Först lång promenad med harry .., kustvägen mot Ugglarp och så in mellan åkrarna (hela tiden hör jag lärkan och från havet till kommer ett > format sträck med svanar )..... och inte det minsta känner jag av mina knän - INTE DET MINSTA - det är som den största present man kan ha fått .., en sån lyckokänsla så det går helt enkelt inte att beskriva!
Så här ser det ut när jag ger mig av hemifrån.
Nu, när klockan är halv ett, är all snö borta.
Och nu är åkrarna snöfria.
Solen värmer.
Friherrinnan som är på väg till apoteket i Slöinge, tittar förbi på kaffe.
Vi sitter ute på altanen ..., harry ligger utsträckt på gräsmattan, just där han brukar ligga när det är vår och sommar .., framför rabatten.
Från fröautomaten - den vid vedboden - flyger småfåglar av och an.
Och en blåmes inspekterar holken just intill.
Inte en kotte möter vi på hela promenaden .., här är vi nästan hemma och ska strax passera Ecke och Britts sommarhus. Till höger om den stora boken rinner bäcken.
Och strax ska jag cykla till affären, för jobb från två till åtta.
I Skåne ligger min syster och hennes barnbarn Nathalie sjuka och jag har erbjudit mobil hemtjänst från landet Halland, men dom tackade nej; dom klarar sig tydligen. Nåja, jag har i alla fall ställt frågan.
Så är det här idag; denna ljuvliga solskensdag i nästan-slutet-av-mars!
2 kommentarer:
Vi har invigt uterummet för säsongen. Jag förstår Harry preciis.
Cecilia N: och idag gråmulet och ganska kyligt ,-)
Skicka en kommentar