Musjakt i köket ...

Inte minsta lilla spår av möss har vi upptäckt i diskbänksskåpet.

Komposthinken har lock .., och i soppåsen slängs endast sånt som är brännbart.

Härligt! tänker vi.

Men sigge nilsson .., han vet.

Han tillbringar nämligen massor av tid med att sitta och stirr-glo rakt mot bänklisten .., och han följer med blicken från höger till vänster ..., javisst, han hör det vi inte hör .. och han vet att där bakom finns små eller större möss.

Blickstilla sitter han.

Och innan vi går och lägger oss, gillrar pv musfällan.

Måndagsfönstret ...

.... finns i Köpenhamn.

Vem som hade hand om fönsterhåven?

Det var jag själv.

Två timmars diskbänksrealism ...

Mr Leigh, f. 1943.


Så var den fjärde och sista dvd-filmen avklarad.

"All or nothing" - av Mike Leigh, för övrigt en av mina absoluta favoritregissörer.

Den här historien påminner ganska mycket om "Hemligheter och lögner" (Secret and lies), om möjligt är den än mer deprimerande och en sak kan man ju konstatera: det är bra att se såna här eländesfilmer, för efteråt tycker man sig leva i rena paradiset!

Ja, faktiskt borde det här vara en film - helt perfekt faktiskt,- att visas för deppiga par som kommit till familjeterapeuten, för så värst mycket sämre än så här kan det väl ändå inte vara?

Och sicket underbart förhållande man då plötsligt tycker att man har!

Suveräna skådespelare vimlar det som alltid av i Leigh´s filmer.


Mr Spall . Fisk.

Där är Timothy Spall (spelade fotograf i "Hemligheter och lögner" och "Peter Pettigrew" i Harry Potter-filmerna, för er som har sett dem ...) som ser så tafatt ut att man vill dra honom i skjortkragen och säga "men skärp dig, man!" och hans fru, spelad av Lesley Manville (klicka på länken och jämför med bilden här under ...), som också var med i "Hemligheter och lögner", där hon agerade socialsekreterare.



Lesley Manville.
Man tror knappt att det är samma människa!



För att inte tala om underbara Ruth Sheen (t.v.på bilden), den enda i filmen som verkligen har något d r i v och som spelar så himla bra!

Såväl pv och jag själv har sett "All or nothing" förut, men ingen av oss kom ihåg slutet.

Betyg?

Ja, för skådespelarinsatsen toppbetyg, men för övrigt tämligen deprimerande.

pv säger .... 3 av 5.

Jag säger nog samma sak, nja, en 2:a, tror jag.

(En annan M.Leigh-film som jag tyckte var jättebra, var "Vera Drake".)

Och denna - Another Year - är den senaste i raden.

Den ska jag verkligen se och där finns såväl Ruth Sheen som Lesley Manville.

Timothy Spall finns även med i den här filmen, lyriskt recenserad av Norrbottens Kuriren.

På väg till bonden ...

"Ja, mitt namn är Göransson .. ja, Thomas Göransson, jo, det var så att ..".



... för att köpa ägg, upptäcker pv något i diket.

En plånbok!

Så han tar med den hem och vi letar efter ett namn och hittar körkort och patientbricka ., jodå.

På den senare står telefonnumret.



"Jaha, ni hade inbrott för tre veckor sedan .., i Haverdal, jaha, på det viset .., ja, allt finns här ..", säger pv.

Och jag tänker på alla gånger kunderna glömde plånböcker (det händer oftare än man tror) i affären och hur man satt inne på lilla kontoret och försökte hitta en ledtråd .., och sedan, letandet på hitta.se och glädjen hos plånboksinnehavaren över att man alls hörde av sig ., ja, den där obeskrivliga lättnaden, kanske mest den biten.

Långt senare tänker jag att vi förstås inte skulle ha r ö r t plånboken, den nu upphittade, såsom vi gjorde.

"Ja, men du vet, DNA-bevisen från tjuven .., nu kanske vi har suddat bort dem med våra fingeravtryck!" säger jag som just nu läser om ett mord och dessutom har varit gift med en kriminalkommisarie, ajajaj, hur kunde vi missa den biten!

