torsdag 26 september 2024

Pv har röjt ...


För evigheter sedan, vilket i det här fallet kanske är sex, sju år sedan .., kunde man välja bland sina instagrambilder och låta göra tunna fotoböcker av dem. 

Jag slog till och beställde tre exemplar, alla med olika bilder.

För någon timme sedan började pv städa i alla facken på vårt soffbord i vardagsrummet och där låg mina böcker och jag satt en stund och bläddrade i dem och looog och kände igen mig själv och hur jag tänkte. 

Här är bild nr 1. På fönsterbrädan i tvättstugan låg länge en liten tändsticksask (pv vägrar gaständare) och till slut tänkte jag slänga den, men drog ut den lilla lådan och där låg - till min förvåning - små tomatfrön! Så likt pv!

På en annan sida: Mamma Ann-Gerds allra första brev till Anders. Fläckigt och eländigt, men ändå. Det brevet har Anders ramat in. Och mamma skriver hur glad hon blev över hans tre namn, Per Ivar Anders. Per - det hette hennes morfar och farfar, den ene var folkskolläare, den andra klockare - Ivar var ju sonens morfar och Anders min farfar.

Bilden (det lilla som syns av den) till höger, togs i Bornholm och visar ett fönster. 

Harry .., älskade, fina, goa Harry finns förstås också med. Tittar på bilden och kommer så väl ihåg hur det kändes att klia honom bakom öronen och på den där lite vågiga pälsen ovanför halsbandet. 

Ännu någon som blev så älskad, nämligen pv:s morbror Gösta Pehrson. Alltid med hängslen. När det var dags för begravning, då önskade jag att alla inbjudna män hade kommit med hängslen till sina byxor - vilken hyllning det hade blivit - men så blev det inte. 


Påskbilder. Och jag ångrar att vi målade fönsterbrädorna vita. Det var så mjukt och fint med träet. Och vårsolsljus över äggen. 


Fick ett så fint brev, där kuvertet var så vackert, så vackert, men jag blir inte klok på vem som var avsändare? Mari i Falköping ...? Eva i Tyresö ...? Ett hemgjort kuvert. Helt underbart!

Ja, men tack till mig själv som lät spara bilderna, vilka nu gör mig så glad.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vilka fina bilder! Och böcker. Jag vill också börja göra något med mina många tusen bilder… Jag gick en väldigt rolig kurs i våras, om färg i olika skapande verksamhet, och kursledaren pratade om hur viktigt det var att ha material i tryckt form, inte bara på en skärm. När jag såg mina bilder på vackra skånska byggnader och byggnadsdetaljer i tryck och inklistrade blev det en helt annan sak än att ha dem på datorn. Det var dels det fysiska formatet, dels att organisera bilderna som gjorde skillnad. Och nu har jag ju familjens alla diabilder…/annannan

Anonym sa...

PS Den där tändsticksasken med tomatfrön är också likt min pappa. Han konverterade så småningom till gaständare, men länge hade han alltid en ask med tändstickor i overallfickan när han jobbade ute, i fall de skulle behövas. / annannan

Elisabet. sa...

annannan: Började klistra in bilderna med RX-lim idag och det kändes så bra! Bra penna att skriva med också. Det blir som en sagobok nästan, men allt hände ju. Den ska jag läsa tillsammans med dem. Tack för din kommentar! Den gjorde mig glad. Och ja, det är verkligen annorlunda med riktiga bilder. / Elisabet

Mari i Falköping sa...

Jo då, kuvertet har jag vikt :-)

Mari i Falköping sa...

Det gick att bild-Googla sig fram till ditt gamla blogginlägg från 2015.
Jisses så tiden går.

https://cikoriatva.blogspot.com/2015/02/gladjepost-sa-har-fina-kuvert-kan-man.html?m=1