Elisabet

Helsingör några timmar och lite till ...

Är det någonting som fascinerat mig, när det gäller besök i Danmark, så är det hur fint blomsterhandlare exponerar sina varor! 

Det var inget undantag i Helsingör.

(Överresan tog 20 minuter och billigt var det också. Svindyrt däremot parkeringen på Clarion Hotell i Helsingborg.)

Ljuvliga höstfärger, eller "Bloggblad-färger", tänkte jag osökt på. 

Men hu, så dyrt allt blir för oss fattigare svenskar. 

På överresan berättade pv om hur hans föräldrar tämligen ofta besökte Helsingör och köpte smör, socker och öl förstås, då, när det begav sig. Det var väl på 60-talet. 

Nu är det precis tvärtom, om än inte smör och socker kanske är det som lockar.

Den här butiken kunde - i alla fall utseendemässigt - lika gärna ha befunnit sig i Grekland. 

Inne hos charkuteristen såg det ut så här. 

Gourmet-kotelet betingar ett pris av ungefär 61 svenska kronor stycket.

Och vi mötte Ophelia med sina klarblå ögon och med små rosor i håret. 

Hon stod på torget i Helsingör. 

Överallt vid olika caféer satt människor (mest pratglada skåningar, tyckte jag att det hördes som ...). 

Och den vackra gula kulören på många av husen, tycker jag är så vacker. 

Vi hade räknat med ett fyratimmars besök på andra sidan sundet, men jag blev så oerhört darrig .., fick ont i höfterna och svårt att gå på all kullersten, ja, det var ingen höjdare. 

Klippa sig kunde man göra, om man kände för det. Det gjorde vi inte. 

Däremot föll jag pladask för en liten magnetskylt som jag nog tänker kan bli en fin present till någon i familjen. 

Tog båten tillbaka tidigare än beräknat, hämtade ut bilen från p-garaget och hittade billigare p-plats, nära Gröningen i Helsingborg. i akt och mening att ta ett dopp. 

Det gjorde jag också. Inte minns jag att där fanns ett sånt här brett trädäck här tidigare, men minnet kanske sviktar ..? Här låg i alla fall mängder med människor (de flesta tillhörde nog pensionärshagen)  och jag tog ett dopp i Öresund - i det som jag minns som ett grönskimrande hav - men inte var särskilt skimrande och i alla fall inte i turkosgrönt.  

Nåja, ljuvligt skönt ändå. Som ett andligt reningsbad. Fyra personer var vi i vattnet, varav en var en kvinnlig dykare.

En lite annorlunda hemresa blev det hur som helst. Kom hem och möttes av en stooor råbock som stod vid vårt äppelträd och förmodligen hade kalasat på några röda Ingrid-Marie-äpplen (bocken fick dock brått iväg uppför slänten!) och närmare uppfarten stod Sigge och välkomnade oss med ett jamande. 

Nu vanlig lördag. Pv på styrelsemöte (Vägföreningen) och jag ska ta mig an växthuset. 

Ajöken, sa fröken.