Ännu lite senare: kommer en släkting till plånboksinnehavaren och hämtar det som nu finns kvar. Körkort, patientkort och sånt. Då får vi veta att dom bestulna i huset hade haft ett kuvert innehållande 32 000 kronor .., till bilköp .., och det kuvertet försvann såklart också.

Så här städar vi ...

Bloggblad sa...

För Guds skull! Inget knäskurande! Jag var hemsamarit i min ungdom, och städade hos en dam i rullstol. Hon hade benen avknipsade ovanför knäna. Både hon och läkaren var övetygade om att hennes idoga dagliga knäskurande hade förstört knäna för henne. Efter det (-75) är det stångtorkning som gäller hos mig. Alltså, trasa på pinne... eller vad det heter. Jag är inte så haj på städtermer längre.

Cecilia N sa...

Städa?

När jag har luftat dammsugaren så är jag så slut på så det där med våttorkning kommer jag aldrig fram till.

Men de gånger som köksgolvet inte längre får se ut som det gör, även efter dammsugningen, då tar jag hink och en gammal tygblöja och fenom. Och ja, fenom använde min mamma.

Tygblöjor är inte alls så impregnerade som ni säger att skurtrasor är. Jag vet inte, för jag har använt tygblöjor sen barnen slutade använda dem.

Agnetha i Skelleteå sa...

Här storstädas också idag. Min mamma knäskurade men jag använder mopp precis som du. I början av mitt liv som sambo gjorde jag som mamma och knäskurade, men det la jag av med ganska snabbt. De enstaka gånger som Jonny städar så knäskurar han, men tyvärr är det alltför sällan. /kram Agnetha

baratradgard sa...

Jag har en sån där "mopp" med smala remsor som av Wettexduk. Som jag trycker ur vattnet ur mot en sil i skurhinken. Städa är det tråkigaste jag vet och jag är urdålig på att få ett bra resultat.

Ene sonen som är en riktig fena på att städa - han har en sån där vit platt modern golvtorkargrej.

Jag vet ett par som flyttade ihop men var väldiga ovänner om städning och separerade igen efter ett par månader (ja suck). Den ene låg på knä och torkade listerna med trasa medan den andre tog listerna stående med golvmoppen och ingen kunde förlika sig med den andres metoder. (Har jag hört ryktesvägen genom gemensamma bekanta åtminstone.)

Ett sånt forskningsämne!! Hur städar din nyblivna sambo! "Gå i städterapi" innan du blir sambo...

Monica sa...

Såpa är toppen tycker jag till allt! Ute och inne. Varierar koncentrationen bara. Tror dock att mamma tyckte det var lite omodernt för det kom ju mycket nya medel i min barndom så för mig är de väl tillbakagång till farmors tid:-).

Ingela sa...

Jag använder modääärna städgrejor. Så moderna att jag faktiskt köpte helt nya i fredags. Tänkte till och med blogga om det men har inte hunnit än.

garnlivet sa...

Men Elisabeth, nu hoppas jag verkligen att jag slipper läsa att du hamnat i fängelse pga bildtjyvandet...
Såpa och diskmedel är de medel jag använder...åh, gamla handdukar duger utmärkt att torka upp med.
PS: Men varning för att köpa såpa med citrondoft, såpa ska dofta just såpa eller hur !?

Bert sa...

Här är det också modäääärnt. En sådan där platt sak "som på sjukhus". Suverän, för man fuktar den ju. Inget dammande här inte. Det blir små högar med damm, som snällt ligger och väntar på att plockas upp senare.

Men jag håller med dig om skurtrasor. De nya verkar impregnerade för att inte suga upp vatten.

Det finns säkert någon bortglömd bruksanvisning, som blev kvar i affären där man köpte den, och som säger att "trasan bör tvättas 3 gånger i vittvätt innan användning för full funktion."

Det tror jag

Efteråt ...

.... blir det storstädning.

Det är då olikheterna kommer fram.

Pensionatsvärden knäskurar alltid golven.

Det skulle aldrig falla mig in!

Själv använder jag en gammaldags röd skurkäpp med borste och virar en trasa runt borsten och så torkar jag golvet.

(I tvättstugan finns även en sån här modern skurgrej som man bara fukt-sveper-omkring-med .,. en sån här platt historia som är vridbar .., såna som används på sjukhus .., men då drar man ju bara omkring dammet?)

