På agendan ....

Hela natten ösregn och blåst!

Jag vaknar vid fyra och ligger under täcket och lyssnar ....., tänker på alla som kommer farande till vandrarhemmet ..., och hoppas på uppehåll.

Några timmar senare .., ring-så-spelar-vi-madamen och gästprogramledaren som är 2.06 och regnet börjar avta.

Nu är det full fart som gäller.

Medan pv ska ägna sig åt strandstädning tillsammans med andra boende på området, blir det räkgrytetillverkning för bloggmadamens del .., två pajer gjordes klara igår .., jo, det ska nog hinnas med alltsammans och nu är det frukost som vankas.

Herr Jämtlänningen åt middag med oss igår, tillsammans med underbara Gunvor, mamma till pv ..., men frukost skulle jämtmannen ta nere vid havet nu på morgonen.

Jo, jo.

Man för hoppas att det klarnar upp lite mera ..-)

Kör nu försiktigt ni som ska åka norr, - och söderut .., och igårkväll hörde förresten hemifrån-anitha och per-erik av sig och meddelade att dom "kanske dyker upp".

Hur trevligt som helst blir det!

Litet tips ...

Det vet ni väl förstås redan .., men om inte .., så kommer den här madamen att lägga ut bilder på ett helt finurligt sätt .., via sin eminenta mobil!

Bra att veta ....

.... så man inte missar det hela.

Bara så ni vet ...

Min nya mobil fick spatt igårkväll och pinkoden som jag har bytt till, den slutade att fungera.

Nu vågar jag inte göra ett sista försök, utan har bett ovanpågrannen hemma att ringa och ge mig Telenor-koden som man fick .., det har hänt så här förut en gång.

Så ni som eventuellt har hört av er via sms och inte har fått svar .., vet vad det beror på.

Fredag ...

Och full fart på på pensionatet.

I ugnen två tårtbottnar av maräng, modell jättestora.

Två andra bottnar är redan färdiga.

Det ska bli Dajmtårtor till kaffet på bloggfesten.

På arbetsbänken tronar broccoli, skinka, ädelost, riven ost och deg till två pajbottnar .., till den som inte kan äta pv:s goda räkgryta.

Pensionatsvärden travar ved och är som vanligt energisk som ett kärnkraftverk.

Jag pratar om lotteri till festen.

"Åååå, det här kan vi ha ... och det här, som vinster!" hojtar jag.

Och så har vi druckit kaffe och ätit mackor och herr Jämte tog ryggsäcken och drog sig ner mot havet.

"Jo, jag ska gå längs havet tillbaka till vandrarhemmet .., få se ., när skulle vi äta middag ...? Jaha, vid sextiden .. ja, men det blir bra ...", säger han leende.

Att ha ett låtsaspensionat är hur trivsamt som helst.

Så är det.

Utflykt ..

På en hyllgavel i biblioteket.

... så herr jämtlänningen gör mig sällskap in till Halmstad.

Eftersom jag inte känner mig så där värst kaxig när det gäller att hitta just där, får det bli p-plats alldeles i närheten av slottet och sedan går vi till centrum och handlar lite viktigheter och efteråt; visar jag honom biblioteket.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Halmstad bibliotek är en liten juvel.

Och herrn från Jämtland går och tittar uppåt mot himlen som syns bakom allt glas och han suckar och säger att ..."men ..., så fantastiskt!"

Just så är det.

Morgonsurr ...

"Hur tänker ni er siffror .., jag menar .., ser ni dom i färg eller ...?" frågar jag pensionatsvärden och västmanländskan ..., det är vid frukosten.

Själv tycker jag inte om udda siffror, men fjorton och fyra och tjugotvå .., såna gillar jag.

Siffrorna sju, tre och nio är gulaktiga.

"Näää, vet du vad ...!" utbrister pensionatsvärden smajlande .., "näää, nåt sånt tänker jag aldrig på!

Inte västmanländskan heller, för den delen.

Och vi pratar om hur vi ser året .., linjärt eller cirkulärt.

Sånt.

Och namn ., ibland tänker jag på vilka namn som jag tycker skulle passa människor som jag känner.

"Du är som en Annika ..", säger jag till ellis.

Och jämtlands-gunnar, honom vill jag kalla för Sven-Olof.

