Haverdal, fredagkväll ...
Och middag hos Eva från Tyresö och hennes långe man .., det bjuds på räkgryta på thailändskt vis och den är så vanvettigt god så det går inte i ord att beskriva - och efteråt blir det promenad ner till stranden för kvällsdopp och kaffe -.
Vägen - som är en stig - går genom en snårig liten skog med vindpinade tallar och massor av enbuskar .,. där rinner en liten bäck och se där, där hoppar en råbock! På marken ligger små tallkottar.
Som en djungel är det!
Från det gula huset till Haverdal är det kanske åtta kilometer, men tänk, stranden är helt annorlunda!
Den är bred, säkert 40 - 50 meter - och sanden är hårdpackad, nästan som i Danmark där man kan köra bil ner till vattenbrynet och det görs här också - ja, på kvällarna när det är folktomt -, säger Eva.
Minst lika långgrunt som i Stensjö .., och vattnet är härligt ljum-svalt .., helt perfekt för ett kvällsbad!
Efter badet: i den bruna papperspåsen ligger fyra kardemummabullar från Solhaga Bageri.
T.v. syns Evas oändligt vackra vänsterhand och underdelen av den långbente mannen.
Längst till höger sitter en pensionatsvärd som inte hade nån större lust att bada.
Och här och där finns spår av sommarlediga småttingar.
"Den här gjordes av några tyska barn ...", säger Eva.
Hela den här soliga tiden nu i augusti, har hon och maken tillbringat på stranden.
Under parasollet har det lästs böcker och tittats på världen runt omkring .., och Eva berättar om de två kvinnorna i dryga åttioårsåldern som varje dag kommer ner till stranden .., går ut i havet med hjälp av käpp och där vankas vattengymnastik!
Och jag tänker att ..., nej, det förvånar mig inte att hallänningarna lever längst i Sverige.
Undrar om man har nån chans som nyinflyttad, eller om det helt enkelt är genetiskt ...?
Andra bilder från Haverdals strand hittar
du här.