Såpa elller Ajax Citron i skurvattnet.

Är det riktigt eländigt, skurar jag först med borsten och gott om vatten.

 Som trasa tar jag ofta en gammal frottéhandduk, eftersom köpetrasor ofta har en slags "fet" beläggning som gör att man aldrig får upp vattnet.

"Ja, det har jag då aldrig ...!" säger pv och tittar häpet på den orangefärgade handduken (70-tal, säkert), den som jag hittade i linneskåpet.

Och insikten säger mig, att förmodligen, ja, förmodligen ...  gör vi precis som våra mammor en gång gjorde.

Var och en på sitt sätt.

Han som Gunvor .., jag, som Ann-Gerd.

Och hur gör ni ..? undrar städmadamen.


// Bilderna har jag helt fräckt norpat från nätet. Den övre är en reklambild  och den nedre kommer från en av de stora kvällstidningarna För detta kanske jag hamnar i fängelse, men har jag tur, får man blogga även där och då kan det hela ju bara bli intressant., ja rent av en erfarenhet.

Ett åpent vindu ...

... fra systerlandet i väster, har kommit susande genom rymden och hamnat här.

Avsändare är vännen Bente i Hamar.

"Sender deg ett åpent vindu. Det kan jo symbolisere mye", skriver hon.

Söndagmorgon i landet Halland ...

... blir tidningsläsande och frukost (scones från igårkväll ljummas upp i mikron ..) .., sigge nilsson som hoppar upp på stolen och får sin sedvanliga ostskiva .., och Mannheimer & Tengby från radion.

Ute råder grått höstväder.

Hällregn.

Och på soffan Ektorp sover pElle ihopkrupen som en liten boll.

Igår, vid tvåtiden på dagen, gav jag upp och hämtade honom från övervåningen.

Då hade han sovit  - eller inte varit utomhus - (läs: inte kissat) sedan kvällen före - !

Dagens fönster ...

.... kommer från Pershyttan och det var Ulrika som höll i fönsterhåven.

Det tackar man för.

Nu har vi sett den ...

Och jag säger bara en sak: detta är en av de vackraste filmer jag någonsin har sett.

Lågmäld, helt  u n d e r b a r.

På en skala från 1 - 5 får den en 5:a.

Sannerligen en insikt ...

Eftermiddagsringer till min syster i Hörby, men den som svarar är hennes barnbarn, Nathalie.

Tjugosex år.

Lång och rödhårig.

Den absolut lugnaste människa jag vet.

Oerhört kreativ.

En kort stunds prat bara.

Efteråt översköljs jag av "å-vad-jag-älskar-henne-känslor!"

Härligt är det ...

Ja, jag hittade ingen bild som passade. Det får bli den här.

.... när mina barns pappa och pensionatsvärden diskuterar räkgryte-recept via telefonen.

I mitt nästa liv ....


... ska jag i alla fall inte bli mattelärare på gymnasiet.

När pv berättar om elever som ägnar lektionstiden åt spel på mobilen ...., eller att käfta emot så där rent allmänt .., eller att helt enkelt utebli från dom flesta lektionerna .., då tackar jag min skapare att jag har arbetat som kassörska.

Åååå ....

... så jag älskar den här lille krabaten, - skåningen sigge nilsson -!

Igår låg jag på soffan Ektorp och läste mastodontromanen av Joyce Carol Oates - "Vad jag levde för" -, (i den här boken skriver Oates precis en "karl" ., det är, i alla fall till en början, oerhört mycket sex och rakt-på-sak .. och jag bara gapar och tänker att hade en detta varit en "Jim Oates" som skrivit boken, hade jag säkert tänkt att .. men gud, vilka schablonbilder av kvinnor och män han målar upp! men hon skriver så underbart och jag kan omöjligen lägga den ifrån mig, annat än korta stunder .. ) och nästan hela tiden medan jag ligger där, har jag en liten sigge på mitt bröst och han kryper inte, han draaaar sig uppåt liggandes på rygg, ja, när han vill komma närmare .., ungefär som på bilden.

Och ikväll blir det mera film.

Under ett par års tid var jag flitig medlem på den här sidan.