"Nä, Sven-Olof, nu får du allt komma och äta frukost!" säger jag och just på pricken då hör vi hur ytterdörren öppnas och där nere står verkligen vår gäst från Jämtland .., han har promenerat från vandrarhemmet och hit och berättar lyriskt om hur ljumma vindarna är mot för hemma vid sjön, då, när fjällvindarna kommer susande.

Igårkväll när vi allsångssjöng "Ovan där" till gitarraccompanjemang från pv .., kom jag att tänka på tro och vi hade just pratat om mygg .., så då skenade tanken iväg alldeles omåttligt.

Apropå mygg .., tror du på Gud, Gunnar ...?" frågade jag.

Och han log med glitterögonen och svarade bums.

Ungefär så har vi det.

Alldeles underbart!

Och nu ska herr jämten och bloggmadamen åka in till Halmstad och titta lite .., jag ska visa honom det vackra biblioteket ..., västmanländskan blir hemma på pensionatet och den evigt flitige herr pv, han ska baka tårtor inför morgondagens äventyr.

Tänk .., snart är flocken samlad.

Fredagsfönstret ...

.... kommer från västmanlandsmadamen ellis, hon som just nu har lämnat sängvärmen.

Kväller ...


När klockan är halv elva ., tar jämtlands-gunnar på sig reflexvästen och tackar för sig.

Trettiofem minuter tar promenaden härifrån till vandrarhemmet.

Och vilken härlig kväll det här har varit!

Vi har övat på "Ovan där" .., och druckit underbart god Martini (jodå, den kombinationen går alldeles utmärkt ..), pratat om vad vi tycker om att göra och på en skala ett-till-tio ... och om förhållanden och att vara singelbortskämd.

Det har varit alldeles oerhört många skratt.

Och mycket gitarrklink.

Vi har varit så glada och så nära livet.

Äntligen ...!

Hela eftermiddagen har jämtlands-gunnar försökt förmå Pelle att hoppa upp i hans knä.

Gunnars knä.

Och så ... äntligen.

Länge ligger Pelle där och låter sig bli kliad.

Gunnar tycks nöjd och belåten.

Och så ....

I väntan på den försenade frukosten.
Gunnar. Lillebror. Vänster tumme upp.
Vädur.

... när klockan är 11.56 .., kommer göteborgståget inrullande på Halmstad Station och prick bums känner jag igen Gunnar, han från Jämtland, som nu ska vara med på bloggträffen.

Tänk, det är likadant varje gång .., det är precis som om det är gamla bekanta som dyker upp!

Och vi får vänta nån halvtimme på PV som är upptagen med annat, men sedan bär det iväg hemåt.

Först en tvärsväng förbi pv:s mamma som är så pigg och glad och frågar om det är första gången Gunnar är så långt söderut och vi får veta att han har tillbringat ett år i Eslöv, på en folkhögskola .., och jo, han varit i Halmstad också.

Innan vi är hemma vid pensionatet, checkar herr Jämtlänningen in på vandrarhemmet och vi får titta på rummen, på köket, allrumet och matsalen och alla säger vi .."men åååå, så mysigt!"

"Finns där några vinglas då ...?" undrar pv.

Jodå, det finns.

Och sist av allt åker vi till pensionatet nära havet och herr Jämtlänningen får försenad frukost i form av äggröra och bacon och till efterrätt; nybakade gifflar med kaffe.

Så t r e v l i g t detta blir!

Och herr Jämten berättar om bloggandets oanade följder .., om helt osannolika möten .., ja, om några förbipasserande från Frankrike och vi bara g a p a r.

"Men ååå, det där måste du berätta på lördagkväll!" säger jag.

Då bara ler jämtgubben.

Onsdagskväll på pensionatet...

Förr i tiden ...

Från kusinbarnet Lotha kommer några gamla bilder farande genom rymden.

Åååå, titta .., där är den kavata moster Margit som står intill kossorna!

Undrar om det inte är mormors hus där till höger?

Moster Margit var min mammas storasyster och så fanns deras lillebror Ivan som dog i tjugoårsåldern.
(Mormor fick tre barn med Erhard, sedan ytterligare tre barn med Haqvin Bergman och en av de tre var Gunvor, mormor till mitt kusinbarn).

