Och så blev det lördag ...
I vanliga fall är det pv som tar morgonrundan med Harry och under tiden fixar jag frukost till hela flocken. Men med husets herre i Sälen, så blir det lite annorlunda. Eller mycket.
Tar Harry och går johanssonrundan, men åt andra hållet.
Då har vi nerförsbacke och vid grinden in till hästhagen träffar jag en av grannarna med sin lille son, han som heter Edvard och är så himla söt. Det blir en hel del prat och vi är helt eniga om vad vi anser. Och så blir det surr om covid som han och frun drabbats av - men inte nyligen - och han säger att precis som jag själv, så försvann - då, under en period - så mycket av livsglädjen .
"Vi var helt enkelt så .., ja, så ledsna", förklarar han.
Så skönt att prata med någon som varit med om samma sak. Att kunna hitta sina egna känslor hos någon annan.
Det är en helt sanslöst vacker morgon! Hög, klar luft.
Från fågelön hörs fiskmåseskrik och jag ser svanar och gräsänder.
Och för någon tog livet slut i veckan.
Och dessa övermåttan ljuvliga små "ormbunkar" (skogsbräken, säger Google)!
Genar genom skogen .., har bäcken på min vänstra sida och kommer fram på Ecke och Britts tomt (ja, jag har lov ...) och stannar till just vid husknuten. Tidigare på morgonen och även vid den här rundan, var kajorna så osams och kivades vid skorstenen på gula huset; det är tydligen den bästa lägenheten och där vill alla bo med sina blivande småttingar.
Till vänster den stora boken dit dom tar sin tillflykt så snart jag lyfter mobilen för att fånga dem på bild.
Och mot husväggen .., sedan länge utblommade aklejor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar