Elisabet

 Hörvärt ....

Lyssnar till P1 och en intervju med Håkan Juholt, den förre-förre-förre partiledaren för socialdemokraterna, om nu någon drabbats av minnesförlust och inte kommer ihåg denne smålänning. 

Hu, så hemskt han behandlades av många partivänner! 

Programmet tar upp detta med bitterhet, eller rättare sagt, att inte fastna i bitterhet.

Natten mot idag, när det blåste, åskade och regnade, lyssnade jag till Europapodden. Nu handlade det om Northwolt och vad problemen där betyder för EU och den hårda konkurrensen från bland annat Kina. 

Ny programledare för E-podden är Parisa Höglund och hon sköter det med den äran. 

Därefter tog jag mig an USA-podden, men den somnade jag ifrån. Vaknade av plinget från blixtvarnaren på mobilen .., två nedslag rappoterades längs grusvägen mot grisstallet en bit härifrån. Det är som om åskknallarna har förändrats, tycker jag. I natt lät det mera som "smatterband" - smällarna jag minns från 60-talet -. 

Och så här såg det ut nere på den nästan helt översvämmade stranden nu på morgonen. Vilket liv! Vilket flaxande i vinden! Stor glädje när jag upptäckte några sädesärlor, men kom då ihåg att vi ofta såg dem en bit in i oktober, då, när jag ännu arbetade på Ankaret. Ärlorna spatserade då omkring på lastbryggan i jakt på brödsmulor och annat som hamnat på betonggolvet. Minns glädjen av att se dem.

Tänk, jag har emellanåt en olustig känsla av att det här är (kan vara) min sista sommar. Min sista höst. 

Så har jag aldrig tidigare känt.

(Lite senare: bäst att förklara så ingen tror att jag är suicidal, nej, inte alls. Kanske beror känslan på detta att pv:s bröder under det här året drabbats av dels hjärtinfarkt, dels en stroke och att pv själv har ovanligt högt blodtryck - han har fått tid för undersökning - .., , ja, att man verkligen får en påminnelse om att livet inte är oändligt, vilket jag ändå aldrig har inbillat mig. Och den känslan jag beskrev här ovanför, kan man ju alltid ha, men särskilt när man blir äldre. Covid med sjukhusinläggning, hjärtgrejset .., jo, det är som små "hintar". Allt kan minsann hända.)