Svalt och skönt på morgonen.
Frukost i uterummet tillsammans med malmögänget.
Lillkillen leker med potatispressen och låtsas att den är en lastmaskin.
Vid åttasnåret skjutsar sonen mig till affären för inköp av frukostbröd.
I vanliga fall brukar jag sätta en kalljäst deg kvällen innan det är dags för frukost, men jag är så slut på efter att ha umgåtts med lillkillen som har energi för ett halvt kärnkraftverk och nu blir det köpebröd.
Stannar till i Särdal och tittar på hästar och i Steninge och inspekterar en cementblandarbil. Stort intresse från lillkillens sida!!
Så blir det en cykeltur till Ullarp i akt och mening att köpa lammfärs, men det är slutsålt.
Fortsätter till Ugglarp (först av allt en lååång härlig nerförsbacke .., möter en man som jag känner igen från affären .., han har rastat sin hund och vi hejar .., och jag tänker att det betyder så mycket att inte vara anonym!), ser en massa nybyggen i det som heter "Lissinge by med stor annonsskylt som lockar med "badrocksavstånd till havet" .., handlar grönsaker, tar några bilder och sen hemåt.
När övriga är ute på stan, alternativt är i båten och fixar, vaskar jag hall, - och köksgolvet. Två mattor åker i maskinen.
Fläskpannkaka -made by pv - till middag.
Sen prat och mera prat.
Och pv uppvaktas i förtid inför sin 65-årsdag och en förstorad drönarbild av segelbåten, då, den där härliga dagen när vi var ute i flera timmar! (Nu smällde musfällan igen!!)
Det blir också prat om yrkesval, hur man har trivts och trivs med sitt arbete (vi har då sett polisprogrammet där man har fått följa en klass från polisskolan under trettio år och fram tills nu) .,. vi pratar husbilar - för och nackdelar - ser ett program om britter som letar sommarhus i Kroatien och då blir det prat om semestrar och skulle vi kunna tänka oss att ...?
Sånt.
Läser detta på nätet och känner att jag nästan hatar den ryska regimen.
Nu är klockan snart elva och alla har gått till sängs, utom jag själv.
Imorgon åker dom hemåt.
Jag minns att min pappa alltid berättade hur tomt det blev var gång vi varit på besök hemma och sedan tackat för oss. (Nu hör jag den minsta gråta!).
Precis så känns det redan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar