Kvinnan som har mörkt hår och vita arbetskläder, typ såna som målare brukar ha, kommer ut från Eckes lillstuga och i båda händerna håller hon det som ser ut som målarburkar eller hinkar som stuvas in i bilen.
"Jaha ., är det klart med målandet nu ...?" säger jag, mer som bara för att vara lite social.
Nej, så är det inte alls. Det är inte målarfärg hon har, hon håller på med cement.
"Cement ...?" säger jag förvånat.
Jo, just det. Mikrocement.
Då förstår jag ännu mindre.
(Googlade när jag kom hem såklart).
Kvinnan som kanske är r i trettiofem-fyrtioårsåldern lockar lite på Harry .., men han går aldrig någonsin fram till helt obekanta människor, särskilt inte om dom är klädda på ett lite annorlunda vis (flickorna i Skallkroken igår var inga problem att hälsa på) och jag frågar var hon kommer ifrån .., kanske Polen?
Nej, så är det inte, hon är uppvuxen i en liten by i Ukraina, men har bott i Sverige (i Helsingborg) i några år och pratar fullt begripligt. Imponerande! Och hon frågar om det går att köra längs havet (nej, det är vägbom på grund av alla båtstölder från lilla hamnen) och så tycker hon att här är så vackert och det tycker ju jag med.
Ett litet pyttemöte i vardagen.
Jo, det kändes bra.
Nu ska jag skjutsa Sonja till vårdcentralen - det må bära eller brista - och samtidigt hämta pv som ska arbeta extra som mattelärare hos grannen och sen blir det båtjobb i Skallkroken. Men .., nu stundar tre dagars ledighet för honom!
Bilden har absolut inget att göra med texten, men jag tog den på hemvägen och tyckte att det blev riktigt fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar