Dagens fönster ...
Då tänkte jag att det kanske är så här det känns, som på bilden.
Ett enda oöverstigligt berg att ta sig över; ett berg av förväntningar.
Men man kan ta det piano också.
I programmet tipsade en av dom inbjudna experterna att man kunde bjuda in grannarna.
"Ja, fast här i vårt land hälsar vi ju knappt på våra grannar ...", sas det unisont.
Gör man inte?
Det tror jag faktiskt är ett storstadfenomen.
5 kommentarer:
Här i huset hejar vi på alla grannar. Det finns många tillfällen till samtal och småprat, oavsett om man träffas i huset kvarteret, eller råkar ses på fiket ute på stan.
Jag såg det där. Jag stör mig på personer inbjuda till nyhets- och andra TV-program som ofta verkar resonera som om Sverige är lika med Stockholm. Visserligen säger det mer om dem men ändå...
Bert Bodin och En vanlig man: precis! Det är ju oftast det perspektivet som gäller - alltid -. Möter man någon här när man är ute och går med harry, hälsas det så gott som alltid, dvs, om dom inte går med hörlurar/earpods .., då nickar dom bara.
Här hälsar vi också på varandra. Även de man möter på promenaden men inte känner. ellem
ellem: heja Skellefteå!
Skicka en kommentar