"Rädd för en hund? Skulle jag vara det?
Nä, nä.
Jag hade bara ingen lust att vara kvar där hos grannarna ...", tänker nog sigge.
Det visar sig att sommarstugegrannarnas måg (för övrigt född i Malmberget), har en hund som heter Axxi. En schäfertik.
Det visar sig också att sigge nilsson nästan skrämmer livet ur Axxi, så länge dom två befinner sig på "vår tomt".
Men akta er när vi kommer över för att äta middag, tomtgränsen är osynlig, men Axxi vet minsann ..., och nu är det sigge nilsson som får skynda sig att ta skydd .., först i potatislandet med ett klätterträd inom räckhåll .., och sen tycker nog sigge att det är lika så gott att tacka för sig.
Han tar ett skutt över det lilla stängslet och ger sig av.
Vi som blir kvar, bjuds på himmelskt god hälleflundra ., ugnskokt i sju minuter och med en sås till som inte går av för hackor.
Det är första gången i mitt liv som jag smakar hälleflundra, som till viss del påminner om torsk, men är så mycket godare!
Mmmmmm, så smarrigt!
Till efterrätt blir det färska jordgubbar med Sias Vaniljglass.
Siaglass förstås .., den tillverkas ju inte långt härifrån.
Efter maten tittar herrarna på fotboll.
Själv beundrar jag en broderad kudde och går sedan den pyttelilla sträckan över till sommarstugan och Friggeboden.
Sigge syns inte till.