(En sak kan jag konstatera .. jag har inte brytt mig om att hyra filmer som inte verkar falla mig i smaken ... och Hitta Nemo skulle nog inte få en 5:a idag ,-)

Då var det filmtittande i princip varje helg, men nu har det varit dåligt på den fronten.

I min ljufva ungdom sparade jag alla biobiljetter från Forumbiografen i Malå och på baksidan av biljetten skrev jag ner handling och betyg. 

Utbudet av filmer var väl inte särskilt överdådigt ., det var en hel del Clint Eastwood (typ ...för en handfull dollar .., den onde-den gode - den fule ..ja, sånt), men själva känslan .,.att köpa biljett av tant Ellen, en ask salta katten eller pastillerna Nickel .., av dottern Christina eller sonen Anders .., gå uppför trappan ..,. se Ellens (Manfred? eller Joel ..?) man stå vid dörren och sedan låta honom riva biljetten (så småningom stod Anders - deras son - där uppe),  och sist av allt .., slå sig ner i fåtöljen med manchesterklädsel. 


Vilken lycka!

Men i min ungdom var förpackningen avlång.
Allra godast var den vita pastillen med svag rosa rand.

Vilken förväntan!


Så småningom blev det Saga, - och Sturebiografen i Lycksele som fick ta del av mitt studiebidrag och samma sak då, biljetterna sparades och tyckandet noterades prydligt.

Ack, att man inte har sparat allt detta!

Återkomsten ....

Pick-pick-på ekollonen ...
Den lille eken planterades av pv för kanske tio år sedan?
Och det ska jag säga er, att räfsa upp eklöv, är ingen höjdare!

Såja. 

Nu har han återvänt, han som hälsade på precis varje dag i vintras.

Det var herr Fasan som i vintras nästan retade livet ur den då väldigt ungdomlige sigge nilsson.

En sigge nilsson som ihärdigt försökte smyyyyyga sig på den där stora, kaxige typen med den pråliga fjäderdräkten.

Aldrig hann sigge upp honom!

Jag undrar jag hur det ska bli i vinter?

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och just dom här blommorna, "Gåsfot" sa nån att dom hette, har jag sån otrolig tur med.

Dom växer och växer och jag delar och sätter nya plantor och de tar aldrig slut!

Filmfestival i landet Halland ...

Tre filmer blev det och jag log för mig själv när upptäckte att jag plockat alla tre från facket med filmer som börjar på A.

Nästa gång blir det B.

Film nr 1 är Mike Leighs "All or nothing". 

Mike Leigh är en av mina absoluta favoriter (jag säger bara "Hemligheter och lögner") .., men pv drog öronen åt sig när jag läste vad filmen handlar om, ja, jag kan inte påstå att han direkt såg ut att längta efter filmkvällen.

"I ett nedgånget område i södra London bor snabbköpskassörskan Penny och hennes man, taxichauffören Phil.

Dottern Rachel städar på ett äldreboende och sonen Rory som är arbetslös, ligger mest på soffan och tittar på TV.

Familjens grannar består av alkoholiserade föräldrar och desillusionerade ungdomar.
Phil och Penny har gradvis glidit ifrån varandra och förhållandet befinner sig i kris.

En dramatisk händelse förändrar plötsligt allt."

Film nr 2 är klassiska Adams Revben med mina favoriter Spencer Tracy och Katherine Hepburn.

Å, den har jag sett flera gånger, men tycker att den är suveränt bra!

Och bättre skådespelare vet jag inte om det finns.

Min pappa, han älskade Katherine Hepburn och Spencer Tracy, "det var en riktig karl det!" tyckte han.

Hur väl som helst minns jag när pappa såg filmen om "Den gamle och havet" - med just Spencer Tracy - och pappa satt i soffan och tog upp sin blårödrutiga näsduk från byxfickan och om och om igen torkade han tårarna .., den var ju så sorglig!

Film nr 3 heter "Avsked" och är en japansk historia som fick Oscars för "Bästa utländska film".

En annorlunda handling och å, så spännande det ska bli att se en japansk film!

(Pensionatsvärden som tycker om actionfilmer och spännande saker ..., suckade när jag högläste på dvd-omslagets baksida. Det blir nog en dyster helg för honom det här ...).

Men jag glömde ju .., "Hitta Nemo", den hyrde jag också.

Den tycker han nog om.

