrig press att hinna med allt och alla. Jag gillar det vardagliga ändå och längtar efter jobbet, till stressiga dagar som går i ett. Där jobb, stall, träning och familj obalanserat jäktas igenom. Jag gillar verkligen vardagen. Det är helt klart min grej. Rutiner. Semester är viktigt absolut, men inget går upp emot vardag.
Skicka en kommentar