Ivan var blind och mamma sa, på sin ålders höst, att det nog var av den orsaken som hon valde att arbeta så mycket med blinda bolivianer/indianer .., dvs, att ta dem till ögonläkare för operationer eller att skaffa glasögon åt behövande eller att i Sverige lyckas få ett ögonmikroskop värt hur många tusen som helst, ett mikroskop som en ögonläkare i Bolivia fick ta hand om .., jo, säkert var det därför ..., detta evighetslånga dåliga samvete över lillebror Ivan som, med sin blindhet och sin epelepsi, hamnade på dåvarande Umedalens sinnesjukhus.

"Du förstår Eliza .., jag minns hur han stod vid bussen när han skulle åka hemifrån och tårarna rann nerför hans kinder .., han ville inte .., och det kändes som skulle jag kvävas av ångest!" sa mamma.

Och bilden ....

Moster Margit .., denna urstarka kvinna med sådan personlighet .., som fick "bud" när människor skulle till att lämna denna jordevärlden .., och moster Margit med sin livsglädje.

Tack Lotha!

Dag 2 av 5 ....

Vaknar vid fyratiden av den allra mest ljuvliga fågelsångskonsert.

Alldeles stilla ligger jag och bara l y s s n a r.

Jag tänker på herr och fru Stare som i år har sina småttingar under den översta tegelpannan, men på andra sidan av taket, mot havet till och jag undrar just om det är samma familj som bodde här i fjol ...?

Och jag tänker på familjen Pilfink som har hyrt liten etta längst nere till höger, just ovanför altanen.

När vi gör natt (efter en härlig kväll med grillat och gott vin och mycket skratt ...), ligger Pelle på soffan i det rum där ellis huserar.

På morgonen får vi veta att han minsann har skuttat upp i sängen och kurat där, intill henne, precis hela natten.

Det kanske är därför hon är lite sömndrucken när klockan är sju och PV redan är i full färd med att baka valnötsbröd?

Och jag kollar mail och ser att det drar ihop sig nu.

Från Västergötland meddelar Mian sin ankomsttid på lördag och Gunnar från Jämtland kommer idag ... och åååå, vad det ska bli roligt!

Livet känns så oändligt rikt.

Ett torsdagsfönster ...

... från vackra Övedskloster i Skåne.

Fönsterfångerska var madamen som arbetar i Portugal, men har sina rötter i Skåne, om jag har förstått det rätt?

Tack snälla, rara! säger jag.

Ett ledigt-dagsfönster ..

... från vännen Eva i Jämtland.

På Frösön, ni vet.

Dag 1 av 5 ...


ellis-i-soffan

cykeltur

apoteket

compeedplåster (läs: västmanländska skavsår)

solsken

"hej-hej-nej-jag-har-ledigt-i-fem-dagar"

Jimmy - Aftonbladetutkörare -.

"hej-hej-hälsa-till-emelie-från-ledighetskommitén!"

syréndoft

spireor

liten hund

tågtidtabell

11.08

ljud av stickor

garnnystan

l i v

äventyr

Onsdagsfönstret ...

..... kommer från den goda pajmakerskan "hemifrån-Anitha" och själva fönstret har hon minsann hittat på ön Ven.

Tack snälla och hälsa till lilla, goa Katten Grå! säger bloggmadamen.

Litet besök. Eller stort.

I mer än tre timmar blir vi sittande och pratar om allt och inget.

Verkligen allt och inget.

Har vi inte träffat Hedgren tidigare?

Nix pix.

Och ändå har man.

Bokstäver skrivna under årens lopp blir till igenkänning.

Så där .. "jaha, där är du ju!"

Mellan pratet och hostattackerna ("här får du en halstablett!" säger madame Hedgren) blir det rabarberpaj som Hedgren inte kan äta, då hon är allergisk för mandel, så hon får nöja sig med glass och vispgrädde.

En himla trivsam tillsammansstund blir det.

Den gamla bilden ...

Från mitt kusinbarn Lotha kommer en bild på självaste släkten.

På min mammas farfar och farmor och alla barnen.

Pojken som står längst till vänster, framför en kvinna i vit blus .., precis så såg jag ut i tioårsåldern, fast lite längre hår!

Malåbor som läser kanske vet vem Anna-Lena Lundström är, mamma till Bosse och Lasse (Bosse spelade hockey, om jag inte minns fel ...) och det är hennes pappa som står längst uppe till vänster.)

Och min egen morfar står som nummer två från höger i översta raden.

Tack du nderbara Lotha!!!!!

(Tolv eller tretton syskon var dom .., och min mamma berättade om en otrolig släktsammanhållning.)