Ack, att vi bara hade en platt-tv en sån här gång!

Brottningsmatch i affären ...

Den där kvällen på Ica i Ystad, då när jag fick vara med och stå och hälsa kunderna välkomna till vip-kväll .., då hände det minsann grejer!

Trängseln var e n o r m och i all röra råkade inte bara vip-kunder komma in i butiken, nej, där uppenbarade sig även .., ja, just det .., en brottsling.

Men finns det "redia skånska kaärar" bland kunderna, så ordnar det hela upp sig.

Heder åt såna människor, såna som har c i v i l k u r a g e!

Ja, all heder åt herr Friedenman!

Design som inte fungerar ...

Ibland - eller rättare sagt: ganska ofta - har jag en känsla av att man ändrar saker, bara för sakens skull.

"Inte kan vi ha likadan design på en blomvattenkanna år efter år, nej, in med något nytt!", tänker säker fabrikanterna.

Och så kontaktar man en designer som tar fram en vattenkana som ser lite annorlunda ut, så där som den på bilden.

"Himla läcker!" tyckte nog fabrikanten.

Men ack, så opraktisk!

Fyller man kannan ordentligt, blir den baktung och vattnet rinner ut från "påfyllningshålet", - vid den rosa pilen - och på parketten ser man sedan små pölar med blomvatten.



Tanken var att vi skulle ha två kannor, en för övervåningens blommor och en nere.

Den här kannan har varit med länge och fyller verkligen sin funktion.

Den är helt enkelt BRA!

Och det finns annat som ofta krånglar ...

Eländes elände ...

Lika illa är det ibland med häftapparater.

Jag undrar hur många sådana jag har haft bekymmer med?

Häftklamrarna tjorvar ihop sig och innan man har häftat ett papper, har tio klammer förbrukats!

Absolut bäst är den gamla, vanliga sorten, avlång och ganska tung.

Men ..., nageltänger, dom är väl likadana allesammans?

Oh, no!

Det finns nageltänger (nagelklippare, om det är bättre ...?) som är närapå helt obrukbara för människor över fyrtio år (ja, naglarna förändras tyvärr med åren ..).

Detta var tre exempel på dålig och inte genomtänkt formgivning.

Nu kommer jag på en sak till: det finns urdåliga pincetter, såna som det inte alls är något "grepp" i!

Har du själv några exempel?

Berätta gärna!

Och just det, detta är inget annat än i-landsproblem, ja, knappt ett problem ens, men jag tycker ändå att det är intressant att se hur man kränga iväg närapå odugliga saker.

(På Ica Maxi finns t.ex. inte en enda "vanlig" blomvattenkanna längre.).

Turtlan sa...

När det gäller hålslagare och häftapparater så binder de äldre med västländers vinner de äldre med hästlängder! På jobbet har vi några såna som är från nittonhundrakallt och som inte blivit slängda som tur är. De funkar absolut bäst! Tex blir det alltid fyra hål av hålslagaren och inte tre och nästan ett till.

Här hemma så är det stekpannan. Jag har tagit över mormors gamla stekpanna. Absolut bäst att steka i och den ser som ny ut på stekytan trots många många års användning.

Detta börjar lukta " - Det var allt bättre förr...." ;-))

Elisabet säger: Vad i all världen dagar betyder "binder de äldre med västländers"!
Och jag köpte en gång en tandborste som bara inte funkade! Och en diskborste!
Man tror kanske att det inte har så stor betydelse hur en sån enkel sak är konstruerad, men att det har ...!

Torun sa...

Oj, oj... marknaden formligen ÖVERSVÄMMAS av dåliga look-alikeprodukter, tex vitlökspressar!

Köpte en sådan en gång på ett Tupperwareparty. Inte billig - men totalt värdelös! Tacka vet jag den "vanliga" modellen som finns i de flesta matvaruaffärer.

Flera har säkert även svurit över unkna KONSERVÖPPNARE! Även jag.

Underligt att så mycket obrukbart godkänns för produktion...

Elisabet säger: Ja! Vem har inte köpt en billig vitlökspress där det inte händer just nånting, hur mycket man än pressar ...? pv har en sån.

Titta så fint!


Länken har jag lagt ut på facebook, men alla kanske inte skuttar omkring där?

Här är den också.