Elisabet

Återbördade ...

Så här såg vårt rum (nr 12) ut på Strandvillans B&B i Lysekil. Eller: Så här såg sängen ut. 

Jag blir så full i skratt när kuddarna viks på det här viset .., eller hur man liksom duttar till dem på mitten. Hur kan det plötsligt bli så modernt? Vem kom på det?

Själva boendet har det mesta. Det är charmigt .., fint inrett .., och genomtänkt. 

Den observanta kanske anar att ovanför sänggaveln finns ännu en säng - en nedfällbar - och på motsatta väggen fanns ännu en. 

Vid en första anblick fann jag bredden på sängen på tok för ynklig, men det gick bra ändå. 

Däremot var täckena tjocka och alltför varma. Nåja, det löste vi med att ligga med öppet fönster. 

Efter frukosten (helt okej, men inga varma rätter, bara så ni vet) föreslog pv att vi skulle ta vägen via Skärhamn. För mig är Skärhamn bara såå fint. Inte enbart för att Nordiska Akvarellmuséet finns där,  (men tyvärr såååå få vackra konstkort att köpa!), nej hela alltet är ju så otroligt vackert. 

Här tog jag två längre simturer och försökte parera mellan en stor, röd brännmanet och pv simmade också och så drack vi kaffe, sittande mot en solvarm bergvägg och en bit bort, fiskade småttingar krabbor.

Sen hemåt, via Göteborg. 

Översköljdes av sorg och bedrövelse när vi klev ut ur bilen och gick mot ytterdörren. Ingen liten nymornad Sigge som kom oss till mötes ...., som snirklade runt våra ben och som fick kalkonfrikassé eller kanske nykokt Alaskapollock. Så oändligt  t o m t  det är. Det kändes som om jag ville storgråta, men det gjorde jag inte. Det är är helt obegripligt hur mycket jag saknar Sigge Nilsson. 

Besökte Eva och Ulf i Haverdal .., tidigare hade friherrinnan ringt och berättade att hon på morgonen ramlat på väg ut med frukostkorgen och nu - återigen - ligger på Halmstad Lasarett, nu med brutet lårben och bruten handled! Det är ju inte klokt. Det var ju alldeles nyss hon låg inne för nästan-sepsis. 

Så fort kan det gå! Vi svängde förbi A-M med mera kattmat till Tiger och i morgon lär jag titta upp på sjukhuset, för att hälsa på denna arma olycksdrabbade friherrinna. 

"Kan du vara min kontaktperson när det gäller sjukhuset ..?" undrade Lena. 

"Absolut!" svarade jag.

En ny titel i ens liv.